Senaste inläggen

Av Yvonne o Jan Nyberg - 23 november 2013 20:18

Förväntansfulla och glada i hågarna tog vi varandra i hand och tillönskade oss en riktigt spännande tur med husbil genom västra Europa, lade i ettan och lämnade hus nummer 40. Efter åttio meter fick vi vända.


Soppåsarna, eller skrallarna som vi säger, vi just ställt in i bilen skulle avlämnas i sina kärl i soprummet. Det hade vi glömt efter kanske en halv minut. Därför fick vi avbryta vår nyss inledda resa.


Hjärnor som fyllt sextio fungerar inte exakt så som hjärnor skall eller bör göra. Lilla hjärnan och barken verkar funka allright men det är något med de båda större halvorna. De som ska samarbeta. Kanske har det med signalsubstanser och synapser som inte hakar i varandra ordentligt att göra men mest troligt är det den lilla närminnescentralen som efter så många år helt enkelt tröttnat på att hålla reda på allt. Åt en.


Det är inte bara soppåsar man glömmer förresten; nycklar, telefoner, plånböcker och idiotsäkra hemliga ställen man gömt pass eller annat viktigt på. Var har jag nu lagt det, eller den där eller dom? Skriver man en minneslapp så är det den som försvinner.


Väl på väg gick allt som smort. Innan vi helt lämnade Helsingborg vägde vi oss på kontrollplatsen på E4/E6. Totalvikten på vårt ekipage är 5300 kilo. Vi vägde 5260. Perfekt packat av den som är logistikansvarig och chef för vår styckegodsavdelning. Yvonne heter hon. Slump? Njae, det tror vi väl ändå inte.


Visiten i Dragör blev en hit; goda lunchmackor och danska sockrade wienerbröd! Det passade!


Efter de båda bältbroarna hamnade vi i Flensburg. På Fleggaard. Det stället kommer vi undvika i framtiden oavsett om det är i Rostock eller i Burg. Rätt kass överlag och 2 komma någonting som ”gebyr” för att betala med Visa-kort.


Strax efter nio-tiden hade vi passerat Hamburg och bad vår TomTom Go Camper att finna oss en ställplats för nattläger. Geschwint hamnade vi i Nordheide hos Holm Seppesens Camping und Naturbad. En stor fin Camping som även hade ställplatser. Stängt var det så klart men innan vi satte fart mot Colmar i Alsace hade vi gjort rätt för oss och betalt en tia Euro. Nordheide ligger i området Lüneburge Heide som är ett vidsträckt och vackert hedlandskap

Så fort man lämnat en motorväg i Tyskland bjuds man lantlig idyll, små byar och städer. Varje by ser ut att hålla sig med åtminstone ett Gasthaus, eller Stätte, med vidhängande lilla hotell och en Kneipe. Här jobbar ofta mor och far i huset och de bjuder gärna välsmakande tysk husmanskost, ett färskbryggt öl som det tar en kvart att slå upp och en genuin trivsam atmosfär. Wunderschönes Deutschland är verkligen underskönt och väl värt mångs besök. När som helst på året. Just nu är det julmarknader precis överallt. Tyskar är också ett vänligt folk.


Vi sover som stockar eller små grisar i vår Eura Mobil. Det är som i en hytt på ett kryssningsfartyg, sa Kirsten, det har hon faktiskt rätt i. Sover lika gott här som där.


Det ömsom små- och storregnade hela vägen söderut. Y stickade på den vintervita tröjan som Lykke ska få och det är i stort sett samma musik som spelas i Radio Malmöhus som i de tyska lokala stationerna. Backarna i Kassel har aldrig tidigare känts av så som de kändes igår i husbil. De tar verkligen kraft uppför och de skjuter verkligen på i utförslöporna. I de backarna hade vi länge följe med en Svensk medlem i Husbilsklubben Vi båda visar med dekal att vi är medlemmar.


Framåt sex-tiden hade TomTom funnit ny ställplats åt oss. Denna gång halvannan mil från centrala Colmar i världens förmodligen mysigaste by. Slumpen tog oss hit och det tackar vi allra ödmjukast för; korsvikeshus, brasserier, bagerier, vinhus, storkbo, trånga medeltida gator, och ett oemotståndligt gemyt som bara påverkar. Förmodlligen ser väl de flesta byarna lika fina här längs Route des Vins D´alsace. Julpyntade som dom också är.

Till och med kyrkklockorna har en särskilt tilltalande klang. Eller är vi bara påverkade och tycker allt är småputtrigt  toppen här i Kaysersberg. Se här;

                 


Vi är alltså i hjärtat av landskapet Alsace i Frankrike. Här framställs de världsberömda blommiga och fruktiga vita alsacevinerna. Druvorna är framför allt tre; Gewurstraminer, Riesling och Pinot Noir.

Rieslingen blir som i Tyskland halvtorr, Pinot Noir mer matvänligt torr.


Bolaget hemma har ett stort utbud och som vanligt när det gäller bolaget; väldigt fina kvalitetsviner. Dopf & Iron, som även gör ett bra mousserande vin, heter en av tusentals vingårdar. Vi ska besöka några och få med någon låda hem. (Vi har ju fyrtio kilo tillgodo innan vi riskerar böter för överlast. En Alsace är alltid bra att bära med sig då man går bort. Som gåva, inte för att konsumera. Så klart.


Det ska hursomhelst bli en trevlig dag.


Sedan står Schweiz och Italien på tur.

Av Yvonne o Jan Nyberg - 19 november 2013 14:48

Ja, i morgon packar vi in det sista nödvändiga i vår Eura Mobil Integra 790 med långbäddar, vinkelkök, Aldevärme, Webasto, värmeväxlare och Inverter (detaljerna är för de invigda!) och kör söderut. Då finns cyklar med (en inlånad, en egen) lite matjessill och en hel de annat smått och gott.


Första välbehövliga stopp blir efter en timmas ihärdigt rattande till Dragör hos Bo & Kirsten.


Vi ska skriva en resehandbok/dagbok för husbilsfolk och andra och nogsamt notera trivialiteter och nödvändigheter, personliga och opersonliga reaktioner och reflektioner i en osalig blandning. Denna resblogg kommer väl till plats för delar av alltihopa. Ett grundmaterial, kan man säga.


En helt avgörande faktor för denna resas snara tillblivelse och nedan, med bild, visade husbils inköpande är debaclet vid Olympia på Stenbocksgatan i Helsingborg den 14 mars i år. Nu tar vi varje år som det kommer. Så länge de kommer.


     

Den där bilen ska ta oss via bältbroarna ner till Colmar i Alsace (vi tänkte ta med en flaska vitt vin på resan och vad kan då vara bättre än en bättre flaska Alscace?), genom bergiga Schweiz, till Italienska och Franska Rivierorna och längs Spanska östkusten till Torrevieja för att sedan gå vidare längs samma lands sydkust till Gibraltar och sedermera till Algarvekusten i södra Portugal.


Där, i trakterna kring Albufeira, Lagos och Faro gör resan en liten andhämtningspaus för att sedan fullbordas via Lissabon och Porto och in i norra Spanien till Santiago de Campostela. Vidare genom Baskien och Camargue (hästarnas förlovade land) och längs Biscayabukten upp i det vilda Bretagne och Brest där vi ska utforska Bodil Malmstens Finistère. Fiktion eller verklighet?  Sedan blir det boulevarderna i Paris, kullarna i Champagne och bergen i Ardennerna (ännu ett hästursprung) innan vi så småningom återser ärans, vikingarnas och hjältarnas land från Öresundsbron.


Under resan ska vi njuta vyerna, smaka på all maten, prova de olika vinerna, beundra Alhambra och Sevilla och vi ska göra en massa nya bekantskaper. Trots att vi är ute i Europa kommer vi sannolikt träffa många svenska husbilsmänniskor som liksom vi är på flykt undan midvinterns köld. Som ju är så hård. Vårt forum på

www.husbilsklubben.se vittnar om det.


Kulturen kommer få sitt men vi kommer undvik Flamencon. Den ser ju ut idag som den sett ut i alla tider. 


Rutten ser ut så här, ungefär. Andorra undantaget men dit ska vi!


  


Så, nu tar vi gärna emot frågor om och propåer på platser och upplevelser längs vägen vi absolut inte får missa. Hur vore det att missa något? Inte bra alls.


PÅ återseende...

Av Yvonne o Jan Nyberg - 10 augusti 2013 22:42

… igår och förrgår valde vi Snorkel Park, bara några hundra meter från kajen. Bekvämt och bra. Restaurang, bar, toor, solstolar, parasoller och snorkling på korallrev. Allt på ett ställe.


… vår hyrda snorklingsutrustning blev välanvänd och satt i stort sett hela tiden på någons huvud.


… båda systrarna använder cyklop och snorkel!!!


… fiskar, stora och små i alla färger är en upplevelse att se. Det är som att simma i ett akvarium.


… har träffat ”spelare”, så kallade high rolers. Dom reser helt utan kostnad. Betalar inte ens dricksen ombord. Mot att de spelar. Två damer utan lycka vid borden så här långt har nog ändå betalt mer än vi gjort… dom spelar stort.


… föräldrarnas night out blev en formidabel succé. Pappan lite trött efteråt.


… lillaste fröken Lindell passerade till slut nålsögat och åker nu blåa rutchikanan. (Mormors ord för vatten rutschbana.)


… de två har lekt ”mormor” med hårklämma, sjal, bok och glasögon. Se nedan.


… en plötslig gir på havet i går kväll ställde till det en aning.


… alla är nu nöjda och belåtna och i morgon lämnar vi Breakaway, åker till Jersey Gardens och spenderar timmarna där innan SAS flyger oss hem.


… och visst var lobbyn på Paramount Hotel läcker.


… och New York är alltid New York!


... maten och vädret har varit superb och perfekt


… håll tillgodo med litet bildkollage!

             

Av Yvonne o Jan Nyberg - 8 augusti 2013 02:48

Efter en lugn dag till havs igår nådde vi vid sjusnåret i morse vårt mål. The Dockyard, Bermuda.


I makliga elva knop stävade vi igår mot vårt tredagars-stopp. I Sargassohavet kollade vi lite efter ålar men utan att finna några. Inga flygfiskar heller. Vädret var lite varierat så det blev god tid för oss att utforska vårt fartyg.


Uteserveringarna på däck åtta, promenaddäck, där de öppnat upp in mot restaurangerna och pubarna är en riktig fullträff. H20 på 16:e våningen i aktern går heller inte av för hackor. Dagtid en badplats för vuxna, på kvällarna utebiograf, dansställe eller musikställe.


Taxigubben som tog oss till Horseshoe Beach heter Philip och han påminde oss om vikten av att använda sun protection med hög skyddsfaktor. ”See what happens if you don´t…” sa han. Han var det man förr i tiden, utan risk för stämning, sa, svart. En väldigt trevlig och kul gubbe.


Beachen är så klart bara fantastisk. Sanden som mjöl, vit eller rosa och vattnet turkos, grönt, mintfärgat, ljusblått och mörkblått (inte alla någon dålig beskrivning av en färgblind). Den enda strand, hittills, som i våra ögon matchar den på Antigua-Barbuda.


I morgon blir det snorkling på ett av alla korallrev som är en del av Bermudas alla öar. Det ser vi fram emot.


Vi kommer sätta på Princess Lykkes fötter de högsta av skor, tupera det lilla håret till ett maximum och se till så hon passerar minimihöjden på rutschelkanan i morgon. Helt enligt Onkel Bos (den internationella svenskadansken söder om Köpendanmark) förslag.


Kings Warf blir en realitet i morgon. Enligt farfar lasse (med eller utan versalt/gement L) och mangas förslag.


Töserna har det gott som fiskar i vatten. Ögonbrynen har ljusnat och deras ännu mer blonda uppenbarelser väcker leenden och glada tillrop från alla håll. I denna stund är de två i lekrummet tillsammans med sina utländska kompisar, som de språkligt inte förstår, föräldrarna och mormor är ute på stan och denne har en sökare/pager (en sådan som hemtjänsten larmas av då någon behöver deras assistans) om halsen. Just in case…


Dagens bilder visar dels två Lindellsyskon på väg upp från badet och dessutom deras nöjda och glada föräldrar

                                                                             

Av Yvonne o Jan Nyberg - 6 augusti 2013 03:33

Det kom ett mejl från en av våra trogna utrikes och därmed internationella följare (en svensk/dansk boende lite söder om Köpenhamn) som undrade när f-n den här resbloggen skulle uppdateras. Frågan var hur rättmätig som helst så det är med klädsamma skammens rodnader på våra kinder vi nu uppdaterar och har nöjet meddela följande;


Vi är på välbehövd semesterresa efter att ja jobbat riktigt riktigt hårt riktigt länge J Det har varit svettigt.

Med oss har vi, till vår stora glädje, syskonen Lindell från Viken. De har nu hoppat och studsat på New Yorks trottoarer, hälsat på NYPD-Cops och sagofigurer på Times Square, varit på natur- och historiskt museum, och sett brunbjörn, svartbjörn och isbjörn, varit uppe på en annan Björns fina SEB-kontor på 33 våningen (46:e gatan), tillsammans med samma Björn varit på Steakhouse av bästa märke, Wolfgangs, och flera gånger burits hem sovande efter närande middagar. Föräldrarna har vi tagit med som barnvakter. Det har funkat bra. Tycker vi.


Undvik Paramount Hotell på West 46Th st. Det kan tyckas läckert med Lobbyn. Men rummen… jättekassa


I detta nu är vi ombord på sprillans nya, moderna och väldesignade Norwegian Breakaway. På väg mot Bermuda. Vädret står oss bi med strålande sol och 25 grader varmt så pooler och snabba vattenrutschbanor (russekana säger en del) är nödvändiga för avsvalkning. Den lilla Lindell var dessvärre tre cm för kort för den stora banan.


Oerhört fin är hon. Breakaway.  Ljus och luftig. Finfina hytter. Och stor. Trettonhundra av tre och ett halvt tusen är uppenbarligen barn. Utmärkt bra då vi har sådana med oss men annars finns lämpligare fartyg för oss som är mer än sextioplus. Mer eller mindre många plus så klart. Men i alla fall.


Idag har syskonen sovit middag ett par timmar och kommer garanterat inte behöva bäras hem efter middag, teater och lite annat. Det lite andra var att de tillsammans med andra små människor vandrade runt i buffen, sjungande och skrålande, uppklädda till prinsessor och prinsar. Jättetrevligt.


Från och med onsdag morgon kommer Bermuda vara vår bas i tre dagar. Här ska stränderna vara något alldeles extra. Det ser vi fram emot.


Fler bilder i senare utgåvor av denna så efterfrågade resblogg.


Att Y1 nu är så tillbaka i livet och på fötter, att denna tur kunde genomföras är stort! Jättestort!

 

Av Yvonne o Jan Nyberg - 16 juni 2013 10:03

Trots en hel del resande har denna blogg legat lite i träda. Det ska vi ändra på. Vår resblogg ska få sig en renässans då både ny husbil och ny Bro-Bizz är beställd.


Husbilen är en Eura Mobil Integra 790 EB och brobizzen gäller även för stora bältbroarna. Den rutten till kontinenten kommer bli vår nya melodi. Vem vet om man ens lever när bron över Fehmaren står färdigbyggd.


Y kommer bestämma vart första turen kommer bära hän. Det kan bli Rhen, Mosel eller Alsace, Bayern, Böhmen eller Gardsjön. Hon funderar som bäst.


Senare, i höst och/eller vinter blir det under alla förhållanden en långtur till Spanien och Portugal under många veckor. Då tar vi med golfklubborna och kommer garanterat spela Villa Martin i Torrevieja. Vi känner folk där och har spelat banan tidigare. Så den (banan) känner vi väl och räknar därmed med låga scorer!


Då Y är sporadisk användare av Facebook kommer denna anspråkslösa resblogg naturligtvis kopplas dit. Eller hur det nu heter. Twitter blir det inte. Hashtaggar bryr vi oss heller inte om. Det vore ju inte särsklit anspråkslöst att så till den omilda grad sprida våra resminnen. Glöm inte att denna lilla blogg är privat till sin karaktär och existerar enkom i stället för fotoalbum där man klistrar in gammeldags utskrivna bilder och kommenterar med små käcka one-liners!


Vi har växt ifrån fotoalbum.


Y & J

Av Yvonne o Jan Nyberg - 19 juli 2012 09:52

Skolklasser vallfärdar hit liksom en aldrig sinande ström av turister i bilar och, inte minst, husbilar. Här är husbilarna som myggor i Norrland ungefär. I hamnarna och på de mest attraktiva parkeringsställena är husbilar förbjudna att ens stanna. Vi är alltså numera också lite av Parias. Det visste vi inte innan.


Men det gör inget. Vi står så gärna hundra meter ifrån allt. Vem är rädd för en liten extra promenad?

Dagen D, eller Jour J som man som på franska säger sysselsätter nu en komplett turistindustri 68 år efter invasionen! Det insåg vi inte tidigare.


Arromanches visade sig vara platsen där de allierade allt sedan 1942 planerat anlägga en egen temporär hamn.  De befintliga var allt för starkt befästa av tyskarna. Det blev man varse några år tidigare, i Dunkerque.


Man tillverkade väldiga kassuner av stål och betong, stålkonstruktioner att köra på och en hel massa annat hemma i England och den 5 juni 1944 började man skeppa över alltsammans. Det där visste åtminstone inte vi något om.

Den Amerikanska kyrkogården där drygt tiotusen kors markerar en stupad US Soldier i slaget om Normandie är en Amerikansk enklav mitt i Frankrike.


Det syntes på långt håll. Vägen blev med ens bredare och hade den bästa av asfaltsbeläggningar! Det var som att komma till Texas eller någonstans. Rätvinkligt, snyggt och prydligt. Amerikansk design, byggen, toaletter, och sådana där som man dricker vatten ur. Det där med ett litet USA i Frankrike visste vi inget om.


Naturen är vild och lite granna lik den på Österlen, Fransmän och -kvinnor är ytterst vänliga och hövliga. Parisarna hoppas vi är lika jovialiska. Det får vi se till helgen.


I övrigt är det en fröjd att gå och handla i franska mataffärer!


Det är också en fröjd att gå på restaurang och beställa färska nykokta musslor. Kokta med persilja och lök. I en del fall i lite vin och Creme Fraiche och lök. Att alla sedan serverar musslorna tillsammans med världen bästa Pommes Frites gör faktiskt inte saken sämre. Kulturkrock för en svensk så klart men jättegott, som Mat-Tina skulle ha sagt.


Nu inte bara gestikulerar vi, nu småpratar vi också. Småfranska.


”Jé ne parle pas Franchise” är en bra inledande konversation.


”Bonjour” en annan! Det öppnar upp.


Ibland ingår toapapper på campingens toor, ibland inte, ibland ingår varmvatten till duschen, ibland inte, ibland skruvar man till vänster för varmvatten, ibland inte, ibland vet man varken ut eller och in. Men det reder sig alltid.


a demain!

Av Yvonne o Jan Nyberg - 17 juli 2012 22:21

Efter cirka 170 mils körning kopplade   i denna tisdageftermiddag av några timmar på Camping Municipal i Arromanches i hjärtat av invasionskusten Normandie.


Vi valde museer och platser för onsdag och torsdag. Det är inte helt enkelt då finns museer och platser att fylla alla dagar en hel månad framöver. Man måste således välja.


Dagens besök på Musée Gold Beach i Ver-sur-Mer gav en fingervisning om vad som komma skall. Det är i sanning imponerande utställningar man har byggt upp.


Ett monument kan se ut så här;


 


Men innan dess; Honfleur


 

Bilen går som en dröm och vi sover som goda drömmare.


Vägen hit gick genom Tyskland så klart, via Holland till Belgien och Grand Place i Bryssel som blev första egentliga stopp. Ett imponerande torg, hummer- och tomatsoppa och fickparkering i omedelbar närhet.


Grand Place i Bryssel:


 


Imponerande är också belgarnas köttdjur Belgian Blue. De som Viken-bonden introducerade i Sverige för några år sedan.


Här en präktig tjur!


 


Det är nästan så man vill sätta gaffeln i den direkt.


Vi körde inom Brygge på rekommendation av Danske Bo och se det var ett gott val. En liten stad med en stor gammal del mitt i. Imponerande. Kvällsmat idag;


Ostron, Boeuf Bourguignon och Crepe med socker och vaniljglass. Till sist; två cl Calvados att fortsatt sova gott på.


A bientot!


Nu gör vi som fransmännen; gestikulerar!


Och tror säkert Berit hänger på!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7 8
9
10
11 12
13
14 15 16 17 18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards