Bo, vi vill först och främst å det djupaste tacka för insiktsfulla kommentarer. Förutom insikt bar de även spår av humor, ironi och distans. Kul.

Sen kan jag berätta att Tagetes, eller Tabetes som jag sa, var mitt första förslag men då tittade hon på mig som jag vore en än större idiot än jag möjligen är.

Maja tackar vi för lyckönskningarna på vår dag. Hälsa maken som varit gift längre än vi båda varit. Fyra månader är under alla förhållanden fyra månader.

Längst ner finner ni ett urval av dagens och gårdagens bilder. Håll till godo!

Vid halvsex-tiden igår kväll sa i alla fall Ingrid i GPS:en ”Ankommer målet, på höger sida”.

Och vilket mål sen. En drygt trehundra meter hög klippa i Barents Hav som utgör Europas nordligaste spets och som välsignades 1873 av Oscar II som då var kung över Sverige-Norge.

Nordkap badade i sol, utsikten var hänförande. Den turen hade vi. Det är ju ett väderlotteri när man ger sig hit.

Vägen hit är obeskrivlig. Från Alta passerar vägen två vida platåer på 250-380 meters höjd där inga träd växer. Bara brunt gräs och annat lågväxande. Många mil av öppet landskap åt alla håll. Och renar lite överallt så klart. Härifrån flyttar Samerna snart renarna till sommarbeten längre söderut.

De sista tolv milen till nordkapsklippan går längs vatten på ringlande och ofta serpentinliknande vägar. Storslagen natur med gräsbeväxta kullar, dalar och höga berg ger intryck som man blir påverkad av. Men att beskriva detta undersköna med ord är svårt. Mycket svårt, till detta krävs en naturlyriker.

En sex-och-en-halv kilometer tunnel går genom urberget ner under fjorden. Den är brant och kräver broms ner och låg växel upp. Alla gillar inte tunnlar ens i vanliga fall.

Väl på plats strosade vi runt och lät oss behaga. Vi tog några lämpliga kort, gick genom den stora utställningshallen och vi läste om nämnde kung Oscar, och så gick vi hem. Vi var hungriga och då ytterligare en dag på Klippan skulle komma tände vi grillen.

När vi rundade Cape Horn var det annorlunda. Då satt vi i Cagney´s Steakhouse ombord NCL Sun och bara beställde och beställde och beställde. Olika tider, olika platser. Väldigt långt från varandra.

Sex husbilar med boende tillbringade natten på Nordkap. Sommartid lär här stå hundratals.

Frau Bürstner var parkerad i frontlinjen med solnedgången rakt framför sig.

Mysigt var det efter middagen att i de bekväma pilotstolarna sakta se solen försvinna ner i Ishavet. Det mousseraden medhavda vinet kom väl till pass och vi läste att det tydligen är kutym att dricka bubbel här. Det har man som tradition gjort i ett-hundra-femtio är vid det här laget.

Att vi sedan firar sju-årig bröllopsdag med mousserande, solnedgång och på tu man hand på en fantastisk plats gör inte det hela mycket sämre. Snarare tvärtom, menar nog vi.

Solen står fortfarande så högt på norra halvklotet att en strimma ljus hela tiden anas under horisonten. Norrskenet i natt sov vi dessvärre över.

Så ett par ord om det komfortabla husbilslivet som vi ännu håller på att lära. Här har vi värme mot de bistra nattliga sju-åtta graderna, gas till spisen så våra grönsaker blir lagom al dente och goda. Dessutom har vi varmvatten till kvälls- och morgontvätten. Tillgång till el har ingen husbil på Nordkap så alla våra kamero,r laptoppar och andra elektroniska och nödvändiga prylar börja sina på sina batterier. En del är helt slutkörda, döda. Internätet fungerar heller inte, Men vi anar ljusning till kvällen.

Kvällen kom först i Hammerfest, världens nordligaste stad. Liten lagom stad med låg trähusbebyggelse. Här är det mörkt på vintern. Det har vi sett i TV-reportage. Campingen som även hade restaurang, hytter och hotell, eller om det var tvärtom?, hade just kursat (här var det tänkt själva bröllopsdagsmiddagen skulle njutas) så det var bara att fortsätta en dryg timma till Alta.

Här blev middagen lagad genom egna händer liksom dukning och diskning. Lika bra det kanske.

I morgon måndag angör vi så småningom Tromsö. Där ska Y bjuda på fiskrestaurang. Sen bär det tjugo mil söderut till Narvik och därefter längs Malmbanan mot ännu mer söderliggande Kiruna dit det fortfarande är långt. Söderut.

Allt väl!

 

Bo

5 september 2011 11:14

Tack för de tjusiga bilderna med många minnesvärda detaljer; också den från Polcirkeln (fast jag trodde den låg lite mer åt höger).
Grattis på bröllopsdagen. Där har ni verkligen gjort ett KAP – båda två!
Från det ena kapet till det andra; hinns det möjligen med en tango i Gällivare? Ni har ju vanan inne från Buenos Aires.
På min väggkarta är det 11 cm från Helsingborg till Nordkap. Om man kör åt fel håll i rondellen, så hamnar man i Tripoli i stället. Och där vill ingen ju vara i dessa tider. Då har ni det säkert mycket bättre i er husbil, och så mycket av Sverige har väl ingen av oss sett tidigare. Måste vara berikande.
Kör lugnt!

 

Miriam

5 september 2011 13:10

Alltid lika roligt att läsa om era äventyr. Man blir ju riktigt sugen på att turista lite i det gamla hemlandet...

http://www.mammamiriam.blogspot.com

 

Gittan

5 september 2011 19:19

Vilka underbara bilder, fortsätt njut
kram

 

Berit

5 september 2011 21:44

Långt borta är ni men ändå så nära med era fina bilder och målande berättelser om era dagar.Stort GRATTIS till era 7år+1 dag.
Jag har för några timmar sedan kommit hem från en två-dagars vistelse i Simlångsdalen tillsammans med 8 andra mogna damer.Vi spelade golf på 2 olika banor. Den senaste Bäckavattnet är oerhört vacker men svår.Vi hade som vanligt mycket trevligt med samling i "min stuga på kvällen"En av skålarna tllägnar jag er så här i efterhand.
Ha de gott på er vidare resa söderut
Kram Berit

 

MajLis

5 september 2011 21:57

Åh vilka bilder! Härligt att följa er på denna resan oxå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...