Köpcentrat i Faro hittade vi lätt till igår, lunchade på kinabuffé och gick på shoppingrond samt provade en lite sämre internetuppkoppling än vad som mindes.

Köpte ny router med tillhörande simkort på Vodafone. Nu har vi dels våra egna gigabyter, campismons och vodafone. Då vore det väl själve den om det inte ska räcka.

Dammsugaren ombord är så tyst att då dörren är stängd och man ligger i vilstolen i solen så störs man inte alls av oljudet. Skönt.

Den fasta toan med spolfunktion är guld värd, dammsugaren tyst och de fyra automatiska stödbenen är en välsignlese. Inte bara i våg utan stabilt som bara den.

Fisk- och fruktmarknad i morse och en stilla promenad längs kajen.

Tvätten hänger på stecken och vittvätten väntar i tvättepåsen. Lunchen ska intas på lokal och V75 väntar. Första start 15.20 lokal tid. Vi är ju en timma senare här ner i det portugiska landet.

Så ser vår lördag ut, inga större strapatser. Idel förlustelser.

Morgonens intryck avbildade

Ja, här lever vi gamla segregerat bakom Campissmons staket och rätt höga häckar. Här finns inga barn, inga ungdomar och knappt någon under 55. Detta är inte en Böda Camping på sommaren, undantaget deras paradgata Femte Avenyn. Det är nog som en sådan överallt här. I Receptionen jobbar dock två kvinnor i sina 30-års åldrar. Ungefär.

Hit har folk kört hundratals mil med hus på hjul, vagnar och bilar, och så samlas vi och de här bakom lås och bom. Från överallt ifrån. Vi bor som i fågelholkar allihopa. Olika läten har vi beroende på hemvist.

Och så hundar. Stor och små nästan i var och varannan holk. I den minsta av husvagnar vi någonsin sett bor ett par med en medelstor Lassie-hund. Collie. Andra, sådana där små bjäfsare som brukar sitta i kändiskvinnors handväskor springer runt och kaxar sig. Dom får akta sig så inte en gamling tar ett snedsteg av yrsel och trampar ihjäl de små liven.

En praktisk herre hade pannlampan tänd då han i skymningen skulle byta gasolflaska. Mycket fiffigt.

Vi har funderat lite på agget mot fransmännen men gissar att det kanske är lite ömsesidigt. Grodätarna tycker nog att de strama överläpparna på engelsmännen är lite väl strama. Det är vå gissning. 

I Florida kallas de som flyttar dit under vintern för Winter Birds. Låter vackert. Det sägs också att i Florida kör det överlägset flest bilar med glömda blinkande körriktningsvisare än i någon annan USAmerikansk stat.

Hur ska nu valet där sluta???.

Sena vanor...

... har vi inte på kvällarna, däremot på morgnarna. Det är knäpp tyst i lägret redan vid 21-hugget och inte förrän tolv timmar senare börjar folk komma ut ur sina holkar, sträcka på sig, gå på en toa eller bara äta sin frukost ute.

Idag började det dock slamras redan lite efter klockan sju. Där är marknadsknallarna som omringar vår camping och ska hålla veckans marknad.

Sen uppåt dagen möts gubbarna vid latrintömningen och kvinnorna vid diskhoarna, utbyter lite visdomsord kanhända, pratar kanske om allmäntillståndet.

Alla är vi som sagt äldre, en del mycket äldre. Fler än färre haltar lite eller åtminstone går lite illa. Fler käppar att stöda sig på här än i en normalpopulation. Här är det inga barnsjukdomar som gäller. Nä, mycket mer hard core. John hade haft sin infarkt, den ena svensken en by-pass i april och den andra hade precis fått nytt knä.

Det är heller inte barnalbyl som gäller här, annat än som blodförtunnande, snarare är det Varan och blodtrycksdämpande saker, Prozec och Losec. Den typen, tror vi. Några Benzo och sömnpiller kanske. Och vin. Säkert.

Alla är trots allt glada och trevliga, alltid glada miner det är god morgon hit och god middag dit. Det är lättsamt och trivsamt trots en massa självbilder som inte stämmer helt överens med verkligheten i speglar, varuhusfönster och dörrar. Till och med solen som skappar skuggor avslöjar obönhörligt verkligheten. Det är inte kul då bilden på körkort eller pass mest liknar en gammal uråldrig anhörig. En pappa eller mamma. Eller ännu värre, ens farfar eller farmor.

Men i övrigt är det kul. Jättetrevligt. Avslappat och skönt. Man får stanna kvar i och odla den självbild man har och göra allt så trevligt som möjligt. Det försöker vi göra.

Bon Jour!

Två femtiomilafärder genom och över den spanska höglandsplatån var precis så intressant som det på förhand verkade.

I norr gigantiska jordbruksodlingar och vi menar gigantiska. Vi har Sveriges kornbod Skåne men i jämförelse är det försvinnande litet. Ingenstans hemma har vi sett större odlade arelaler i ett och samma stycke. Ägarna här har tusentals hektar. Lite som i USA.

I mellandelen gigantiska betesområden och tiostusen-tals betande kor, köttdjur och får. Här var likheten med delar av Kalifornien slående, ljusgula betesmarker och gröna oaser av träd. Många korkekar gissar vi. Rena rama tjuren Ferdinand-marker.

I den södra delen började vinodlingarna och till slut hamande vi i Sevilla där vi svängde höger mot Portugal.

Vårt första mål på Algarve-kusten var Fuzeta där vi förra gången, för två år sedan, imponerades av den grillade pinfärska fisken och campissiomon precis vid åmynningen och Atlanten.

Döm om vår förvåning då de första vi såg efter att ha passerat inkörseln var Jen & John från England. Det glada och humoristiska paret vi träffade för två år sedan. På den tiden har de flyttat hit permanent, John har haft en hjärinfarkt och Jens son tycker hon ska dricka lite mindre... vi träffades hos dem efter installning, på en GT med gott om is och citron. Husbilslivet är gott.

Idag på morgonen mötte vi är tre andra svenska ekipage varav det ena var här förra gånget också. Fuzeta är populärt. Fransmännen dominerar i antal (Jen & John och vår svenska bekanting var inte översvallande lyckliga över det förhållandet.) Tror dock att det underlättar lite att kunna kommunicera med fransmän på deras vackra tungomål. Själva gillar vi fransmän.

Sen är det det här med att språket behöver hållas igång. Vid första betalstationen på motorvägen tillönskades vi en trevlig resa och svarade Bon Jour!!! Det efterföljande "merci beaucoup" skulle så klart ha kommit spontant och som ett rinnande vatten.

Nu ska vi få in lite portugisiska fraser att svänga oss med...

Så här fint är det på kajen där den pinfärska fisken grillas på vedeldad grill. Nypotatis handskalas vid bordet och den fräscha grönsalladen med tomat och finstrimlad lök var som förra gången. Precis det som vi sett fram emot.

Och så här fint är det på stranden, imorgon badar vi där.

Allt blir inte som man trott. Framförallt inte då man in bokar i förväg. Då får man stå sitt kast.

Fullt på ställplatsen i stan som heter San Sebastian, full på campingen ovanför och efter en härligt smal men en söndageftermiddag hårt trafikerad sepentinväg hamnade vi några mil söderut. 

Därför har vi a change of plan, tar kanske San Sebastian på återvägen och styr nu kosan söderut genom spanska inlandet mot Algarve. Det ska bli intressant att se. Vi har ju kört inlandsvägen från Kiruna till Karlstad och det var ju jättefint.

Att lyssna till Millenium Fyra på långa dagsetapper är mysigt. Han David Lagercrantz har verkligen axlat manteln och lyckats skriva i samma anda som Stieg larsson gjorde.

Ljudböcker är något vi starkt rekommenderar. De är på frammarsch. Storytel får dessutom i dagarna en ny uppläsare av en deckar-trilogi med handlingar som utspelas i Varberg. Uppläsaren heter André och är son till han som idag tar gud i hågen och med frun i bilen styr mot soliga Algarve.

Mitt bland vinodlingarna i Bordeaux står vi inbäddade av rankor; framåt, bakåt och på båda sidor. Här är det blickstilla och dimmigt och på avstånd hörs jägarna avlossa sina vapen denna söndagmorgon. Vi har följt dropparna på vindrutan och hur de runnit i kapp på sina irrvägar ner mot frontplåten. Mindfullness sa Y. En annan har ingen aning om vad det ordet betyder eller har för mening.

När vi anlände igår flödade solen över odlingarna

På parkeringen vid köpcentrat igår morse knackade en vakt på och förklarade att man inte får sova i sina husbilar på deras parkering. Det var precis som vi trodde men gjorde ändå. Vi är lite avantgardistiskt lagda båda två. Civil olydnad kan man inte få för mycket av.

Tjugotvå grader stod temperaturen på och solen flödade från molnfri himmel igår. Samma sak ska det bli idag. Vi har hittat ett högtryck. Våra blodtryck är på lämpliga nivåer.

Nu ser vi fram emot San Sebastian och alla Michelin-krogar där även om egen grillning av Lyon-kotletter blev en kulinarisk höjdare.

Boende på ställplats i stan med cyckelavstånd till centrum eller högt över staden där vi stod förra gången vi var här. Då blir det lokalbuss fram och åter. Hoppas på det första men dom säger att bilarna ska vara under åtta meter. Vår är en dryg halv meter längre. Men vi är som sagt avantgardistiska.

Ställplatsen då, ja vi hittade den med Tomtom, vår ena gps och är en liten ynka gräsplätt. Det är allt som behövs och det är så lungt, stilla och vackert runt om oss.

Kan det bli bätte? Njae, inte enligt oss iaf. (har nu börjat med lite moderna förkortningare, är ju uppdaterade). Anka igår anka idag och så fois gras. Det är högsäsong nu. 

Kunde ligga en timma i liggstol i solen denna morgon.  I Kaysersberg då Y gjorde stan. Kollade länge på allt som inte skulle shoppas... så som dom gör, kvinnorna. Dom gillar sånt. LOL (Laughing out load).

Undersköna Kaysersberg och hela området Alsace har ömsom tillhört Tyskland och hette då Elssas och ömsom Frankrike. Hus och ortsnamn har ofta tyska påbrån.

Iom (i och med) den luxoösa lumchen på vårt favvisställe (fint ord) bestod middagen av ost & vin endast. O vilka ostar sen, o vilket vin sen. Jisses va bra vi mår där vi står på ett köpcenters parkering utanför Lyon. Som Väla utanför HBG (Helsingborg) ungefär.

BTW, (by the way) så reagerade vi med OMG (Oh My God) då vi såg en demolerad bil som reklam för trafiksäkerhet vid vårt tankställe idag.

Det är lite väl långt till San Sebastian imorgon. Så vi biter av med en övernatting någonstans på vägen. Det kan bli här det kan blir där. (dkbhdkbd)

Imorgon kör vi utan förklarande parenteser till våra förkortningar. ISF (i så fall) kan det dock hända att vi utelämnar dem helt. vfs (vi får se).

TGIF

ps. Morelon har usb-läsare och blåtand så vi kan lyssna på Spotify och ljudböcker på vägen. Imorgon blir det Sallander del fyra. Kanon

CY (See You)

... det tyckte vi var lite tidigt, låg och drog oss och småsnackade innan kaffetsuget blev allt för starkt.

Vi kom hit igår kväll, i husbil av sensaste snitt, en Morelo Loft byggd på Iveco. Det är vår hösstrip sim inletts och vi kommer återse en del fantastiska platser. En favorit i repris kommer idag då vi kommer hamna i medeltidsstaden Kaysersberg utanför Colmar.

Sen blir det två matmekkor, Lyon och San Sebastian. I den senare stannar vi några dagar. Därefter en intressant tur genom spanska inlandet ner mot Portugal. Väderprogrnoserna ser tilltalande ut och vi ska bada i Atlanten. Det har vi bestämt.

I övrigt är allt öppet. Vi tar det som det kommer

ps, husbilen har fast toatank på 180 liter. Nu är det slut med springet och slabbet med små kassetter. Skönt.

Så var också Pizzan på Plazan i Tirano. För att inte nämna väder och sprakande höstfärger;

Man ska ha tur, då behöver man inget förstånd. Det hade vi. I strålande solsken tog vi oss upp till Passo del Bernina och upp i snön, kramade några snöbollar, beundrade utsikten och poserade framför kameran.

På vägen ner passerade vi fashionabla St Moritz och än längre ner, på väg upp, mötte vi en hel massa exklusiva sportbilar. Eftersom det var fredag eftermiddag var väl jetsetet på väg att tillbringa en välförtjänt (?) helg i bergen. Bland Casinon, Spa och lyx.

Vi däremot fortsatte och hamnade till kvällsvard och övernattning på en typisk trevlig tysk Gasthof. Schnitzlar stod på menyn och de passade oss perfekt.

Transportsträckan dagen efter till Rostock tog oss via ett vackert böljande blånande Bayern och sedermera kom vår finfina rundtur utan husbil till vägs ände i Mariastaden. Nöjda och glada med allt vi varit med om rekommenderar vi varmt Krakow, Venedig och Toscana!