Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Yvonne o Jan Nyberg - 9 december 2013 12:49

Dag läggs till dag och vi tar var och en som den kommer. Naturligtvis. Alternativ saknas. Denna startade lite kyligare och kyligare än tidigare. Från och med i morgon drar en front in som kommer ge några mulna och troligen regniga dagar.


Men vi tar det lugnt och vi trivs och har det rena rama toppen. Igår söndag blev det den beryktade ute-grillade kycklingen och den var precis som det förutspåtts; toppen. Förmodligen ny olja i fritösen gjorde tjocka pommes frites härligt spröda. Väldigt gula. Inga snabbmatställe-strips här inte.


Bilderna visar Krögaren i högsta hugg med grillning och restauranglivet har börjat. Notan skrivs på duken. Euro 46 för fyra personer (även Jennie och John) inklusive sallad och bröd, nygrillad kyckling, rött och vitt vin, dessert och portvin. Billigt? Ja så in i hoppsan.

         


Portugisisk tv är inget för den som inte talar språket så klart. Därför är det nu böckernas tid. Dagtid och kvällstid.


Bellas lilla mamma skickade med ett par höjdare; ”Morgon i Jenin” är historiskt och politiskt mycket intressant och skrämmande medan ”Tillsammans är man mindre ensam” är en glad, mustig och lustig berättelse om människor. Tack Susanne!


”Fallna kvinnor” dokumentärboken om kvinnorna som satt på Citadellet i Landskrona är otäck ut vårt svenska perspektiv. En del av dessa kvinnor levde fortfarande så sent som i mitten av åttiotalet. De var i åldrar med våra mammor och mormödrar.


Alla tre rekommenderas härmed.


Irene heter Lennarts fru. Dom är från Norrköping men bor i Stockholm. Har en halvintegrerad Kabe som i april byts mot en helintegrerad. Också Kabe. Han har blivit ”idiotförklarad” av kompisar för hans tidigare motstånd mot integrerade husbilar. Dom har sålt sitt hus och skaffat en tvåa. Räknar med 250 nätter i husbilen och hundra hemma. Bra fördelning. Det tycker även vi.


Man får nya ideer hela tiden. Elcyklar och elmopeder exempelvis. Jättebra.


Husbilsåkandet ökar stort. År från år. Vi förstår varför. I södra Spanien och Portugal fullständigt kryllar det av fransoser, tyskar, holländare, engelsmän och så klart svenskar. Några finnar, någon enstaka norrman men ännu har vi inte sett någon danskregistrerad.


Stå övernatt på ställplats eller camping kostar från sex Euro. Utanför vår camping står fricamparna gratis.


Hyr en och prova!


Ps… ajajaj… kallbadhuset i Landskona… och fiskargummans blöta fötter. Ja, det är lugnare här. Mycket lugnare.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 7 december 2013 18:48

Eller lite vet vi förstås efter att ha läst nyheterna. Att Gröningen varit översvämmad, kajerna på Råå likaså och att den stora vågen krossade panoramafönstren och sköljde in över godsakerna på julbordet på Sillen och Makrillen.  Och Rönneå har svämmat över hamnen i Skälderviken. Ojojoj. Och nu är det visst snö. Och glatt på vägarna. Medkännande är vi och ber alla gå väldigt lugnt, men det är precis som om det är svårt att ta in. Som nyheten en jordbävning någonstans långt borta.


Det mest dramatiska hos oss är att vi med vårt vanliga lättsinniga kynne lämnade sitt- och liggstolar upprätta igår. På så vis bjöd vi in alla campingens katter till att njuta solen liggande i våra stolar. Jennie kom i morse och gav oss rådet; fäll ihop dem. Egentligen skal vi stuva undan stolarna i garaget över natt [JN1] men det händer allt oftare att vi inte gör det. Har vi redan lagt oss till med den lättjefulla inställning som råder vid Medelhavets strand? Underbara tanke! Vi får se.


Nu har solen lyst över oss sedan vi lämnade Torrevieja för en evighet sedan.


I övrigt är Algarve numera utforskat. Låt vara att vi naturligtvis inte var först till Sagres, denna utpost i det sydvästligaste och vackra hörnet av Portugal och Algarve. En blandning av Brösarps- och Glumslövsbackar i kombination med Ljunghusens hedar. Väldigt vilt och väldigt vackert.


Y fann hotellet och ställena de var på, hon och döttrarna, i Albufeira för snart femton år sedan Där fann vi också svensknästet. Mellan tio och femton husbilar stod på ställplatsen som har allt; internet, duschar, tvättmaskin, el, tömning och påfyllning. Allt för Euro åtta, eller var det sex. Billigt i alla händelser. Här kommer det dukas upp långbord på julafton. Förra julen var de 28 personer. Band di svenske märktes paret från malmötrakten som var på väg att sälja gården och köpa lägenhet här och det andra skåneparet som sedan sex år bor permanent i sin stora Niesmann Flair. Byggd på Iveco. Häftigt bygge.


Här bodde Y för många år sedan.

     

Den röda stranden imponerar

 

Vi var hemma långt efter mörkrets ankomst och värmde kålpudding i ugnen. Gott som tusan.


Dagen idag var lugnare. Vi hamnade först på campingen i Olhao här strax bredvid. Jättefin är den och har också all nödvändig service och därtill en väldigt bra (enligt tre svenska gubbar som stod och språkade) restaurang. Eventuellt kör vi dit på måndag. I morgon söndag går det inte ty då grillar fiskrestaurangen på gatan kyckling. Det får inte missas enligt Jennie och John.


Efter Olhao, Faro. Igår hade hon fått syn på Shoppingcentrat. Fritt internet gjorde de fyra fem timmarna uthärdliga för den som inte går i affärer. Lyckosamma blev de för den som gärna gör det. Går i affärer. Ofta kommer hon tillbaka till utgångsplatsen utan påsar i händerna men inte denna gång. Väla i Ödåkra är inget i jämförelse enligt Y. Inget fritt internet heller tror jag. Det vore absolut en förströelse Väla omedelbart skulle erbjuda alla sysslolösa herrar som sitter och dräller i väntan på att äntligen få åka hem.


Vår första tur till Algarve om vintern kommer följas av fler. Då kör vi hit tidigare, stannar mycket längre men flyger alltjämt hem till julen. Alternativt som malmöparet med den osålda gården; flyger hit barn- och barnbarn! Hyr in dom på hotell. (K & J ska ju till Österrike, så Å ((29 idag, grattis igen)) och den genomhändige L med barn kanske.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Det där betyder väl att tankar ska placeras för att sedan varsamt odlas. Det fungerar ibland. Med Y i alla fall.


Så här kan hon se ut en morgon då vi smider planer för dagen

 

Av Yvonne o Jan Nyberg - 5 december 2013 20:58

Algarve har tagit oss med lantlig charm och tillbakalutad genuin atmosfär. Hit kommer vi återvända. Precis som många andra svenskar och nordbor som övervintrar här. I hus, lägenheter och husbilar. En Holländare har bott i sin trähusbil här på campingen i tio år. Så här ser bilen och hans omgivning ut.


Vi har båda tidigare varit var sin gång i Portugal. En för semester tillsammans med döttrar, en för en golffinal efter kvalificeringstävling på Allerum. Vi visste att portugiserna är ett vänligt folk. De som vi behöver engelskan för att göra oss förstådda. Förresten, så står våra golfklubbor fortfarande ospelade i garaget. Precis som Y:s cykel är ocyklad.


Portugisiskan är kusin till spanskan. Som svenskan och danskan ungefär.  ”Bon dia” är ju väldigt spanskt men sen kommer alla ord med diftonger som gör det svårare. Ser fram emot att lära lite... 


Vi kom till Fuzeta av slump men fastnade direkt för denna lilla stad. En livlig fiskehamn med massor av båtar och hoddor längs kajen. Man fiskar mycket med tinor och vi ska ta reda på vad man får i dessa. Stranden är gigantisk och den ligger blott hundra meter från vår bil.


Vi behövde tvätta och sökte därför en riktigt Camping i stället för en ställplats. Här fann vi Parque Campismo precis mellan strand och stad. Vi har kört en maskin vitt och senare blir det en kulör.


Två svenska ekipage förutom vi är på plats. Eva och Anders från Kalmar som har en Fransk vattenhund, en Babett inköpt på kennel i Lerberget. Den hunden är urmodern till både Pudlar och italienska Lagotto. Var på utdöende men börjar nu bli populär. Den har skägg, därför Babett.


Det andra paret är Lennart med fru. Fruns namn och varifrån dom kommer är i detta nu okänt.


Hundar är för övrigt väldigt vanliga ombord på husbilar. Överallt. Hemma som här. Har man hund ska man ha husbil. Det har vi lärt oss. Nu pratar Y fransk vattenhund eller en Valle som den på kontoret hemma. En Lagotto.


Två hundar har Jennie och John från East Anglia i England tagit med sig. De har som sin första husbil en amerikansk jätte-trailer och som dragbil med en Dodge Ram 2500 Extended Pickup Truck, kom i slutet av september, stannar till åtminstone mars. Sen vet dom inte. Vi hade en trevlig långlunch tillsammans idag. Se Jennie, hundar och jättetrailer här:

 

och från långlunchen...

 



Det här är livet på en pinne!


Folk på campingplatser är vänliga och sociala. Man hälsar och pratar med var och varannan. Oavsett nationalitet. Alla är glada, positiva och trevliga.


Tidigt i morse, vid halv nio, var vi båda (!) på promenad. Förbi hamnen, hoddor och fiskare och ut på stranden som då låg för ebb. Folk med spannar i händerna grävde fram skaldjur och marknaden hade precis börjat. Första torsdagen i månaden är det stor marknad i Fuzeta. Den är belägen runt vår Camping. Kan det bli smidigare? Nej, inte enligt oss. Bra att vi har gott om plats sa logistik- och styckegodsansvarige.


En rekommenderad fiskrestaurang grillar pinfärska fisk utomhus och den blir superb. Goda gula kokta potatis som man skalar på tallriken. Som på den gamla goda tiden hemma. Till det, sallad på tomat och färsk, rå, sötaktig lök. Och oliver så klart.


Nu spinner vi. Vädret är fantastiskt och enligt engelska Jennie ska det bli ännu bättre de två närmaste dagarna. Hur nu det är möjligt.


Av Anders och Eva har vi lärt två saker. Ett; vi ska så klart skaffa parabol med tv och internet när vi kommer hem. Två; har man stor husbil i små trånga städer, som på Algarve, så hyr man liten bil några dagar. I morgon klockan tio kommer därför en VW Polo med A/C hit och den behåller vi i två dagar. Då ska Algarve upptäckas på riktigt.  Får väl se om Fuzeta möjligen får en konkurrent om vintervistet. I så fall får det vara riktigt fint.


Fuzeta är låglänt och lämpar sig utmärkt att upptäckas per cykel. Vi tog fram dem igår. Cyklarna. Skulle ta oss en skön tur i omgivningarna. Jonas Racer var inga problem men Y:s Trekk däremot var låst och nyckeln ligger i Mariastaden. Den flyger vi hem och hämtar nästa lördag!


En tänkt tävling är inställd


Vi hade planer på en tävling som vi tyvärr har måst ställa in. Tanken var att bland alla kommentarer utse den mest vitziga, underfundiga och roande. Nu kunde vi inte enas om priset; en bingolott eller en skraplott… så därför får tävlingen bero.


Avslutar med några miljöbilder, de är värda att klickas på!

           

Av Yvonne o Jan Nyberg - 4 december 2013 10:01

Husbilslivet är livet är bekvämt. Man gör inte särskilt många knop, som det heter. Om man inte vill så klart. Är man fru i huset tar man sig en rejäl morgonpromenad på en halv timma eller så. Då har hon gå-skor på sig. Sen är det mer av lugna gatan.


En helt vanlig dag utan körning är man ur sängen mellan åtta och halv nio. Tuppen i närheten av Marbella Playa börjar gala lite smått vid kvart i åtta. När det ljusnar.


Det är inte så att dessa gamla kroppar med en gång är uppe och hoppar. De flyttas bara fram till de välstoppade pilotstolarna och får sitta där och uggla en stund. Morna till sig.


Man vaskar av sig lite, kammar sig och borstar tänderna. Inga stora energislukare precis. Frukost tillreds. Man snackar. Kollar mejl och nyheter och hämtar HD, kanske slölyssnar på Radio Malmöhus. Sen är klockan halv tolv. Redan. Här går det undan. Utan att man gjort något särskilt.


Nu har solen värmt upp luften så man kan gå ut. Sätter oss i en sittstol och språkas vid en stund. Sen är det tid för lunch (varför inte lufttorkad skinka och melon, eller ännu bättre Persimon) och efter den blir det förflyttning till en liggstol i solen för att ta fem minuter och ge den blekfeta hyn värme och färg. Där sitter man skönt några timmar. Slumrar och pratar om vartannat.


Så här kan en sittstol med dyna se ut

 


Och så här en liggstol i utfällt läge

 


Gå-skor med ben kan se ut så här

 


På seneftermiddagen ska eventuellt toan tömmas, det tar nog tio minuter. Att gå och handla tar väl tjugo. Då är ingredienserna till kvällsvarden ordnad.


Sen ska grillen tändas (kul sätt att uttrycka det på). I alla fall igår så satte vi igång grillen och spred svenska campingdoft över nejden. Det rök en del då briketterna var svårhanterade. Bäst var glöden en timma efter vi ätit. Så är det med briketter om man inte har tid att vänta. Otåliga? Vi? Nänä.


En sådan avkopplande dag blir inte ens Lykkes tröja stickad på, inga böcker lästa och inga suduko lösta! Märkligt.

Ska man åka husbil är det en fördel att kunna koppla av. Kan man inte det, är det bättre att flyga och fara, stå i taxiköer, kolla busstider, checka in, packa upp, springa ut på stan, lösa inträde till museet, plåta kyrkor, gå i affärer och se vad dom har, sen hitta/irra tillbaka till hotellet, duscha, byta om, leta restaurang. Är det konstigt att man blir trött av att resa?


Har man husbil ser man allt med andra ögon.


Till Tarifa på Spaniens sydostligaste hörn, där Gibraltarsund är som smalast kommer man inte så ofta. För oss var det första gången. Marocko på andra sidan är som Helsingör sett från Helsingborg. Lite överdrivet naturligtvis. Men nära är det. Vi seglade genom sundet med NCL Epic en kväll häromåret såg då ljusen från båda sidor. Tjusigt.


Köerna till Gibraltar tillsammans med gråa skyar och ett häftigt blåsande gjorde att vi visserligen stod precis nedanför klippan för men vi missade aporna. Dom kan vi se på youtube.com när vi kommer hem. Därför tog vi istället Bo på orden och körde till den finfina lilla staden Tarifa och fick en god lunch i solen och i lä för vinden. Här går snabbfärjor över till Tanger i Marocko. Det är säkert därför poliser och tullare är så många. Hasch från Marocko har väl alla hört talas om.


I Tarifa mötte vi en trevlig herre från Stockholm. Han bodde med sin hund i bilen. Letade bostad att köpa. Tyckte Marbella och Malaga var lite väl exploaterat.


Bilden visar en Eura Mobil, en fru, en herre från Stockholm med hund och i bakgrunden Medelhavet och Marocko. Allt i blåsväder och besvärande motljus;

 


Vägen dit var magnifik. Kargt, nästan hedaktigt är landskapet och serpentinvägarna slingrar upp och ner. Spansk natur är storslagen. Massor av berg och massor av gigantiska slätter. I trakterna av Sevilla breder slätterna ut sig milsvitt omkring. I hamnen, långt in i landet låg lastfartyg vid kajerna. Vi njöt av scenerierna från vårt husbilsfönster.


Denna kväll, som var igår, blev det sen supé på ärtsoppa och dansk julöl. Innan dess Blossa årgångsglögg. Vi är på Algarvekusten. Grannen på ställplatsen är som mannen i Tarifa från Stockholm. Förmannen här är en Finne som bott i Norge i 35 år. Nu bor han visst här. Världen och livet är fantastisk.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 1 december 2013 17:36

Högtrycket som lagt sig över campingen i Marbella ser ut att dröja sig kvar några dagar. Därför gör vi detsamma.

Varför lämna 25 grader i solen frågade vi oss och var naturligtvis snabbt överens om att inte göra just det. Så här stannar vi ett slag.


Nu känner vi också till en annan betydelse av camping i Spanien. Hit kommer många i husbilar och husvagnar och bygger in sig med presenningar, lösvirke, trä-staket, brädlappar, korrugerad plast och vanlig plast, sedan lägger man tak över alltihopa, sätter upp hängrännor och bygger förgårdar för att avsluta med att hänga amplar och armaturer i och på och runt hela härligheten. En smula ovant för oss förstagångare. Det är som på fina gatan på Böda Sand fast mycket mer och dubbelt så mycket men egentligen tvärtom. Snyggt? Nej, inte om ni frågar oss. Men oss kvittar det lika ty mångfald är fascinerande.


Nedan ett urval av campingboenden;


             


Fascinerande är också mångfalden och den samlade kompetensen bland de tio tusen medlemmarna i husbilsklubben.se. Här finns djupa kunskaper om precis allt. Ställ en fråga och du får svar. Här finns experter inom alla områden; el (svagström. starkström Ampere, kilowatt, megawatt och till och med terrawatt), motorer, kylskåp, solfångare, värmare och kylare, var slangklämmor ska sitta och precis allt annat. Har du en pc eller en eller annan Appleprodukt finns datakunskap en masse. Andra vet hur gps:er bäst uppgraderas, hur navigering fungerar med paddor och läsplattor, ja du kan även få receptet på den bästa rulltårtan eller, nu i jultider, de bästa lussekatterna.


Igår fick vi världens bästa information och recept på hur man bär sig åt med oliver. Att Y smakat en nyplockad från trädet och fann den omogen och rälig berodde enkom på handhavarfel. Den var mogen och de skördas för fult just nu. Oliver ska naturligtvis tillredas. En svensk, ”Juan Norte” sedan länge boende i Fuengirola här bredvid visste minsann.


husbilskblubben.se kan man till och med lära sig hur man bygger sin egen husbil. Tanken på att börja med två tomma händer och sen, när man är klar, köra iväg med en Eura Mobil Integra 790 LB svindlar. Då hade undertecknade behövt nödhjälp av Linus på Kakan! Och Jonas i Viken. De bygger hästgård respektive MC så de hade väl inte haft tid, förstås. Om än kunskap och färdigheter att omvandla alla råd och tips från husbilsklubben till en fix och fungerande husbil.


Idag fick vår bil en efterlängtad tvätt. Hon var rejält skitig efter 430 mils körning. Vi har inte tagit genaste vägen men den väg som passade oss bäst.


En spolade som en massös i Archenas, en svabbade. Vi tvättar vår husbil med grön såpa, endast. Det har vi lärt oss på husbilsklubben.se. Inte för mycket såpa dock. Då blir det strimmigt. Vill ni sommartid ta bort insekter från rutor, lyktor, krom, gill och huv? Blanda en del såpa och sex delar vatten i en flaska med sprutfunktion. Applicera blandningen, låt stå i en minut eller två, sen är det bara att torka bort allt. Garanterat!


I övrigt gick dagen i bekvämlighetens tecken. Efter lunch sov vi gott i våra liggstolar. Sittstolarna fick stå osuttna.


En quick fix på cykelskjulsdoftproblemet är ordnat. Den kloka Y kom på att det var gummimattorna som inköptes, för att allt inte skulle ramla omkring okontrollerat i garage och förråd, som luktade. Dom är nu utplockade och kastade. I morgon köper vi nålfiltsmattor istället.


Vi önskar alla en god söndagskväll och avslutar med sol över Marbella Playa, uppgång och nedgång.


   

Av Yvonne o Jan Nyberg - 30 november 2013 20:11

Från södra Frankrike till södra Spanien via ett nattstopp vid en grisfarm söder om Barcelona står vi nu i Granada. På Alhambras parkering. Först vid ingångarna denna lördag morgon gissar vi.


Vi väljer att inte sträckköra i tio timmar utan bryter av sträckan med en övernattning. Fyrtio eller femtio mil är för oss en lämplig etapp. Dessutom vill vi för körupplevelsens skull helst köra dagtid. I går kväll blev det inte så och därmed en naturupplevelsemiss. Långa ord i svenskan.


Ni som känner Yvonne Nyberg vet att hon sprudlar av förtjusning över allt hon finner vackert. Citrusplantagerna är många och arealerna i det närmaste oändliga. Hon vill så klart plocka frukterna. Vid ett tekniskt stopp fick hon tillfället; så här glad och nöjd blev hon


 


Frukterna ligger nu på mogning


Däremot då hon plockade och smakade omogna oliver tyckte hon de smakade f-n.


Camping i Spanien är ett vidare begrepp än endast ställplats och camping enligt våra svenska sätt att se på fritidslivets boenden.  Några lägenheter med självhushåll, kanske liknande vandrarhem, kan här vara Camping. Det är väl inte så svårt att förstå. Och ändå lurade vi och vår talande dam i TomTom oss.


Det är väl allmänt känt att staden Sitges söder om Barcelona (och Bo, det är faktiskt mycket dmer allmänt känt än att okända lilla Bellinzona ligger i alplandet, faktiskt) är ett trevligt tillhåll precis vid medelhavsstranden. När så TomTom påstod att det fanns en Camping just vid den stranden var valet för övernattning väldigt enkelt och självklart. Problemet dock var att denna Camping inte var den camping vi trodde. Här kom vi in i bar- och restaurangstråken på bästa kvällsmatstid och irrade omkring med vårt ekipage.


Vi gav TomTom nya instruktioner och hamnande vid sidan av järnvägen, långt ute på landet hos en trevlig grisbonde. Han hade nog samma dag kört ut gödseln från sina grisar på sina åkrar. Ni vet vad vi pratar om. Svingödsel är nog bland det svåraste. Hästars doftar gott, kors lite sämre. Svinens är påträngande på ett lite elakt vis. Snabbtågen hördes inte så länge medan godstågens lägre hastighet och större antal vagnar varade så klart väldigt mycket längre. Nu sover vi som nämnts tidigare gott men innan bonden fått på morgontofflorna hade vi lämnat hans ägor och inlett körningen mot Villa Martin.


Mottagande blev hjärtligt och trevligt. Eva och Bosse (Kajsas Jonas mamma och hennes sambogubbe ) har en lägenhet där i Villa Marin söder om Torrevieja på Costa Blancakusten och utanför fricampade vi i två nätter. 8.90 Euro för en trerätters middagsmeny är inte ovanligt i detta seniorparadis. Likt Florida befolkas trakterna av massor av unga pensionärer. Flest från Storbritannien, många ryssar och så nordborna. Winterbirds kallas de i Florida. Här har de nog inget speciellt epitet. Möjligen har spanjorerna något öknamn på dem. Vad vet vi! Golf är ofta ett stort och gemensamt intresse för de som övervintrar här. Tävlingar flera dagar i veckan.


En kylig och regnig dag, ja det till och med haglade, inleddes med shopping i nya gigantiska gallerian. Nåja, så mycket shopping som en del velat ha blev det inte då det samtidigt och parallellt var utlyst en Tapas-runda i området. Vi intog våra på en restaurang precis vid ett stormande medelhav. Riktigt riktigt goda Tapas. Så goda att vi fick beställa en omgång till!


Därefter rundtur i bil för att se omgivningarna. La Manga bland annat, den smala landtungan som går ut i Medelhavet och som rymmer en berömd golfbana och flera träningsanläggningar för fotbollsspelare. Vårt landslag liksom Skånes Stolthet HIF har ofta varit här.


Efter avskedskramar sista kvällen tog vi sikte på Archenas lite norr om Murcia. Staden är känd för sina varma källor och därmed termalbad. Vi valde Balnerario. Allt en SPA-anläggning med varma källor kan bjuda finns så klart. Fem bastutyper, dödahavsvatten, varma pooler ute och inne och så massage av skilda slag. Vi tog ler-alternativet vilket var ställets signaturmassage. Mjukt vatten och len lera gjorde upplevelsen ytterst behaglig och skinnen skinande. Säkert nyttig också. Efteråt blev man avspolad med slang, precis som när man spolar av en bil, båt, eller husbil.


Missen vi gjorde var att välja en tre timmars mörkerkörning mellan Murcia och Granada. Vi tror i alla fall det var en liten miss. Här gick en motorväg av bästa märke (vi tror nog ibland att i Sverige är det så bra på alla sätt och vis men på avdelningen vägar och motorvägar har vi mycket att lära av framför allt fransmän och spanjorer. Men även av italienare) uppför och utför mäktiga bergsmassiv. Vi kunde bara ana det anslående landskapet. Ankomsten till Granada var dock praktfull. Från höjderna såg vi det glittrande ljuset från den stora staden i den djupa dalen. Breathtaking!


Nu blev vi lite långrandiga men så blir det när man har en periodisk blogg. Upplevelserna staplas på varandra och dom måste ju få komma ut. Eller måste dom det?


För övrigt är det gott att stalla in för natten, laga nått gott, lyssna på våra spellistor på Spotify, läsa lite och sedan somna ovaggade.


Dock, vi har ett problem. Vi ligger liksom i ett cykelskjul. Under oss står två cyklar och när det är varmt ute luktar det cykeldäck! I hela huset. Och idag har det varit varmt. Någon quick fix ser vi inte i ögonblicket. 


Vi återkommer efter Costa del Sol och Gibraltar.


Men innan dess njuter vi av tre miljöbilder längs vägen. Håll till godo. Det gör vi.


     


ps. alla skrallar är slängda i respektive land och efter det landets krav på återvinning.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 26 november 2013 09:45

Dagen började molnfri solig och med runt tio grader. De skulle bli fler.


Y som i grunden är ihärdig inledde med en rask promenad, hon transpirerade då hon återkom till ställplatsen (den var bara så där, eller faktiskt ganska dålig förresten). Hon skulle transpirera mer.


”Vägen är målet”, skrev hon. Karin. Ack så rätt hon hade redan i så unga år. På husbilskblubben.se skriver massor av människor under på det. Dom upprepar och upprepar uttrycket nästan som ett Mantra. Folk i husbilar upplever varje kilometer, varje mil, varje camping eller ställplats och varje dag; frukostar, luncher och middagar, i bilen och på restauranger och vägkrogar, på undersköna rastplatser och utsiktsplatser; i städer, i bergen, i dalarna, vid sjöarna och haven, i skogen och på slättlanden. De upplever; utsikter, möten med människor, improvisationer, serpentinvägar, strålande sol och ihärdiga regn, bilar som havererar, däck som punkterar, vägar som tar slut och vägar som bara börjat… Karin Boye hade nog ingen husbil, men hade, om hon fått uppleva det kringflackande livet skulle hon säkert njutit varje minut.


”Det gör ont när knoppar brista” skrev hon också. Hon hade väl sina skäl.


Här har vi satt Algarve i Portugal som vändmål men upplever hela tiden. Dagen började med den vackra blomster-autostradan på väg mot Monaco. Alassio, Diano Marina och Arma di Taggio var stora charterdestinationer på 70- och 80-talen. Fritidsresor flög hit frusna Skandinaver i små Sterling Caraveller (109 passagerare, ibland fler med Super-Caravelle, Franskbyggda flygmaskiner).


Alperna som når i stort sett ända ner till Medelhavet bildar en spektakulär natur med dalgångar och höga berg. Vindarna som byggs upp och viner genom hundratals tunnlar griper tag om de resande i sina fordon och man måste vara på sin vakt. Resandefolket kallar sig en del medan Husbilsfolket inte är att betrakta som en homogen grupp, inte i det fallet.


Kollade min handflata idag och ser en livslinje som imponerar. Y;s också. Var får man sådan kunskap i från? Det är väldigt smidigt att kunna spå sin fru och sig själv.


Kommer du österifrån och skall ner till Monte Carlo och Monaco möts du av smala och vindlade serpentinvägar. (Från Nice-hållet är det väsentligt lugnare.) Har du husbil så ta ut svängarna. Det gjorde vi och det var, en i sanning, hisnande, spännande och intressant nedfart. Y transpirerade lite mer.


Dynamiska Monaco. Rikt, vackert, trångt och överdådigt. Synd att vi inte hittade en P-Plats för vår 8,5 meters husbil. Det gjorde vi däremot i Nice. På Parnassen, eller den Engelska Promenaden som den ju heter. Huvudstråket längs medelhavet. Uteserveringarna var väl folkade, strandpromenaden, den engelska var full av promenerande, joggande och småspringande.


 


Graderna hade ökat till i alla fall 18 och med solens hjälp var det upp mot 25 grader där vi i två timmar lunchade på Pizza och någon lokal specialitet. Vid bordet intill satt ett par där hon var fransyska och han sicilianare. Trevlig människor som drev företag hemifrån; var experter på export och sedan augusti inflyttade från Torino.


I Cannes, på Croisetten, var folklivet intensivt. Den lite mindre staden (än Nizza, som ju är Nice på Italienska, Taube behärskade även det språket) är på något sätt mer personlig, mer överskådlig. Cafe au Lait och Äpplekaka hör nog till. I Cannes.


 


Vi gjorde väl inget särskilt intryck på den Franska Rivieran. Här har dom sett allt. Brigitte Bardot till exempel. Möjligen höjde någon monegask på ett ögonbryn och undrade varför det kom en stor husbil på deras lilla julsmyckade shoppinggata.  


Så vi valde att sätta kurs direkt mot Spanien men i takt med solnedgången avtog vår ambition. Improvisationen tog över och vi lade vår vidare färd i handen på den ytterst trevliga kvinnan i TomTom.


Med sitt charmiga sätt bad hon oss svänga än hit än dit. Vägarna blev smalare och smalare och kurvorna kurvigare och kurvigare. Och de ledde oss uppåt. Mot Grenoble. Inte hela vägen, men ändå. Y blev fuktig i händerna.


De första stället var stängt, liksom det andra och tredje. Det tredje däremot, som var en riktig Camping hade ett nödnummer att ringa. Det gjorde vi och innan vi hunnit säga Eura Mobil Integra öppnade mannen till frun i huset bommen och vi kunde köra in på Camping La Pinède i den lilla staden Greoux Les Baines som ligger vackert vid floden Verdon. En riktigt fin anläggning med ny servicebyggnad, pool och mycket annat.


”Här är det gudagott att vara”, skrev väl inte Karin men hade hon varit här med husbil hade hon tyckt det. Det är vi övertygade om.


En sån gårdag!


Idag; Spanien! 


     

Av Yvonne o Jan Nyberg - 24 november 2013 19:40

Efter lunch på ankbröst respektive –lår i Kaysersberg styrde vi kosan och Euran söderut mot Basel och Schweiz. På grund av vädret åkte vi sedan månget värdshus förbi. Mätta och belåtna som vi var. De sexton milen ner från Basel till St Gotthardpasset och upp till 2108 meter över havet är väl normalt hänförande i alplandet. Dock icke så för oss denna gång. Grått grått grått.


Det regnade och regnet övergick i snöblandat som gick över i snö, stora vita flingor gjorde det hela lite julvackert.

Efter den 17 km långa tunneln bar det dock raskt utför, vägarna var plötsligt torra och snön fanns inte längre. Vi trodde för övrigt vi var i Italien. Det tror man när staden man närmar sig heter Bellinzona. Eller hur?

Lite snopna blev vi i alla fall då vi tack vare TomTom hamnade på en spektakulär ställplats som ligger högt över staden och bjöd på branta serpentinvägar just i Bellinzona. Så vi var nog tillbaka på 2018 meters höjd. Snötäcket dock inte längre heltäckande.


Varför snopna? Jo, betalning skulle göras med SchweizerFranc! Vadå chf, vi trodde vi var i Italien!!? Fel land har vi nog aldrig varit i förr. Var det kanske inte då heller. Men dom pratade Italienska i alla fall! Snurrigt? Ja lite.


Schweizare pratar allt. Italienska, Franska och sin egen svårbegripliga variant av Tyska.


Brennerpasset går ju (väl) från Österrike till Italien och vice versa… trodde det var samma med alla dom där passen. Den där hjärnan…


Vi vaknade upp till klarblå himmel och strålande sol. De snöklädda alptopparna var lika hänförande som de var osynliga igår.


Extra körklar är man då de tankar som ska tömmas är tömda och de tankar som ska fyllas är fyllda. Då känns det extra bra.


   

Tömd och snart fulltankad


Söndagar är lastbilsfria i, som det verkar, hela Europa. Idag slapp vi stångas med dem och kunde i lugnt gemak inta högerfilen, sätta på farthållaren och bara ta del i det skiftande landskapet. Det kändes som om alla årstiderna passerades på några få timmar. Ner mot Lugano och sjön med samma namn och vidare ner på högplatåslätten för att starta nedfärden mot Medehavet.


Till slut hamnade vi i Pietra Ligure på den italienska blomsterrivieran med strandpromenad mot Medelhavet, uteserveringar och ett vimlande fokliv. Trots novembertemperaturen 14 grader. Spagetti Carbonara på en liten taverna smakade fågel. Promenaden tillbaka till huset på hjul gick genom trånga gränder där kläderna hängde på tork och vi var inte långt från Evert Taubes vän den glade bagaren uti San Remo stad. Den staden passerar vi för övrigt i morgon. Då ska vi också besöka Monaco och Nice.


     


Pietra Ligure, trånga gränder och kläder på tork.


I Nizza som Taube och alla andra benämnde staden förr, inte alls långt från hamnen, finns ett lunchställe där de har ett brett urval av ostron. Dit går vi och beställer våra. Sen svassar vi lite på parnassen, huvudstråket, ser så coola ut som vi någonsin kan och kör sedan vidare västerut. Mot spanska gränsen. Hamnar nog för natten i omådet kring det tidigare så laglösa Marseilles.


Vi trives som fiskar i vatten och att vara på resande fot.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards