ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.

Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna

Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tackade vi varandra uppriktigt för fem fina veckor och konstaterade att vi båda haft ett underhållande och trevligt sällskap, skådat vackra vyer, bott på lika och olika ställen, haft riktigt tur med vädret, träffat en massa trevliga människor, ätit en hel mängd finfina middagar, luncher och inte minst lugna sköna frukostar i vår Wohnmobile.

Sista natten i Lubeck har dock gasen tagit slut. Ingen el finns att tillgå så det kommer bli en sval natt på kajen. De sex graderna minus de senaste två nätterna har krävt massor av vår Aldevärmare och gas har slörpats som en kamel sörplar vatten efter några månader i öknen.

Eftermiddagen och kvällen i Lubeck blev däremot framgångsrik. Då hen shoppat halvklart lastades han på med den överfulla ryggsäcken och fick tvenne grejer i rostfritt stål i vänsterhanden och order om att gå hem. Pack-kamel eller ej med det var muntert i puncsch-mitt-schuss-stället. Männen visste väl vad det handlade om. Kvinnorna avundades nog den servile mannen som bara lydde och villigt lät sig selas på.

Spanska höglandsplatån är en höjdare...

Portugal åtskilligt dyrare än för tre år sedan. (Vi trodde länge det var två år sedan vi var där.)

Portimao är kanon.

Rota i Spanien var en lite pärla vi inte kände till. 

Morelo Loft är en minst sagt komfortabel husbil och dess fasta toatank med elspolning en lyx att sätta extra stort värde på.

Sällskapet vårat, har varit till ömsesidig belåtenhet, så det har. Y & J, J &  Y

Och så bilderna som i detta nu ligger i den iPhone som ligger i fickan på hen som fortfarande letar fynd. En viss fördröjning men det vet ju inte bloggen som inte är tredimensionell.

Absolut avslutningsvis sänder vi bilden om det allt handlar om. På julmarknaden i Bremen och Lubeck och på alla andra håll. Lilla Jesus-barnet. I Lubeck har man gjort denna fina gestaltning.

Man ser så klart lilla barnets blida mamma, Maria, hans styvpappa Josef, snickaren, de tre vise männen som då dom såg den nytända stjärnan rakt ovanför stallet (alla hotell och motell och annat var ju fullbokat den kvällen Josef och Maria ankom Betlehem i Judeen med åsna för att skattskriva sig, helt enligt påbudet från Kejsar Augustus. Eller August för all del i dessa dagar.) kunde finna vägen direkt dit från där de var ute i öknen.

Lilla Jesus-barnet ser ut att ha varit en frisk krabat redan vid födseln. Att A-barn så klart. Med den högste som pappa så vore det väl skam annars

   Ser nu att det är endast två av de vise som syns. Den tredje sitter nere till vänster och kom tyvärr inte med på bilden. Notera de fina dopgåvorna dom bär med sig. Notera också att lilla Jesus-barnet är blond som vilken viking som helst. Det ska vi vara stolta över.

ps. vi fick googla hem Y igår... hon hade genat men hamnat lite snett.

Allt gick bra och graderna i bilen är elva plus och nu kör vi mot hemmet.

 

Bo

30 november 2016 22:00

Har hen kommit tillbaka med mobilen och bilderna?

 

Oss

1 december 2016 08:50

Kul att du frågade... vi fick googla hem henne! Kom lite fel...

bilder kommer alldeles straz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...

Intet ont anande satt våra goda vänner Bengt o Yvonne, eller vice versa och smälte dagens lunch som besått av sill och potatis. Saken är den att dom satt i lägenheten vid spanska atlantkusten, i Rota. Vi var då på väg dit från Portimao för att säga h...