Wilhelm Peterson-Berger skrev sina pianostycken boende i de trakter vi nu för natten bebor. På Frösön i Storsjön, en lantlig stadsdel i Östersund som är något utöver det vanliga. Gårdar och hästgårdar, hyreshus och villor. Här är valfriheten stor. Och ändå väldigt nära i Östersund.

Mitt eget Frösöblomster såg ikväll ut så här… i suit.

På vägen hit från Kiruna har vi fått möta en kunnig Same, ätit delikat och konstigt, sett städer, vida blånande skogar och utbyggda älvar. Exempelvis. Från Narvik till Kiruna körde vi parallellt med Malmbanan och hade turen se ett LKAB-tågset komma lastat med järnmalm för export.

Tangodans i Gällivare blev det inte men väl ett besök vid berömda Dundret. Vi skulle där verka lokala och äta Pite-Palt till lunch men det visade sig vara blod-palt och inte alls den kroppkakeliknande pite-versionen. Till blod-platen serverades fläsk, smält smör och lingon. Fläsk, smör och lingon var jättegott men blodpalt ska man nog ha lite tid på sig att vänja sig vid. Om man nu så skulle vilja. Vi smakade men det var väl i stort sett allt.

Mellan Gällivare och Jokkmokk rinner stora och lilla Luleälv. Där ligger vattenkraftverken tätt. Porjus, denna pärla till by, stora Harfallet och Liggavägen. Imponerande byggen, uppdämda dammar och, nedanför, tomma flodfåror. Vattenmagasinen är välfyllda i år.

Jokkmokk låter inressant redan som ortsnamn. Ännu mer intressant blev det på Sameslöjdstiftelsen Sáme Duodji på Porjusvägen. Där mötte vi tvättäkta Samen Gunnar Östman Inga. Han äger renar som en del i en Sameby. Ett slags kooperativ i ett betesområde.

Han och de andra renägarnas renar bildar en större hjord. Normalt går renarna fria antingen i skogen på vintern eller på fjället på sommaren. Allt högre upp på fjället ju mer mygg.

Man samlar renarna inför märkning, slakt och inför flytt från sommarbeten till vintervistelse och omvänt. I nästa vecka börjar slakten i Gunnars Sameby.

Samiskan har tre dialekter eller språk; nord-, syd- och Lulesamiska. De skiljer sig ganska markant åt. Nordsmiska talar i huvudsak Norges 40-50.000 samer och Finlands 6-7.000 och flertalet av Sveriges cirka 17.000 På uppvägen besökte vi Kautokeino i norska lappland, det är samernas egentliga centrum och där talas det i stort uteslutande samiska.

De tre språket har samma ursprung som finska och ungerska. De finsk-ugriska.

Samer har vissa unika DNA vilka gör dem till ett av världens urfolk tillsammans med Indianerna i nord-amerika.

Vår kunnige ciceron Gunnar Östman Inga

Arvidsjaur var en tjusig och positiv upplevelse. Massor av tjärnar inne i byn, utsökt te-rökt Röding med blomkålscreme och löjrom från Kalix, var annars. En annan uppskattad förrätt var bakade rödbetor med chevréost och gravad älgfilé. Huvudrätt blev rimmad halstrad Röding. Alldeles förträffligt allihop. Campingen var av toppenklass.

På jakt efter snus i morse hittade vi en affär som istället sålde vilt, fisk och bär. Där hittade vi varmrökt lax och gravad röding med tillhörande såser. Det blev till lyxlunch i skogen. I tystnaden. Tillsammans med tre renar. En stilig tjur och hans lilla familj passerade på vägen utanför. Se så fina de är:

I närheten låg ett övergivet minisågverk. Mannen som klyvt stockar och sågat bräder hade lämnat kvar sin blåa tröja, hörselskydden, en flaska T-röd och en burk 5-56. Han tröttnade väl och gick.

Nu är vi alltså parkerade på Frösön i Storsjön. Middagen är avklarad. Här i norr finns en specialitet som heter Parisare. De är platta och i storlek som en hamburgare men misstänkt likt falukorv. Väldigt goda! De åt en idag tillsammans med stekt potatis och ägg. Den andra valde förgårdagens spagetti med köttfärssås.

Dagens körning har vi gjort i stort sett på inlandsvägen, E45 och på ett antal ställen korsat inlandsbanan, den omdiskuterade och kanske olönsamma järnvägslinjen mitt i norra Sverige. Den går mellan Kristinehamn och Gällivare.

Förresten så var underlaget på Kungsleden bra. 3G uppkopplingen var lite slö så vi återkommer med video.

Vi äter mycket fisk. Har köpt rök och alspån. Sik är rökt och fler fiskar är på gång. Mycket god mat på husbilsresa.

Bo och Kirsten tillyckas nu God Kryss!