Efter några timmar i en hoppa-på-hoppa-av-buss och ännu länge i bil har vi nu skummat ytan. Sett och återsett det mesta av det bästa och det är inte dåligt. Och vi har njutit varje ögonblick.

Därför hyllar nu också vi staden.

För historiskt intresserade är Berlin ett eldorado. Vi är de sista generationerna som faktiskt påverkats av det andra världskriget. Det första är för oss ganska abstrakt. Precis som det andra kommer vara för våra små.

Exempelvis för de två fyra- och femåringarna som skall med oss till Alcudia om en och en halv månad.

Berlin – fullständigt sönderslaget men som rest sig ur ruiner till ett modernt samhälle.

Berlin – avantgardistisk arkitektur blandad med sovjetinspirerad imposant byggnadsstil.

Berlin – den unga nya generationens mötesplats.

Berlin - den för bara dryga tjugo år sedan, av en mur, delade staden.

Att köra längs Karl-Marx-Allee och möta den 90 meter breda boulevarden där ett artificiellt samhälle hyllade nomenklaturen med parader och uppvisning av stridskrafter känns nästa overkligt.

Att se Olympiastadion där det 1936 utspelades historiens märkligaste olympiad med historiens märkligaste arrangörer känns nästan overkligt.

Att i verkligheten se Check Point Charlie och dess museum och endast behöva tänka tillbaka drygt tjugo år känns nästa overkligt.

Och ändå är allt så nära. I tid och i avstånd.

Men det nya tränger sig på. Berlin är ungdom och livsglädje. De unga dominerar stadsbilden och de funderar garanterat inte det minsta på det vi äldre associerar med Berlin.

Det här har varit två intressanta dagar som kommer göra att vi återkommer. Nu har vi lagt även Berlin till en plats att köra till med husbil.

I morgon, tidigt, kör vi vidare. Skall möta den snart fyrtioåriga mannen, hans bror och deras familjer. Då ska vi prova ut skidskor och skidor och ladda för söndagens utförsåkning. Carvingskidor ska va än lättare att svänga med än de redan lättsvängda skidorna för tio och tjugo år sedan. Så det här blir kul.

När vi sovit ett par timmar kommer Tilde och Lykke på autobahn passera Berlin lika djupt sovande. Dom körde hemifrån ikväll vid sjuttontiden.

Ps. vi har mött våren!

21 grader varmt och stålande sol, fullsatta uteserveringar och äkta berlinska currywurstar. Det här är wunderbar, som dom säger i Tyskland. Eller jättehärligt, som Y säger. Och Prosit Berit, även ljust öl smakar mumma.

Leonard Cohen tog Berlin sist men vi börjar där. I morgon.

Två dagar i den tyska Metropolen sen bär det av söderut. Till Matrei i Osttirol, Österrike. Det vankas soliga dagar i Alperna med utförsåkningåkning, Gluhwein och wienerschnitzel och viele Grosses Bier... ja, ni vet. Y som är konvalescent efter operationen där dom tog fyra gallstenar stora som kastanjer, kommer nog åka mer sparsamt.

Anledningen till vår resa är en fyrtioårsdag. Kajsas Jonas nämligen. De två har så klart med sina småttor så det blir extra trevligt att umgås med dem och se dem åka i backarna. Tilde är van Lykke nybörjare. Det är inte så lätt att vara  skånska och van skidåkare då man just fyllt två.

Det blir alltså tyreoleraftnar veckan lång och vi kommer återkomma med det minnsevärda.

Det är ju därför denna vår resblogg finns. Den finns här som resdagbok och stöd för åldrande minnen en gång i framtiden. Vi tror på nätets framtid.

Vi kör SAAB ner för övrigt.

Ibland har man huvudet mest till att ha hatten på, man tänker inte. Eller så tänker man fel. Den vita kabeln har ju två sidor så nedan följer ett urval av de bilder som kommer minna vår jubilar om denna vecka med barn och barnbarn på hennes dag...

Hon har haft det precis så bra som det var tänkt. Ingen feltanke där inte.

Nu har vi vår sista dag som vi ska spendera på bästa sätt. Det blir nog stranden. Lite sista-minuten-shopping kanske.

Vi återkommer i början av maj då vi tar Linn och Tilde med oss till Alcudia på Mallorca. Lägenhet på stranden, barnpool och Bamseklubb och All Inclusive vilket bland annat inneäbr fria glassar och läsk...

Tack för er medverkan och tack för att ni tittade in...

Y & J

ps. notera husnumret på en av bilderna.

SMS:en anlände i en strid ström under natten och vid pass åtta fick hon sitt första paket. Och sen bara fortsatte det; fler sms och flera samtal. Allt detta tillsammans med denna resbloggs varma och trevlig kommentarer har gjort allas vår Yvonne överväldigad. Faktiskt lite rörd.

Efter en stärkande morgonpromenad tillsammans med han med namnsdag möttes vår jubilar av barn och barnbarn med uppdukad champagnefrukost och skönsång.

Y sänder sina varma hälsningar och tackar alla som på olika sätt gjort hennes morgon till en minnesrik morgon…

Till kvällen väntar festdukat bord på Campoamours fina golfrestaurang.

hon återkommer...

Pga teknikaliteter kommer bilder läggas till i efterhand.

Costa Blanca på Spaniens sydöstra kust bjöd oss välkomna med strålande svenskt högsommarväder. Låt vara inte som då det ryker och dammar som mest efter cykeln där man i sakta mak trampar fram på grusiga bonnavägar eller som då man kör in löspressad halm en kvalmigt het augustidag och blir alldeles svart i näsan av all kringflygande bås. Men ändå.

Här i Villamartin, i grannhuset bor Åsa och Jan-Erik permanent sedan nio år och i deras grannhus bor Eva och Bosse, Jonas mamma och hennes gubbe, halva året och vi har lånat engelska Alisons lägenhet. Hon är visst aldrig här.

 Åsa Och Jan-Erik är högtidligen inbjudna på middag till kvällen. Klockan sex ska de kryddstarka kalventrecoterna vara färdiga. Vi ska fira att det var sex år sedan vi senast sågs. Det är ju i högsta grad något att fira.

I avvaktan på den extra stora dag som inträffar lite längre fram i veckan.

Våra kalventrecoter skall plattas ut, kryddas med salt och peppar och vändas i vetemjöl för att sedan stekas i rikligt med smör på lagom hög gas-värme i tre fyra minuter per sida. Sedan bränner vi ur stekjärnet med någon deciliter vitt vin och köttbuljong, tillsätter lite vatten och massor av dragon, mycket salvia och lite provencalsk kryddblandning. En matsked eller två smör rundar av såsen och hyfsat mycket hackad bladpersilja blir toppningen.

Före dinerandet blir det ett glas spansk Champagne eller Cava på terrassen medan solen sakta försvinner ner.

I morgon strax innan halv tio landar Åsa och Kaiza med familjer och då har de redan varit uppe och på väg sedan kanske tre på morgonen. Vi möter med bil och barnstolar. Vi tar det lite lugnt med de små och låter dem acklimatisera sig med tiden och klimatet. Förmodligen har dom knoppat in lite under flygturen.

Sen väntar en spännande vecka.

Det enda som är planerat är söndagens spanska lunch på världens största grillrestaurang. Åsa och Jan-Erik kommer leda kolonnen av bilar som tar oss till denna mäktiga restaurang där flera väldiga kolgrillar väntar. Man grillar lamm och fläsk och man beställer kilovis. Vi blir elva totalt och nog bör det gå åt en fyra fem kilo. Därtill serveras finfina sallader och olika potatisrätter eller pasta. Och vin eller öl till passagerare över sju år.

Vi var där en söndag för sex år sedan och stället blomstrar fortfarande. Söndagarna är speciella då spanjorer vallfärdar dit. Söndag efter söndag efter söndag.

I övrigt ligger veckan öppen för upptåg.

I avvaktan på de små tecknar vi

Soliga hälsningar

Y & J

Ps idag fredag är det helgdag i Spanien lika stor som vår juldag. Här fick nämligen de snälla spanska barnen motsvarande julklappar igår. I åminnelse av de tre vise männen som kom med gåvor till lilla jesubarnet vid krubban i Betlehem. Vi som trodde de kom redan på juldagsmorgonen då den nytända stjärnan tändes. Men det tog väl de tre vise i runda slängar 20 dagar att hitta rätt och hinna fram.

Ja, i morgon bitti klockan sju flyger Norwegian oss till Alicante. Det finns en dag att fira och till vår glädje kommer Linn och Tilde, Anton och Lykke efter och hjälper till. Dom kommer på lördag med föräldrar.

Väderprognoserna är lovande och runt tjugo grader och sol är ju inte illa för att vara på spanska fastlandet så här års. Det är inte för solen och baden vi åker utan för att under en vecka umgås, och som sagt fira den som nu avslutar sin arbetsmässiga del av livet. Hon heter Yvonne och kallas här ofta kort och gott för Y.

Efter en hel massa år på Post och Bank står hon nu till Femtiofemplus förfogande där hon kommer fylla en väsenlig funktion som granskare av tidrapporter, fakturor med mera. Sen blir det förmodligen en och annan timma uthyrd till nångon bank någonstans vid behov.

Förutom umgänge, kort- och andra spel ska vi äta gott, koppla av och hygge oss, som dom säger i Danmark. Och snacka med de små.

Den elfte fyller hon och då slår vi på stort!

Det där Dalarna är som ett enda stort Skansen. Åtminstone de delar vi besökte; Mora, Rättvik och Tällberg. För att inte nämna Nusnäs förstås, där de berömda dalahästarna först såg dagens ljus. Pastoralt och så gulligt att det blir snudd på overkligt. Eller vad sägs om följande;

Favoritkungen Gustav Vasa var här 1520 för att få dalkarlarnas hjälp med att störta danske Christian Tyrann (kallad Christian Den Gode i Danmark, han med Stockholms blodbad) som vi alla vet. Han lyckades väl och den 6 juni 1523 kröntas han till Kung. Därefter vår nationaldag. Det var också han som införde att tronen skulle gå i arv. Dessförinnan var det ju lite hipp som happ vem som blev kung i Sverige.

På denna sten, på denna kulle, stod han; Gustav Vasa Nisse:

En livs levande dalkulla kom gående längs vägen förresten;

I Rockabilly-landet Värmland längs Frykensjöarna är naturen hänförande. Kan undras varför just den miljön föder så många brylcreme-kammade i sextiotals-bilar med Rockabillymusik som största intresse? Senaste gänget Top Cats från Torsby ger syn för saken. Sök på www.youtube.com. Dom var ju eller är med i Talang.

Inte bara här utan hela Värmland kryllar av roliga femtio-sextio-tals-diggande unga människor. Det är kultur här. Jätteroligt tycker vi som också är lite Rockabilly. Eller om det är Hillbilly kanske.

Söder om Karlstad ligger bland annat Segemon och på vägen dit en idyllisk liten Camping vid en sjö. Där hamnade vi igår. Längst nere vid strandkanten låg resterna av en campande långliggare. Hans eller hennes eller deras trädäck. Det beslöt vi oss för att låna som fast uteplats.

Det sluttade en aning utför i det blöta gräset och det kändes ganska mjukt under hjulen. Vid tio-tiden satte regnet igång och slutande först på morgonkvisten.

Mycket ont anande provade vi att komma upp för egen maskin men det var så klart förgäves. Varken att backa eller köra framåt, uppåt, gjorde någon skillnad. Då dök en av dom upp, en från Drängarnas alltjänst. Drängarna är några gubbar som jobbar i skogen och som har den campingen som bas. Med en fyrhjulare och ett spännband sammankopplat med oss tog det en minut sen var vi uppe på fast mark. Det är gott med hjälpsamma medmänniskor.

Vi kan nu summera en snart drygt 500-mils färd och vår första riktiga husbilstur och gör det med nöje.

Allt har varit till belåtenhet. Bilen, länderna och platserna. Renarna och samerna, de sanslöst betagande vyerna, idyllerna och den vilda ödsliga naturen. För visst är det ödsligt ibland. Massor av mil i sträck på öde vägar utan befolkning. Ofta ensamma på vägen, Y och jag.

Vi har från vår parkettplats nu även sett en tjäderhona och en älg. Att se en älg har varit målet hela tiden. Det tog till i morse, utanför Säffle. Med mäktiga kliv skred en välväxt tjur liksom i slow-motion över vägen.

Otäckt var bara alla de där, i och för sig redan döda, lämlarna man vara tvungen att köra över. Ibland var det som att köra på Storgatans kullerstenar i Ängelholm.  Lite hoppigt.

Apelvikens 4-stjärniga Camping i Varberg är ett ställe vi kommer återkomma till. Hav, vresrosor, och en charmig stad på lämpligt avstånd finns hör. Då ska vi visst ha med oss var sin cykel. Här finns allt. Skitfint, säger hon och menar det. Fritt snabbt Internet bjuds det också.

Det har förvånat oss lite grand att alla campingplatser haft Internet som option. Förutom den lilla lilla igår. Men så måste det ju vara nuförtiden.

Bilen läcker fortfarande in då man använder fläkten. Det får fixas i veckan. I övrigt har det gått som smort. Inga mankemang överhuvudtaget.

Vi tackar för uppmärksamheten och återkommer i januari 2012. Då ska vi hylla den som har en viktig milstolpe i sitt liv. Det ska firas accordingly som dom säger i USAmerika. Och grundligt.

Så skickar vi med två inte helt lyckade försök att hyllningsjunga till Tilde på hennes fyra-årsdag:

  
  
är det någon som fattar varför dom är uppoch ner? inte vi i alla fall.
 

Det är väl Evert ljusberg som är nuvarande President i Republiken Jämtland. En av dessa stolta Jämtar. Allan Edwall var en annan. En i livet en i minnet. Allan Edwall var en fantastisk skådespelare.

Klart de var och är stolta över sitt vackra landskap. Det var först som vi kommit till Jämtland vi såg åkerbruk igen. Dom hade inte börjat tröska än men det är bara en tidsfråga. Norr där om stod det skyltar om var odlingsgränsen går. Visst kan man odla men det lönar sig knappt i inlandet längre norr ut.

Nu är vi i kulturens och historiens högborg, Dalarna, och på Orsa vackra camping vid Orsasjön. Solnedgången över sjön var magisk liksom den fullmåne som sedan tog över huvudrollen på himmelen.

Här är ett par miljöbilder från Orsasjön

Vad mer då?

Jo,  Pite-palt till lunch.

Bättre än blod-palt men inte en av våra favoriter.

Det är tyvärr slut med renar längs vägarna. Vi gillar renar.

Nu är det dala-hästar för hela slanten. Masar och Kullor är nästan tokigt fokuserade på sina trähästar.

Och så har vi haft tvättstugan.

I morgon kör vi Siljan runt och gör några stopp här och var och sedan bär det av mot Karlstad. Vi tar västra vägen genom Torsby längs Frykensjöarna. Vi forstsätter vår Odyssé i den svenska naturen och det är lätt att konstatera att vi har ett vackert land.

Nu börjar det bli kortare och kortare dagsetapper. Avstånden krymper.

Vi har lärt oss hälsa!

Om ni lånar denna eller annan husbil och ger er ut på vägarna så glöm inte att hälsa med en vinkning åt andra husbilar. Det är så det går till. Husbilar emellan.

Man hälsar och vinkar däremot inte på husvagnar.

Ibland vinkar man fel, då man tror en Servera-bil eller någon annan lätt transportbil också är en husbil. Men vinka hellre en gång för mycket än för lite. Det är vårt goda råd efter dessa dagar längs vägarna.

Från Helsingborg till Nordkap den väg vi körde var exakt 255 mil lång. Hemvägen blir förmodligen lite längre.

Vi avslutar nu fredagskvällen med en snutt från Kungsleden. Underlagskontrollen