Cabo San Lucas är som ni i Dragör vet, ty ni har varit här, en exklusive Resort för all slags vattensport och inte minst golf. Här ligger Jack Nicklaus ”El Dorade Golf Course”. Fin till tusen och enligt uppgift fairways och greener i absolut världsklass.

Hamnområdet är nästan kvadratiskt och längs kajerna trängs stora fina båtar med taxibåtar och glass-bottom-boats. På kajerna ligger affärerna och restaurangerna tätt och på stränderna är det lika tätt mellan försäljare som ihärdigt vill få en att köpa bland annat följande; cigarrer, delfiner och palmer utskurna i trä, halsband och armband av snäckor och silverliknande material, mobiler som klingar i vinden, hängmattor och vanliga mattor, t-shirts så klart, konsthantverk, klänningar en massé och så klart solhattar och solglasögon med mera med mera.

Sextiofem US Dollar skulle ett silverblänkande brett armband kosta vid ankomst till stranden. Då vi började packa ihop fick Y samma armband för tio. Det Nya Zeeländska paret i solstolarna bredvid hade köpt ett för tjugo någon timma tidigare.

Man hade nästan glömt hur det är att vara på kryssningsdestinationer… månglarna är många och envetna och grejerna de säljer är garanterat inga dyrgripar i sig. Vi hoppas vår månglare har köpt vårt armband för en dollar. Det har han säkert.

Så var det det där med Kapten Rune från Norge. Han tog ju vårt hyttnummer. Sen hände det saker minsann!

Först kom vår lilla hyttuppasserska Caroline med en souvenirflaska Whisky då såg vi att det kommit brev i vårt fack utanför hytten.

I det ena hade Staff Captain Mattias Andersson (inte Magnus) skickat med två kort med texten ”It´s On Us” med vilka han bjuder på vin till maten. Han skriver att han vill att det ska smaka oss vä.

I det andra bjöd Kapten Rune in till cocktailparty. Det gick vi på igår kväll och hälsade på alla höjdarna ombord. Där var naturligtvis Mattias som vi tackade så mycket för vinbjudningen.

På Partyt var också flera trevliga medresenärer; ett par från Australien och så folk från Texas, Virginia och Kalifornien. Trevliga allihop! Paret från Texas bjöd oss till hytt 10002 under dagen då vi går genom Panamakanalen. Då ska de ha öppet hus men man ska ta med egen mat och dricka. Dom bor garanterat stort, är säkert en hörnhytt. Frågade oss om vi bodde i Penthouse. Nej, vi är fattiga och bor i minisvit, sa vi.

Innan vi gick till Kaptenens cocktailparty knackade det dörren. Utanför stod en vitklädd herre och hade en hälsning från direktionen, med sig hade han kalla jordgubbar doppade i mörk choklad. Gott, gott gott!

Då vi igår afton återvände till vår hytt för nattläger låg ytterligare två brev i facket. Det ena innehöll VIP-biljetter till Tenderbåtarna. Nu slipper vi köa för nummerlapp utan kommer alltid med första bästa båt. Detta gäller hela kryssningen då Tender används. Fan, det känns lyxigt.

Det andra brevet innehöll en inbjudan till ett ”Nordisk Grannlandsparty”. Ikväll ska vi alltså träffa nordbor och så Kapten Rune och Staff Captain Mattias… igen. Typiskt, säger Y som lämnat de allra värsta festblåsorna hemma denna gång. Vi fristilskryssar ju och använder normalt bara normala kläder. Men det ordnar sig, hon blir fin nog ändå.

Efter avsegling från Los Angeles har vi hör det pratas danska och norska, nu ska vi se om det även finns några nypåstigna svenskar och finnar. Hyvvä Päive säger vi de senare i så fall.

Vi vet inte riktigt vad som hänt som ställt till med allt det här, men måhända är det för vi varit NCL trogna de gånger vi kryssat.

I övrigt låg också Royal Caribbean i Cabo San Lucas idag med sin Radiance of the Seas. Mörka moln tornar upp sig över Cabo San Lucas I det vi nu lägger ut. Ovädret kan skönjas akter om Radiance på en av bilderna. De andra visar en blondin på mexikansk restaurang, en tjockis som varit på cocktailparty. En bild är från vår fina Stardust Theatre där vi sett hyllningar till Franki Valli and the Four Seasons… www.ohwhatanighttribute.com

Fantastiskt bra show. Sångarna som sjöng så fint gick av idag. De har varit med sedan Vancouver och gav dem som steg på i Los Angeles en föreställning igår. Den här kryssningen är i själva verket tre; Vancouver- LA, Vancouver-Miami och LA-Miami.

Nu är det trettio grader i luften och 25 i vattnet. Det är så här det ska vara. Eller varmare. I vattnet i alla fall.

Vi tackar dig som tittat in på vår lilla resblogg och hoppas allt är precis som det ska vara där du också är.

 

Berit

27 september 2010 05:29

Man blir lite förvirrad men jag säger i allafall godmorgon men ni partajar kanske fortfarande.
Jag sitter och väntar på min chaffis.Han kommer om en halv timme.Sen bär det iväg.
Där ser man. Jag visste inte att jag har 2 sådana VIP personer i släkten. Kul-Kul
Ha det
Berit i all hast


på en bild

 

Dragør

27 september 2010 11:36

Vi har koll på er!
http://www.sailwx.info/shiptrack/cruiseships.phtml
Kan se att ni i går befann er utanför Baja California och seglade med 21 knop, så inget gnissel i grimmorna hos er. Nu börjar t.o.m servicestandarden att likna något!
Cabo San Lucas är känd från TV-serien ”Love Boat”, så om man har sett den serien upplevs det kanske som ett litet deja-vu när man kommer dit?
Gul sol, blått vatten och rött vin; vad kan mera önskas?
Ni tycker kanske också, att mexarna är både små och korta i rocken, vänliga och roliga.
Ruljansen kör i varje fall på som vanligt – full pris på morgonen, men bara 10% före avsegling på eftermiddagen.
Det samma gäller kubanska cigarrer, som amrisarna ju inte får införa till USA: de står högt i kurs vid ankomst, men en låda Cohiba kostar nästan ingenting vid stängningsdags före avsegling.
Ej att förglömma i Mexico: det är bara turister som stoppar limebiten i ölflaskan – anledningen till att den blir proppad i flaskhalsen är endast för att hålla flugorna (fluårna) på avstånd.
Om det inte räcker med det, så kan man ju alltid ha ett lidet glas tequila ståendes vid sidan om.
Väl i Acapulco får ni inte missa att se på cliff divers; unga, dristiga pågar som hoppar på huvudet ner i en badvik från en hög klippa – mycket hög! Don’t try this at home!
Orkanen Matthew härjar nere i Guatemala och Honduras, men det kommer säkert att vara överstökat når ni kommer så långt.
Fortsatt god medvind!

 

Dotra

27 september 2010 12:15

ojojoj vilken VIPservice ni får, svårt att matcha till nästa resa..... Fast visst är det väl lika trevligt att kryssa även om det inne fanns nordbor med på första delen? Jag blev aldeles rörd när jag läste om hur kyrkan spelade nationalsången för er - otroligt mäktigt måste det varit??
Här hemma är det som vanligt.....jobb, städa killeröd, packa upp en låda på Kakan, gräva upp mina blommor på Killeröd, sätta upp en hylla på Kakan, packa fika till barnen innan vi åker till killeröd, se till att de viktigaste leksakerna är nerpackade på ett bra ställe så de går att hitta, leta efter spännband, ena bilen eller den andra? eller ligger de på killeröd - nä, men kanske på Kakan? kanske i någon av lådorna?? suck! Ser VERKLIGEN fram emot att ha boende på ETT ställe!!!!
som sagt, det känns som om vi kommer att trivas jättebra på Kakan, grannarna som vi hann prata med i lördags verkar vara jättetrevliga. Riktigt kul initiativ att bjuda ihop alla grannarna på öppet hus - kan man ju kanske kopiera nån gång! Nästa gång ni kommer ner måste vi åka och fika på skramlan, eller sme'n i skramlan eller vad det nu heter. Enda smolket i bägaren just nu är att vi inte har nån byggare, (tänk om vi måste vänta till våren?)att Killeröd inte är slutstädat OCH att avtalen på LFV inte är i närheten att bli klara!!!!
massor av kramar
ps glöm inte massor av bilder från Panamakanalen!

 

Lasse

27 september 2010 12:17

Hej igen
De är fortfarande fantastiskt spännande och härligt att följa med i farvattnet, för ni kan tro, det stänker lite på oss också. De trevliga bilder och innehållsrika berättelserna gör att även vi är på plats. Det gav en impuls till följande upplevelse. När ni hörde svenska nationalsången spelas för er över hamninloppet gav det en påminnelse om vårt besök i Hamburg för några år sedan. Det var i hamnen invid lilla Blankenese som en strandrestaurang var placerad med utsikt över hamninloppet. Där satt alla matgäster i spänd förväntan och väntade på att ett fartyg från ens eget land skulle passera på väg till Hamburg. Eftersom man då hyllade ankommande fartyg genom att spela respektive nationalsång. Vi väntade naturligtvis på " Du gamla du fria " ( men dock förgäves )....men nu förstår jag.....den CD;n fanns ju inte där, den var utlånad till USA i väntan på att spelas upp vid rätt tillfälle ! Grattis !

Ha de´hälsar Lasse

http://Lasse

 

Gunilla

27 september 2010 18:25

Åhhh Franki Valli & The Four Seasons kan man ju bara höra hur mycket som helst av. Har starka minnen av de låtarna, dels från 60/70-talet klart och dels från teater i New York för bara något drygt år sedan när vi såg och hörde musikalen Jersey Boys på Broadway tillsammans med Björn. Hur fräckt som helst! Gick alldeles nyss in på länken från YouTube du skickat med, med alla de fina låtarna. Köpte också CD:n på teatern på Broadway när vi var där. Rekommanderas som fin städmusik på hög volym. Då går det som en dans ...

lovar Gunilla

http://Gunilla

 

Storebror

29 september 2010 16:35

Hej, på dig Lillebror

Nu tror jag bestämt att du större än storebror!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...