Så har många sjungit i massor av inspelningar. En slagdänga där "we" oftare är "I" men det spelar kvittar tycker vi. För övrigt ville många ha den låten till officiell State Song of California”.

Här i tappning av Freddy Cannon:

Vi, We alltså, ska nu fira tio-årig bröllopsdag genom att återuppleva mycket av det vi upplevde efter att Pelle Sundelin vigde oss i sjömanskyrkan i San Pedro, Los Angeles den 4 september 2004.

 u hägrar en tre veckors roadtrip i Kalifornien, Arizona och Nevada med ömsom ren avslappning och ömsom storslagna vyer blir det; Highway One, Grand Canyon, Antelope Canyon, Death Valley, Yosemite National Park, Lake Tahoe och så klart både San Fransisco och Los Angeles. Några timmar i Utah oräknat.

Kan det bli bättre? Nä, det kan det inte. Vi flyger direkt till San Francisco med SAS i morgon lördag.

Verklig officiell State Song of California heter "I Love you California" som vi inte tycker är lika medryckande och "svängig" men låter så här

Vi återkommer och ni kommenterar... om ni vill

Nu är det hög tid att planera hösten!

Den 6 november flyger Lufthansa till Peking där tre nätter och fyra dagar väntar. Sen blir det en oförglömlig 18-dagars kryssning med Sapphire Princess till Japan, Sydkorea, Shanghai, Hongkong, Bangkok och slutligen Singapore.

Se mer på http://www.nybergco.com/index.cfm?pg=1&pr=0

Eller dagsprogrammet på 

http://www.bigtravel.se/kryssningar/princess-cruises/grand-asia-fran-peking-till-singapore/

Sapphire Princess;  https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Zbl7s8QgNBo#t=0

Väl mött ombord!

Då vår tredje dag i Brest grydde och vi vaknade i hamnen var allt som förändrat. Något okänt hade på något vis tagit sig in i oss. Vi mådde inte bra.

Magåkomma i husbil är väl inte ovanligare än magåkommor hemma men förmodligen en smula bökigare. Efter resonemang hit och dit och då mat inte var att tänka ändrades våra planer. Vi hoppar över Paris och ber Tom Tom visa oss raka vägen hem, sa vi. Övernattning där så behövs. Så fick det bli och så blev det.

Vi hamnade på en kommunal parkering i Caen och på den finfina Campingen i Münster, där vi varit en gång tidigare. Behovet av ”service” kändes efter omständigheterna riktigt stort. Och det var skönt. På den campingen har de garanterat bland Europas bästa duschar.

Sen körde vi Münster-Helsingborg med blott två stopp; för tankning och överfart från Puttgarden. Geschwint som bara den! Mej, oj va bistert det är.

Så, denna temporära resblogg tar nu en paus och vi tackar dig som tagit dig tid att titta in!

Den uppstår kanske då vi tillsammans med andra Lasse Stefanz-vänner från husbilsklubben.se ska träffas där de spelar en lördag i vår eller sommar för en hejdundrande glad fest. Musik, umgänge, grillning och dans!

Tack och på återseende!

Här framför Lasse Stefanz ”När Countryn Kom Till Skåne”

Vi är nu i Bodil Malmsten-land, Finistère i Bretagne. Ni som läst hennes läsvärda böcker om området vet precis. Ni andra; gå och låna på bibblan eller köp i Pocket. Garanterat roande och underfundig läsning. En av dem, kanske den första heter just ”Priset på vatten i Finistère”.

Brest kom vi till igår. Står gratis i Marinan i Moulin Blanc, ingen service men vilket läge! Här är fantastiskt fint och vackert och trevligt. På alla sätt och vis. Bodegan serverade ostron och anka. Vad kan man mer begära av livet? (Retoriskt.) Det är ju oerhört så mycket man får se och uppleva på en husbilstur.

Idag gick utflykten till Le Conquet i det yttersta kustbandet  och var storslagen.  Vilt, kargt, vindpinat. Ruinerna av ett Franciskanerkloster, en urgammal kyrka på toppen av berget, tjusiga arbetshästar, vindlande hedliknande landskap. En vakande fyr ut mot Biscayabuktens nordvästra ände. Ja, vad säger man. Tack Brest, Bretagne och Finistère säger vi som nu nått resans slutdelmål. Nu vänder vi hemåt. Till snö och is. Men det gör inget. Dagens bilder längre ner. Men scrolla inte i förväg, snälla!

Rut och Börje i Landskronas favoritdotter och jag ställer alltså kosan mot Helsingborg och Mariastaden igen.

Hon har förresten varit minst 50% av denna tur. Natur, kultur, möten, mat & vin och en 180 hästars bekväm husbil de andra resterande. Men utan henne hade jag stannat hemma. Den 14 mars i salig åminnelse. Det var då f-n vad denne, icke-medlem i kyrkan ibland blir lite skör och uttrycker sig som en prost. Hon är i alla händelser väldigt underhållande.

Vägen hem lutar mot Paris. Därefter nordost ut. Inte kan man väl passera utan ett besök i den stad som serverar världens bästa Croque Madame med de mest vidunderliga Pommes Frites. Majonnäs till dom, så klart. Är det konstigt man är lite rund? (Retoriskt). Vi vet precis var den krogen ligger. Om hörnet från ståltornet. Om vi kommer dit ska det beklättras.  Senast var där tre miljoner andra som ville samma sak och därför lät vi det bero. Tills nu.

Fransmannens varnande ord har, som det verkar, förklingat en aning i Rut och Börjes Y.

Bilderna då, var tar dom vägen undrar vana och otåliga bloggläsare kanske?

Jo, här är dom. Naturen, kulturen, maten, resande, Bodegan, utsikten från nattstället, bilen vid Biscaya (vid en minnessten efter brittiska flygare som störtade i augusti 1943 och inte minst hästarna, allt i en salig (!) röra. Men glöm inte låna eller köpa Bodil Malmstens böcker om det undersköna Finistère. (Accent på det hållet uttalas som ä, för den intresserade och som inte läst franska en timma eller två, ungefär. Uttala det lite nasalt för säkerhets skull)

Så det var den sista.

ps, vatten kostar runt 0.8 E för fem liter. Det tycker vi är hyfsat.

Sen hade tjejen i receptionen på campingen i Nantes helt fel som inte trodde oss då vi skulle till solen i Brest! Två soliga väldigt fina dagar!  Hon trodde kanske Brest är som Bergen i Norge. Mest kulet, grått och regnigt.

Franska är vackert. Vackrast enligt många. ”Un bon vin blanc” innehåller alla de nasala uttal som di franske använder. Lär man sig dessa kan man prata franska. För att prata spanska räcker det med att läspa! Mycket enklare.

Vår franska är begränsad, husbehovsfranska, mest småfranska med gester, men vi tar oss fram. Idag till Nantes. Vägen hit gick genom regionen Aquitaine där både Carmargue och Bordeaux ligger i ett hedliknande landskap i söder med låga tallar. Lite som på Nästet. Och i norra delen stora platta hektar för växtodling. Och grönsaker.

Fois gras är stort nu i Bordeaux. Här föder man upp ankor och gör en fantastisk anklever och serverar anklår på de flesta restauranger. Högsäsong just nu. Många är tveksamma till hur man här föder upp sina ankor. NCL tog bort denna rätt i deras franska restaurang Le Bistro.

Det ska vara den rena, inte den uppblandade levern som blir till pastej. En höjdare, precis naturell, som den är med tillsats av exemepelvis en skvätt Armagnac och utvalda kryddor. Tillsammans med ett glass rött från distriktet blir det utsökt. Nu har vi handlat både ock så välkomna på en smakupplevelse!

Nu har vi sett Biscaya även i vind. Igår vid ställplatsen (Euro 8 för 24 timmar inkl allt utom internet) i Mimizan Plage, direkt bakom de väldiga sanddynerna, var stranden en upplevelse. Även i Biarritz förresten välde väldiga vågor in. De bröt långt ut och det var vackert att se. Det ska blåsa ibland. Är man sedan gammal trålfiskare, gärna kryssar och dessutom uppväxt vid havet är det en lisa för själen att betrakta de aldrig sinande vågorna och det eviga brusande havet. Det dånar ibland.

Så rättvist det går att visa: vågorna i Biscayabukten

Vi har aldrig sett så många Campingplatser på så litet område som det på landet mellan Biarritz och Bordeaux. Hundratals. Alla stängda för säsongen.

Lunchen på ett litet bonna-hotell på vischan var värdelös. Absolut kass och ändå är vi i Frankrike. Vi saknade San Sebastian då. Dagens trerätters; sallad på sega hästmorötter, stocken på ett salladshuvud, varmrätt: en stekt korv med linsröra, dessert; en tårtebit av okänd karaktär och smak. Billigt var det men det var det i San Sebastian också. Så det är inget skäl. Kunskapen om mat var det som skilde.

Det stod 26 husbilar i Mimizan Plage denna lågsäsongsnatt. 26 x 8 x 30 x 9 kronor ger 56 tusen i månaden… asfalt och helautomatisk in- och utpassering. Plats fanns för säkert hundra. Hemma hade avgiften kanske varit 150 kronor per natt… 117 tusen per månad… det kan bli lönsamt. Har ni en gammal fotbollsplan? Med utsikt? Känns som om frågan redan ställts.

Helger är husbilsdagar för fransmän. Hundratals längs vägarna. Sen Algarve har vi husbilsåkare varit glesa på vägarna men inte idag.

I morgon blir det Brest i Bretagne. Tjejen i receptionen här på Camping Nantes såg lite betänksam ut då hon fick höra att vi skulle till solen i Brest. Le soleil en Brest! Y har av en fransman blivit varnad för att åka till Paris om vintern. Vi får se hur det blir. Lite avantgardistisk får man väl vara när man är i Frankrike. Fint franskt ord.

Ja, Europas matcentrum är epitetet som satts på denna moderna, rena, sofistikerade, exklusiva och eleganta stad med två fantastiska ovala stränder. Vi kan enkelt instämma och skriva under på det.

Redan menyns innehåll på Café De La Concha där vi upplevde den här husbilsturens hittills överlägset mest kulinariska måltid, skvallrade om vad som komma skulle. Detta kom

Blandad sallad med rökt lax, gurka, tomat och ananas i en vinegrette.

Redd Purjolökssoppa.

Perfekt grillad Grouper med blandad sallad och sås Aioli. Mjäll, mjuk och len.   

Saftigt kycklingben i sin egen sky med Pommes Frites. Gjord på låg värme under längre tid.

Brownie med vaniljglass, smaksatt vispad grädde och toppad med rullrån.

Det här var lunch. Nästa gång blir det middag!

Så här ser restaurangen ut, inne och utifrån

En strålande sol gav så klart dagen en extra kick och gjorde vyerna rättvist vackra. Vi gissar att morgondagens besök i franska Biarritz kommer bli likvärdig. Även då utlovas sol och som idag 14 graders värme.

Medan högvattnet steg hade vi en nära nog två timmas fascinerande naturupplevelse och ett njutbart skådespel som var omöjlig att slita sig ifrån. Stranden som från början är hundra meter bred smalnade allt mer och Atlantens vågor slog allt närmare staden. En sandkonstnärs skapelse försvann med högvattnet. Se här vad han åstadkom i sanden vid lågvatten och skillnaden mellan ebb och flod:

Hundratals tog sina dopp i havet och hundratals hundägare rastade sin hundar på den breda stranden medan andra hundratals bara strosade i vårvärmen. Man har planterat Penseer i rabatterna, redan. Man beskär träden nu och det ger ett vårligt intryck.

Vi upplever i ögonblicket årets första blå vårskymning och har haft tvätten ute hela dagen.

Vi är väl inte fem, sexhundra meter upp på berget som i väster skyddar staden men väl två hundra meter. Det ger en magnifik utsikt mot Pyreneernas berg.

Låt lite vackra vyer inspirera till ett besök i denna fantastiska och för oss tidigare i stort sett okända stad.

När man låter som en turistbroschyr så är det på riktigt!

San Sebastian – Hasta Pronto!

Det blev inte så. Att vi kom till Frankrike idag. Istället hamnade vi i sensationella San Sebastian! Har nog aldrig hört någon som varit här!  Och som därmed varmt kunnat rekommendera denna nordspanska stad direkt vid Atlanten och Biscay Bay.

Men det kan vi nu!

Ärligt talat så hade Katedralen från igår något väldigt tungt och vemodigt över sig. Inget upplyftande precis. Prästerna var lika trista och nunnorna inte muntrare, men värst av allt; besökarna såg inte särskilt ”uppåt” åt. De såg ut att vara tyngda av något. Allt tillsammans gav ett dystert intryck.

Y däremot tyckte det var så vackert att hon blev överväldigad av det mäktiga. Tog även en oblat från en utsträckt prästhand.

San Sebastian i Baskien å andra sidan med sitt fantastiska läge ger ett helt annat intryck. Modernt och rockigt och matigt. Här finns visst fler Michelin-stjärnprydda restauranger än i någon annan stad. Sett till folkmängden. Att den kallas gourmethuvudstad i Europa hade vi liksom ingen aning om. Eventuellt börjar man bli gammal men nu stannar vi här.

Hittade en Camping fem sex hundra meter över stad och atlant med en vidunderlig utsikt. Så klart. I morgon tar vi bussen ner och gör staden. Haha…, hur nu det ska gå till. Två litta lytta och halta!

Upplevelserna längs vägen kunde dock ingen ta ifrån oss. Det är så här långt bara Highway 1 som kan mäta sig med denna, till sceneriet. Att det tidvis är lite mulet gör ingenting alls.

Att ha Biscayabukten till vänster, snöklädda toppar till höger och bördiga dalar mitt emellan påverkar på ett påtagligt vis. Obeskrivligt tjusigt. Man blir oändligt mer upplyft v den vägen än av en av trist Katedral. Om än Jakob eventuellt ligger där.

Vi hade otur igår, till att börja med. I byn Otur var vi på väg till en ställplats, men den var stängd. Bäst med oturen var väl det at vi hamnade där vi hamnade.

Otur

Utsikt från vår fricamping vid vår favoritbukt. 

I Eva & Bosses, Den Heliga Birgittas och Ulf Gudmarssons fotspår gick vi de sista skälvande två kilometrarna till Katedralen.

Och vilken katedral sen?

Mäktig. Absolut pampig och mäktig och full av guld och biktstolar.

Vi hade turen komma lagom till tolvmässan en enkel tisdag. Åtminstone tio prelater av olika slag genomförde ritualerna för ett 50 tal gudstjänstbesökare. Varav många uppenbarligen turistpilgrimer.

Apostel Jakob den äldres (pratar vi här om en av Jesu lärjungar (?) så är det ju extra spektakulärt att ha varit på samma ställe som honom, eller hans reliker i alla fall.) grav blev vi inte riktigt kloka på var den fanns men vi tror att den som var mest påkostad eventuellt var hans sista viloplats. Coolt? Nej, Heligt!

För oss husbilsåkare hade det varit bättre ifall Jesus hade fötts i Rom. Bra ställplatser och Campingar där. Runt Betlehem finns nog inte många.

Ett verkligt trevligt engelskt par var våra grannar på As Cancelas Camping i Santiago de Compostela. De som vi besökte katedralen och efter mässan fick vi ett intressant samtal om hedningar och humor Vi fick några goda skratt redan igår. De bor i The New Forrest i södra England och ser ut så här.

As Cancelas heter också mammons tempel i Santiago. Du vilde vilket ställe. Lika stort som det största Mall i USA, i tre våningar och med massor av restauranger. Allt inomhus ty det regnar nog en hel här i nordvästra Spanien.

Det är inte bara i Sverige som städers centrum har det tufft med att dra folk. Allt under ett tak föredras av många. Helsingborgs försök med gratis buss till centrum och fri parkering på lördagar slog inte så väl ut. Tacka för det. Buss hem när man shoppat? Kanske även varit Bolaget och handlat lite mat. Nä, då hjälper det inte att bussen hem är gratis.

En naturskön körning idag över berg och genom dalar. Dalarna påminner inte så lite om delar av Österrike här i Norra Spanien. Genuint och tjusigt.

Nu står (fricampar) vi vid kanten av Biscayabukten och hör Atlanten slå in mot land.

I morgon efter ett par timmar i Baskiska Bilbao kommer vi säga Viva La France och Viva la Rein. Det sista var ju enligt sägnen ungefär vad bönderna på kajen i Helsingborg skrek som hyllning till Jean Baptiste Bernadottes hulda maka, vår nya Drottning, då de två landsteg i Sverige för första gången. De ropade: ”Vi vill ha rajn, Vi vill ha rajn” (regn på bondskånska). Sofistikerade svenskar tänkte säkert Drottningen.

À Bien Tout!