Köpcentrat i Faro hittade vi lätt till igår, lunchade på kinabuffé och gick på shoppingrond samt provade en lite sämre internetuppkoppling än vad som mindes.

Köpte ny router med tillhörande simkort på Vodafone. Nu har vi dels våra egna gigabyter, campismons och vodafone. Då vore det väl själve den om det inte ska räcka.

Dammsugaren ombord är så tyst att då dörren är stängd och man ligger i vilstolen i solen så störs man inte alls av oljudet. Skönt.

Den fasta toan med spolfunktion är guld värd, dammsugaren tyst och de fyra automatiska stödbenen är en välsignlese. Inte bara i våg utan stabilt som bara den.

Fisk- och fruktmarknad i morse och en stilla promenad längs kajen.

Tvätten hänger på stecken och vittvätten väntar i tvättepåsen. Lunchen ska intas på lokal och V75 väntar. Första start 15.20 lokal tid. Vi är ju en timma senare här ner i det portugiska landet.

Så ser vår lördag ut, inga större strapatser. Idel förlustelser.

Morgonens intryck avbildade

Ja, här lever vi gamla segregerat bakom Campissmons staket och rätt höga häckar. Här finns inga barn, inga ungdomar och knappt någon under 55. Detta är inte en Böda Camping på sommaren, undantaget deras paradgata Femte Avenyn. Det är nog som en sådan överallt här. I Receptionen jobbar dock två kvinnor i sina 30-års åldrar. Ungefär.

Hit har folk kört hundratals mil med hus på hjul, vagnar och bilar, och så samlas vi och de här bakom lås och bom. Från överallt ifrån. Vi bor som i fågelholkar allihopa. Olika läten har vi beroende på hemvist.

Och så hundar. Stor och små nästan i var och varannan holk. I den minsta av husvagnar vi någonsin sett bor ett par med en medelstor Lassie-hund. Collie. Andra, sådana där små bjäfsare som brukar sitta i kändiskvinnors handväskor springer runt och kaxar sig. Dom får akta sig så inte en gamling tar ett snedsteg av yrsel och trampar ihjäl de små liven.

En praktisk herre hade pannlampan tänd då han i skymningen skulle byta gasolflaska. Mycket fiffigt.

Vi har funderat lite på agget mot fransmännen men gissar att det kanske är lite ömsesidigt. Grodätarna tycker nog att de strama överläpparna på engelsmännen är lite väl strama. Det är vå gissning. 

I Florida kallas de som flyttar dit under vintern för Winter Birds. Låter vackert. Det sägs också att i Florida kör det överlägset flest bilar med glömda blinkande körriktningsvisare än i någon annan USAmerikansk stat.

Hur ska nu valet där sluta???.

Sena vanor...

... har vi inte på kvällarna, däremot på morgnarna. Det är knäpp tyst i lägret redan vid 21-hugget och inte förrän tolv timmar senare börjar folk komma ut ur sina holkar, sträcka på sig, gå på en toa eller bara äta sin frukost ute.

Idag började det dock slamras redan lite efter klockan sju. Där är marknadsknallarna som omringar vår camping och ska hålla veckans marknad.

Sen uppåt dagen möts gubbarna vid latrintömningen och kvinnorna vid diskhoarna, utbyter lite visdomsord kanhända, pratar kanske om allmäntillståndet.

Alla är vi som sagt äldre, en del mycket äldre. Fler än färre haltar lite eller åtminstone går lite illa. Fler käppar att stöda sig på här än i en normalpopulation. Här är det inga barnsjukdomar som gäller. Nä, mycket mer hard core. John hade haft sin infarkt, den ena svensken en by-pass i april och den andra hade precis fått nytt knä.

Det är heller inte barnalbyl som gäller här, annat än som blodförtunnande, snarare är det Varan och blodtrycksdämpande saker, Prozec och Losec. Den typen, tror vi. Några Benzo och sömnpiller kanske. Och vin. Säkert.

Alla är trots allt glada och trevliga, alltid glada miner det är god morgon hit och god middag dit. Det är lättsamt och trivsamt trots en massa självbilder som inte stämmer helt överens med verkligheten i speglar, varuhusfönster och dörrar. Till och med solen som skappar skuggor avslöjar obönhörligt verkligheten. Det är inte kul då bilden på körkort eller pass mest liknar en gammal uråldrig anhörig. En pappa eller mamma. Eller ännu värre, ens farfar eller farmor.

Men i övrigt är det kul. Jättetrevligt. Avslappat och skönt. Man får stanna kvar i och odla den självbild man har och göra allt så trevligt som möjligt. Det försöker vi göra.

Bon Jour!

Två femtiomilafärder genom och över den spanska höglandsplatån var precis så intressant som det på förhand verkade.

I norr gigantiska jordbruksodlingar och vi menar gigantiska. Vi har Sveriges kornbod Skåne men i jämförelse är det försvinnande litet. Ingenstans hemma har vi sett större odlade arelaler i ett och samma stycke. Ägarna här har tusentals hektar. Lite som i USA.

I mellandelen gigantiska betesområden och tiostusen-tals betande kor, köttdjur och får. Här var likheten med delar av Kalifornien slående, ljusgula betesmarker och gröna oaser av träd. Många korkekar gissar vi. Rena rama tjuren Ferdinand-marker.

I den södra delen började vinodlingarna och till slut hamande vi i Sevilla där vi svängde höger mot Portugal.

Vårt första mål på Algarve-kusten var Fuzeta där vi förra gången, för två år sedan, imponerades av den grillade pinfärska fisken och campissiomon precis vid åmynningen och Atlanten.

Döm om vår förvåning då de första vi såg efter att ha passerat inkörseln var Jen & John från England. Det glada och humoristiska paret vi träffade för två år sedan. På den tiden har de flyttat hit permanent, John har haft en hjärinfarkt och Jens son tycker hon ska dricka lite mindre... vi träffades hos dem efter installning, på en GT med gott om is och citron. Husbilslivet är gott.

Idag på morgonen mötte vi är tre andra svenska ekipage varav det ena var här förra gånget också. Fuzeta är populärt. Fransmännen dominerar i antal (Jen & John och vår svenska bekanting var inte översvallande lyckliga över det förhållandet.) Tror dock att det underlättar lite att kunna kommunicera med fransmän på deras vackra tungomål. Själva gillar vi fransmän.

Sen är det det här med att språket behöver hållas igång. Vid första betalstationen på motorvägen tillönskades vi en trevlig resa och svarade Bon Jour!!! Det efterföljande "merci beaucoup" skulle så klart ha kommit spontant och som ett rinnande vatten.

Nu ska vi få in lite portugisiska fraser att svänga oss med...

Så här fint är det på kajen där den pinfärska fisken grillas på vedeldad grill. Nypotatis handskalas vid bordet och den fräscha grönsalladen med tomat och finstrimlad lök var som förra gången. Precis det som vi sett fram emot.

Och så här fint är det på stranden, imorgon badar vi där.