Ja, då sjunger vi på sista versen när vi sitter vid poolen på vår sista dag ombord. I morgon räknas ju inte. Då ska vi av så snabbt som möjligt, ta en taxi till Miami Intl för United Airlines 3572 avgång till New York kl 11.05 Den flygs av Continentals Boeing 737.

Därför Björn, kommer vi att vara i samma stat bara några korta ögonblick. Ha det så bra på konferensen. Den låter som en sådan man gärna är på. Golf och drinkar och pooler.

Det blåser idag. Känslan av att forsa fram i kanske 22 knop med en frisk vind som skapar vitingar på vågorna är skön. Det ska friska i lite ibland. Gissar att det blåser 12-15 sekundmeter. Och Pearl bara skakar lite.

Världen är som bekant liten. Ju mer man reser desto mindre verka den bli. Mitt emot oss här på soldäcket på trettonde sitter Betina Decasper från Schweiz. Hon reser med sina föräldrar och har på något sätt blivit bekant med vår Fredrik Rosvall. Båda är singlar.

Då vi började prata med Bettina, egentligen för första gången, förutom att vi hälsat tidigare, visade det sig att hon kommer från den lilla staden Chur i kantonen Graubunden i östra Schweiz. Staden är en av de äldsta i landet och har cirka 35.000 invånare. Därifrån utgår Bernina Express. Den åkte vi med Hyllinge Bussresenärer över Glaciären med  i somras. Världen är bra liten. Och den glaciärresan med tåg vidunderlig. Den går till Tirano i Italien.

Staff Captain Mattias Andersson bjöd på lunch idag. Dock föll det sig så att endast Y kunde vara med då en annan var upptagen med pokerturnering.  Rosvalls, Y1 och Mattias hade en lyckad lunch. Fredrik är på god väg att få ett kontrakt om pianospelning på Pearl. Grattis säger vi om han accepterar budet.

Mattias kom förbi på tretton och vi hade intressanta resonemang och både ditten och datten. Mer kan följa då vi nu bytt epostadresser och kanske har ett och annat att diskutera i framtiden. Och det handlar inte om att han behöver städhjälp en timma eller två i veckan.

Häromdagen i Le Bistro mötte vi ett trevligt norskt par. De hade gjort det än värre än vi. Dom flög till Seattle, gick ombord, åkte en tur till Alaska och kom sedan och hämtade upp oss i Vancouver. Deras kryss blir inalles 24 dagar. De har uppskattat varenda en precis som vi uppskattat varenda en av våra aderton dagar ombord. Låt vara att vi var överens om att uppträdena i Stardust kanske inte fallit oss på läppen lika mycket som på tidigare kryssningar. För mycket bensprattel och armviftningar.

Paret från Kalifornien som gillade gås och som ibland friterar kalkonen hel på Thanks Giving , paret i Penthouse 10002 som var både bullriga och humoristiska, våra grannar i 10616 som vi fick dessert av (som vi i och för sig lämnade vidare till ett annat bord till ett annat par i restaurangen),  flera av de som lämnade oss i Los Angeles, Rosvalls så klart och Bettina och alla andra trevliga människor vi mött och som gjort vår resa så lyckad. Vår VIP-behandling ombord har så klart inte gjort resan mindre angenäm. Inte en enda gång har vi sett fram emot vår sista dag ombord men då den nu är här ser vi till och med fram emot att flyga hem i morgon. Man anpassar sig snabbt efter verkligheten.

Först alltså United/Continental till Newark i morgon fredag och vidare med United 3542 kl 17.35, som flygs av… just det, Continentals lilla Boeing 757 med ankomst Kastrup kl 07.35 lördag morgon. Tre säten, gång och tre säten är lite litet över atlanten. Men vadå, vi ska ju bara sova.

Sen tar vi tåget till Helsingborg och Maria…

Då ska vi fira helg, radera några tusen skräpmail, kanske packa upp och sätta igång en maskin tvätt. Vi ska också fördjupa oss lite i det son har skrivits efter valet. Har ju mest läst rubriker och så där.

I veckan skall vi åka till både Kakan i Skurup och till Sjögräsvägen i Viken. Måste ju leverera armbanden till exempel. Och höra senaste nytt från barnmunnar. Tristan i Karlskrona ska vi också hälsa på.

Och så ska vi börja jobba så klart. Y börjar på banken på onsdag så det är lite lugnt för henne.

Sen söker vi Pigga Pensionärer runt om i landet som vill driva små femtiofemplus-shopar. Nu ska det expanderas. Nu efter valet. Vi har även synnerligen intressanta framtida samarbetsplaner med www.classiclife.se som bygger kooperativt ägda seniorbostäder med utbyggd service. Det konceptet är väldigt mycket 2010, precis som nya TV-stationer på webben.

Nu börjar vi rent av bli angelägna om att komma hem!!!

Men innan vi nu gör allt detta vill vi skicka våra varma hälsningar och tacka för visat intresse för vår lilla vrå av nätet. Och för alla trevliga kommentarer. Tack alla!

Vi ses snart!

Ps, vi har sisådär 1700 bilder att visa för den som är intresserad. Vi visar dom alla på TVn med utförliga kommentarer. Någon frivillig?

Idag den 7 och den 9 och 10 oktober har vi nöjet att gratulera två bröder och en son:

Lasse, Bo och André! Grattis alla. Bilden visar en som är på jakt efter lämpliga presenter. Om hon lyckades får ni se!

Vi slår även en lans för Andrés nya TV-Station på nätet; www.verket.tv

Ha ha… Ja, det är som vanligt. Här blandas det friskt mellan Aida och Fångarnas kör med Operan i Kairo, en nyopererad som tar sig till kojs lite lugnare än en oopererad, en familj i Viken med nystädat hus på väg hem från Spanien, en initierad resebyråman med flygbolagsfru som kommer med nya intressanta resmål i sikte. Till de senare kan vi bara säga att; ja, hitta bara en bra kryssning så kan väl både Bangkok och Australien komma i fråga på samma resa. De tankarna vet vi förresten att även ett längs Strandvägen boende och relativt, på Barbados, nygift par tittar efter.

Och allt det andra det kommenterats om; eventuell ökande vikt, stekt fläsk med persiljesås, barbiedockor och sunktoer, promenader i Bårslöv, Y3 och YONE… det är alltid lika stimulerande att öppna bloggen och se vad folk har på hjärtat…  och stimulerande är ni allihopa.

Cartagena då, ja det är en miljonstad i Columbia. Den heter så oavsett om vi skrivit något annat tidigare. Kajen ligger en bit från staden så taxi blir transportalternativet. I området alldeles utanför hamnterminalen kostade taxin tjugo dollar men vi hade fått information om att tariffen skulle vara tio. Efter hundra meters promenad stämde det så tio dollar senare är vi i i ”gamla stan”.

Omringad av en stadsmur på 3-4 meter döljer sig en spanskinspirerad stad. Låg bebyggelse, Teater, Museer och affärer. Massor av säljare vill övertyga oss om hur vackra tavlorna är, hur praktiska väskorna är och hur fina och billiga T-tröjerna är.

Som vanligt alltså.

Det var en stad oss okänd. Cartagena. Vem har någonsin  hört talas om städer i Columbia mer än huvudstaden Bogota? Jättefin är den, åtminstone innanför murarna. Utanför besökte vi ett spanskt fort från 1700-talet. Det tronade på en höjde över staden och det var inte svårt att inse dess strategiska betydelse. Förr i tiden. Spanjorerna var ju stora här på sin tid. I hela området. Alla pratar ju spanska.

Det regnade, till och från ganska häftigt så vi beslöt tidigt att återvända till Pearl. För oss betyder båten och livet ombord mer än stoppen. 60% eller 70% kanske. En del, de som är mer sparsamma med att gå av tycker säkert båten är 90 eller 95% av en kryssning. Dock, skulle man komma med båt till Australien blir det något helt annat. Då måste man ju stanna där några veckor. Hur många veckors semester har man?

Hit, till båten återvänder man svettiga och våta ibland. Ibland lite skitiga om fötterna och kanske en smula hungriga. Båten erbjuder då det man behöver; en dusch, en macka, en stilla hörna att läsa eller lyssna i eller en pool att bada i.

Cartagena var vårt sista stopp och vi har två dagar i sjön innan vi når Miami på fredag.

Nu är vi mycket riktigt i Mexikanska Golfen och Karibien och då vi drog undan draperierna märktes det. Strålande sol och klarblå himmel redan klockan nio. Nu klockan 17.15 efter en hel dag ute på däck skiner solen starkt mot babordssida där vi bor. Bilden visar Y ta igen sig lite innan hon lämnade hytten för en rask promenad på sjuan.

Ikväll kommer befälen och personalen att tacka för sig efter showen. Det är ett populärt och återkommande evenemang på kryssningar. Klockan sju utanför Stardust Theatre skall vi möte mor och son Rosvall och kanske en Schweiziska som Fredrik råkat på. Tillsamman ska vi se showen som föregår avtackandet. Därefter ska vi äta någonstans. Fick just veta av en återkommande fru att huvudrestaurangen idag förutom Escargot också serverar såväl Hummer som Anka. Den kombinationen är oslagbar så därför kommer det bära dit. Huvudrestauragen ligger i aktern på däck sex och det är där Fredrik spelat några kvällar.

Nu har snart en av de två dagarna till havs gått… då är det bara häften så bra kvar. Men det är ju inte så dåligt!

 Oj oj oj ….vilken dag! Redan 5.30 väcktes vi av lotsbåtarnas vrålande motorer när de brummande körde upp långsides för att släppa på de tre lotsarna!

Efter en ”kattatvätt” var vi snabbt i ”klärna” och ute på vår balkong! Panama Citys skyline passerades i morgonljuset! Tjusigt! Nyfikna som vi är följde vi ALLT som pågick medan vi gick in i första slussen!!

 Detta blev en alldeles fantastisk upplevelse med massor av foton tagna!

Har även varit på ett öppet-hus-party i Penthouse 10002 som ligger i fören och skålat i  medhavd champagne! En upplevelse i upplevelsen! Sharon och John är trevliga människor från Riverside, Illinois som bodde exklusivt med stoooor balkong!

Idag på den stora Panama Canal- dagen tyckte vi att vi skulle festa lite extra med att utnyttja en inbjudan vi fått till den finaste restaurangen, Cagneys, för att äta vår lunch. Normalt kostar det en avgift för varje kuvert just där.

Vi mottogs med öppna armar och förstod inte med detsamma vad som menades med att vi var där för första gången… vi som har ätit där någon kväll tidigare. Det gick upp för oss först när vi fått in maten att vi hade fått en stående inbjudan till den fina restaurangen att både äta frukost och lunch där!! Varje dag! När det återstår tre dagar av den här fina 19-dagars kryssningen! Att det endast är tre dagar slog oss faktiskt idag.

Vi trodde att det var en engångsinbjudan och har sugit lite på karamellen!

Så aningslösa och ovana VIPare är vi!

Nu tackar jag för mej och lämnar över till Jan, som har mer kött på benen när det gäller det tekniska!

Thank you Y1!

Okey, lite trivialiteter;

Fransmännen kom hit på 1880-talet. Självsäkra och stöddiga efter att ha byggt Suezkanalen visste dom precis hur det skulle gå till. ”Vi bygger som vi gjorde där, rakt igenom”, tänkte dom.

Dock var detta regnskog och berg inte öken som vid Suez. Här fanns dessutom Gula Febern och andra tropiska sjukdomar.

Amerikanarna hade hela tiden sagt att den franska metoden inte skulle lyckas.

25 eller 28000 döda senare inser fransmännen också faktum. Det går inte!

1904 tog amerikanarna över byggandet och övergav med en gång det franska byggsättet. Nu byggde man tre slussar i varje ände av Stilla Havet och Mexikanska golfen och dåtidens största konstgjorda sjö, Gatun Lake, mellan slussarna. Idag är Mead-sjön (stavning??) vid Hoover Dammen utanför Las Vegas i Nevada världens största konstgjorda sjö.

Panamakanalens totala längd är cirka 80 km och fartygen slussas 26 meter upp och ner.

1914 invigdes kanalen. Den går förresten i stort sett i nord-sydlig riktning. Tills idag i oktober 2010 har 1 miljon fartyg passerat. Dyrast av alla dessa är dagens genomfart med vår kryssare NCL Pearl; 455.000 dollar kostade den! Enkel väg på nio timmar.

Vi hade runt 20 man ombord hela dagen; förutom tre lotsar även däcksfolk som med vajrar kopplade ihop oss med det sju tåg på ömse sidor drog oss genom slussarna. Klart det kostar pengar.

Det tidigare avgiftsrekordet hade samma Pearl då hon gick andra hållet i april. De betalade NCL USD 380.000 Man betalar per tonnage och/eller passagerarantal.

Den amerikanske äventyraren och upptäckaren Richard Hallenbert simmade genom kanalen 1920 och fick betala 35 cents per kilo (eller motsvarande i pounds eller vad det var). Han försvann 1929 då han i en Kinesisk Djonk försökte segla från Kina till USA.

USA drev panamakanalen fram till den 1 januari 2000 då Republiken Panama tog över driften och ägandet.

Med en Panamakanal behöver ett litet land sannolikt inte mycket mer intäkter för att klara sig ganska bra. Då, 1914 bodde cirka 30.000 människor i Panama i City. Idag några miljoner. En kosmopolitisk stad med invånare från världens alla hörn.

Hursomhelst; det här var en upplevelse utöver det vanligt, ett once in a lifetime. Och Bo och Kirsten, nu vet också vi hur det känns att passera genom Panamakanalen. Även om vi var uppe i svinottan och inte yrvaket behövde stirra en betandes ko i ögonen det första vi gjorde.

Däremot, var alla faktiskt inte lika begeistrade över att uppleva detta eviga slussande. Flera bara åt, i vanlig ordning, andra löste suduko och korsord eller sov i solstolar. En dam som sedan kryssningens början alltid suttit på sjuan och läst fortsatte med det idag. Utan att så vitt vi kunde se, lyfta sin lilla ända ur solstolen en enda gång. Förutom då hon pausade för lunch. Men det är ju det fina med mångfald; alla uppskattar inte alltid samma saker. Var och en kan göra det den vill. Det finns inte rätt eller fel, naturligtvis. Sista bilden är från däck sju förresten. Kolla den.

Dagens övriga bilder visar Penthouse 10002, storbildsskärmen i Atriumet där det ofta visas film men idag visade man webkameran i fören och lite annat smått och gott från Panamakanalen. Håll tillgodo.

Normalt skriver man ju inte dagbok. Det händer ju aldrig något spännande i ens liv. Men med denna blogg kommer Y1 och jag då vi blir gamla och ledbrutna kunna surfa in och återuppleva en alldeles speciell dag i våra gemensamma liv, trots att det regnade större delen av dagen. Om vi bara kommer ihåg webadressen, det vill säga.

… vaknade sent, klockan nio trodde vi. Skulle till Conciergen Carlos kl 10.30 och få lite information om panamakanalen och Cartanega som vi ska besöka dagen därpå.

Åt frukost i lugn och ro och gick till informationsmötet kl 10.20, trodde vi.

Där, i Sky Bar på trettonde var det lite avslaget, det satt några människor här och var men det var ingen aktivitet. Vi hälsade på Carlos och sedan satte vi oss hos ett California-par vi mött tidigare.

De berättade om kartor de fått, om tider som skulle passas och lite så där. Då förstod vi att vi missat en timma, information och att pokerturneringen redan pågått i 40 minuter. Vi vaknade alltså klockan tio,

Eftermiddagen gick därefter snabbt. Tog en lätt lunch vid poolen, badade i densamma, solade i soldiset och lyssnade på Hypnotisören respektive Paganinikontraktet. Lugnt och skönt.

Det blir en tidig kväll och klockan 06.00 Vi går genom Panama City strax efter klockan sju, slussar förstas slussen klockan åtta, andra klockan tio. Sen ska vi på öppet hus i Penthouset 10002 (träffade mannen och kvinnan vid poolen) därefter kör vi över sjön och slussar ner mot golfen klockan femton och sjutton.

Nu har vi ändrat våra klockor så allt blir i rättan tid och en spännande dag från morgon till kväll.

ps Hotel Director Tim Turunen hade skickat fyra petit-chouxer till hytten. Dom va goa.

Bilderna ett rum fullt av datasimuleringsgrejer; man kör bil och motorcykel och skjuter, barnpoolen innanför fönster och en hyfsat stor vatten rutschbana… sånt finns såklart ombord. Vi fick inte fota i barnens lekrum, med det är stort och det finns personal och fullt av grejer…

På eftermiddagen mellan halv tre och fem upplevde vi ett fantastiskt skådespel från våra relax-stolar på sjunde däck. De med de tjocka stoppade dynorna.

Vi satt där med lördags-gin&tonic respektive vitt vin och småpratade efter dagens landstigning då hotfulla mörka moln tornade upp sig och den dynamiska kustens höga berg täcktes av moln i många gråskalor, regn öste ner på avstånd och blixtrarna lyste upp den mörka himmeln. Dånet av åskknallarna ökade och kom tätare efter blixtarna och vittnade om att nu är ovädret på väg mot oss.

Strax innan regnet tilltog vinden. Värmen sänktes på ett ögonblick från kanske trettio till tjugo. Vi drog morgonrockarna om oss och fascinerades av naturens krafter. Mattias eller Rune på bryggan tände belysningen på sjuan och det blev faktiskt mysigt.

Sen drog det in, det tropiska ovädret. Vinden vände och vågorna slog ljudligt mot babords sida samtidigt som ebben var på väg ut vilket fick vattnet att bli oroligt.

Med ens var det alldeles mörkt och vått och blåsigt omkring oss. Och fortsatt mysigt och fascinerande.

Fortfarande efter tre timmar var det genomgrått men det slutade åska och störtregna efterhand. Vi tog oss upp till hytten, med den långa vägen till toan, och beskådade så länge det var ljust resten från våra panoramafönster mot balkong och hav.

Det här är kryssning i sin bästa skepnad.

Innan ovädret hade vi hunnit sola och bada pool i en och en halv timma och innan dess varit lika länge på en mycket trevlig stadsrundtur i en TuriBus. En charmig språkbegåvad ung costaricanska bjöd rom, vatten och mycket information.

Bussen såg ut så här:

Costa Rica har 4,7 miljoner invånare, gränsar i norr till Honduras och i sydväst till Panama. Punta Arenas som betyder sandig punkt eller liknande har cirka 110.000 invånare och medelinkomsten är motsvarande sådär 400-500 US dollar i månaden.

På marknaden var det full kommers. Kött och fisk i massor. Stora fiskar och små fiskar. Red Snapper på kanske tjugo kilo och makrilliknade på halvkilot. Man styckade och delade innanför glasfönster och de färska varorna exponerades prydligt i kylar eller väl isade.

Bakom marknaden ligger fiskehamnen där fisken lossas. Gamar, kanske ett femtiotal sitter på hustaken och väntar. De väntar på renset från fisken som faktiskt tas om hand av just dem. Gamarna. Jätteintressant.

Sedvanligt hade köpmän ställt upp sina stånd när kryssare var på väg in. Männen och kvinnorna var inte alls som månglarna i Cabo San Lucas! Här var ingen påträngande, det var inget speciellt köpslående. Låga och förmodligen korrekta priser på direkten gjorde handeln enklare, smidigare. Precis som med Femtiofemplus för övrigt.

Tre silverarmband till tre småttorna för 15 USD tillsammans, en välpassande tuff hatt för fem och ett par underlägg i rosenträ för 15… se där; rena kapet. Anton och Tristan kommer vi hitta grejer till senare, det lovar vi.

Två timmar och femtio minuter försenade lade vi ut. Detta på grund av ovädret som gjorde att utflyktsbussar blev försenade. Otur för dem som fick kanske tolv timmar i buss. De missade dessutom en alldeles lysande magiker och komiker i Stardust.

Upplysningsvis kan vi nu för sambopar som går i giftastankar berätta att ombord kan man gifta sig! Det fixar Kaptener som Mattias och Rune.

Ett giftermål ombord borde uppskattas också av de som eventuellt ombads följa med. Som vittnen, barnvakter och (trevligt) ressällskap. Vi kan på förhand komma på flera som garanterat är intresserade.

Och du har rätt Kaiza, det här är nog något att fundera över. Det finns ingen som helst möjlighet för ett barn faller överbord. De har dessutom eget lekrum, och då menar vi lekrum modell större, egen pool and stuff.

Och Åsa, du skulle inte behöva inte sitta med flytväst på i livbåten som du vid annat tillfälle kommenterade något litet intermezzo. Här råder lugn och ro och kaptener som Rune och Mattias vet vad dom gör.

Ikväll blev det gott italienskt; Saltimbocca för Y1 och Spagetti Carbonara för den andre. En charmig och duktig Indonesiska ansvarar för restaurangen och syns med gäster nedan:

 I morgon ytterligare en uppskattad sjödag innan vi når Panamakanalen på måndag. Spännande.

Gokväll och gonatt!

det är bra man kan få sina morgonägg stekta a la minute precis som man vill ha dem

                             det är skönt då en stålande en sol spräcker den grå himmeln och det blir en finfin dag till havs

                             det bara tar en minut och femton sekunder att gå från hytten på elva till poolen på tolvan och att det till det mer avlägsna Stardust Theatre nere i fören på sjuan, tar max tre minuter

                             det är bekvämt att beställa drinkar när man sitter i bubbelpool

det är bra med Bo som kollat upp våra medpassagerare så att de inte är nåt löst folk som bor i någon skrubb någonstans

det är skönt att Berit är opererad och klar, tack Gunilla

det är på sin plats med lite bilder från vårt mobila boende som Kaiza efterfrågat och de utlovade poolbilderna Lasse & Marianne bad om. De senare har ju dock sin förra kryss i relativt färskt minne. Bröllop och allt, som det ju blev

det är gott ibland med en hotdog, realish, rå lök, pommes frites, majonnäs, saltgurka, isbergssallad och tomat, Heintz gula senap och röda ketchup till lunch

det är bra att Y1 får sitt fruktbehov stillat, över måttan

det smakar väldigt gott med ett glas isande kallt vatten

det ikväll skall bli gott att återigen beställa gåsleverpastej och anka i Le Bistro

det kommer bli skönt att gå till bubbelpoolen vid pass åtta, halv nio ikväll, efter middagen eftersom Stardust bara bjuder bensprattel vilket vi avstår vi och ska kvällslöga oss istället

det ska bli intressant att besöka Costa Rica och Punta Arenas omtalat bedårande stränder

det är 26 grader varmt på kvällarna

det är kul att höra om Linns sunktoa och Tildes dockkonversation på uppländska

det fortfarande återstår en veckas kryssning…

Först; det gläder oss att broder Johnny hittat hit! Till honom kan vi säga att allt kanske inte alltid är som det ser ut att vara. Kameror gör att vissa objekt blir större. Rent visuellt, alltså.

Det regnar lätt då vi ankommer Puerto Quetzal och vi ser stora översvämmade områden och gulaktiga, inte helt välmående palmer. Detta är endast tio mil från södra Mexico och man har haft samma ihållande regnande här.

Det är jämngrått över himmeln då vi äntrat vår taxi tillsammans med mor och son Rosvall. Taxichaffisen är en kvinna som med sig i bilen har hon en ung kvinnlig guide som sitter i motsvarande bagageutrymmet bakom oss. Vi ser fler översvämmande planteringar och mötande två filer på motorvägen är periodvis delvis vattentäckta.

Vi är som sagt på väg till La Antigua, tio-tolv mil norrut. Väl framme möter vi en fantastisk liten stad. Barockstad kallas den, och okej, det kanske är så. Det är i alla händelser en stad med uteslutande gamla en- och tvvåningsbyggnader, kullerstensgator och 15 kyrkor. De flesta byggnader har spansk prägling.

På vägen upp får vi veta att Guatemala har 12 miljoner invånare varav Mayafolket utgör hälften. Av säljarna på gatorna och i marknaden är de i absolut majoritet. De har en massa fina saker till salu men man kan ju nu inte bara köpa en massa saker. Var skall man härbärgera allt och hur skall man kunna få allt med sig hem. Vackra dukar och plädar i alla kulörta färger, mycket silver med infattade Jadestenar, en del designade prydnadssaker i fiskben bland annat. Och så det vanliga, mindre intressanta krafset. Dock gjordes ett par små inköp av dessa rara Mayamänniskor. Det går förmodligen två maya på höjden av en sudanes. Dom är ju väldigt långa. Och mayorna väldigt korta.

La Antigua är synnerligen pittoresk och trevlig att vandra runt i och tillsynes ganska välmående med skolbarn i fina uniformer, små hotell och trevliga små restauranger.

På vägen hem körde vi via utkanterna av huvudstaden Guatemala City med 2 miljoner invånare. Lite slitet och lite ruffigt. President Colon är lite so-and-so säger chaufför och guide. Ny president skall väljas nästa år och sitta i fyra.

Landsbygden har mycket fattigdom. Eländiga bostäder och här tvättar kvinnorna för hand upplyser vår guide. Inga tvättmaskiner här inte. Kanske Y3, vad vet vi.

De fem sista milen innan hamnen är det regn som gäller. Det störtregnar och ju närmare vi kommer desto mer vatten. Båda körfälten står helt under vatten så vi måste använda mötande körfält. Här har det kommit massor under dagen och vi känner med alla de försäljare som funnits där hela dagen för att hitta dollar bland de kryssande.

Översvämmade gator

Avgången blev en timma sen beroende på sent inkomna utflyktsbussar som på grund av det myckna regnandet helt enkelt inte kunnat ta sig fram utan få ta andra vägar.

Vår svenskamerikan Fredrik Rosvall spelade pianomusik i huvudmatsalen. Vi åt till tonerna av Dr Zjivago, Evita, How Great Thou Art och Tennessee Waltz. Bland andra. Han spelar fantastiskt bra och fick hjärtlig respons från gästerna och ett löst förslag om att komma och jobba för NCL.

Sedan var det grupphypnotisering i teatern och avslutningsvis träning i Line Dans och därefter Country Music för hela slanten.

Idag är en dag till havs, det är lite molnigt men varmt. Vi tar dagen som den kommer. Här finns allt att göra.