”Va fan e det för vägar” ropade hon. Vi hade precis passerat gränsen från Tyskland. I tio mil ungefär var det tvättbrädeskörning och 60-70 km i timman. Blev omkörda av långtradare och bussar.

Sen blev det perfekt underlag. Bättre än hemma.

Krakow är en pärla. Polen en förmodligen underskattad skatt.

Idag blev det Kazimierz. Det som då var hemvist åt judar är nu en levande historisk stadsdel, nästan ett museum.  Då Krakow i stort undslapp bombning och förstörelse under kriget är staden kvar i ursprungligt skick. Polackerna har varit varsamma och bevarat det genuina. Om än det nya stålverket Nova Huta här utanför bidragit med nedsmutsning å det grövsta.

Mer än 100 000 studenter sätter sina tydliga avtryck på allt. Glatt piggt och trevligt.

Oscar Wilde, Vincent van Gogh och vår egen Strindberg bland många andra var ihärdiga anhängare av Absint. Det hade vi läst men själva aldrig provat drycken. Tills idag. Absynt stod det i stora bokstäver på ett väldigt gammalt hus. Dit in gick vi. I gott sällskap. På vägen hem gick vi lite fel. Om det berodde på Absinten eller ej vet vi inte riktigt.

Ritualen säger Absint upphällt genom sockerbitar som sedan flamberas och blandas i, vatten eller is för den som vill späda. Ungefär så. Malört och anis ger smak och drycken är stark. God dessutom. Vi går nog dit en sväng till vad det lider. Kan ju ta taxi hem om det kniper.

Stämningsbilder från serveringen av absint och lokalen

I morgon gamla staden och Wawel-slottet. På onsdag Auschwitz-Birkenau, Oscar Schindlers fabrik och gettot i Podgorce. Otäcka ställen från förr. Idag ligger de otäcka ställena i Syrien och Irak.

På gensyn!