Vinden ökade successivt ju närmare Kap Horn vi kom, stämningen förtätades och det kändes i luften att något var på gång. I ömsom dis och ömsom klart såg vi världens sydligaste punkt växa till. Det var mäktigt att kombinera den synen med tanken på var vi befinner oss.

Efter en intressant föreläsning om Ferdinand Magellan och historiken bakom Hornet var vi dessutom pålästa. Pålästa om dramatiken, alla umbäranden, alla skepp som gått under och alla sjömansliv som tagit slut precis här i farvattnen kring Cap Horn.

Ju närmare vi kom desto mer tilltog vinden och att stå ute på Observationsdäck på 12:e våningen i 20 sekundmeters vind och omkring 10 knops fart var en riktig genomblåsning.

Fuglesang må ha varit i rymden men vi har i alla händelser rundat Kap Horn och upplevelsen blev än större än vi kunnat ana på förhand. Det var stort.

Sen skulle vi runda klippan också. Den rundan kombinerade vi med en mycket trevlig och god middag i vårt Steakhouse tillsammans med två andra i vår lilla koloni. Paret utan baggage; Jan och Elsa som nu förhoppningsvis om en timma eller två, efter en vecka ombord, äntligen ska kunna använda det de med omsorg tagit med sig för att använda

.

I detta nu har vi precis lagt till i Ushuaia. En storslagen natur med snöklädda bergstoppar och en stilla Beagle Channel mötte oss då vi drog undan gardinerna och steg ut på balkongen. Här ska vi gå på museer och strosa runt i den lilla staden vid världens ände. Och här pratar vi inte Trosa i Södermanland.

Solen går upp 4.56 och ner 22.04… som i Sverige en sommardag. Så ljust har vi det på 54 grader 8,59 S och 068 grader 17.91 W söndagen den 11 januari. Och så har vi som sagt ett födelsebarn som ska hyllas…

Tack Lasse och Gunilla för koll av Emma-Linns förtöjningar. Elvis födelsedag gick inte obemärkt förbi. Det uppmärksammades av Larry King som på CNN hade Prescilla på besök.

Det gläder oss att läsa era kommentarer… och visst är det en World Wide Web vi lever i. Att sen hålla koll på alla väderstreck, longituder och latituder låter sig inte helt och hållet göras utan att man blir en aning yr i pottan.

Om någon e lite avundsjuk så må det va vinkat. Det gör inget, det är bara klädsamt… hahah

Dagens lite märkliga bild är så klart från Stanley; en livs levande ren från sydgeorgien hemma hos en motståndare till allt valfiske. Sen har han ju en Pinving i grinden. Vad annars var att vänta?

I vår verklighet kryssar vi parallellt med ett av våra kryssningsmentorer Bo och Kirstens favoritrederi, Celebrity Crusis fartyg; I det här fallet Infinity.

Faktum är att vi kryssat tillsammans allt ifrån Buenos Aires. Samma väg samma stopp och i stort sett samma tid

Bo och Kirsten funderar allvarligt NCL-kryss den 10 april. Hoppas del blir så.

Gårdagen var lugn och behaglig och inleddes med att vi siktade ett hundratal stora valar som blåste och dök alldeles i båtens närhet. Det var tydligen ett extra valintensivt område av södra Atlanten. Mycket intressant.

Svenskkolonin hade sin första gemensamma middag och därefter bjöds vi på underhållning av en rolig tysk (!!!). Och vi menar riktigt rolig. Paret utan väskor har fortfarande inte fått sitt bagage men det ska tydligen dyka upp på söndag den 11 i Ushuaia. Världens sydligaste stad för övrigt.

Ni som kan er almanacka vet ju att just den 11 januari är väldigt speciell dag. Väl i paritet med den 24/12, 31/12 och den 22/11. Planer finns och det kommer bli en bra dag.

Dagens besök i Stanley på Falklandsöarna var magnifikt. På väg till och från de många hundra Pingvinerna i Lagoon Bluff fick vi information kring vad som faktiskt hände vid 74-dagarskriget 1982 då öarna invaderades av Argentina. Ett helt igenom onödigt krig. Precis som alla andra egentligen. Sakliga skäl för Argentina att invadera fanns inte. Inte gammal besittningsrätt, ingenting. Ni unga kan ju söka på falklandskriget för en uppdatering.

Pingvinerna som kom upp ur havet med krävan full och mötte sina ungar var oemotståndliga att se. Samma sak då det dök i för att fiska. Gentoopingvinerna dominerade i antal men där fanns även de vackraste; Kungspingvinerna.

I morgon inträffar en av de absoluta höjdpunkterna då det endast står CRUISE CAP HORN på programmet.

Vi vet inte exakt när men hela dagen är vikt för att ta oss runt Sydamerikas allra sydligaste udde. Det blir till att inta lämplig obeservationsplats beroende på väder och vind. Det är fortfarande varmt och gott. Varmare och soligare än även besättningen spått att det skulle bli.

Alla är lika förväntansfulla över att ”runda hornet”. En del vill ha mycket vind, andra stiltje. Vi får se hur det blir.

I kväll blir det mest troligt Veal Marsala i Il Adaggio. En av de bättre restaurangerna skall få tillaga kalvinnanlår på italienskt vis. Det ska bli gott till kvällsmat. Lunchen bestod av en utsökt lammgryta i Port Stanley. Kaffe och glass var mellanmålet och frukosten i vanligt ordning både omfångsrikt och god.

Det är inte den lättaste bland uppgifter att hålla sig slank och fin här, men vi gör vårt bästa

Ja, vi har förstått att det ni i Sverige i dessa dagrar har bistert om näsan.

Vi tackar för trevliga kommentarer och hoppas att den studerande Katarinas nudlar blev till belåtenhet. Det lät läckert med den där lyxsåsen du eventuellt skulle unna dig. Du gör ju dina hundår nu men kommer sannolikt blir rikligt belönad i framtiden… Och det klart Peter Luger är inte lätt att överträffa. Dit kanske vi kommer tillsamman igen en dag. Who knows?

Här fortsätter finvädret ytterligare en dag men vi kommer möte kyligare bredgrader redan då vi når Falklandsöarna på torsdag.

Idag är det Puerto Madryn, Argentina. Modern liten stad (58.000 inv), grundad av folk från Wales i mitten av 1800-talet. Här börjar Patagonien som upptar 25% av Argentinas yta men knappt 2% av populationen. Vi kommer se mer av Patagonien senare.

Gårdagens ”Till Havs” var välgörande och avkopplande. Vi läser, slappar, äter, löser suduko, solar, äter, dansar till Glenn Miller-Sound, ser en Broadway resumé, förlorar i Texas Holdém (två par, 10 J, mot stege med A som sista kort; André du vet hur det är, lättare att förlora än att vinna.), ser en film, dricker kaffe och äter glass. Ja, man gör precis det som faller en in. När man vill. Och det är en ny Till-Havs-dag i morgon. Trevligt.

What else? Jo, igår i lugnt väder står vi och betalar för lite förkylningsmedicin när fartyget plötsligt börjar luta åt babord. Allt går väldigt snabbt och lutningen ökar hela tiden, skyltmaterial ramlar ner på durken, glaspjäser krossar glasmontrar och lutningen ökar. Personalen ser ytterst förvånad ut och mer löst material åker ner från sina platser. Folk börjar rusa runt, en del skrattar högt andra är mer fokuserade. Mest fokuserad är en äldre gubbe i Casinot som vi passerar. Han är helt fokuserad på sin en-armade-bandit.

Vi är på styrbords sida och tar oss snabbt till receptionen på däck 6 (det är där promenaddäck och livbåtarna finns och där vi ska samlas utifallatt). Receptionen ligger ganska långt förut så vi kan därför lätt se akteröver genom panoramafönster och ser kölvattnet som en halvlång cirkel efter och vid sidan om oss.

Efter kanske fyra fem minuter rätar hon upp sig och då man slagit stopp i maskinen stannar vi efter ytterligare några minuter helt och hållet.

Vi har alltså i plus 20 knop gjort fullt rattutslag mot styrbord och det klart som tusan att det då börjar luta när en 100.000 tonnare börjar gira fullt. Det kändes faktiskt lite dramatiskt. Efteråt berättar folk om rädsla och obehag.

Kaptenen, som är från Finland, berättar efter ett tag genom högtalarsystemet att vi fått ett fel på radarn vilket orsakat u-svängen. Något gick fel oavsett vad men efter en kvart var vi åter i gång och på väg mot dagens trevliga mål. Puerto Madryn.

Efter dramatiken gick vi som planerat på Broadway-Show. Så värre var det inte med det.

Det kommer bli lugnare på Göta Kanal i sommar. Eller hur Lasse och Gunilla?

Ska Tilde Lindell möjligen börja på dagis i morgon?

Åsa ombedes vara försiktig med sig...

Vi hörs!

Ps, om någon har vägarna förbi Norra Hamnen kan ni väl se till Emma Linn, hon ligger på yttersta bryggan (A) på Parapeten, 2:a på höger sida. Sett från kajen. Hon har fått utstå massor kan vi förstå men är förhoppningsvis väl förtöjd.

Ni som saknat oss och våra små inlägg kan andas ut. Här är vi igen med senaste nytt från Sydamerika.

Gårdagens ombordstigning gick plättlätt. 12.30 hade vi redan lunchat och 13.30 packat upp och installerat oss. Smidigt som bara den.

Eftermiddagen gick åt till bad i pool och sol, och då smakade en Gin & Tonic sådär riktigt svalkande och gott som bara en GT kan.

Internetuppkopplingen blev också klar och vi kör nu via C/S Suns Sattelit.  Vi undrar när, exakt när Internet blev en nödvändighet likt skjortbyte varje dag (nåja, skjortor kan ibland användas en dag till eller två)? 2002, 2003, 2005? Alla har väl sina svar men under alla förhållanden är det fascinerande att sitta i atlanten och ha tillgång till allting. Och till er, kära anhängare av vår sida.

Världen är liten. I mellandagarna träffades vi några stycken. Sen stack vi åt olika håll. Idag är Björn i New York och jobbar med sitt börsmäkleri, Ivan i Tokyo och skapar en ny telefon och förbereder för Susannes ankomst och vi är på södra halvklotet och lögar oss.

Prime Rib är en av våra absoluta favoriter och gårdagens ombord i vårt Steakhouse var förmodligen den bästa vi någonsin fått oss serverade. Bilden ovan kan naturligtvis inte ge rätten rättvisa. Smak och konsistens kan inte kommuniceras via bild eller via sattelitinternet. Den tiden kommer väl.

Dagens stopp i Uruguay var en riktig höjdare. Under en åtta timmars tur fick vi det mesta av det bästa av både Montevideo och Punta del Este. Baden är bästa tänkbara. Ett av dem i Punta del Estr är utsett till 2008 år världsbästa. Det ni!

Det tråkiga är att det brann runt hela Montevideo. Skogsbränder uppstår spontant i den 35-gradiga värmen och vinden sprider den på nolltid. Då vi just lagt ut och har Uruguay på helsingörsvastånd ser vi åtminstone fem olika  brandhärdar.

Det har inte regnat på tre månader och man kommer att få dåliga skördar av allt. Tur för Uruguay är att man exporterar kött i så stor mängd att man är fyra i världen.

Vi har bland de många sydamerikanerna ombord bildat en liten svensk koloni bestående av idag två andra par och vi. Kolonin kan utökas ifall det visar sig finnas fler från detta ärans och hjältarnas folk som dyker upp.

De andra två paren satt ovetande om varandra helt plötsligt på den buss vi tog i morse. Dom är lika trevliga som vi. Ett av paren har dock inte fått sitt bagage. Kanske kommer det på onsdag då vi angör Puerto Madryn, Argentina.

I morgon har vi en dag till havs och skall då bekanta oss mer med båten. Det har vi inte hunnit göra fullt ut än. Klockan tolv skall en av oss spela en Texas Hold Èm turnering. I övrigt ligger dagen öppen för rekreation.

Vi lever som sagt i allra högsta välmåga och vi ber dig, kära läsare ha det bra. Vi tänker på er. Ibland.

Buenos Aires välkomnar med 30 graders värme och strålande sol från norr. Och från Zenit vad det verkar med tanke på att knappast några skuggor bildas.

  

Denna europainspirerade 12-miljoners metropol som hyst Isabel Peron med make, Diego Armando Maradona, militärjuntor och massor av tangokavaljerer och –moatjeer är mycket intressant och attraktiv. Här finns storslagna Avenyer, massor av parker, musik och dans på gator och torg, restauranger i massor och direkt anslutning till Rio de la Plata. Och så klart högklassig shopping som det anstår en huvudstad..

Och ja, köttet är av absolut högsta kvalité och serveras perfekt enligt önskemål till mycket rimliga priser.

Tangon förresten gjorde att André och Rikard var här i September. Rikard för inspelning av sin kommande tangoplatta med texter av Mikael Wiehe och André för att filmiskt dokumentera . CD;n släpps i vår då Rikard Wolff även turnerar och kommer bland annat till Malmö. Då ska vi dit. Häng med!

Spåren efter André fanns där, dom satt på ett Café som serverade utsökt Café con Leche. Vi tyckte oss också se vissa spår efter Linns pappa Linus Klinge som mönstrade på Flottans  HMS Carlskrona just här.

Du som tycker detta börjar liknar ”name dropping” har naturligtvis rätt.

Vi kan konstatera att det är långt till Argentina från Helsingborg. Jättelångt

Då vi endast har två dagar i Buenos Aires gäller det att smida medan järnet är varmt. Således hade vi planerat att festa och dansa hela natten lång men så blir det inte riktigt. Klockan är nu 21.45 och vi ska släcka ljuset. För vi är trötta.

I morgon avgår Scandinavian Sun och styr tvärs över Rio De la Plata mot Uruguay och Montevideo. Där ska vi till Sydamerikas svar på franska Rivieran; jetsetstället Punta del Este.

”För var ska sleven va om inte i grytan” som hon skrev, Selma Lagerlöf. Om det nu var hon.

Men först ska vi som sagt sova. God natt!

Julen är utkörd, den röda festblåsan, den svarta kostymen, flugan, bijouterier, böcker, freestyle-kläder, ja, allt är nu fixat, tvättat och struket och nedpackat och vi är klara för avfärd och avkoppling.

2009 ser ut att bli ett bra år!

Tidsskillnaden mellan här och där är minus fyra timmar.

Vi landar i Buenos Aires lördag kl 09.40 efter en fjorton-timmars direktflygning från Paris. Bensinen räcker långt nuförtiden. Det är nog miljöbränsle.

Det är gott när man har allting framför sig. Men så är det väl å andra sidan alltid.

Nu är det Kungspingviner, storslagen natur, stora stekar och världens ände som i ögonblicket ligger framför oss.

Återkommer i morgon då vi ska leta spår i Argentinas huvudstad…