Vid tjugo-i-elva igår ikväll, efter middag och besättningens avslutningsshow, såg vi ljusen från Marocko och Spanien. Vi var i Gibraltar Sun och Medelhavet.

Ett lugnt hav en grådisig morgon är det och vi ska spendera vår sista dag ombord och flyga hem i morgon eftermiddag. Hemma ska vi titta på lite närmare på husbilar!

De senaste dagarna har vi haft lågtryck omkring oss och en bestående kuling på mellan 15 och 20 meter per sekund. Epic har rist lite och det har knarrat i inredningen men det har inte varit något rullande fartyg trots 4-8 meters vågor. Ingen sjösjuka. Hon är stor och hennes stabilisatorer fungerar tydligen väldigt väl.

Idag fyller Kjell Jansson 58 och vi ska som final bjuda dem på stor avskedsmiddag i Stekhuset Cagneys. Rib Eye Steak, Prime Rib och den slags mat blir det. Plus kanske Clam Chowder Soup. Gott ska det bli, men innan dess frukost.

Vi vaknade sent idag och detta sista korta inlägg görs från sängakanten. Kort som ett twitterinlägg, nästan.

Vi har haft intressanta diskussioner med Janssons om framtiden och då de nu delvis söker nya uppdrag till sina bolag kan det eventuellt bli så att de blir fanshising-tagare till Femtifemplus. Vem vet. Diskussionerna fortsätter idag.

Avslutningsvis kan vi bara konstatera att vår semester blivit precis så avkopplande och skön som vi ville och nu har vi nya krafter och ny energi att möta vardagen med.

Vi har haft en mycket trevlig resa trots att Epic inte blev den höjdare vi trott förstås. Men det där sista har med förhoppningar att göra. Har man inte stora förhoppningar blir man heller inte besviken. Att man ska ta ut glädje i förskott är förstås bra. Att vara glad en gång i onödan är ju inte så dumt.

Så med dessa rader och de medsända miljöbilderna vill vi tacka Er för visat intresse, NCL för överfarten, Fort Myers Beach för sköna dagar och Epics alla kockar för maten.

Nästa gång denna resblogg kommer aktiveras blir de första dagarna i september då vi kör till Nordkap. Eller Nordkapp som det egentligen stavas. Det ska bli kul. Att köra dit alltså.

Tack än en gång, vi ses snart och vi vet att träningsvärk stavas med ä och inte med e.

Y & J

Efter ännu en solig och fin dag på Atlanten var vi kl 18.30 bjudna till middag med Staff Captain. I en av de bästa restaurangerna ombord möttes vi. Pelle hade med sig en kusin och dennes son och så var det Karin, Kjell och vi.

Under mycket trevliga former fick vi njuta ett Brasilianskt Stekhus alla höjdpunkter. Ett digert salladsbord avlöstes av kött i alla former; nöt och fläsk, fågel och lamm i valfritt riklig mängd. Till detta serverades flera specialiteter och ris, specialbanan, och vitlöksmos med mera. En riktig höjdarmiddag.

Samtalen kring bordet kretsade mycket kring våra mc-åkande vänners innehållsrika resa och om sjömansliv.

Vår Staff Captain bor i Malmö och kommer inom kort lämna Epic för NCL Dawn, hon som fick elfel då vi var ombord i Karibien. Pelle är en van sjöbuse så klart. Ett etablerat liv på många hav.

Bilden visar nöjda måltidsgäster, vem som är Staff Captain ser ni nog, de två på flankerna är fotbollsspelarna från VIF och SIF, övriga är fruar och kaptenskusin med son.

I hamnen i Ponta Delgada låg redan då vi anlände Bo & Kirstens Constellation från Celebrity Cruises tillsammans ett fartyg från Princess Cruises som vi glömt namnet på. Jewel och the Seas syntes dock inte röken av.  Här ligger de alla tre:

Väl förtöjda i Ponta Delgada valde vi efter lite diskussioner med taxigubbar på kajen att hyra bil och köra själv.

Vi körde åt nordväst för att komma till hälsosamt thermalbad . I 40 graders mineraltmättat och intensivgrönt vatten njöt vi under gott och väl en timma. Lavastranden är svart och vattnet naturligt uppvärmt och direkt sprunget ur jordens innandöme. Här flödar heta källor upp ur jordskorpan precis som de gör på Island.

Bilden visar blondin i mineralvatten:

Bördig är åkerjorden och Azorerna självförsörjande på alla livsmedel där hon ligger långt avsides i Atlanten.  

Kor har man gott om och i en liten by firade man något. Lastade kalvar på Pickuper, tutade vilt och smällde smällare. Varför vet vi inte men dom hade yxor i händerna…

Uppför och nedför berg och djupa dalar slingrade sig serpentinvägarna. Snäva 180 graders svängar på ibland väldigt smala vägar gav bilresan både innehåll, synnerligen vackra vyer och magnifika naturupplevelser. Gråvädret till trots.

Bilderna ger en fingervisning:

Nu har Pelle satt kurs på Gibraltarsund och vi har tre dygn till havs innan vi når Barcelona på onsdag morgon. Då flyger vi hem, Karin och Kjell kör vidare på sina BMW:ar och Pelle tar Epic på en rundtur på Medelhavet Det hav som blir hennes farvatten till i höst då hon återvänder tillbaka över Atlanten, via Azorerna, så klart.

Ps, På Bos ölställe var vi inte inne men tog naturligtvis en bild;

det var allt för idag...

men Berit, vi funderade lite och vi tror bland annat och ungefärligen följande:

Nej, hjärnor är inte bakvända... endast tankarna från gång till annan. Men inte dina! Och; du lärde dig Internet på ett kick så det komer ta endast ett halvt kick att lära dig messa.

Grattis till en utmärkt score på en avancerad golfbana!

Gårdagens träff på Latitud-medlemsmötet med hela toppgarnityret ombord blev intressant.

Det är så klart så att vi inte är ensamma med kverulerande över hytt och promenaddäck och lite sådant. NCL är har uppenbarligen fått dessa klagomål tidigare och känner vi amrisarna rätt har det säkert ibland blivit ljudligt.

NCL har nya båtar på gång och eventuellt nya destinationer. Asien kanske, Australien kanske.

Nya projekterade båtar kommer inte se ut som Epic, det är vår gissning efter att ha hört lite tissel och tassel mellan skål och vägg. Epic är inte den succé man hoppats på.

Ikväll är vi tillsammans med Jansens från Vejbystrand bjudna på middag med Staff Captain Pelle Fredriksson. Det ska bli trevligt. Kanske kommer även vår Norske kapten att vara med då han tydligen kör motorcykel. Klart han vill höra om Karin och Kjells ms-tur.

Vi är övertygade om att Kajsa galant tar sig runt den springande milen i morgon på sin vilja och jävlar anamma. Träningsverken kommer senare då träningen inför loppet väl får betraktas som ganska ringa.

Vi är övertygade om att herskapet Hansson och Karringer får en upplevelserik dag och natt med ett 100-årsjubilerande Ordenssällskap.

Vi är övertygade om att Åsa och Linus tagit ett klokt beslut. Nästa gång är det väl Linus som har turen att ha bokat något först. Vi önskar också Linus en riktigt bra födelsedag och ett skickar ett rejält grattis.

Vi är övertygade om att baren ligger precis där Bo säger att den ligger. Det kommer sitta fint med en öl efter att vi badat thermalbad i de heta källorna.

Vi är övertygade om att dagens bilder som visar våra handduksvikta gosedjur och interiörer från isbaren väl fyller sin funktion och plats.

Vi såg att HIF enkelt slog Gävle senast men hur det stod i halvtid vet vi inte men i vår kryssningshalvtid vet vi en del.

På en sådan här kryssning utan en massa stopp är det avkoppling som gäller.

Kryssningsvärdarna har ett fullspäckat program varje dag från tidig morgon till sen kväll. Vill man bli förströdd finns ett stort utbud. Många väljer soldäck (hittills har alla dagar varit sol-och-baddagar med små uppehåll.) Läsplattor, iPads och andra, är vanligare än någonsin och de används flitigt liksom så klart hederliga blädderböcker. Hörlurar för musik och ljudböcker sitter på mångas huvuden.

Sen tar man sig fem minuter lite när som helst och sover en runda emellanåt. Det vilas mycket ombord. Och så spelar man kort och löser Sudoko.

Avkoppling är ordet.

Den här atlantkryssningen är också väldigt populär i gaykretsar. Här vimlar det av samkönade par, kvinnor som män. Det där visste vi från början då det vid googlande framkommit att flera gay-communities tog upp Epic till Barcelona den 7 maj som en form av mötesplats. Det som slår oss är hur ofta paren liknar varandra utseendemässigt. Det här ska vi ta upp med auktoriteter på området och höra om det verkligen stämmer.

NCL:s nya flaggskepp Epic befinner sig nu mitt på eller i Atlanten med 4000 passagerare och lika många meter under sig. Hon är modern till tusen och arkitekter och designers bakom verket har så klart funderat i massor.

Vi har hittat en hel del som vi inte tycker är lika bra som på tidigare fartygen.

Hytten exempelvis. Den är designad på ett helt nytt sätt med toa, dusch och vask integrerad i hytten. Inne i hytten alltså. Rätt märkligt. Se här:

Promenaddäck finns på sjuan men endast på styrbordssida. Man kan inte promenera runt fartyget utan måste vända efter tre-hundra meter och gå tillbaka igen. Dessutom; på detta enda promenaddäck saknas vilstolar och dessutom hänger livbåtarna så utsikt mot havet saknas. Uruselt är Yvonnes uppfattning. Se här:

Däck sju med full utsikt, tjocka dynor i solstolar har ju på tidigare kryssningar varit ett av våra absoluta favoritställen.

Inomhus panoramadäck finns inte. En lugn plats för kontemplation och bokläsning och avkoppling som på tidigare fartyg saknas.

Bäst ombord med vår syn på saken är H20 i aktern på femtonde våningen. Eventuellt börjar vi bli lite till åren då vi inte saknar musiken som alltid spelas vid huvudpoolen. Antingen live eller på CD. H20 blir på kvällen ute-nattklubb.

Efter klagolåt vill vi berömma resten; utbudet av restauranger och matinriktningar, musikställena, showerna, casinot och övriga publika utrymmen. Här finns något för alla och det är modernt, snyggt och fint.

Kryssningsvärldens förmodligen längsta och snabbaste vattenrutschbana finns så klart på Epic. Fy f-n, här gr det undan.

Trevlig och serviceinriktad personal som alltid förstås

Vi kommer dock inte välja Epic igen. Om vi nu ska ut på sjön någon mer gång.

Sen är här som vanligt massor av trevliga människor. Folk från Klippan, en familj på fyra från Annelöv bland andra. En självvalt ensamresande från Austin i Texas som fram till igår förlorat 500 dollar i Casinot och som åtminstone ska försöka hålla sig därifrån. Några danskar, en kul gubbe från Los Angeles, ett intressant kinesiskt par från Hong Kong som bor på Hawaii och driver kinesisk restaurang med 250 sittplatser. De två ska efter Barcelona flyga till Köpenhamn för att kryssa vidare på en nio dagars Baltic Capital Cruise med NCL Sun (hon som tog oss runt Kap Horn). Eventuellt ska vi köra dem till Kastrup då deras flyg hemåt avgår redan en timma efter Suns återkomst. Därför kommer de att hoppa av i Stockholm. Vi har bytt epostadresser. Vi får se vad som händer.

Bo i Dragör som ju jobbar på resbyrå har nog rätt. Kvart över sju kanske är en bättre avgångstid. Avresa vid ”halvåttatiden” har med mamma Margit i Ängelholm att göra.

Gittan och Anders önskar vi en trevlig greklandsvistelse!

Kan föräldrarna till alla barnbarn hälsa de små att de finns i våra tankar och att vi stolta delger andra, då det passar, små lustifikationer från deras barnahorisonter.

Paret från Penthouse 10007 och Illinois har vi däremot ännu inte sprungit på. Vi letar vidare…

Ikväll blir det först VIP-inbjudan till vin och ost och sen har Kjell Jansen och Kjellsa Karin bjudit in på drink i isbaren. Som på Ishotellet i Joukkasjärvi.

God kväll!

Innan olika inspirationer kan vi konstatera att Kjell Jansson i själva verket är Kjell Jansen eller så som man ofta uttalar Janson i stora delar av Skåne och under alla förhållanden i den nordvästra delen. Han spelade högerback i det Vejbyslätts IF vi i Skälderviken så ofta mötte. Jag spelade på grund av min vänsterfot naturligtvis vänsterytter. Detta innebar att vi möttes i många matcher och som det tidigare skrivits minns jag att det var vi som vann samtliga. Att minnen är selektiva och inte alltid tillförlitliga visas i att Kjell Jansen inte alls minns det samma.

Hursomhelst, vi är gamla bekanta med massor av andra gemensamma bekanta. Världen är som vanligt liten.

Karin och Kjell är Bikers. De har varit över hela Europa på sina motorcyklar; Istanbul, Israel och allt däremellan på väg dit och ifrån. De är också ganska välkända i motorcykelvärlden och blir inte mindre kända nu efter denna resa. Det är endast få i världen som gjort vad de nu gör. Och att vara ett par över femtio är de förmodligen helt enkelt ensamma om. Inspirerande för många så klart.

Gårdagen bjöd vackert väder på en stilla Atlant. Från vår Birgitta fick vi höra att man slangat bensinen ur vår gamla Pickup så den fick stopp på motorvägen och fick bärgas. Den var där på flyttuppdrag. Adam och Christer körde. Som det går till.

Middagen intogs på kinesisk- inspirerad restaurang och vi blev väldigt mätta och belåtna. En ABBA-inspirerad show bjöds på nattklubben Blizz istället för utomhus på H20 där det var tänkt från början. Regnet stod som spön i backen.

I början av september ska vi prova på husbilslivet genom att låna vår målare John Karlsson husbil och köra till Nordkap. Den turen kommer gå längs östersjökusten från Gävle och norrut, från Nordkap till Tromsö i Nordnorge och genom mellersta Sverige på tillbakaresan. Vi tackar redan John för att han förmånligt hyr ut sin nya husbil till oss.

Slår den resan väl ut är sannolikheten stor för att vi ger oss ut på en jordenruntresa med husbil i mitten av juli 2012. Då kör vi vid halvåttatiden. Så inspirerande är det att lyssna till Karin och Kjell. Man får nya intressanta idéer.

Nu ska ni läsa vad en inspirerad Y1 har att förtälja:

Upplevelserna avlöser varann! Fort Mayers Beach var en upplevelse i sig med sina underbart pastellfärgade hus, de fina stränderna och ett hav med nästan inga badande, trots varmt och klart vatten! Vi slängde oss i och njööööt i fulla drag. Lite förundrade över att vi var nästan ensamma i vattnet var vi, men bekymrade oss inte nämnvärt! Efteråt har vi fått en hint om att det är ett hajrikt område!

Tack, Bo, för att det kom efteråt, så att vi fick njuta utan onda aningar!

Nästa upplevelse blev vår färd mot Miami över Everglades! Krokodiler och indianbyar kantade Route 41. Spännande!  Uthyrning av Airboats dök upp på ett par ställen, men….  Vi sög i oss allt under de 3 timmar färden tog, men tiden medgav tyvärr inga utflykter just då! Vill tillbaka!

Tredje upplevelsen pågår just nu! Lyxlirarlivet ombord är verkligen ett skönt avbrott i vardagen! Lite väl mycket tillbakalutat kanske för att det ska vara riktigt nyttigt, men….fartyget är ju stoooort och vi måste ju ta oss till ett av de många näringsställena då och då…..så visst….vi rör ju på oss, ju! Steg läggs till steg kan man se på stegräknaren som en av oss klämmer på sej varje dag! Den, stegräknaren, alltså, uppmuntrar bäraren till att ta trapporna i raska kliv för att komma före hissåkar´n! Jäpp!

Blue Man Group var en höjdare! Suggestivt, överraskande och nytt! Udda! Rekommenderas! Ikväll blir det först ett besök i Ice Bar ( stora varma caper tillhandahålls….litta tokigt, ellor? Men…de e väl klart att vi ska besöka den!) Därefter ska vi bowla! Och detta i mycket trevligt sällskap, Karin o Kjell, som Jan nämnt! Hur kul som helst!

Till sist…..Tusen tack för alla trevliga kommentarer! Är så himla kul att läsa! Tänker på er alla! Yvonne

Nedan ytterligare några miljöbilder och en boklyssnare

men.... pga problem med överföringen blir det inga bilder denna gång. Men dom e fina det livar vi!

Dagarna går, ibland snabbare. 24 timmar blir 23 då vi brassar våra ur i takt med att vi kommer längre och längre österut. Idag är tidsskillnaden fyra timmar mot här och hemma.

Så här långt har vi mest tagit det väldigt lugnt. Sitter i solstolar och lyssnar på goda böcker, just nu 100-åringen… det är en väldigt god bok. Tack var världsomkörarna Janssons har vi nu ytterligare en massa boktitlar i våra ipodar. Paasilinna bland andra.  Sen svalkar vi oss i poolen, lunchar lite och sen är det eftermiddag och kväll. Då äter vi och går på show. Och lyssnar på blues. Vi återkommer med förslag till youtube klipp med en mycket skicklig och dessutom humoristisk gubbe.

Igår såg vi Blue Man Group i en dynamisk, kreativ och annorlunda föreställning. Spektakulärt och nyskapande kan man nog med fog säga.

Ja, här går allt i skön sakta mak. Ingen stress inga telefoner. Det är semester.

Igår eftermiddag tornade mörka moln upp sig och omslöt oss. Sikten blev till slut kanske femtio meter, sen kom en regnskur. Idag skiner solen och värmen ligger väl på runt 25 grader.

Idag börjar Vi vid poolen på H20, sen får vi se, vi tar dagen som den kommer. Fångar den on the fly.

Vi skickar med ett potpurri av interiöra bilder från Epic och tackar för ditt besök. En dag inom kort ska vi ta oss tid och kommentera era kommentarer. Det är så vi åstadkommer interaktivitet.

Vi hade precis anlänt till kryssningsterminalen i Miami och då vi var tidigt på plats fanns i princip inga köer. Snabbt och lätt gled vi in i de bandförsedda fållorna som var ansedda för alla de kryssare som skulle komma och reglera de köer som senare skulle uppstå

.

Efter halvannan minut hörde vi henne.

-Hallå Nybergs!

Efter att ha vänt våra huvud cirka 45 grader såg vi två människor vi kände igen från webben. Det var så klart Karin och Kjell Jansson.

Så snabbt gick det alltså för oss fyra att sammanstråla. Fyra individer bland kanske 4000.

Efter handskakningar och incheckning åt vi lunchbuffé tillsammans på femtonde däck. Det runda bordet vätte mot fönstret och fönstret mot fören. Det bordet har en alldeles vidunderlig utsikt.

Karin och Kjell från Vejbystrand är ute på en fantastisk resa och äventyr. De senaste sju månaderna har de kryssat runt på sina båda BMW motorcyklar i USA. En på 1200 och en på 800 kubik ungefär. Sen snart två år har de via Ryssland, Asien och Australien nu även lagt USA till sina digra dagboksanteckningar. Nu skall de under ett par månader köra runt i Spanien och Portugal och småningom, framåt midsommartid, komma åter till Sverige. De kommer att anlända med Scandlines till Helsingborg och vi kommer tillsammans med en massa andra bilda välkomstkommitté på kajen

.

Om deras strapatser, öden och äventyr på sin jordenruntare läser ni mer på:

http://kjellokarinab.se/wordpress/

På H20 eller också håtvåo, gjorde vi sedan det vi bestämt; med två flaskor bubbel i ishinkar vinkade vi farväl till USA då vi såg siluetten av Miami sakta försvinna i fjärran.

Alla förstår säkert att KjelloKarin har allt att berätta. Om vurpor och möten om folk och upplevelser och allt annat. Vi är idel öron och minns med förtjusning den lilla episoden om tältning, fiske och lägereld i en öde vildmark i Australien.

Båten då, Epic. Ja, hon är gigantisk. Troligen världens tredje största kryssningsfartyg.

Vacker som fartyg och skepp och båt är hon nog inte. Eller rättare sagt det är hon inte, det är vi överens om. Men nu är det ju som bekant inte det yttre som räknas. Det är insidan.

Hon är fullproppad med attraktioner och saker och företeelser som vi kommer återkomma till.

I detta nu sitter vi på vår aktra balkong i tjugo graders värme och ser solen stiga upp, på styrbords sida har vi ett annat kryssningsfartyg som tycks ha ungefär samma korsa-atlanten-rutt som vi. Nu är det strax dags för frukost, sedan får vi se. Första hela dagen är inledd…

bilderna visar glad nordvästskånska kryssare, Miami i fjärran och utsikten från en akterbalkong på epic... håll till godo

Det var tidig morgon och beckmörkt ute då vi beslöt lämna Fort Myers Beach. Vi hade läst om Sanibel och Captiva, två exklusiva orter på två öar norr om oss och där ville vi se solen gå upp denna fredagsmorgon. (Ingen ute-nattklubb här inte)

Ett gott och intressant val visade det sig.

Första stopp blev fyren på Sanibel. Fyrvaktaren var hemma men sov troligen medan fyren kastade sitt ljus över Golfen. Denna Mexikanska Golf är ju Hurricane-område och på vägen tillbaka upplyste skyltar om evakueringsvägarna mot fastlandet.

De båda öarna är uteslutande bebyggda med låga hus, har inga stora köpcentrum eller ens något egentligt centrum alls. Hit åker man för fiske, cykling och vattensport. Exklusiva lågmälda Resorts smälter väl in i naturen utan stora reklamskyltar och de ligger inbäddade mellan extraordinära privata bostäder.

Längst norrut på Captiva började solen gå upp.

Den tidiga morgonen gjorde att vi var på stranden tidigare än normalt, det gjorde också att vi fick en lång eftermiddagsutflykt till det andra Fort Myers. Den utan tillägget Beach. Man ska ju inte ligga allt för länge i solen, vill ju inte bränna oss.

Fort Myers utan Beach passade oss perfekt. Massor av finfina boenden som lämpar sig att hyra två vintermånader eller tre. Vi får se vad som händer framöver. Januari nästa är ju i stort inbokat. En av oss börjar ju lyfta sitt apanage då.

Nu återstår endast sömn innan vi styr mot Miami. Vi kommer lämna Lighthouse Resort senast klockan sju. Hit körde vi Interstate 75 men kommer välja den mindre U.S Route 41 som går här strax intill. I sin helhet går 41:an som är en State Higway från Miami upp till Michigan. Vi räknar med tre timmar ungefär då den är lite långsammare. Om än kanske något kortare. Bilen lämnar vi på flygplatsen och tar en taxi till Epic.

Vi har trivts som fiskar i vatten här. Gillar ju det allra, allra mesta med Amerika och det amerikanska.

Dock, det är ju nu vår resa egentligen börjar.

NCL Epic och atlantöverfarten är ju anledningen till att vi är här. En av oss har länge närt en dröm eller en önskan om att en gång korsa Atlanten. Nu skall det bli av med ett sprillans nytt fartyg, (okej, ett år gammalt då) på hela 155.000 ton. Mer än 50% större än våra tidigare kryssare.

Bo och Kirsten har ju gjort den överfarteb men nu är det vår tur.

Och inte nog med den spännande överfarten i sig. Vi ska ju också träffa folk från Vejbystrand. Dessa två globetrotters som är på sin jordenruntresa med var sin motorcykel. Karin och Kjell Jansson. Vi kommer sammanstråla ombord i morgon eftermiddag och tillsammans vinka avsked till Miami.

Karin och Kjell blir en ny bekantskap men vi har också ett trevligt par från Illinois som vi ska träffa. Dom med den fina Penthouse-hytten som var med genom Panamakanalen.

Det här ska bli precis hur trevligt som helst!