Senaste inläggen

Av Yvonne o Jan Nyberg - 13 januari 2014 10:27

Så här skriver Wikipedia om Santiago de Compostela


”År 813 upptäcktes här en grav som man ansåg tillhöra aposteln Jakob den äldre. Han hade visserligen blivit avrättad i Jerusalem, men man menade att hans kvarlevor förts till Spanien där han en tid varit verksam. Vallfartsorten blev snart känd i hela Västeuropa, och pilgrimer strömmade till från alla håll. Längs pilgrimsvägarna drogs man samtidigt till andra och mindre vallfartsorter. Till de medeltida pilgrimerna hörde bl.a den heliga Birgitta och hennes make Ulf Gudmarsson. Santiago de Compostela utgör alltjämt ett pilgrimsmål av stor betydelse.

I Santiago de Compostela finns en stor katedral, som byggdes sannolikt under 1000-talet till 1200-talet. Påven Calixtus II grundade ett ärkebiskopssäte där 1120, och ärkebiskopen har sin cathedra i katedralen. Stadens universitet, Universidad de Santiago de Compostela, grundades 1495. Gamla staden i Santiago de Compostela blev 1985 uppsatt på Unescos världsarvslista. Även pilgrimsleden genom Frankrike och Spanien finns med på Världsarvslistan, se vidare Jakobsvägen.”


Det är lite märkligt vad dom höll med förr i världen.


Till samma sällskap som vår heliga Birgitta och hennes gubbe hör också våra nära; Eva och Bosse från Skäret i Arild och Villa Martin i Torrevieja. Dom pigrimmade hit för några år sedan. Gick nog över 30 mil om vi minns rätt. Gick hit gjorde även Carita på Rya Gård i rydebäck. Herrejesus!


Det märkligaste med deras vandring var att Bosse visst inte tappade ett enda hekto. Det hade han nog förväntat sig göra. Eller hoppats, vad vet vi. Men outgrundliga äro, som bekant, Herrens vägar.


Vi tog igår husbilen hit och ska inte ens promenera den kanske halva milen till Katedralen. Det regnar ju i omgångar och vi vill inte utsätta oss för onödiga risker. Vi tar bussen.


Campingen vi hittade ligger mitt i stan. Vi lagade oss en god middag, läste lite, lyssnade på Spotfy och hade en mysig söndagskväll. Det spelar ingen roll att det kommer en regnskur emellanåt.


I övrigt allt lugnt, men…


… måste rekommendera Stephen Kings mastodontbok ”Under Kupolen”. 1150 sidor där spänningen börjar på sidan tre. Sen fortsätter det bara. Kajsa läste den på stranden då hennes familj var i Spanien och pocketboken blev därför extra svullen till följd av fukt. Den har nu en slags patina som en välläst bok tillsammans med fukt gärna får. Stephen Kings berättarsätt är ytterst fascinerande. Fantasin oändlig.


 


… en plötslig urinodör kan plötsligt uppstå på toan för att sedan försvinna utan att något gjorts. Är det Herrens vägar??? (vi undanber oss vänligt men bestämt lättköpta poänger i denna del, mvh Y & J). Får nog fråga på husbilsklubben.se, där vet dom allt! 


… det känns bra att det bara är runt tio kilo som behöver bantas bort innan badsäsongen hemma


… husbilslivet är bekvämt som tusan. Mat, dryck, spis, ugn, sängar, toa (som sagt), kyl & frys, bekväma läsfåtöljer, trådlöst internet, ledlampor, solceller och 220 volt även vid fricamping, ja, listen är lång och vi har det hur bra som helst. Vårt ömsesidiga trevliga sällskap inte minst.


Återkommer med bilder från aposteln Jakob den äldres gravvård.


I väntan på de bilderna så njut gärna Elvis live-version av How Great Thou Art, nu när vi ändå är i den stämningen och på denna kanske heliga plats: (Efter Elvis följer Johnny Cash med I Walk the Line...)

 

Av Yvonne o Jan Nyberg - 11 januari 2014 23:36

Den 11 januari har i tretton års tid varit en speciell dag, speciellt för en av oss. Dagen då Y ska firas. I år i den tidigare för oss okända staden Porto och tvillingstaden Gaia i Portugal.


Hennes välartade döttrar och hennes goda väninnor och fastrar kom med sms,mejl och Facebook (vilken www-värld vi lever i) för att ge sina lyckönskningar och dessutom skönsång i luren, inte för henne att förglömma. Hon glömmer inte utan niger och tackar. Vi gamla män hade fått messa oss själva några eller många gånger för att komma upp i motsvarande.


”Efter San Francisco, den finaste stad jag varit i”, sa frun. Födelsebarnet. Hur länge är man födelsebarn? Slutar det vid 70? Vad blir det sen? Tant? Bara undrar.


Precis som Buda och Pest ligger på var sin sida om Donau ligger Porto och Gaia med drygt en kvarts miljon invånare vardera vid floden Douros mynning i Atlanten.  På ömse håll i de branta sluttningarna klättrar städerna. Det är oerhört fascinerande. Vackert, genuint, pittoreskt och storslaget. Lite obeskrivligt, faktiskt. Måste ses, måste upplevas.


Vi står på Campismon i Salgueiros som ligger direkt vi vid Atlanten. Tre hundra meter från stranden. Toppenläge. Sju Euro. Inget internet men i övrigt allt. Toppenbilligt och rekommenderas.


Vill någon veta något om Portvin? Fråga oss. Vi vet allt och känner de stora skillnaderna.


Det Champagne-distriktet är för Champagne är Doura-distriktet för Portvin. Cirka tio mil in i landet längs floden med samma namn produceras Portvinet. I gamla tider fraktades vinet i tunnor med speciella båtar (se nedan som det brukar heta) till Gaia för lagring och vidare skeppning ut i världen. Än i dag ligger alla vinhusen vid kajen; Sandeman, Offley, Kopke och alla de andra. Det finns många.


”Ruby” är det enklaste portvinet (som spanska Crianza). ”Tawny” det lite bättre och sedan blir det ”Reserva”. Sen har vi de exklusiva; 10, 20, 30, 40-åringarna. Vintage heter de lagringsvärda vinerna från exceptionella årgångar. Senast var det 2003. Vi har en sådan. Alla utom Vintage är Blended, dvs blandade av olika årgångar och druvsorter.

Som sagt; fråga oss om Portvin och vi svarar!  Korrekt. Å andra sidan, som Oscar Wilde sa; ”Jag är inte tillräckligt ung för att veta allt”


Nu följer några bilder vi tycker talar gott för detta inte-för-oss-svenkar-så-välbekanta område i Portugal. Vi gillar detta land. Det är yndigt. Precis som Danmark.


         

Av Yvonne o Jan Nyberg - 9 januari 2014 19:35

De är dessutom förtjusande människor. De är hjälpsamma mot varandra, i trafiken, på restauranger på trottoarer och på bussen där dom lämnar plats för äldre och assisterar blinda som det vore det mest självklara i livet. Och dom går inte mot rött.


Lisboa vid den breda floden Tejo tycker vi mycket om. Atmosfären är behaglig, folk stressar inte utan tempot är tillbakalutat och lugnt. Låga byggnader i centrum och flera stora torg varav Praca do Comércio är det präktigaste och det öppnar upp staden mot floden. I den varma solen på det stora torget smakar en Coupa Banana och en Coupa Mango som allra bäst.


   


Vi har njutit en heldag i sol i en väldigt trevlig stad. I morgon blir det Cascais och Estoril. Det lite snobbigare, som vi förstått det. Där bodde visst Svennis när han tränande Benfica. Mats Magnusson också kanske.


På det stora torget spelade far och son trivsam cafémusik på gatan. Sonen var väl tio tolv år och trakterade sin fiol med bravur. Han spelade en medryckande version av Twist in Patricia, den som börjar Hello, Good Bye… och som Jerry Williams hade en hit med för jättelänge sen. Den är nog italiensk i sitt ursprung.


Ett brett pojkleende gjorde att slantarna blev fler i hatten pappen gick runt med efter avslutad spelning. Det går inte att ta miste på att det är far och son. Observera det penningvinnande leendet:


 


”Det var en jävla valuta det här, sa frun och räknade småslantarna när vi kommit hem till Euran. ”Måtte vi aldrig få sånna hemma” fortsatte hon. Det hände exakt och precis just nu. Hon är kul hon. Min fru.


I övrigt vill vi låta alla på internet se ett par verkligt fina bilder från ett vänligt Lissabon. Den 13 augusti 1959 brann kyrkan S:t Domingo och vid restaureringen lät man väggarna stå kvar, brännmärkta och dana. Bara taket är nytt.


         

Av Yvonne o Jan Nyberg - 8 januari 2014 20:35

I hamnen på kajen i Olhao fricampade vi tillsammans med sexton andra i natt. Mitt emot stod tio andra. Det är smidigt det här.


Morgonbestyren tog ända till halv elva innan vi var redo för att lätta mot huvudstaden Lissabon. Vad håller man på med på morgonen, egentligen? Var tar alla timmar vägen? Svar på den retoriska frågan står ej att få.

I familjerådet på vägen beslutades att vi ska återgå till vår planerade rutt. No matter what.  Vi som trivs på vägarna och att vara på rull (integrerad husbil med panoramavy!!!) har nu så sakteliga påbörjat vägen hem. Oavsett väder och vind. Här hoppar inga halta höns.


Nu har vi massor att se fram emot och kläder även för lite kyligare temperatur. Dagens var höga och solen värmde gott när vi efter lunch vilade middag i liggstolar på parkeringen utanför restaurangen.


Första anhalt blev sedan en lite nedgången Lisboa Camping & Bungalows. Vi valde den för den ligger i stan. Eller väldigt när i alla fall. Bussen kommer i morgon ta oss in i centrum och då hoppar vi på hoppa-på-hoppa-av-bussen. Det ska bli intressant. Vi bor i området Benfica. Bara namnet är som ljuv musik för en gammal, ej längre aktiv fotbollsspelare. Då, vindsnabb och målfarlig vänsterytter.


Naturen här är som naturen nästan är överallt; storslagen. Den gick från den röda torra jorden i söder till mer vitaktig sandjord där massor av gula blommor blommade. Överallt böljande berg och djupa dalar. Träd är fascinerande, de kan se ut lite hur som helst. Här är många bulliga, en del ger kork. Vi tror vi vet hur de ser ut. Ska kolla med Google. Hen vet ju allt. Att åka husbil är verkligen ett begåvat civilicerat sätt att resa. Man får se så mycket i lagom takt, stanna där man vill och så får man umgås.


Vi har nu fått ordning på vårt eget Internet. Tack Linus Klinge!!! Vår trådlösa router har laddats med ett portugisiskt trådlöst internet-kort. Ett franskt är införskaffat på vägen ner så även där kan vi campa vilt utan att bli av med det nya livets nödtorft.


Vem som välkomnade? Jo, Jesus. På en hög sockel på södra sidan av den redan majestätiskt höga bron över Tejofloden stod han. Förvisso med ryggen mot oss men hans långa hårsvall var vackert. Man har varit praktisk och placerat antenner på båda hans utsträckta armar och på hans hjässa. Sakral och profan nytta; allt-i- ett.


Bilderna visar Jesus bakifrån, vackra träd och en typisk portugisisk hantverksbutik. I en sådan ska vi köpa keramik-tupp att ha som vinkaraff. De är väl värda ett litet klick. Vi lovar.


   

För övrigt har vi lärt oss kommentera kommentarer... så välbekomme med någon 

Av Yvonne o Jan Nyberg - 7 januari 2014 09:39

Flyg som avgår i svinottan har den fördelen att de till exempel landar i Faro redan tidig förmiddag. Vid niohugget.


Ett sådant svinotteflyg tog vi och nu är vi åter på algarvekusten. Vi valde att kolla hur det var i svensknästet på ställplatsen Parque du Palmeira i Albufeira.


Mattorna på tvätteriet i Olhao var dessvärre inte klara. Helger kom emellan. Så klart. Men idag tisdag efter kl 16.00 ska de garanterat vara hämtbara. Vi får väl se. Hoppas det inte blir som det bidde med den där fingertutten. Det där var längesen.


För ynka Euro sex eller åtta (rabatt efter några nätter) per dygn får man på denna fina ställplats el, tömningar, vatten, dusch/toa och internet! Komplett. Nere i stan äter man för 4.95 en riktig kalaslunch på grillad lax eller tonfisk, fläsk- eller nötkött. Valet är ditt och priset facilt så det förslår.


På svenska husbilsforum finns ständigt pågående diskussioner kring ställplatser. Hur ska de utrustas och vad är folk beredda att betala. Det finns en del husbilsfientliga kommuner som inte fattat vitsen med ställplatser men dom kommer få ändra sig. Det finns runt 65000 husbilar i Sverige och en och en och halv miljon på kontinenten. Det är en massa turister det. Och turister vill dom ha kommunerna.


Att en komplett ställplats i Sverige inte kan kosta som en i södra Portugal är väl givet.


Man borde anlägga en ställplats någonstans. Det krävs en nerlagd fotbollsplan ungefär. Sen gräver man ner elkablar, fixar med latrintömning och bygger ett litet duschhus. Sen hägnar man in allt och sätter dit en automatiserad bom som öppnar med kod. Den koden tillsammans med koden för Internet får man då man betalt med sitt bankkort. Helautomatiskt och öppet 24/7/365


Har du en gammal fotbollsplan, eller motsvarande kvadratmeter så hör av dig! Gärna med utsikt! Vi har ingen fotbollsplan.


För er som inte känner till skillnaderna så finns tre typer av övernattningar om man har husbil; traditionella campingar, ställplatser och fricamping lite varstans.På Parque du Palmeira står i ögonblicket runt 20 svenska ekipage. Vi passar väl in åldersmässigt! Alla är sociala och trevliga. I alla fall hundra procent av de vi träffat så här långt.


Här finns flera bloggare i bilarna omkring oss. Det verkar som om alla bloggar nuförtiden. Det är inte bara unga töser som skriver om sina vedermödor utan även gamla gubbar och gummor som skriver om husbilsmattor och visar bilder på apelsinträd.


Nu kommer det snart bära av till Lissabon och därefter Porto lite längre norrut. Sedan avvaktar vi lite. Kommer vinterovädret i USA att fortplanta sig österut och ge vargavinter i norra Europa kommer vi parkera Euran någonstans och flyga hem.


Mona och Charlie från Malmö är två av långliggarna här i Albufeira. De har stor hund, två elcyklar, en resblogg och två goda humör. Kommer ge sig av mot Spanien om ett par veckor. Så här ser dom ut just hemkomna från shoppingtur på marknaden här om hörnan:

   

Av Yvonne o Jan Nyberg - 15 december 2013 21:36

Blurred lines. Den hördes ofta på radion i Fuzeta!


Lyssna och se de där miljöbilderna som vi inte orkade kludda med...


 


             

De tre sista är engelsmännens julgran på Autocamping Algare. Det är allt man kan ha tomma ölburkar till, anser de, eller dom som vi oftast föredrar att skriva det.


Y & J

Av Yvonne o Jan Nyberg - 13 december 2013 17:57

Medelhavsdieten gör oss gott. Oljan, mandlarna, fiskarna, oliverna, citronerna, de vita men framför allt de röda vinerna. Alltihopa tillsammans känns nyttigt för oss.  Och andra, de gamla portugiserna är vitala och spänstiga.


Artärerna verkar renoverade och kranskärlen stärkta och redo för trettio eller fyrtio nya år. Man blir antagligen hundra.


Den dieten håller blodtrycket lågt och fint, blodsockret i schack och kolesterolet behagligt kontrollerat.

Det är en sådan diet som gör en frisk till hälsan och kynnet och som är bra att ha kalasat på inför syltor, pastejer, grisatassar, aladåber, prinskorvar och andra julgotter.


Vi är nu redo att under tjugo dagar möta vintern och de korta dagarna; Sven må ha stillnat men vi läser om nya infernon på ingång, dock utan att rädas det minsta. I morgon eftermiddag är vi tillfälligt åter på Jaktfalksgatan. Sen ska vi krama barn och barnbarn. Vad är väl goare än små armar om halsen?


Det har varit en ytterst behaglig tillvaro dessa dryga tre veckor sedan vi lämnade hemmet och vi ser fram emot det som komma skall i januari.


Då ska vi till svensknästet i Albufeira, därefter till Lissabon och Porto. Enligt plan men som sagt vi tar allt som det kommer.


En telefon på laddning allt för nära en gaslåga (vi lär oss så sakteliga husbilslivet) gjorde att laddaren nu är avbrunnen som ett juleljus en sen julaftonskväll. Vi kan därför inte tömma över alla vackra bilder vi tagit sedan sist. Naturligtvis kunde vi ha trixat och kluddat via google drive och andra molnlagringstjänster, men vi giter inte riktigt nu. Kompletterar senare.


Vi önskar däremot eder alla en fröjdefull Jul

Av Yvonne o Jan Nyberg - 11 december 2013 11:30

För första gången på Algarvekusten vaknade vi till en mulen dag. Det blåser och det väntas regn i morgon, torsdag, då vi ska byta läger.


Då kör vi först och lämnar mattorna till tvätteriet i Olhao. De behöver verkligen fräschas till och ska fraktas till och från Lissabon medan vi är hemma och firar jul. Därefter blir det en tur till shoppingcentrumet i Faro, Y har en kappa på gång och en jacka hon vill att jag ska se.


Vårt nya läger blir på Camping Algarve som ligger några kilometer bort, inåt land och uppåt höjderna. Citron- och apelsinlundar ringar in området och det var där vi stod parkerade första natten i Portugal. Där låter vi bilen stå medan vi är hemma. Euro 25 vill mannen ha för de tjugo dagarna. Han kör oss till flygplatsen och han hämtar oss där igen den 4 januari. Fantastisk service!


Sen väntar julen. Med tomte och allt. Ska väl för säkerhets skull prova de röda kläderna. Numera behöver man inte fästa en kudde på magen för att likna en trind tomte. Man behöver heller inte krumma på ryggen för att efterlikna en gammal mans utseende efter många års hårt arbete. Man blir mer och mer lik en tomte för varje år som går. De är bara rösten som behöver ändras en smula för att de minsta små ännu en jul ska tro att mannen som stolpar in är på riktigt. När dom fyllt fem vet dom. Ser vem som saknas i sällskapet och ser detaljer som avslöjar den rödklädde. Men dom håller masken. Spelar med.


Irene och Lennart lämnar idag. De ska till Marbella och passar på och tar en natt i Sevilla. Största skälet till det är att deras Kalles kaviar är slut. De ska köpa ny på Kamprads varuhus. I början höll vi räkning på hur många svenska möbelaffärer vi passerat längs vår väg. Det har vi slutat med men det handlar om runt femton. Och vi är inte halvvägs än.  


Vi har börjat resonera lite om vår nästa etapp. Enligt planen ska vi vara hemma i slutet av januari. Skulle det bli vargavinter i norra Europa och hemma kan det bli så att vi ändrar på allt. Flyger hem igen och återkommer senare för att möta våren i Paris. Vi får se hur det blir.


Se några nytagna bilder på denna resblogg blir det inte tillfälle till denna dag.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards