Så, då återstår endast middagen ikväll kl 19.30 efter en strålande solig dag och 20 graders värme. Hit kommer vi komma åter och ger alla våra rekommendationer till Toscana och Salvadonica.

Nu är vi nytankade, har inhandlat citroner, olivoljor, goda viner, Campari, Grappa och inte minst Vino Santo som är ett dessertvin att doppa mandelskorpor i. Jättegott.

Imorgon tidigt styr vi mot Tirano i norra Italien och tar därefter vägen upp över glaciären och passerar Berninapasset på 2330 meters höjd. Det är här Bernina Express, den hundraåriga tåglinjen går mellan Chur i Schweiz och just Tirano och som Hyllinge Buss har resor till och som en av oss har reselett två gånger.

Här uppe på toppen har tre mäktiga floder sina ursprung via olika bifloder. Rhen mynnar ut i Nordsjön, Po i Adriatiska havet och Donau i Svarta Havet.

Det blir en verklig höjdare i dubbel bemärkelse. Också vädret ska bli fint. Passerar St Moritz på vägen ner mot Chur. Räknar med att övernatta i Feldkirch där vi också bodde med Hyllinge Buss

Atmosfären och stillheten här högt upp bland kullarna i Toscana är helt enkelt fantastisk Här viskar man utan att behöva det. Man kan nästan ta på en bedövande tystnad, en dag som denna, ingen blåst och absolut stilla.

Maten är förstklassig, servicen likaså och boendet rustikt elegant. Utsikten bedårande.

Aldrig kunde vi föreställa oss detta.

Det kunde nog inte Ute och Janne från Stockholm heller. Dom har vi haft det trevligt tillsammans med.

I trädgården, bortåt poolen till, skördades idag de sista oliverna. Här tillverkar man sin egen olja, sitt eget vin och sina egna kryddor.

Igår såg vi ett torn som lutar, det var i Pisa sen körde vi längs Medelhavet söderut och därefter genom ett storslaget toscanskt landskap tillbaka till Casciano. Vi är som i en himmel på sätt och vis. Skulle inte alls ha något emot att tiden efter denna på något vis liknar detta. Tror inte det men i alla fall.

Idag en kort visit i Firenze sedan ren avkoppling och lite promenader.

Imorgon blir det strålande sol och vi blir kvar här hela dagen.

Här lite miljöbilder från det vi tycker är absolut fantastiskt njutbart;

Vårt nya hem i fyra nätter är en tio-poängare!

Salvadonica i hjärtat av Chanti och Toscana kommer bli vår nya bästis. Det vet vi redan. Lugn, ro, atmosfär, lantligt läge, ett borg-boende med anor i böljande landskap med olivlundar och vinrankor runtomkring ger oss de bästa av vibbar.

Restaurangen här är omvittnat av högsta klass. Vi fick vi ankomsten ett litet smakprov vid den lilla lätta lunchen. Nu väntar middag klockan 19.30 En toscansk meny vi just läst genom ger oss valvåndor. Låter nog servisen assistera med sina lokala expertkunskaper. Fasanpaj med Vin Santo som förstarätt låter lockande.

Imorgon blir det tur i landskapet via Empoli till Pisa, ner längs kusten till Rosignano Solvay och hemåt igen på småvägar. Det kommer ta sin tid men vad ska man ha tiden till i Toscana annat än till just detta, undrar vi retoriskt.

Här lär vi oss italienska som bara den. Allt började med att en ung man i svart-vit-randig tröja och stråhatt mötte oss tre meter från hotellets entré. Han var gondoljär och hade ett förslag. En timma i hans gondol skulle visa oss det bästa.

Han sade sig inte kunde inte sjunga Oh Sole Mio, men det skulle komma, han var däremot en hejare på att navigera sin ranka farkost.

Starten på dagen på blev därför den bästa tänkbara. I vår kanal, under vårt fönster inleddes färden. Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen var väl så där 15 grader.

Det finns 433 gondoler i Venedig. Varken fler eller färre. Det var det han sa och vi tror blint på det vi hör. En av dem låg framför oss:

Vi passerade Göthes och Mozarts hus, flera kyrkor så klart och så under suckarnas bro. Den täckta bron som ledde från domstolen direkt till fängelset. Ut på Canal Grande och under Rialto, sen till vänster och hemåt igen. Det var där vi kom ikapp honom. Han som verkligen kunde sjunga Oh sole Mio… häng gärna med oss i vår gondol så ska ni få lyssna till honom.

Etthundratrettiofem kronor kostar en medelstor öl på en uteservering vid Piazza Marco och där satt vi och njöt i eftermiddagssolen och beskådade folklivet, det brokiga.

Musslor och Pizzor blev vår kvällsvard på restaruang vid Canale Grande

Vi säger nu va tutto va bene, addio stupefacente grandioso Venedig, e mille grazie!

Stället vi ska bo på i Toscana får de bästa av rekommendationer. Det är en borg, ligger på landet och heter Salvadonica. Dit sticker vi efter frukost.

Frågan är befogad. På 63-68 hinner man väldigt mycket. Massor. Vi hade hursomhelst aldrig varit här.

Nu bor vi i Antika Residenset Al Gambero mitt mellan Marco och Rialto med gondoltät kanal utanför fönstret. Ett barock-renässans-rum med mörkgrön textiltapet, guldspegel och guldkanter på byråer, ett helt nyrenoverat badrum och utanför sjunger en italienare i detta nu en aria och en annan kompar på dragspel från gondolen rakt under oss!

Herregud och Signe Bergkvist…

Inte märkligt om vi två, en förväntansfull glad för, respektive en drömskt blickande mot Venezia ombord på fartyget på väg i morse.

Vi tog taxibåt av bästa märke från kajplatsen hit.  Hon hade ett gediget yt-arbete och underhåll i perfekt skick. Husen och skäggig skeppare speglar sig vackert i lacken.

Släpptes av strax innan Rialto, västerifrån sett, och vi promenerade på lätta fötter till Gambero, fem minuter tog det ungefär. Inga långa avstånd precis. Min fru stukade sin vänstra fot i ett hål i trottoaren häromdagen. Vi gick hand i hand så skadan minimerades och idag är den svullen men duger gott att gå på.

Ett hundra kronor är dagspriset på en Cappucino på Piazza San Marco. V7:an gav en tusenlapp så den täckte väl.

Vi hittar kanske inte Åsas källarvalv men kom förbi Bo & Kirstens stamställe Trattoria Sempione där det kan bli lunch i morgon. Den Trattorian vetter också ot en kanal. som så många andra.

Middag ikväll blir det nere vid den grandiosa Kanalen. Här någonstans där någon pekar som en nordkoreansk älskad ledare.

Som de romantiker vi är tänkte vi ta en månskenstur i natten med en skönsjungande gondoljär vid rodret men dom slutar paddla, eller vad det kallas, då det blir lite för kallt. Synd, då det nästan är fullmåne. Vi får svärma någon annanstans Det får det bli gondol i morgon. Då ryker resten av hästapengarna.

Venedig är ju bara toppen. Lite tingeltangel bland alla de fina dyra glaspjäserna får man ha överseende med.

En söndag i oktober är det helt tjockt med folk i gränder och på broar. Lite lugnare blir det imorgon måndag, gissar vi.

(sen är det inte utan än att tankarna och bilderna från lägren i Auschwitz och Birkenau gör sig påminda precis när som helst. Då man ska sova eller har sovit)

Ingen av oss kunde ana eller tro på sådant här finväder. Strålande sol i två dagar och 18-20 grader varmt. Vi tog en eftermiddagstupplur på stranden i från hotellet medhavda stolar. Varför ta med stolar till stranden?

Jo, 95% av Lido di Jesolo har stängt för säsongen. Hotellen är igenbommade. Alla utmed stranden har stuvat in solstolarna, stängt restaurangerna, tagit bort duscharna och bemanningen vid toaletterna har blivit hemförlovade.

Trots det badade vi igår i ett adriatiskt hav som höll dålig svensk sommartemperatur, 17-18 grader gissar vi. Det var bara vi som badade...

Vad gör man annars en lördag i Italien? Jo, vi besökte en Quality Design Outlet och tvättade bien. Det sista gör man ju alla lördagar så varför inte här. Och sov som sagt en lite sväng i solen på stranden.

Nu väntar Venedig. Dyrt som pokern varnar alla. Hundra kronor för en Coca Cola för tio år sedan är det värsta budet. Även Krögare-Anton varnade för priserna. Nu har vi ju tack och lov V75 att luta oss mot. Fem rätt efter fem lopp idag på Jägers gör att vi är hoppfulla.

I övrigt blir det middag på Marco Polo Hotell i Lido… ett av de som var öppna. Riktigt trevligt hotell förresten. Marco Polo höll ju till i Venedig och de spåren söker vi efter en skön natts sömn. Växlande molnighet lördag, övervägande soligt på måndag och 18-19 grader. Det duger väldigt bra åt oss!

Arrivecerchi!

Vi lämnade ett grådaskigt men fantastiskt Krakow med varma känslor. Hit återkommer vi gärna även om sannolikheten är begränsad.

Vi satte kurs mot Lido Di Jesolo dit vi kommer imorgon vid lunchtid ungefär.

Efter Grass började vi leta nattläger och via slumpens alla skördar hamnade vi hos Krögare Anton i Voitsberg i Stiermark och hans Gasthaus. Han hade förutom ett pensionat, en restaurang, en trivsam Kellnerinnen också en massa trevliga gäster varav en var en harmonika-spelande son-of-a-gun.

Anton hade säkerligen skålat med några av de andra innan vi kom men välkomnade oss med en hemmagjord schnaps gjord på örter från bergen i omgivningen. Malört var en.

Dagen i bilen var full av minnen från gårdagens omvälvande besök på en av världens mest ondskefulla platser.

Krögare Anton, hans Kellnerinnen och hans gäster tog oss med besked tillbaka till nutid och till oss som faktiskt lever.

Anton hade jobbat i Norge, har en son i London, en dotter i Dubai och en, något förmodad, förargad fru som ska hämta honom vid midnatt då han stänger. Sextiosju år gammal vill han sprida gemyt och trevnad omkring sig. Han lyckades verkligen.

Har ni tid över är det väl värt mödan att klicka på filmerna nedan. En där Anton är i sitt krögar-esse och en där Y och Kellerinnen låter sig ryckas med till tonerna av en spelemans lustar.

Ps. filmerna kommer imorgon då bredbandet var lite uptaget…

Imorgon är idag men Y tyckte hennes film vara lite för bra!

Okej att det tog slut -45 men va fan.

Alla bör påminnas om vad människan är kapabel till. Vi är inget annat än djur trots att vi ibland får det för oss. Vi mobbar varandra som barn i skolan och som vuxna på arbetsplatsen och får vi bara den lilla minsta makt så nog fan missbrukar vi den. Vi är kollektivt genomusla.

Ja, precis så känns det efter att ha sett Auschwitz och Birkenau. Beklämd och nedstämd lämnar man det miljoner aldrig lämnade. (Vi kör hem till fina hotellet och äter världens bästa anka.) Man kan bara hoppas att barbarerna led åtminstone det lilla minsta. Privat och deras inre.

Nu är det IS. Dom verkar njuta, inte lida.

Vad är det för fel på människan undrade någon? Fick hen något svar. Nej. Det finns inget svar. Uppväxt, påverkan, gener, begåvning, obegåvning, empatisk förmåga och oförmåga…

Överdånig tro på överhet som gudar, präster, prelater, imamer, rabbiner, lärda män, politiska ledare, sektledare, diktatorer, ja, alla dom som har som mål att subtilt eller öppet styra andra. Där är roten till all djävlighet. Stalin eller gud är precis lika jävla illa.

Åt helvete med allt auktoritärt.

I morgon kör vi till Wien!

Bilden har vi sett många många gånger men här är den igen, lite otydligare än de flesta; ”Arbete ger frihet”, my ass!