Det var inte Mulholland Drive eller Walk on fame på Hollywood Blwd. Heller inte Venice Beach eller Santa Monica. Det var utseglingen från San Pedro i södra Los Angeles som rörde våra hjärtan.

För andra och sista gången denna resa väckte väckarklockan i telefonen oss. Denna gång klockan sex. Vi hade satt den på ringning då vi absolut inte ville missa inseglingen till LA. Vi visste ju att det var just hit, till San Pedro vi var på väg för att lägga till för dagen. Och det var just här vi gifte oss i Svenska Sjömanskyrkan för sex år och tjugo dagar sedan. Och det var här i hamnen, på restaurangen Ports o Call vi njöt vår bröllopsmiddag med Ostron och Hälleflundra.

Anlöpet från väster passade utsikten från vår balkong på babord sida då San Pedro och Ports O Call ligger norr om inseglingen till Port of Los Angeles.

I skenet från fullmånen såg vi staden. Fyren på yttersta pirarmen ljöd. Dess mistlur hälsade välkommen.

Många av våra medkryssare skulle mönstra av efter sex dagars kryss. Vi är bland de glada som istället har många dagar kvar och därför var det enkelt för oss att passera den långa kö av människor med baggage i handen som väntade på deembarkering. Ett par minuter efter åtta stod vi på kajen och fann snabbt Shutteln som skulle ta oss till Enterprise biluthyrning och utkvittering av en minivan. Den enda hyrbil som stod till buds.

Ett amerikanskt par boende i Tucson Arizona bjöd vi på skjuts till Los Angels International Airport och fortsatte sedan på 405:an norrut till Santa Monica Blwd. Vi passerade Hollywood Hilton där vi bott för drygt sex år sedan.

Sunset Blwd är ett klassisk stråk i LA, den körde vi. På Starbucks Café på Hollywood Blwd drack vi kaffe, åt muffin och donut. Och läste några dagstidningar på nätet.

Sen blev det den spektakulära vägen Mulholland Drive på höjderna högt över LA. Fram och tillbaka. Vackra bilder blev det och spektakulärt är det, som sagt.

För att ha god tid i San Pedro, på Svenska sjömanskyrkan som hyr in sig sedan 20-år i den Norska sjömanskyrkan och på Ports o Call vände vi söderut lite efter klockan ett.

Mottagandet i Sjömanskyrkan var överväldigande. Här mötte vi ordföranden, ekonomiansvarig och assistenter. Det var glada människor som anställda eller som volontärer bjöd in till kaffe och våfflor. Efter att ha återsett kyrkan vi vigdes i språkande vi med kyrkans trevliga representanter och gäster. Många svenska bor uppenbarligen i området. Liksom danskar och norrmän. Det var full fart och väldigt livat bland våfflor och kaffekoppar. Och alla var glada och positiva.

Vi träffade Jan Stenström, en 72-årig pensionerad ingenjör från Chalmers i Göteborg. Han hade bott i USA i 32 år och i Orange County där San Pedro Ligger i tretton. Efter en framgångsrik karriär inom Carl Zeiss njöt han sin pension med segling, kajakpaddling och sysselsättning inom svenska kyrkan.

Han var gift här, hade barn här och i New York och Göteborg. Han berättade att då de visste att skandinaver fanns ombord något fartyg brukade de spela skandinavisk musik i stora högtalare riktade ut mot inseglingsrännan som går bara ett par hundra meter nedanför kyrkan som ligger på en höjd ovan hamnen. På Beacon Street.

Efter trevligt samkväm och intressanta resonemang om livet i USA och Sverige, om fattigdom och rikedom, om valresultat och om RUT och ROT tog vi farväl. Väldigt glada och nöjda med att ha fått återuppleva den gemytliga och hjärtliga stämningen på sjömanskyrkan tog vi farväl, lämnade bilen i retur och tog Shutteln åter till Norwegian Pearl.

Alla nypåmönstrade verkade vara ombord och vi gick direkt upp till vår hytt där vi bytte om till badkläder (livbåtsövningen hoppade vi över då den fortfarande fanns i gott minne. Vi vet hur det ska gå till vid eventuellt behov av livvästar) och gick upp till poolområdet. Vi valde soldäck på trettonde med en totalutsikt över San Pedro. Solen vräkte ner och det var cirka 30 grader varmt. Det är så vi ska ha det resterande tid ombord. Nu går vi ju söder ut på väg mot nästa stopp som blir Cabo San Lucas på yttersta spetsen av Baja halvön i Mexiko på söndag.

Klockan halv fem började vår Kapten Rune från Norge lägga ut. Rune förresten, honom har vi råkat på ett par gånger. Första gången vid ett Latitud-medlemsmöte vi var bjudna till och så häromdagen då vi sprang på honom av en slump efter en föreställning på Stardust Theatre. Hans närmaste man heter Magnus som är svensk liksom ytterligare en höjdare bland befälen ombord. Mats tror vi han heter.

Sannolikt är vi de enda svenskarna ombord.  Hittills har vi inte mött några andra i alla fall. Vår Kapten Rune tog av någon anledning vårt hyttnummer. Vi får se vad det innebär. Kanske inget, kanske blir det inbjudan till Captain´s  Dinner eller till en hamburgare i något sjapp ombord. Det förkommer sådana. Båda sorterna.

På trettonde våningen hade vi fri sikt åt alla håll. Vi såg sjömanskyrkan och vi vinkade mot den.  Vinkade avsked rätt ut i luften.

Ett band spelade rockmusik på tolfte, vid poolen. Folk dansade trevande Line Dance, några par dansade salsa. Dock inte till samma musik. Det var en uppsluppen och glad stämning bland de nypåmönstrade. Ölen flödade liksom paraplydrinkar och annat. Det stadiet hade vi som numera varit ombord en knapp vecka kommit över.

I en paus mellan två låtar hör vi det. Tydligt.

Ur Svenska sjömanskyrkans stora högtalare, riktade rakt ut mot oss ljöd vår svenska nationalsång! Du gamla du fria spelades på högsta volym. Yvonne och jag blev alldeles häpna. Stumma och rörda. Här hade förmodligen Jan Stenström valt musiken och lät den strömma genom luften och nå oss på trettonde. De sannolikt enda två kryssande svenskarna. Det var mäktigt och det var högtidligt.

Och från fyren på yttersta pirarmen ljöd mistluren igen. Den hälsade good bye och välkommen åter!

 

Dragør

26 september 2010 11:37

Stort! Det är inte alla förunnat att ledsagas av nationalsången på sin färd över haven.
Ni sjöng väl med på texten; som två mistlurar i skymningen uppe på trettonde…

 

Gittan

26 september 2010 15:29

Ni stod väl upp också så klart !!! Nu har jag läst igenon hela reseberättelsen underbart kul o läsa. Söndag eftermiddag här hemma har städat kökslådorna kul va !!!!! Men nu tänkte jag ta mig en promenad ska du me ? Ha det bäst kram fr Bårslöv

 

Gunilla

26 september 2010 20:05

Hej på er! Vilka härliga upplevelser ni får vara med om där långt borta i Stilla Havet. Förstår att det var "stort" och rörande med både Golden gate i SF, bröllopskyrkan i LA och inte minst nationalsången bara till er ära. Oj oj oj, tårarna är väl nära titt som tätt (det hade de varit på mig i alla fall). Kaxigt att inte behöva beblanda sig med alla dem som står i kö för att avsluta sin resa, vissa går bara förbi och fortsätter ...
Under veckan har vi fått ytterligare reserapporter från Stilla Havet fast ytterligare en bit västerut från er räknat där Susanne och Ivan har varit och besökt Hiroshima. Oerhört intressant historisk upplevelse även det med tanke på att atombomben där släckte 93 tusen människors liv för ganska exakt 65 år sedan. Skrämmande tanke!
Ha en fortsatt härlig kryssning! Vi hörs igen!
Kram Gunilla :)

http://Gunilla

 

Berit

26 september 2010 23:24

Hej!

Thank you for your call.Det överaskade och gladde mig mycket.Nu ska jag strax uppsöka bädden. Vi ses och hörs när ni kommer hem.En äkta svensk jordgubbstårta är förberedd.

God natt!
Berit

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...