Skolklasser vallfärdar hit liksom en aldrig sinande ström av turister i bilar och, inte minst, husbilar. Här är husbilarna som myggor i Norrland ungefär. I hamnarna och på de mest attraktiva parkeringsställena är husbilar förbjudna att ens stanna. Vi är alltså numera också lite av Parias. Det visste vi inte innan.

Men det gör inget. Vi står så gärna hundra meter ifrån allt. Vem är rädd för en liten extra promenad?

Dagen D, eller Jour J som man som på franska säger sysselsätter nu en komplett turistindustri 68 år efter invasionen! Det insåg vi inte tidigare.

Arromanches visade sig vara platsen där de allierade allt sedan 1942 planerat anlägga en egen temporär hamn.  De befintliga var allt för starkt befästa av tyskarna. Det blev man varse några år tidigare, i Dunkerque.

Man tillverkade väldiga kassuner av stål och betong, stålkonstruktioner att köra på och en hel massa annat hemma i England och den 5 juni 1944 började man skeppa över alltsammans. Det där visste åtminstone inte vi något om.

Den Amerikanska kyrkogården där drygt tiotusen kors markerar en stupad US Soldier i slaget om Normandie är en Amerikansk enklav mitt i Frankrike.

Det syntes på långt håll. Vägen blev med ens bredare och hade den bästa av asfaltsbeläggningar! Det var som att komma till Texas eller någonstans. Rätvinkligt, snyggt och prydligt. Amerikansk design, byggen, toaletter, och sådana där som man dricker vatten ur. Det där med ett litet USA i Frankrike visste vi inget om.

Naturen är vild och lite granna lik den på Österlen, Fransmän och -kvinnor är ytterst vänliga och hövliga. Parisarna hoppas vi är lika jovialiska. Det får vi se till helgen.

I övrigt är det en fröjd att gå och handla i franska mataffärer!

Det är också en fröjd att gå på restaurang och beställa färska nykokta musslor. Kokta med persilja och lök. I en del fall i lite vin och Creme Fraiche och lök. Att alla sedan serverar musslorna tillsammans med världen bästa Pommes Frites gör faktiskt inte saken sämre. Kulturkrock för en svensk så klart men jättegott, som Mat-Tina skulle ha sagt.

Nu inte bara gestikulerar vi, nu småpratar vi också. Småfranska.

”Jé ne parle pas Franchise” är en bra inledande konversation.

”Bonjour” en annan! Det öppnar upp.

Ibland ingår toapapper på campingens toor, ibland inte, ibland ingår varmvatten till duschen, ibland inte, ibland skruvar man till vänster för varmvatten, ibland inte, ibland vet man varken ut eller och in. Men det reder sig alltid.

a demain!