Vietnameserna är inga offer sa Yvonne igår. Det stämmer väl och efter 25 års krig i relativ nutid är allt i sjudande utveckling. Här blomstrar företagsamheten med verksamheter i varje gathörn och varje rakstäcka. Det är en pragmatiskt kommunism man idkar och man mäter tillväxt och börsuppgångar på samma vis som övriga världen.

IBM:s 90-personer starka personal i HCMC har Teambuilding på vår resort denna weekend. Unga välutbildade programmerare, Projekt Managers och allahanda andra professioner tillsammans med fruar/män och barn har invaderat hotellet och visar ett härligt go. Asien kommer på bred front. Väst kan inte vila på gamla lagrar för då blir vi omsprungna. Det håller faktiskt redan på att hända. Be sure of that.

Nguyen är motsvarigheten till vårt Svensson eller Johansson och så heter inte bara Premiärministern utan också vice Premiärministern och vår egen Nga. Hon är en söt tös som förutom att jobba med administration på universitetet också hjälper oss med kontakter, betalningsformer och shippmentfrågor. Ovärdelig är hon.

Ho Chi Minh hette gubben med den långa mustaschen, han som ligger i en glaskista uppe i Hanoi. Till allmän beskådan och beundran. Ho tyckte, mycket riktigt, i slutet av fyrtiotalet att fransmännens kolonialism var out-of-date och ville ha ett självständigt Vietnam. Det tog som sagt 25 år. Ovärdelig för vietnameserna var han. Därför hans mausoleum i Hanoi i förre detta Nordvietnam

Fransmännen krigade under hela femtiotalet understödda av amerikanskt kapital utan egentlig framgång. På sexiotalet brakade det loss på riktigt då amrisarna tog sig hit och skapade det som kallas vietnamkriget även om det redan då varat i tio, tolv år. USA:s framgång blev också noll komma noll. Hem fick man 58.000 dödade soldater och otaliga veteraner som ännu idag lider och har svårt med återanpassningen. Något av MC-gängen (HA) har sin upprinnelse i just dessillusionerade krisveteraner.

Krigsmuseet i HCMC/Saigon visar hemskheter som skrämmer och berör. Ett besök rekommenderas varje besökare.

Spåren efter kriget märks idag mest genom alla de barn som fötts med grava missbildningar ännu så sent som på åttio-talet. Samma missbildningar som barn i USA fötts med i efterverkningarna av Agent Orange. Detta "avlövningsmedel" som vräktes över Sydvietnam drabbade inte bara direkt utan även genetiskt i generationer efteråt med missbildningar som följd. Mer om Agent Orange finns på exempelvis http://en.wikipedia.org/wiki/Agent_Orange

Vår verklighet denna lördag morgon började med att dra not på stranden vid sidan av hotellet. Fattiga (som vi uppfattar dem) fiskarefamiljer paddlar ut med ett nät ( en not) som bildar en halvcirkel och som sedan med handkraft dras in till land. Två gäng om vardera sex, åtta man drar i var sin ända av noten och efter två timmar är fångsten landad.

En av oss tog bilder och en drog not. Den som tog bilder vägdes dock in på fiskvåg. Dagens bilder visar tydligt vem som tog bilder och vägdes in och vem som drog not.

Den sena lunchen blev så omfattande att den även räckte som middag. Mycket god mat i Vietnam på vår ära.

Kvällen bjöd Kareoke och då tog vi ton om än inte direkt in i micken. Vi sjöng för oss själva i den beckmörka natten sittande i vita trädgårdsmöbler vid sidan om poolen.

Högtidsdag hade säkert den som ordnat en picknick  av stort mått. Massor av läckerheter dukades fram. Vi bjöds på hemväg av något välsmakande med svårdefinierat.

Högtidsdag firar idag även Boel, Yvonnes kompis, 60 år precis som Majlises Ingemar, men har bli så mycket som 63. Grattis till dom. (Fan, man har ju mest gamla människor omkring sig. Tur att Linn, Tilde och Anton finns!) Sen stundar inom kort fler högtidsdagar och en minnesdag och som vi vill uppmärksamma här och redan nu; den sjunde fyller Lars Hansson återigen, André blir 22 den nionde, Bo i Dragör och Anders i Bårslöv fyller den tionde (Anders 60). Den tionde har vi även minnesdag över Åke Bohlin och den elfte fyller nyss nämda Linn och Tildes morfar sina år. Mamma Margit i Ängeholm fyllde 82 den 2:e och henne ringde vi då hon fortfarande saknar både internet och epost. Vi önskar jubilarerna trevliga dagar och så återkommer vi i morgon.

 

Gunilla & Lars

3 oktober 2009 17:05

Hej på er borta i sydostasien! Härligt att höra att ni kommit välbehållna fram. Ser direkt på bilden att Yvonne redan gått ner något kilo i vikt på den lilla matvågen och inte blir man fet av att äta med pinnan, typ nudelsoppa etc. Vi vet!
Här hemma har det blivit rejält höstrusk denna helgen med kulingvarning och spöregn, så ni valde rätt tid och destination.
Hoppas att resan fortsätter till belåtenhet och att ni efter hand även hittar de artiklar ni söker.
Ta väl hand om er och må så gott! Kramar Gunilla & Lars

 

Gunilla

4 oktober 2009 10:36

God morgon igen!
I dag är det Kanelbullens dag!
... och hur tänker ni fira denna den?

en som oroligt funderar över detta är svägerskan Gunilla

 

Y o J

4 oktober 2009 12:24

Vi visste väl att det va något vi glömt. Tack för att du påminner oss... nu ska ut och köpa kanelbullar, fyrverkerier och Champagn... sen ska vi fira kvällen lång. Tack G

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...