Alla inlägg under november 2016

Av Yvonne o Jan Nyberg - 17 november 2016 15:01

För en kvart sedan konstaterade vi hur väl vi mår på denna typ av resa. Rofyllt och helt utan stress. Ändå har vi idag; köpt morgonbullar, läst HD, tvättat, tömt soporna, betalt p-avgiften, lagat och intaget lunch och fått en Underberg. Allt det på en och samma dag och klockan är trots allt bara 14.05 Lokal tid.


Dessutom har vi välkomnat ytterligare ett svenskt ekipage. Okänt vilka dom är.


Igår var vi på samkväm (whisky och samtal) hos grannarna. I en Frankia 840 (280 litet fast toatank, det är 100 mer än vår!) med långbäddar, samma som vår förra, fann vi oss väl till pass. Paret är från Trollhättan, hon heter så klart Laila. Vem gör inte det om man är kvinna och kommer därifrån. Ett år yngre än Y. Lasse, maken, samma årgång som Y har varit produktionschef på SAAB. Det blev många intressanta samtal kring det bilmärket redan dagen innan på en av krogarna på strandpromenaden.


Laila har varit ambulanssköterska och sett det mesta av det värsta. Grät ibland då hon kom hem till Lasse. SAAB byggde en specialbil för ambulanstransporter och den hade allt och var effektivare än alla de andra märkena. Vi är inte förvånade precis. Kör ju också SAAB.


En väldigt högljud Göteborgare, Sven, med ljudliga synpunkter på allt inklusive Stockholm så klart, var också där. Körde långtradare till hans var 73. Älskade det jobbet. Sjuttioåtta sa han att han var och vi får nog tro på det även om det är svårt. Hade spelat hockey med Sterner, Stoltz, Surapelle och alla de andra.


Det där med åldrar är intressant. Ju äldre man blir dessto yngre blir en som påstår sig vara 78. Hans förtjusande fru hävdade 75 trots att hennes uppenbarelse sa något annat. De två har åldrats tillsammans varligt och i takt. Dom kör också Frankia 840 QD med Queen bädd. Mercedes chassi.


De paren kör tillsammans och kommer ge sig iväg till Benidorm om ett tag.


Här är nästan alla samlade kring något intressant:

 


Under samkvämet fick Frankian samma blowout som vi fick häromdagen. Allt slocknade. Batterierna är kass och nya kommer från Tyskland om elva dagar. Idag fick dom plats med el.


77, 75, 70, 70 69... och så ynglingen på 63. Jämt spridda skurar.


En hattparad får avsluta

   

Av Yvonne o Jan Nyberg - 16 november 2016 08:07

Solens spred sina första gudomliga gulrödlilablåa sken då hon va på väg upp över horisonten. Klockan var en kvart i sju och vi hade precis vaknat.

 

Nu har vi morgonkaffe i kopparna och väntar på brödbilen som kommer om en stund och tutar för att tala om att här kommer jag med färska morgonbullar. Trevligt.


I eftermiddag kommer en tjej med en brödkorg full av goa kakor. Hon kom igår så det bör bli det samma idag. Hon bjöd bland annat ut winerbullar med söt och god äggcreme. Trevligt.


En kiropraktor tittade också förbi. Han presenterade sin rullande praktik. Kör visst runt bland gamlingar i husbilar runt om i Europa och tar hand om slitna kroppar. Han lovade på stående fot att vi efter en behandling på Euro 20 skulle sova som barn. Vad han inte visste var att det gör vi ju redan. Utan behandling. Vi som sover mer än åtta sköna timmar varje natt. Så vi avstod behandling men inser lätt att hans verksamhet säkert var en bra verksamhet. Så kan man också leva.


Badtemperaturen i Atlanten i södra Portugal är så här ås runt 18. Inget som avskräcker män med vikingablod i ådrorna. Idag ska eventuellt kvinnan också prova på ett stärkande dopp.


Marinan hyser en stor mängd stora katamaraner och många andra stora segelbåtar. Här är vindarna säkert gynnsamma för race.


Vi har flera gånger hypotetiskt resonerat om att bo på båt. Har till och med varit och tittat på en ombygd trålare, "Frida av Svanshall" och en Storebro bobåt. Den som faktiskt spolades upp på stenarna vid sidan om hamninloppet i just Svanshall. Hon blev till ett vrak där. Fick motorhaveri i en storm. Hon hade varit till salu ganska länge. Den där stormen kanske kom lite passligt. Konspirationsteoretiskt sett alltså.


När vi blir för gamla för husbil kanske vi köper en fin båt och flyttar in för gott (resten av livet). Vi har hittat en lämplig här;

 


Den vore nog helt perfekt ur boendesynvinkel. Priset är nog inte helt perfekt förstås. Det skulle nog kräva att hästarna springer vår väg flera veckor på raken. Och det är en helt annan femma men, om Gud vill så vinner vi även på styktipset, utan att ens ha spelat...


Den båten är nog ett allt för långt långskott. Vi får hitta en annan om vi kommer fram till att vi ska bo på båt.


Nu har vi var sin snygg hatt i alla fall. Husbilshattar. Dom fungerar även i USA så vi tar med dem när vi den 31 december flyger med SAS direkt till Miami tillsammans med de fyra i familjen Klinge. Vi ska till Orlando bland annat


Tjoflöjt, sa Janne Vängman, det gör vi också


Av Yvonne o Jan Nyberg - 15 november 2016 10:36

Marinan i Portimao är väl värd en googling. Här är det toppen. Står i Marinan med stranden på enkelt promenadavstånd. Det blir nu strax bad i Atlanten och lunch på strandpromenaden.


Att vi hamnade här är tack vare Eva & Lasse som är bofasta i husbil året runt i Albufeira. Dom kände till en tysk som har Camping Technic här vid ställplatsen. Han fixar toan, sa dom. Det gjorde han så vi kunde högtidligt återinviga vår fina spoltoa igår. Med stora leenden.


Nu var det enklare än väntat. Mr Muscle! Har vi lärt oss ytterligare något? Yes! Allt är lättare än man tror.


I och med elcykelskadan är det aktuellt att titta efter eu-moppe istället. Säljer en elcykel på blocket och köpen en moppe. Borde gå på ett ut. Kanske. Sen blir det än mer komfortabelt att ta sig runt i naturen. En gubbe här använde sin moppe till att frakta toakasseten till tömningen. Kreativt och minsta motståndets lag. (Mycket toa idag men det blir visst så i bland)


Människor är trevliga. Ute på denna typ av resa träffar man många sådana. Överallt. Det blir en viss god överensstämmande stämning oss nomader emellan. Har ju samma syn på rörligheten, bekvämligheten med att ha hela huset med sig och önskan om att se nya platser och träffa nya trevliga människor.


Tjoflöjt!


Återinvigd

 


Portimao vid lågvatten. Det är dessa klippformationer man ser i alla reklambilder i resebroschyer och annat.

     


ps. här kom hon precis tillbaka, Y, efter en lång promenad med Spotify i öronen. Hon dansande fram och svängde med armarna... det var till "At the Hop". Den svänger.


Av Yvonne o Jan Nyberg - 14 november 2016 09:18

https://www.google.pt/webhp?sourceid=chrome-instant&rlz=1C1ZKTG_svSE706SE706&ion=1&espv=2&ie=UTF-8#q=wheather%20albufeira


Så är vädersnacket avklarat.


Intressant bok


http://www.adlibris.com/se/bok/glom-mig-9789188171887


Den lyssnar vi just nu på tillsammans. Det är givande att samtidigt få en bokupplevelse. Det föder intressant  resonemang och reflektioner. Denna gång får Ruth och Börje uppskattning för deras insats som föräldrar och människor.  Det passade ju bra igår på hans dag.


Storytel är vår gigantiska bokkälla. Röde Orm ska bli kul att höra då den läst ett flertal gånger.


Annars är det lugnt på ställplatsen i Albufeira. Här har vi stått vår sista natt, kör till Lagos om någon timmas tid. Vill ju ha toan fixat. Bodelbatterierna är härligt fulladdade och inga intermezzon har skett. Vi är numera klokare husbilsåkare.



Av Yvonne o Jan Nyberg - 12 november 2016 15:16

Ja, igår lärde vi oss massor. Ett, att inte vara så oskuldsfulla och tro att allt fungerar oavsett! Två, att det gör inget om man tänker. Det blir kanske till och med blir en aning lättare om man gör det.


Vi hade alltså lastat på de stackars bodelsbatterierna med kyl/frys, värme och varmvatten, inverter som ger oss 230 volt från batterierna (de drar massor bara att vara igång). Dessutom laddat padda, pc och telefoner.


Oj så obetänksamt.


Inte så märkligt om säkringen på plinten där ute löste ut då vi dessutom ville ha igång de två batteriladdarna.


När solen försvann kunde naturligtvis inte solpanelerna generera ström nog till våra accesser. Våra överdrifter.


Nån måtta får det väl vara på galenskapen ändå tänkte batterivakten. Till slut tröttnade den och släckte ner allt på egen hand. På en tusendels sekund. Där kunde vi sitta i det blå skåpet.


Vi tycker i och för sig att den gott kunde ha skickat ett sms och varnat oss innan. Det är ju trots allt 2016.


Jörgen på Husbilslandet ringde strax efter nio och efter ett par samtal och lite testande så blev allt som det ska igen. Det var en oerhört fin service.


Det är en fantastikst fin bil vi har men vi måste för fan ge den de rätta förutsättningarna.


Sedan kopplade vi bort en massa och gav all kräm till laddarna som hade massor att göra för att återställa batterierna. 


Sen att plinten bara är på 6 ampere (mest normalt på campingar är tio) förtar inte vår dumhet. Hade ju inte ens kollat statusen för batterierna. Det gör man ju med en knapptryckning inne i den goa värmen. Ingen uppoffring alls.


Glada i hågen tog vi oss därefter gående och elcyklande ner till strandpromenaden för en välbehövlig lunch. Efter några timmar där nere var det tid för hemfärd för honom med elcykeln. Men efter ett par ihärdiga och intensiva turer med den elektiska cykeln hade smärta uppstått i ljumsktrakten. Eller testikeltrakten. De som vet hur det känns vet precis och för kvinnor kan vi berätta att det är närmast djurisk smärta vi män upplever då de sätter in. Puh...


Därför utspelades ett tragikomiskt sceneri ovanför rulltrapporna, precis innan de branta backarna uppåt och hem mot vår camping började.


Vi visar ett lite klipp och håll tillgod. Självbilden motsvarar till exakt noll procent av det som syns. Hur får man se ut egentligen. Hur har man blivit sån?


Bilden visar nytvättad husbil. Slumpen gjorde att tvättstället låg precis vid det stora köpcentrumet Shopping Algarve. Intill dett ligger dessutom en Quality Outlet, men besöket dit får anstå några dagar.


Senare V75 och ännu senare matjessill och nypotatis. En god lördag.


Slutet gott allting gott!



   

Av Yvonne o Jan Nyberg - 11 november 2016 08:43

Återigen 20 grader och sol från molnfri himmel igår, nu vid åtta-hugget ter det sig som det blir en upprepning. Det är skönt med stabila högtryck. Framför allt när man är i dom. På hemmafronten har vi sett att vädret varil lite si och så Eller som november brukar. Plus lite extra allt i Stockholm förstås. Dom ska ju alltid vara värst.


Vi hade tvättedag igår, bäddare rent och såg fram emot en lugn och närande sömn. Så blev det inte riktigt. Jo renbäddat men alls inte lugnt.


Nya grannar idag. Trevliga människor från Västervik. Vi har en del gemensamma bekanta. Om vi känner totalt fyra personer där så kände de också dem. Hundra procent är alltid hundra procent. Att det är lite speciellt med de där bekanta gör inte saken sämre.


Ett problem som ska lösas idag är vår kvarn i toan som fick för mycket att göra då han av oss stoppade i hushållspapper... det tog tvärstopp och vi ska nu till Lagos för att få det ur världen.


I går kväll, långt efter mörkrets ankomst och efter god middag, skålande med västervikarna drog vi oss tillbaka in i holken. Satt där och surfade lite, Y var i badrummet för sin aftontoilette och då händer det. En blackout. Ljuset försvann, vattnet slutade tvärt att rinna, värmen stängdes av, kylen stängdes av, markisen låst i utfällt läge, stödbenen stabilt förankrade i marken, frontjalusin i nedfällt låst läge. Och överallt mörker. Tolvvoltsystemet hade slagits ut. Mayday, Mayday, Mayday...


- Va fan va de? Undrade vi båda.


Utan fiffig pannlampa var det än mer utsiktslöst att ens försöka titta in i luckan där allt det elektriska finns, för att ändå inte begripa ett dugg.


För att bevara så mycket värme som möjligt stände vi dörren till sovrummet och kröp till kojs i beckmörkret. Resonerade lite om vad som eventuellt hänt. Hade därförinnan skickat iväg ett mejl till vår leverantör, vi har ju fortsatt garanti på allt. Under nattens toabesök på campingens offentliga inrättning (hade ju inte kunnat vattenspolat även om stoppen i kvarnen inte var ett faktum) fortsatte tankarna. Närmaste Morelohandlare är i Barcerlona, funderade på Iveco här och vad de eventuellt kunde bidra med. Funderade på batterier och ampere och tolvvolt och allt sånt som man inte begriper.


Omstart. Det ordet har fått ny betydelse efter att datorer och mobiler är vardagsredskap. "Har du provat att starta om" är nog till och med de flesta teknikers första begåvade fråga när de anlitas av oförstående.


Den tanken slog an en sträng under natten och då ljuset anandes i väster tassade en annan ut, tog bort landströmmen (den fungerade ändå inte) tryckte på huvudströmbrytarens OFF knapp. Och så på ON igen och gick in.


Där lyste det över diskbänken, toalettlampans sken bändade och väckte Y som sa; "Va e de"


Hursomhelst, allt kom tillbka lika snabbt som det försvunnit. Frågan är bara var det har hållit hus i sladdar och reläer och sånt man inte begriper sig på. Var i hela friden har elen hållt hus i natt??

Av Yvonne o Jan Nyberg - 8 november 2016 20:30

Så, nu är vi åter i Albufeira.


Hit som Y tog döttrar och den boyfriend som då var aktuell. Dom kom i september och fastnade direkt för denna fantastiska lilla stad. Dess inbjudande terrakotta-färgade stränder, den azurblåa Atlanten, den gamla stadsdelen med alla restauranger, butiker och pitoreska gränder som verkligen är genuina. Inget påträngande här, utan bara portugisiskt generöst välkomnande. 


Det var år 2000.


Vi var här 2014, ett par veckor senare in i november, och vi uppskattade staden då, det gör vi verkligen idag också.


En gående, en el-cykel-buren med siktet inställt mot havet från ställplatsen lite högre uop längs backarna. Det är hyfsat backigt och därför underlättar en el-cyckel för den mindre, men yngre, rörlige.


Efter lunch med köttbullar i tomatsås och pasta blev det två-och-en-halv-timma i solstolar på den magnifka stranden. Terrakottaröd på avstånd, väldigt njutbar på plats. En Atlant som bara sände små rullande vågor in mot den vindstilla stranden. Stålande sol, 22 grader och väldigt avkopplande. Är det konsigt att vi trivs? Nej.


Men, allvarligt; Albuferia är och har mer än de flesta chartermålen att erbjuda. Riktigt riktigt bra ställa. Väl värt att besöka.


Det står en del svenskar här, i övrigt de andra, vanliga, nationaliteterna. En svensk har lyxfälgar till en Iveco, chassit som vi har, till salu för Euro 250. Dom kollar vi imorgon. På tal om Euro så verkar Portugal aningen dyrare än för två år sedan.


Deras inflation är måhända högre än vår. Lite dyrare tycker nog vi även om en öl eller ett glas vin kostar en Selma. Gamla tjugan.


Här stannar vi ett tag och sänder med några väl valda bilder. Fotograf med den speciella blicken för foton är så klart frun, mamman och mormorn, systern och brorsdottern, fastern och gummimamman allas vår så uppskattade och högt älskade Y. Yvonne. 


ps. Bo; återkommer med bokens titel men uppläsaren tycker den innehåller alltför mycket miljöbilder och lite för lite action...


 

"Är denna stranden för oss tjocka människor?" undrade en av oss och fick ett hjärtligt JA till svar.


     


Av Yvonne o Jan Nyberg - 7 november 2016 08:52

Denna söndag är en söndag att bevara  som ett verkligt njutbart minne. Denna resblogg är ju konstruerad så att vi ska kunna gå tillbaka och återuppleva dagar och minuter av välmående och tillfredsställelse.


Engelsmännen Jen och John är ett enastående par. Underhållande, spirituella, intellektuella, humoristiska och väldigt gentlemannamässiga både två. Långt mycket mer drivna än vi två bonnläppar från där vi kommer. Tycker vi. Om än vi smälter ganska väl in i alla fall. (iaf)


However, vi kommer som sagt väl överens och efter åtta timmar tillsammans över lunch, liten sightseing och "a game of croquet", eller som vi kallar det krocket trots att det inte riktigt är detsamman. Det bara ser så ut, på ytan.


Jenny och John, 69 och 70, spelade faktiskt VM för Portugals räkning i senaste mästerskapet som dessutom gick i England.  Nästa gång går VM i Australien.


Det låter kanske mer än det i själva verket är. Även enligt då båda. Ett av kriterierna för att bli uttagna var att man var villig att betala flyg och boende, skjortan/blusen och kavajerna själva. Snygga kavajer med emblem på.


Medelåldern i mästerskapet var runt 45. J & J var äldst.


Hursomhelst, efter grillad kyckling på kajen körde vi till deras Croquet Club. Ett magnifkt ställe som drivs av en advokat med kontor i London, Lissabon och här tillsammas med sin amerikanska flickvän som är en internationell uppskattat "Chef" i restaurangbranschen. Båda är kvinnor förresten.


Spelet fattade vi kanske kvickt, det handar mycker om att putta, som i golf. Plus ett strategiskt tänk, som är den stora och svårade delen.


Vi är i ett högtryck just nu. Tjugo grader idag och strålande sol. Så var det idag och så ser det ut för resten av veckan.


Imorgon byter vi campisimo, får se var vi hamnar men vi ska återkomma hit innan vi kör hem igen. Det har vi gjort upp med Jenny och John. Vi ska spela croquet igen. Och äta grillad god kyckling.


Dagens bildurval;


         

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards