ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.

Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna

Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tackade vi varandra uppriktigt för fem fina veckor och konstaterade att vi båda haft ett underhållande och trevligt sällskap, skådat vackra vyer, bott på lika och olika ställen, haft riktigt tur med vädret, träffat en massa trevliga människor, ätit en hel mängd finfina middagar, luncher och inte minst lugna sköna frukostar i vår Wohnmobile.

Sista natten i Lubeck har dock gasen tagit slut. Ingen el finns att tillgå så det kommer bli en sval natt på kajen. De sex graderna minus de senaste två nätterna har krävt massor av vår Aldevärmare och gas har slörpats som en kamel sörplar vatten efter några månader i öknen.

Eftermiddagen och kvällen i Lubeck blev däremot framgångsrik. Då hen shoppat halvklart lastades han på med den överfulla ryggsäcken och fick tvenne grejer i rostfritt stål i vänsterhanden och order om att gå hem. Pack-kamel eller ej med det var muntert i puncsch-mitt-schuss-stället. Männen visste väl vad det handlade om. Kvinnorna avundades nog den servile mannen som bara lydde och villigt lät sig selas på.

Spanska höglandsplatån är en höjdare...

Portugal åtskilligt dyrare än för tre år sedan. (Vi trodde länge det var två år sedan vi var där.)

Portimao är kanon.

Rota i Spanien var en lite pärla vi inte kände till. 

Morelo Loft är en minst sagt komfortabel husbil och dess fasta toatank med elspolning en lyx att sätta extra stort värde på.

Sällskapet vårat, har varit till ömsesidig belåtenhet, så det har. Y & J, J &  Y

Och så bilderna som i detta nu ligger i den iPhone som ligger i fickan på hen som fortfarande letar fynd. En viss fördröjning men det vet ju inte bloggen som inte är tredimensionell.

Absolut avslutningsvis sänder vi bilden om det allt handlar om. På julmarknaden i Bremen och Lubeck och på alla andra håll. Lilla Jesus-barnet. I Lubeck har man gjort denna fina gestaltning.

Man ser så klart lilla barnets blida mamma, Maria, hans styvpappa Josef, snickaren, de tre vise männen som då dom såg den nytända stjärnan rakt ovanför stallet (alla hotell och motell och annat var ju fullbokat den kvällen Josef och Maria ankom Betlehem i Judeen med åsna för att skattskriva sig, helt enligt påbudet från Kejsar Augustus. Eller August för all del i dessa dagar.) kunde finna vägen direkt dit från där de var ute i öknen.

Lilla Jesus-barnet ser ut att ha varit en frisk krabat redan vid födseln. Att A-barn så klart. Med den högste som pappa så vore det väl skam annars

   Ser nu att det är endast två av de vise som syns. Den tredje sitter nere till vänster och kom tyvärr inte med på bilden. Notera de fina dopgåvorna dom bär med sig. Notera också att lilla Jesus-barnet är blond som vilken viking som helst. Det ska vi vara stolta över.

ps. vi fick googla hem Y igår... hon hade genat men hamnat lite snett.

Allt gick bra och graderna i bilen är elva plus och nu kör vi mot hemmet.

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.

Dagens lunch på Bremen Ratskeller ställdes dock in. En koll på lunchmenyn gav vid handen att man serverade fylld grismage och då valde vi istället rustika och mysiga Schuttinger, det första gästhusbryggeriet i stan, som serverade oss en rustik BIERKUTSCHER SCHNITZEL med champignonsås och stekta potatis (Y fick magvänliga kokta potatisar) med bacon och lök. Stora tyska portioner. Dom slank glatt ned. En apfelstrudel med vispgrädde och vaniljglass på två fanns det också plats för.

Under de här veckorna har vi sett att de som springer och cyklar och gymnastiserar och går på är de smala människorna. Dom är jätteduktiga. Och flinka.

Nu är Y på inköpsrond i den gamla stan med stort utbud av allting. Hon är den flinka och duktiga av oss två. Räkna med tyska julklappar i år. En Bremer-korv kanske.

En annan, som är ansvarig för det utomhusliga i bilen var tvungen att fylla på och tömma då tankarna var både fulla och tomma.

1300 meter till Altstadt och julmarknaden är allt vi har att gå men efter en god lunch var taxin ett utmärkt alternativ. Kvällsmeny på Bremen Ratskeller bådar gott. En rask promenad dit kommer sitta fint. Man behöver ju incitament. Deras kvällsmeny är ett sådant.

Imorgon Ratskeller Lubeck. Vi tar en natt där också. Deras julmarknad skall också besökas då vi uppskattat den våldsamt tidigare.

I väntan på bilder på apfelstudeln och lite annat från jättefina Bremen sändes ett förberedande

God Jul, och ett tjoflöjt!

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.

Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.

Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers. Och vädret också. Det kanske är bra redan i morgon så vem vet allt blir kanske som planerat. Treo är bra att ha med i medicinskåpet

Improvisationer är alltid trevliga.

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett; 

Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolja.

Grillad lax med blomkål och vitlök, röd och grön paprika

Entrecote med champinjoncreme och len potatispuré

Chokladkaka med nötter, vispgrädde och vaniljglass

Två glas vin och var sin Espresso

Café de la Conchas serverade oss den eleganta och välsmakande lunchen för 100 kr per person. Skulle varit 200 och väl värd varenda krona. Med eller utan Black Friday-rabatt. Vi ska nu investerade två hundra intjänande kronor på bäst sätt. Om vi spelar en Harry Boy imorgon och får sju rätt, ja då har vi verkligen Black Friday lönat sig och vi fått valuta för rabatten.

Vi fick en krutongkrispig solig höstdag på stan och är nu åter i Morelon. Högt över San Sebastian med höga berg i fjärran av vilka många är snötäckta. En vidunderlig utsikt har vi. Inte så underligrt kanske att Baskerna vill ha sitt land för sig själva.Utan di spanske. Anklever med rött vin till kvällsvard.

Nu då...

Ja, vi sätter kurs mot Paris. Har drygt åttio mil dit och tar en natt på vägen. Fyller och tömmer innan vi kör. Har bestämt att köra utanför betalvägarna för en bredare upplevelse av landskapet. Det tar längre tid och kräver mer Diesel men då det är det, vi har mest av, (tid), blir det bra. Bättre kanske. Det är som med Black Friday, man vet inte om man tjänar på att lägga ut lite mer. Ju större rabatt desto mer har man tjänat. På att handla!!!

Outgrundliga äro Herrens vägar, sa Janne Vängman. Men det gjorde han kanske ändå inte. Det var nog en skribent i Bibeln.

Han, Vängman sa Tjoflöjt!

San Sebastian och vårt café ser ibland ut så här:

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden.

I Burgos på knappa 1000 meters höjd och 1500 på topparna omkring lyste snön vit på taken. Snövita toppar så långt man kunde se. Gnistrande snö, blå himmel och flödande sol är inte fy skam. Man ser mycket fint från ett husbilsframruta.

Midvinterns köld är hård, även på spankska höglandsplatån.

När vi så kom fram till San Sebastian var ordningen återställd. Åtminstone väderleksmässigt.

Hungern drev oss ner från höjden där Igeldo Camping ligger till den stad vi båda tycker är en av de absolut mest värda återbesök. Detta är andra gången vi är här, tredje om man räknar då det var fullt häromsistens, och vi är återigen betagna. Sofistikerat, rent och snyggt och med enastående stränder, massor av butiker och restauranger.

Här finns, som noterats tidigare, fyra eller fem Guide-Michelin-Krogar i denna lilla stad och det påverkar övriga restauranger till att prestera.

De presterar så till den grad att det att man måste ta det med i beräkningen. Kontinetalt så det förslår.

Googla San Sebastian och svaren kommer handla om stränder, natur och framför allt MAT. Europas ledande matmetropol och hit reser världens alla krögare för inspiration.

Vi var nere vid kvart i sju vilket vi tyckte var hyfsat bra för att få ett bra bord på en bra restaurang. Vi valde vår lunchfavorit från förra gången och ville nu ha en utsökt middag där.

"Ocho horas y medio" börjar vi servera middag, sa hovmästaren...

Ajdå, sa vi.

Innan dess kunde de servera en sandwich men vi var ju ute efter den kompletta måltiden och tackade vänligt för oss och dröp iväg.

Sak samma på alla andra restauranger; "Halv nio" börjar vi servera middag... det sa alla hovmästarna.

Komplett blev kvällsmaten ändå då vi istället valde tapas... tappasställena har alltid öppet verkar det som. San Sebastian ska vara tapasens huvudstad (de flesta spanska städer och regioner påstår sig var just det) och vi blev grundligt förförda men allsköns smårätter i tapasform. Räkor, lax, pajer på svamp, paj på ägg och potatis, anjovis, köttbullar och sånt gott.

Mätta och väldigt belåtna åkte vi hem med en bild på namnet på det enda som inte tilltalade oss. Oreja de Cerdo stod det. Cerdo är gris, det vet vi, men vad Oreja betyder visste vi inte. Det vet vi nu.

Hundar brukar med förtjusning mumsa på torkade grisöron men vi lämnade lejonparten av vår ragu, eller salsa på grisöron oäten då dessa inte riktigt är vår kopp tea. Mest brosk om ni frågar oss. Eller "mycket liv för lite ull, sa kärringen som klippte grisen"

Imorgon lunch på Café de la Concha. Så får vi se om vi blivit så in i hoppasan kontinentala på bara en dag och anammar seden och tar bussen ner för att dinnera klockan "Ocho horas y medio".  Möjligen är vi så bekväma/gamla att vi avstår.

Väljer nog tusan tapas igen då de serveras vid alla tidpunkter överallt. Men vi undrar var de äldre sansebastianerna intar sina middagar på finlokal?  Huromhelst väljer vi inte Oreja de Cerdo.

För övrigt är det så där riktigt vackert här och i omgivningarna. Rena alplandskapet en kvart söderut, den dånande Atlanten med en magnifik stad vid sidan om.

Åk hit!!!

Och tjoflöjt!

Intet ont anande satt våra goda vänner Bengt o Yvonne, eller vice versa och smälte dagens lunch som besått av sill och potatis. Saken är den att dom satt i lägenheten vid spanska atlantkusten, i Rota. Vi var då på väg dit från Portimao för att säga hej till de båda.

Vem vet spontant var Rota i Spanien ligger? Inte många gissar vi. Vi hade inte en aning om vart i det landet Yvonne o Bengt, eller vice versa skulle spendera fyra veckor, med idogt golfspel, tillsammans med runt 60 andra svenskar..

Då vi fick koll på att Rota ligger vid Cadiz förstod vi att vi enkelt kunde svänga förbi där då vi ställde kossan norrut och hemåt.

Det gjorde vi i måndags vid middagstid. Lämnade med lite vemod Portugal och det fantastiska väder vi fått njuta där i tre veckor. Nästa gång stannar vi hela vintern. 'Med avbrott för jul i fäderneslandet.

Väl i trakten av Sevilla ringde vi Bengt. Kollrade bort honom lite efter bästa förmåga men kom till slut fram till att vi är i Rota om två timmar. Efter förvåning och viss misstro bestämde vi att mötas vid den camping vi satt gps:en på. Där fanns så klart ingen camping men väl Bengt med sin vita kallufs som stod utanför bilen och vinkade oss välkomna. Kul. 

Det blev ett riktigt kärt och trevligt besök i två dagar. Många skratt som vanligt, goda måltider (inte minst då de bjöd på äggakaga med spanskt utsökt bacon och svenska genuina lingon, det var ljuvligt gott), promenader i den förtjusande lilla staden Rota med sina gränder och smågator. Bästa Sangrian och bästa Sherryn.

28 000 invånare som sommartid består av 125 000 vittnar om hur populär denna för oss från början okända pärla är. Rota ligger i Jerez-distrikten som är Sherryns distrikt. Här är ursrpunget, originalet. Massor av Sherry-ställen runt om i stan. De golfande svenkarna har hittat ett hål i väggen som dom kallar Garaget. Där var vi så klart. Där avslutas middagarna.

Sen är det så att massor med svenskar genom året varit här på långtidssemester med golf som tema. en del har varit här tio år på raken. Andra är här både höst och vår.

Vi tackade och kramade gott om varandra innan vi körde, för att återses den 28 december på Raus Södra för lutfisk med skånsk senapssås.

Solen sken och det var väl en 15-17 grader då vi lämnade Rota. Då vi kom till Salamanca var det regn och sex grader varmt. På toppen av Monte Mayor på höglandsplatån på runt 1100 meters höjd var det två grader.

Nu låter vi vädret råda. Blir det regn och rusk och låga temperaturen kommer den vidare turen till San Sebastian (imorgon), Paris, Champagne och julmässan i Bremen gå snabbare. Ju mer behagligt väder desto fler nätter längs vägen.

Bilder från pitoreska Rota med och utan Y & B och Y & J

... istället blev det som vanligt. Fint.

Idag däremot har vi det mysigt inne då det regnar en hel del. Det hörs som när man förr i tiden låg i tält och regnet smattrade mot tältduken. Väldigt mysigt. När det kommer ett uppehåll ska vi tömma och fylla.

Nu skall vi följa HIF via HD. Ska det bli allsvenskan nästa år eller inte. Det borde bli så. Hemma ska man inte förlora mot HBK. Men vad vet man. Dom har ju spelat med huvudet under armarna tidigare i år... Henke bör avgå oavsett resultat.

MFF gör sig av med sin tränare, efter att ha vunnit serien!

Gårdagens Karaoke blev en höjdare. Irländaren som står bakom oss och som vi haft trevligt tillsammans med var den som höll i det hela. Sjöng väldigt bra med Willie Nelson-stuk på rösten.

Uppladning

Hon som saknas på bilden tog den. Idag läser hon HD och får ett mellanmål:

En annan framförde, med irländskt stöd, en Dean Martin låt och då man inte kan sjunga blev det därefter;

Kanske man lär sig skämmas när man blir äldre... eller va fan, det är ju bara på skoj.

Bäst för kvällen om vi undantar irländaren var en delvis tandlös dam i gissningsvis 70 plus åldern som rev av en riktig hederlig rockrökare.

Sangrian efter det irländska kaffet smakade precis så fruktigt och fräscht som den ska.

Inga som helst problem föreligger.

Förmodad molnighet och eventuella regnskurar imorgon och på söndag.

Två kvällspromenader, en längre, en kortare, En nästan kilometerlång bred pir löper ut i Atlanten parallellt med där den breda floden mynnar. Längst ut en liten fyr och många följer därifrån solens nedgång i havet. Stillsamt och stämningsfullt. Tänk, så är det över hela världen då solen försvinner i horisonten.

Och vice versa, man njuter de första strålarna då den kommer åter.

Det fyller på på ställplatsen. Vi är säkert över hundra ekipage denna natt. Det blir många hundar det. Kanske hundra även de. Väldigt många par har var sin.

Tidvattnet är markant.

I morgon tur till shoppingen. Zara har en skjortblus som är av intresse. Hoppas den finns kvar.

På kvällen Karaoke. Vi ska dit med våra nyfunna vänner. Göteborgarna och Trollhätteborna. Sangria och musik. Träffas där klockan halv åtta. Gissar att vi är hemma senast tio. Absolut senast. Om vi sjunger vet i gudarna men lyssna och röra våra kroppar i takt blir det nog. Kanske klappa händerna. Definitivt klappa då någon estradör lyckats väl med sina sångkonster. 

Saknar inget, förutom de där hemma. Inte tv. Ser nyheterna dagligen men det är inget som gör att vi längtar hem.

Vi börjar nog så sakteliga sjunka in i denna rofyllda värld. Fylld endast av småsaker. Man behöver inte mer än småsaker för att må gott.