Frågan är befogad. På 63-68 hinner man väldigt mycket. Massor. Vi hade hursomhelst aldrig varit här.

Nu bor vi i Antika Residenset Al Gambero mitt mellan Marco och Rialto med gondoltät kanal utanför fönstret. Ett barock-renässans-rum med mörkgrön textiltapet, guldspegel och guldkanter på byråer, ett helt nyrenoverat badrum och utanför sjunger en italienare i detta nu en aria och en annan kompar på dragspel från gondolen rakt under oss!

Herregud och Signe Bergkvist…

Inte märkligt om vi två, en förväntansfull glad för, respektive en drömskt blickande mot Venezia ombord på fartyget på väg i morse.

Vi tog taxibåt av bästa märke från kajplatsen hit.  Hon hade ett gediget yt-arbete och underhåll i perfekt skick. Husen och skäggig skeppare speglar sig vackert i lacken.

Släpptes av strax innan Rialto, västerifrån sett, och vi promenerade på lätta fötter till Gambero, fem minuter tog det ungefär. Inga långa avstånd precis. Min fru stukade sin vänstra fot i ett hål i trottoaren häromdagen. Vi gick hand i hand så skadan minimerades och idag är den svullen men duger gott att gå på.

Ett hundra kronor är dagspriset på en Cappucino på Piazza San Marco. V7:an gav en tusenlapp så den täckte väl.

Vi hittar kanske inte Åsas källarvalv men kom förbi Bo & Kirstens stamställe Trattoria Sempione där det kan bli lunch i morgon. Den Trattorian vetter också ot en kanal. som så många andra.

Middag ikväll blir det nere vid den grandiosa Kanalen. Här någonstans där någon pekar som en nordkoreansk älskad ledare.

Som de romantiker vi är tänkte vi ta en månskenstur i natten med en skönsjungande gondoljär vid rodret men dom slutar paddla, eller vad det kallas, då det blir lite för kallt. Synd, då det nästan är fullmåne. Vi får svärma någon annanstans Det får det bli gondol i morgon. Då ryker resten av hästapengarna.

Venedig är ju bara toppen. Lite tingeltangel bland alla de fina dyra glaspjäserna får man ha överseende med.

En söndag i oktober är det helt tjockt med folk i gränder och på broar. Lite lugnare blir det imorgon måndag, gissar vi.

(sen är det inte utan än att tankarna och bilderna från lägren i Auschwitz och Birkenau gör sig påminda precis när som helst. Då man ska sova eller har sovit)