Oavsett om det var ett syftningsfel som blandande ihop kaninen med kocken eller det sedvanliga skämtlynnet hos en som ska åka kasebana på Madeira så blev det hur som helst kul.

Hursomhelst så visar bilden den lilla trevliga kvarterskrogen i Valetta som serverade den kaninen. Bild två tagen när vi klättrat upp i Cheops Pyramid. Pat i bakgrunden

Någonstans och på något sätt har en eller två bakterier slunkit in i systemet. Denna sista dag till havs gäller därför isolering i hytten, ingen mat på 24 timmar, endast Gatorade och Imodiumtabletter. Nu kommer eventuella pålagda kilon att försvinna i rappet. Det är ju bra och bäst att det hände sista dagen. Y däremot är precis åter efter frukost. Ägg Benedictine med lax och ägg och sås på en rostad toast var en del av den.

Att ligga isolerad i hytt 9510 har det goda med sig att tankarna kan flöda fritt. Därför är det att misstänka att denna summering av vår kryssning blir lång. Kanske alltför lång och eventuellt lite väl mycket kring tro. Vem vet? Jag anar det i alla fall.

De asiatiska religionerna eller ofta kanske förhållningssätten till livet och allt levande är intressant. Där handlar det aldrig om dömande och fördömande gudar.  Caroline, en av våra döttrar, är hängiven Buddist och med henne kan man föra spännande samtal. Hon ska bli Bodhisattva till slut. Man får leva rätt många liv och födas om i många skepnader innan man når utslocknandet. Man får hur många chanser som helst. Det är ju bra.

En buddist lever för att undvika att födas igen.

Det personliga förhållningssättet intas enskilt av var och en och det saknas oberoende domare. Ett inte till fullo levt liv blir innebär återfödelse. Igen och igen och igen. Hur kul är det,egentligen

Kristna får bara en chans till ett evigt liv. Här gäller det minsann att hålla tungan rätt i munnen och samtidigt hålla i hatten för någon ska komma tillbaka för att ”döma levande och döda”.  På 2000 år har det blivit en del som väntar på sin dom. (Om judendomen sen stämmer, där finns ju bara gamla testamentet, så borde i konsekvensens namn de som redan levt och vi som lever fram till Messias verkligen kommer ha handlat i god tro och således gå ostraffade. Eller hur?)

Vi nordbor har ju gudbevars de senaste generationerna åtminstone sluppit husförhör och medlande präster vid skilsmässor. Till exempel.

Katolikerna är fortsatt hårdare hållna. Påven, den lille reaktionären och hans underpåvar gör allt de kan för att hålla de sina i tukt och förmaning; bannlysning av en doktor och en mamma för en abort på en våldtagen flicka, förbjudna preventivmedel och aborter, slut på HIV med hjälp av avhållsamhet. Det ska vara katolska präster som pratar avhållsamhet samtidigt som den kyrkan betalt hundratals miljoner dollar i ersättning till massor av utsatta pojkar. Ja jisses, som det går till.

Det vi sett hända i fundamentalismens Islam efter att en tecknare på Jyllandsposten ritat en Mohammed i lite parodiska situationer är skrämmande. Vår tryckfrihet och uttrandefrihet riskerar att urholkas. Vi kanske inte vågar trycka och säga det vi vill på grund av vreden hos fanatiskt troende.

Våra dagar i ett starkt troende och repressivt land var allt annat än upplyftande. Har fört massor av samtal vid pooler och frukostbord och all är samstämmiga. Ingen är positiv.

Egypten beskrivs av dem själva som ett av världens säkraste länder och det har sin förklaring i beväpnad militär i stor sett varje gathörn.

Deras militäre president, som våra gubbar inte alls gillade, är över 80, lite senil enligt uppgift och han har suttit på samma post sedan 1975 då han tog över efter Sadat.  Han sitter inte som president av demokratiska skäl. Det finns inga fria val.

Trycket på den enskilde kommer från religionen och militären. Värre kan det aldrig bli.

Man ska be några gånger om dagen och tacka Allah för allt. För att man lever i misär och fattigdom!

Alla gudars vägar är tydligen outgrundliga. Så diffusa är herrens vägar att man inte ska kunna förstå. Det är inte meningen. Man ska bara tro. På det diffusa.

Sen ska man förlita sig till det som förkunnas och hoppas på ett evigt liv. Efter detta. Men förlåt en yngling; är det inte just här och nu vi lever? Lever vi endast för att leva bättre när vi dör? Är det det som är meningen med livet?

”Outgrundliga äro Herrens vägar”, javisst är dom.

Taxigubben Dimitrios i Athens teori var att man med gudar som en del i dramaturgin lätt håller folk i schack.

Bullshit, hade Dimitrios sagt och vi är överens. Helt och hållet.

Ja, inte är det helt glasklart vad man ska tro. Den som bara tror lite kan ju vara med i Lättfiladelfia

Y och Pat är lite ambivalenta i sin tro medan Shirley och denne definitivt är otroende.

För egen del funderar jag på att gå mer in för vår egen gudsaga. Den verkar pålitlig och påtaglig. Ta Tor när han är ute och kör då kan man både se och höra effekterna. Vanliga gudar är mer anonyma tycker jag i alla fall.

I övrigt ser vi så klart bakåt med stor behållning på dessa dagar. Kryssning är gott och behagligt. Turkiet en positiv överraskning, Grekland alltid bra naturligtvis. Pizzorna i Rom är världens bästa som sagt, och nu är vi på väg tillbaka för sju åtta timmar i centrala Barcelona i morgon.

Vi hade med lätthet också haft ytterligare fem dagar kvar som atlantenfolket har… men men när man väl är på väg hem vill man hem. Så är det väl alltid.

Nästa kryssning hoppas vi få göra tillsammans med Bo och Kristen och mycket gärna med fler. Den ska bli något utöver det vanliga… Bo han vet, han har idéer. Och Kirsten.

Nu tackar vi för oss och vi tackar dig som besökt oss på denna blogg…

Tack ska Ni ha för denna gång!

Så, tillbaka i civilisationen kom vi till vårt sista stopp; Malta och Valetta. Här är det fin som bara den. Regnar gör det men taxin tog oss under två timmar på en riktigt trevlig tur. Gamla huvudstaden Medina (från arabtiden !!!) via en landsbygd med enskifte där åkerlapparna var små och ägda privat. Här är man självförsörjande på allt; mat och vin och öl och mjölk och kött och allt. Mycket trevligt.

Sen till centrum av Valetta och lunch. Regnet stod som spön i backen och första bästa hak fick det bli. Och det blev bra. Stekt kanin med vitlök, sallad och chips. Jättegott. Kaninen även bättre än kaninen i Barcelona. Det kanske inte har så mycket med kaninen att göra som med kocken. Vår på Malta var tatuerad som den sjöman han säkert varit. Sjökock gissar vi.

Shopping i ösregn kan bara kvinnor utstå. Baren där mannen satt hade turligt nog Fernet Branca som  behövs efter lunchen i Kairo. Och med shoppingen blev det inte så mycket av, faktiskt. Ett par t-shirtar till småttorna, svarta är dom och dom har hjärtan i olika färger.

Nu återstår en dag till havs innan vi på onsdag morgon angör Barcelona.

Under morgondagen kommen en liten slutkläm att presenteras.  Du som redan tröttnat på religiöst dravel behöver inte gå in. Det kommer nämligen att funderas kring religion i stort.

Hursomhelst är Malta en riktigt liten pärla. En medelhavets pärla likt vår egen sundets pärla.

Dagens bild får illustrerar det regniga men ack så vackra Malta.

Ikväll ska vi dinnera med töserna från Californien i Main Dining Room på däck sju, längst akterut.

Två dagar hade vi att tillbringa i Egypten. Sex-miljonerstaden Alexandria, en av världens största hamnstäder såg vi delar av på väg till Giza dag ett, det var ingen trevlig syn då och det var ingen trevlig upplevelse dag två.

Enorm fattigdom, tiggare, krymplingar sittande på gator och torg, tio-åriga skoputsare, gator och trottoarer i förfärligt skick, skitigt och stinkande av vad vet vi. Till detta kommer att ingen tydligen plockar upp skräp, bara kastar. Stranden full av avfall, papper, burkar, flaskor och annat.

Och så då den larmande ständigt tutande trafiken. Inga trafikljus som reglerade utan här är det upp till var och en att ta sig fram efter bästa förmåga. Två korta tutningar i varje bil med låt oss säga två minuters mellanrum ger en infernalisk ljudmatta. Hela tiden, alltid.

Den enda fördelen med trafiken i Alexandria är att då man vill korsa en trefilig väg bara ger sig rätt ut i den, håller upp handen som stopptecken och går. Man stoppar bussar, lastbilar, bilar och taxi bara med en höjd hand. Märkligt men effektivt.

Det var kul att se blondinen först ut över en hårt trafikerad gata med högerhanden som hot mot trafikanterna.

Det var det enda som var kul.

Upplevelsen av det egyptiska vardagslivet tar energi och skapar en känsla av vemod och nedstämdhet. Man fattar inte.

Det må vara att pyramidbygge och tidiga kultur- och utbildningscenter har varit moderna då, för tusentals år sedan, men dagens situation för massorna av människor är ett hårt liv.

Shirley hade varit sex veckor i Kairo i mitten av åttiotalet och då var livet modernare. Kvinnor klädde sig som kvinnor och som de ville. Efter det har fundamentalismen tagit ett kraftigt grepp om utvecklingen. Alla kvinnor är mer eller mindre täckta. Burkor är vanliga och heltäckta svartklädda kvinnor finns överallt och alla andra har åtminstone hjässa och axlar täckta.

I all sin fattigdom och utsatthet har folk att lyssna till böner och högläsning ur koranen i alla de minareter och torn som finns över hela staden. Många gånger om dagen. Ingen kommer undan. Högtalarna pekar åt alla håll. Det är en påverkan utan dess like och kan jämföras med politiska propaganda-apparater som funnits.

Så, det är utan saknad vi lämnar Egypten och kommer aldrig komma tillbaka. Efter att ha frågat runt bland folk på båten verkar de flesta ha precis samma uppfattning. Man vill heller inte tillbaka.

Idag blir det en skön dag till havs och himlen är blå, poolen salt och varm och frukosten står dukad.

Vi har det som de som krossar atlanten lite svårt att avgöra vad som är godast. Igår var vi i den franska Bistron för första gången och nu är helt enkelt den vår favorit.  Deras Foie Gras är superb. Sen om den är lever på ankar eller gås spelar ingen roll.

Nu ligger tre restauranger på första plats; den asiatska Jasmin, Cagney´s Steakhouse och så Le Bistro… alla på samma första plats.

Dagens bild visar helt vanliga hyreshus på en helt vanlig gata i Alexandria.

En sista liten sak: taxigubbarna här är fruktansvärda... på alla sätt och vis... och till hundra procent ohederliga. Dessvärre

Nu har vi sett dem, Cheops och två andra faraoners begravningsmonomuent i Giza; tre mäktiga pyramider som ger enastående perspektiv i landskapet. Sedda från olika håll ger de olika djup och sedda med Sfinxen i förgrunden blir det hänförande.

Hänförande är däremot inte Kairo. Skitigt och rörigt och vackert bara vid vid Nilen.

På kajen på morgonen stötte vi ihop med två trevliga damer, Mary Pat Nuezel och Shirley Poirier från Sacramento, California. Dom skulle övernatta i Kairo men bilen som skulle hämta sågs inte till så vi slog oss samman och hittade Mr Happy som hade en fin buss, en chaufför och en son under guide-upplärning. Han skulle minsann se till vi fick ett fullödigt program i kulturens högborg.

Två och en halv timma i minibuss ger massor av tid till småprat och diskussioner. Våra handlade om ateism och tro, fanatism och fundamentalism och om George W Bush och diskussionerna var givande och intressanta. Mr Happy deltog från sitt muslimska perspektiv och spydde galla över USA:s förra president.

Både Shirley eller Pat är övertygade demokrater och grundligt överens om att Bushs tid vid makten varit förödande för USA. De var överens med Mr Happy om att kriget var ett gigantiskt misstag men han lät sig inte nöjas med det utan fortsatte att agitera arrogant och nedlåtande. Våra amerikanska vänner svalde och lät Mr Happy hållas, delvis understödd av sin son Mohammed.

Mohammed förresten, visste minsann lite om Sverige eller vad sägs om följande; I Sverige tjänar man så mycket pengar och har allt man kan önska och då blir livet så tråkigt av man tar livet av sig…

Efter pyramiderna ville Mr Happy att vi skulle vidare i hans program genom att:

1.       Åka till en parfymfabrik där man koncentrerar blomsaft två gånger.

2.       Åka till Papyrys Center.

3.       Åka till hans kompis Bazar (vi stannade utanför en liten affär med vad det såg ut som; uteslutande skräp.

Vi valde vänligt men bestämt och unisont att tacka nej till alla tre förslagen.

Efter lunch i en restaurangbåt på Nilen var det dags att leta efter californiatjejernas hotell. Det tog sin lilla tid men då vi väl hittat det och tagit en antik, skitigt och oläcker hiss 15 våningar upp och gått ytterligare en våning till receptionen (!!!) startade dramatiken.

Två arroganta typer (ja, dom också) började skrika om att våra damer skulle betala för transporten som uteblev. Detta tillsammans med den usla och äckliga hissen och en icke-inbjudande reception på detta kanske två-stjärniga pensionat gjorde att våra damer inte alls ville bo där. Lite palaver och högljudda diskussioner uppstod men det slutade med betalning av rummet (45 dollar), skraltig hissfärd ner och två glada sacramentobor som åter äntrade den lilla bussen för återfärd till Alexandria.

Den blonda Y, som inte fick plats i hissen, tackochlov, fick under de kanske fyrtiofem minuterna som gick ett otal antal visslingar, förföriska blinkningar och tillrop från manliga egyptier. Hennes blonda svall satte tydligt fart på hormonerna i oskyldiga män. Inte så konstigt att de måste klä in sina egna kvinnor från topp till tå eller under alla förhållande täcka deras huvuden. Hur skulle det annars gå?

Under hemfärden till vår kryssare fortsatte insinuationerna från Mr Happy men han fick inte stå oemotsagd hela tiden. Han gjorde ett stopp för att be då gick vi på toaletten.

När han sedan började påminna om dricksen han och hans besättning skulle ha var måttet rågat. Varken våra vänner eller vi var det minsta intresserade att dricksa en tölp. Han var förövrigt ingen guide, han hade en minibuss, en chaufför och en son under upplärning. Det var allt.

Mr Happy var kanske inte så glad men vi var å andra sidan heller inte glada för Mr Happy.

Efter en välbehövlig dusch träffades vi fyra i Cagney´s Steakhouse och hade en riktigt trevligt stund med de bästa stekar båten har att erbjuda.

Våra högljudda skratt lockade över en Herre från Boston till vårt bord. Han hade ridit Kamel för 200 dollar… var pensionerad begravningsentreprenör förrsten.

Det är kanske inte så märkligt att just kamelförarna också är några arroganta och aggressiva typer… dom blir ju bortskämda av exempelvis herrar från Boston.

Idag ger vi oss ut i vimlet i Alexandria för att titta på egyptisk bomull. Bland annat.

Dagen till ära ha vi det stora nöjet att skicka våra tankar och lyckönskningar till Katarina Karringer som idag firar sin dag.

As a courtesy to our international visitors we can inform that the picture of today shows the three happy ladies in front of Mr Cheops gigantic tombstone; left Pat, middle Y and to the right Shirley. All happy then, and happy today after our debacle in Kairo, Egypt. Mr Happy is out of sight, though.Vi hörs…

Att klockan nio på morgonen lägga sig i en solstol vid poolerna en obeskrivligt skön känsla.

Frukost och toa är avklarade, en flödande sol, 20 grader varmt, Bodil Malmsten och Camilla Läckberg (den första är outstanding och rekommenderas å det varmaste) som bokligt sällskap, en fru och en man och en dag till havs utan måsten är i det närmaste euforiskt...

Det är här och nu och det är på riktigt.

Lätt lunch på frukt och vatten, eftermiddag med planering inför pyramider och Sfinxen och anka till middag. Så lätt kan en kryssares dag vara.

Eller vad säger ni på Atlanten? Livet är väl enkelt... lite väl enkelt kanske

Bilden ger en fingervisning...

Det är inte bara på söder i Helsingborg som kvinnor klär sig i färglada huvudbonader och fotsida kappor och klänningar. Nädå, det gör turkiskorna i Izmir också.

Vi lät antikens alla sevärdheter förbli av oss osedda. Ja, Berit kanske blir man lite mätt på antika ruiner. Istället valde vi folklivet i Bazzaren Kemeralti som består av ett antal mer eller mindre takförsedda gamla kvarter mitt i den brusande tredje största staden i Turkiet. Väldigt genuint kan man säga.

Visste ni förresten att Jungfru Maria bodde här sina sista år? Det hade vi inte en susning om.

Tre minuter efter vi betalat taxin hade vi fyra, fem nya vänner. Många fler ville bli våra vänner men vi valde vänligt att inte inleda oss i allt för många relationer.  När Y strosade runt fick hon hela tiden information om var gubben satt och fikade och väntade. Våra vänner fungerade som sambandscentral och hade koll så hon inte gick vilse. På serveringen behövde man inte beställa. Däremot säga nej tack till det som bara ställdes fram som om det var beställt. Konstig ordning i Kemeralti

Här finns i övrigt en salig blandning av små affärer och serveringar som omger en historisk Moské från 1590-talet. Behöver man reservdelar till sin vattenpipa är det här stället man ska bege sig till. Affärsinnehavarna sitter utanför sina butiker och röker i väntan på kunder. Katter och hundar släntrar runt och det är som sagt genuint.

I detta nu lägger vi ut från Izmir och har en dag på sjön i morgon för att sedan få två intensiva dagar i Egypten.

Bilden visar dam med nymoppad affär och en massa prylar (skräp) till salu åt hugade spekulanter.

Fleninge Gästis har väldigt bra mat!

Konstisbana på ett kryssningsfartyg!

Linn snart storasyster!

Tokyominnen i Borstahusen!

En hälsning till Perssons i Bårslöv!

Nygifta svenskar i Japan!

En mormor på väg till barnbarn i USA!

Tilde får ny kusin!

Den 27 maj blir en bra dag!

Åsa Klinges bästa tid är nu!

Mångfaldens ögonblick…

Ja, så var det dags för nya ruiner och denna gång modell äldre. I Athen bygges Parthenon till Athenas ära och innehöll bland annat Dionysos, vingudens, amfiteater. Och nu pratar vi tusentals år innan vår vän Jesus fötts i Betelehem.

Det roliga med Athen är att man byggde tempel mer på ett mer frifräsarvis (i åminnelse av gudar utan vetenskaplig förankring) då man ju inte visste ett dugg om kristendomen. Hur skulle man förresten? Den fanns ju inte.  Fanns gjorde Judendomen som spådde sin Messias ankomst. (Dom förkastade ju sedermera Jesus som varande Messias, den utvalde. Dom bedömde honom som ren och skär fejk och som bedragare och lät förbrytaren Barrabass slippa loss ur fängelset istället för just sagda Jesus. Dom väntar ju fortfarande på Messias ankomst…)  

Parthenontemplet traskade vi så klart upp till där hon tronar på Akropolis klippa med en enastående utsikt över Athen.  Hon är lite illa åtgången av väder och vind och numera avgaser så man håller som bäst på och restaurerar och donar så att hon ska stå stolt som landmärke ytterligare tusentals år. Ett av världens sju underverk som hon ju är.

Det är på platser som Rom och Athen man inser hur kort ett mans- och kvinnoliv är. En generation hann inte bygga särskilt mycket av dessa kolosser till byggnader. Med tanke på tekniken man använde och på hur kort ett människoliv sannolikt var på den tiden. Ingen kunde då vara med att resa en byggnad från grunden, fira taklagsfest och vara med på The Grand Opening. De som lade första stenen var så dags döda, begravda och längesedan glömda.

Vi såg naturligtvis Zeus tempel liksom olympiastadion där det år 96 ekr hölls det första olympiska spelet. Snacka om tidsperspektiv. Man baxnar nästan.

Taxigubbar är bra. Dom vet alltid allting om allting. Så fick vi till exempel veta skillnaden mellan Grekisk Ortodox kyrka och traditionell Katolicism. I den Ortodoxa har man inte musik till gudstjänsterna och när prästerna gör korstecknen början man på höger axel/sida (efter pannan naturligtvis) medan katolikerna börjar på vänster. Big difference, huh???

Vår fördjupning i religion kommer fortsätta. I morgon redan är vi i Turkiet och Izmir, gamla kära Smyrna, och då ska vi kolla hur profeten Muhammed står sig i konkurrens med kristna och vad det nu kan vara för lokala religioner som kan tänkas förekomma. Vi återkommer i ämnet. I Egypten om några dagar vet vi i alla fall att han, Mohammed, är framträdande och att Allah spelar en väsentlig roll i folks liv.

För dig som inte tröttnat av allt religöst pladder vill vi avsluta med att nu har solen och värmen äntligen kommit. Det kulturella inslaget som så här långt varit nästan bedövande hindrar oss inte från att i kväll, som alla andra kvällar, bli lite lössläppta. Först blir det en gastronomisk höjdpunkt, sen en musikshow som tydligen inte ska va fy skam och sen rundar vi av allt med en drink och lite gambling i Casinot. Kryssar man så bryr man sig visserligen om var man går i land men det får en inte att tappa koncepterna helt och hållet. Det måste ju vara någon ordning även i kryssningsvardagen.

Profiler som Sokrates och Platin fick inte ens plats i dagens text och då förstår alla hur upptagna vi varit med kultur och religion.

Dagens bild visar vad glasen innehåll vid den välbehövliga pausen i turistjobbet.

Vår taxigubbe heter Ditgitrios och är en glad gamäng som tycker det mesta är bullshit. Han har upplevt en del.

Ett: Bo och Kristen; vi förstår att ni signat upp för internet via satellit så välkomna ombord och välkomna på denna er första dag av sex på havet innan ni när Azorerna. Att Kirsten fått sitt lystmäte når oss med glädje och inte med så väldigt stor förvåning. Ditt goda råd om att skippa tåget till Rom slog dock platt ut. Då vi läste om din stora oro för oss båda hade vi såväl tagit tåget tur som retur. Har du nu några tips om hur vi undviker att gå bort oss i Athen så kom med dem snabbt…  haha.

Två: Åsa, tack för trevliga påskhälsningar. Det gläder oss att ni var samlade till middag och förstår att ni hade det trevligt. Nästa påsk är ni välkomna till Helsingborg med ert nya bidrag till mänskligheten.  Förresten så var det där med smaka kofta delvis ägnat dig… haha

Tre; Asta Berit Ingbritt; det är alltid lika vederkvickande att läsa dina inlägg från din horisont. Dina ut- och inblickar ger syre åt debatten kring allt och ingenting. Din sill och sup och spanska glosor till dubbel och bubbelpooler är närande… tack… haha

Fyra: Eva och Lennart; vi gläder oss åt er fina påsk tillsammans med era anär och kära. Hälsa de nya två små barnbarnen och kusinerna så gått från oss. Eva; shoppingen i Rom var bara halvbra… alla kyrkor och sånt tar överhanden… haha

Fem: Majlis; gott att va hemma igen hoppas vi som vill gärna är borta ett tag till… haha

Sex: André…  Först och främst Ankan. Hoppas den blev exakt som du ville. Och såsen med. För det andra, Leonard Cohen, ja den magiska kvällen på Sofiero i hans och ditt och Rikards sällskap var magnifikt. Ska nog också döpa den CD:n. Förstår att ni njöt liggande i var sin vit soffa… haha

Och Du André och alla andra, idag var det Poker. No limit, 28 man till start, 60 dollar och fria buy-ins första en och halvtimman plus add-ons efter sista paus. Köpte endast in mig. Blev tvåa, 931 Dollar. Haha…

Så , nu ska vi fira annandag påsk och den stora dagen  då han uppstod igen ifrån det döda och puttade bort bautastenen som lagts för ingången till gravkammaren. Sen var ha höll hus i fyrtio dagar och fyrtio nätter fram till himmelsfärdsdagen har vi ingen aning om. Så ni som kanske vet eller har teorier kring det är välkomna med dessa.

Vi åt frukost på Medinasundet idag. Där hade vi Sicilien på styrbords sida och Calabrien på italienska stövelns yttersta spets på babord. Häftigt frukostvy som ni ser på bilden.