Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Yvonne o Jan Nyberg - 17 september 2014 03:45

Målet är ingenting, vägen är allt... Så skrev Karin Boye. Idag var den mäktig


Tio minuter utanför Bishop var Cowboys och Cowgirls i sadlarna tidigt. De samlade från hästryggar skickligt in sina kreatur och som den egentliga Cowboy man är var det ett verkligt skådespel som var på riktigt. Imponerande att se.

   

Att se Yosemite var utomordentligt mäktigt och imponerande. Lugnt, vackert och fridfullt.I ord omöjligt att beskriva rättvist. Precis som så många andra platser vi sett på denna väg.


Ingången till nationalparken ligger på 9990 feet! Så här högt upp växer gran och tallskog tät och hög.


Låt oss säga att då vi landade i San Francisco för drygt två veckor sedan var målet San Francisco tre veckor senare. Dit är vi på väg. Fängelseön Alcatraz väntar.


Nu har vi hamnat i Carson City. Det var inte hit bröderna red för nöje. De red till Virginia City. Den staden ser vi i morgon liksom Gardnerville som vi övernattade i för tio år sedan. Någonstans med utsikter över Lake Tahoe blir det övernattning.


Ponderosa Ranch är stängt för besökare. Dessvärre.


Igår var bandbredden usel, idag är den kanon. Nedan ett mixat urval av bilder längs vår väg. Den som är allt.

(Stavfel och syftningsfel går inte att redigera. Text kopieras in. Det är hur dum

        t som helst då pc:n e hemma)


                 

   


   

Av Yvonne o Jan Nyberg - 16 september 2014 03:08

Det ska sägas med en gång; Blue Man Group var en höjdare. Humoristiskt, tekniskt avancerat och mycket begåvat.


Vi lämnade Las Vegas tidigt, tog en frukost på vägen, körde över Dean Martin Rd och satte kurs på Death Valley. Körde då vägen med det vackra namnet Blue Diamond Road! Att vara ute på vägarna är oslagbart. I stället för att flyga runt till olika städer och plocka russinen ur kakan. Här upplever man allt. Vägen, naturen och vädret. Vår väg har varit ett potpurri på enastående naturupplevelser.


Bild från Zion i fredags:


Dagens upplevelse inget undantag. Death Valley på gränsen mellan Nevada och Kalifornien är så ogästvänligt det kan bli. Ett värmehål där inget växer, sanddyner, uttorkade saltsjöar och en obarmhärtig sol är det som bjuds. Trettiotre meter under havsnivå var värmen som högst, 111 grader Fahrenheit eller 44 grader C. Det är häftigt att uppleva. Att stå där i den absoluta tystnad öknen ger och känna hur värmen nästan bränns är väldigt speciellt.

   

Lunchen på Stovepipe Saloon mitt i öknen var god och utsikten praktfull. Då hade vi precis passerat Devils Cornfield


Alla dessa fantastiska namn... Vad sägs förresten om 20 Mules Canyon? Efter ekipaget med gruvfyndigheter som på 1800-talet drogs av just tjugo mulor. Mulorna ersattes efterhand av en ångtraktor.


Nu har vi hamnat i Bishop som ligger vid foten av Sierra Nevada, bergskedjan i östra Ca och delar av Nevada, där också Yosemite ligger och som vi kommer till i morgon. Där ligger också Carson City som var staden bröderna Cartwright red in till då dom ville slå runt lite. Vi ska försöka hitta Ponderosa ranch. Carson City vet vi att vi hittar.


Poolen på Luxor var precis som här på Best Western kyld. Förmodligen till runt 20 grader. Då är det riktigt svalkande och gott då kvällstempen är 30 i luften.


Efter valresultatet tror vi vår hjärtefråga om rotavdragets vara eller inte vara blir positivt. I övrigt? Tja, det kommer inte bli busenkelt att vara statsminister.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 14 september 2014 17:55

Det blev så klart Blue Man Group!

Y:s förslag vann! Till ingens förvåning.


Vi gubbar är lite som hundar i koppel. Ibland får vi löpa till synes fritt i långkoppel men så fort det bränner till rycker dom lite i kopplet och så går vi vackert fot igen.


En kompis tyckte till och med att vi män är ännu mer lika de apor som positivhalarna har. Lite som accessoarer. Men det tycker vi är att ta ta i lite.


När vi var i Las Vegas förra gången tyckte vi det var massor av gamla människor här. Det tycker vi inte längre.


Storkovan har vi ännu inte sett utan ligger på ett prydligt minus.


Nu blir det poolen ett par förmiddagstimmar innan vi ska kolla valresultatet om tre och en halv timma.


I morgon tidigt beger vi oss ut i Death Valley. En ytterst knapp vecka återstår av dessa trivsamma innehållsrika veckor.

Vi har vant oss vid Fahrenheit och Miles nu. När man kör tar en mile en minut. Jättesmidigt. När det är 100 F är det varmt som tusan.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 13 september 2014 19:26

Karin Jansson som tillsammans med sin gubbe Kjell körde jorden runt på MC förslog Zion National Park i Utah. Nu stannade vi ju ytterligare en natt i Lake Powell så det såg inte ut att bli av.


Döm om vår utomordentliga förvåning då Zion helt enkelt låg på väg 9 i södra Utah. Längs vår väg till Las Vegas. Vi fick en upplevelse av sällan skådat slag. "Här trodde man att man sett allt, och så kommer detta"' sa Y och tittade in i en gulaktig kal bergvägg utanför.


Det är helt omöjligt i detta forum begripligt beskriva vad Zion National park är. En googling ger nog mer.

Nu är vi på Luxor i Las Vegas. Samma hotell som då. Nu har det växt upp en hel massa nytt överallt. Staden har längden varit den snabbast växande staden här.


MGM har byggt nytt och köpt upp en massa hotell och casinon. Äger i stort sett hela södra delen av The Strip.

Nu ska vi tjäna storkovan på Poker och Slots (Y)


Kastmärke är nu helt borta!


99 grader och strålande sol gör att eftermiddagen delvis kommer njutas vi då den stora poolen.

Kvällen innebär en show av något slag. Y vill se Blue Man Group, jag ville se en Dean Martin hyllning. Gissar att det blir som hon säger. Det är det vanligaste resultatet.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 12 september 2014 05:34

Y vill å hennes innersta uttrycka följande;


"Här upplever vi paradiset! Amerika är ett underbart land att semestra i! Överallt ser vi MÄNNISKOR! Vi kommer från alla håll; norr, söder, öster och väster! Vi är tjocka, smala, vitbleka, brunvita, gula o svarta. Vårt språk kan vara amerikans-engelska, brittisk-engelska, spanska, tyska, holländska, danska o svenska och andra, Klädda är vi som det behagar! Ingen bryr sig! Alla vill vi detsamma! Vi vill njuta av tillvaron! "


Precis så är det. Det är vår uppfattning och Den delar vi med varandra.


Roligast av alla tycker nog vi japanerna är. Dom kommer i flockar om åtta, tio eller tjugo. Ibland nästan hundra. Roligast har de unga. De skattar och fnissar och tramsar. Oavsett var dom är.


Lake Powell Resort är det mest spektakulära boende vi upplevt. Utsikten från terrassen, frukostbordet, poolen och vid middagen vetter mot sjön (som i grunden är Colorado River) och i bakgrunden samma Canyon som Grand Canyon.

     


Antelope Canyon är en 400 meter lång, 30-40 meter djup och mellan en halv och tre meter bred skapelse i röd sandsten. Solens instrålning ger under varje minut olika scenarior. Fantastiskt.

     


Alla som jobbar med Antelope Canyon är som majoriteten av de tar hand om oss här är Navajo. Det finns drygt 250 olika ursprungsfolk, kallade indianer, här i detta mäktiga land. Vår guide i Antelope berättade en massa intressanta saker. Fråga gärna när vi träffas. Vi vet nu allt.

 


Imorgon ska vi ut på en två och en halv timmars båttur på Lake Powell.


Efter det kör vi till Las Vegas, lägger oss på, våra sängar, sluter våra ögon och rekapitulerar och smälter våra intryck så här långt. Sen väntar gambling, enarmade, poker, konstgjord glitter och glamour, tjo och tjim. Väldigt långt från det genuina vi just nu är mitt uppe i.


PS. Ni som undrat över pricken på Y:s näsa kan vi berätta att hon sprang in i glasdörren till balkongen i San Diego. Själv ser hon det som ett kastmärke som kasat ner. Det blir mindre och mindre och på vår valvaka på söndag gissar vi att det är ett minna blott.


Och nu, som ett extra PS, ska vi nu från olika telefoner välja lite bilder, logga in från respektive ladda upp och försöka få in dem lite varstans. Det är år inte det lättaste i världen. Det är min uppfattning och den delar jag.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 11 september 2014 20:26

Nattlig jakt på natthärbärge...


Nu vet vi precis hus Josef och Marie kände sig då de kom till Betlehem. Hon höggravid med Jesus och han helt utschasad efter att hela dagen till fots ha lett åsnan Maria satt på. De skulle ju till Betlehem för att skattskrivas efter påbudet från kejsar Augustus.


När de två kom fram vara ju alla hotellen fullbokade och de fick ta in i ett enkelt stall. Allt därefter är välkänd historia. De tre Vise Männen, korsfästelsen och allt.


Vi lämnade Gran Canyon efter vår mest anslående solnedgång någonsin. Förmodligen den mest anslående vi någonsin kommer uppleva.


Utan förbokat boende började jakten på härbärge. Det första fullt. I avkroken Tuba (vi är i indianland på riktigt och misstänker att Tuba betyder "tuta", som att blåsa och tuta i en tuba) var alla fyra hotellen fullbokade. Framåt nio-hugget nådde vi Page och de åtta första hotellen var dom alla andra också fullbokade.


Det var så klar lite aningslöst att inte ha bokat. Vi är ju i gott sällskap. Se ovan.


Sova i bilen föresvävade oss. Motsvarande stallet för våra kära Josef och Maria.


En serviceinriktad Navajo-ättling gjorde oss den stora tjänsten att ringa tre hotell som tidigare haft lediga rum. De två första hade fyllt upp sina men det tredje och sista visade sig ha ett, säger ett, ledigt rum för oss.


Hotellet visade sig ligga femton minuter utanför Page, vid Lake Powell och har således det fina namnet Lake Powell Resort och Marina.

Halv elva var vi slutligen mycket nöjda och tillfreds installade. På grund av mörkret kunde vi så klart inte se omgivningarna.

Det gjorde vi i morse! Som i ett månlandskap bor vi. I en förlängning av Gran Canyon har vi hamnat i Glen Canyon. Vi har en uppdämning av Colorado River utanför dörren.


Här är så makalöst fint att vi direkt bad om att förlänga boendet här med ytterligare en natt.


Indianland. Ja så till den grad att i stort sett alla på hotellet har native American background. (vi har lite som Dolph Lundgren och Anita Ekberg lite svårt med det svenska språket efter tiden i USA)

Nu ska vi till ett åttonde underverk; Antelope Canyon. Av slump och Google hittade vi detta fenomen som visst är det mest fotograferade i hela Amerika.


Våra foton av Lake Powell Resort och Antelope kommer!

Av Yvonne o Jan Nyberg - 11 september 2014 01:52

Nästan overkligt, overwhelming och hänförande!


Från solens uppgång kl 06.10 till nedgången 18.34 har vi sett ett av världens sju underverk.Klockan nio lyfte vi med Grand Canyon Airways för en timmars oförglömlig flygning över dettas nästan surrealistiska landskap.Det har tagits mycket bättre bilder men dessa är våra. Håll till godo.


               

Av Yvonne o Jan Nyberg - 10 september 2014 04:58

 

 
( vi tog inte med oss någon PC. Endast en iPad och en Samsung läsplatta. Ingen av dessa har någon USB-ingång. De har heller inte Flash som krävs för att perfekt hantera denna blogg. Det går inte att redigera text eller ens placera bilder där man vill. Därför hamnar saker och ting ibland lite var som helst. Men vad gör det, vår minnesblogg kommer ge oss det vi vill ha om tio år. Och tjugo! Vid 87 och 81 kommer vi vara lika nöjda.)
 
     
Vår längsta dag på vägarna hittills och förmodligen på hela turen gick från Tucson till Grand Canyon. Ungefär sex timmar.
 
Ranchen Tanque Verde blev första stoppet och det var ett trevligt återseende. Hästarna var sig lika om än de som var där för plus tjugo år sedan inte längre finns bland oss.
 
 
Vi lämnade de karaktäristiska kaktusarna bland berg och på slätten med en temperatur av 95 F, för att efter ett par timmar passera Phoenix, huvudstaden i Arizona.
 
Ett mäktigt bergsmassiv låg framför oss och vi hade inte en susning om att vi skulle komma till ett skidområde i vackra Flagstaff.
 
Redan långt innan ändrade naturen karaktär. Vi var på väg uppför och temperaturen sjönk. Under en kort skur var den nere på 56. Klart under 15 grader C.
 
Tallskogen och gröna saftiga gräs hade inbjudit hästägare till att bygga hästgårdar. De låg tätt och hästarna var många. De hade obegränsat med utrymme i jämförelse med de som trängdes i små hagar på Tanque Verde.
   
 
När vi kör pekar vi och ber den andra att titta än hit än dit. Det är egentligen obeskrivligt hänförande med alla dessa milsvida till,synes oändliga platåer. I morgon blir det Grand Canyon och det måste vi nog avstå från att beskriva. Gå in på youtube vet vi.
 
På vägen ett stopp för en coffea to go, en muffin och en donut. De första så här långt. Trafikrytmen är lugn och behaglig. Oftast runt 100 km/timma. Amerikanen är mycket hjälpsam i trafiken.
 
Sen klassiska Route 66. Att Flagstaff ligger på vägen och innehåller en bit av Route 66 visste vi men inte att det låg i alpint område. Det märkliga är att det växer väldigt högt upp. Det var faktiskt lite extra att köra 66:an. Kultstatus som den ju har. Folk reser till USA bara för att köra den. Vi fick det på köpet.
 
 
Där området Gran Canyon börjar sju åtta mil innan ravinerna breder en gigantisk platå ut sig. Sådan vidder finns ingenstans i vår land.
 
Nu har vi dinerat och förbereder sänggående för att ställa klockan tidigt. Vi ska uppleva soluppgången på plats. Dessförinnan slinka ut och i en becksvart natt se miljoner stjärnor på himlen. Det är alldeles klart och morgondagen ska bjuda sol från klarblå himmel.
 
Godnatt! Sover gott gör ni redan i detta nu. 
 
Gomorron!
 

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards