Eller lite vet vi förstås efter att ha läst nyheterna. Att Gröningen varit översvämmad, kajerna på Råå likaså och att den stora vågen krossade panoramafönstren och sköljde in över godsakerna på julbordet på Sillen och Makrillen.  Och Rönneå har svämmat över hamnen i Skälderviken. Ojojoj. Och nu är det visst snö. Och glatt på vägarna. Medkännande är vi och ber alla gå väldigt lugnt, men det är precis som om det är svårt att ta in. Som nyheten en jordbävning någonstans långt borta.

Det mest dramatiska hos oss är att vi med vårt vanliga lättsinniga kynne lämnade sitt- och liggstolar upprätta igår. På så vis bjöd vi in alla campingens katter till att njuta solen liggande i våra stolar. Jennie kom i morse och gav oss rådet; fäll ihop dem. Egentligen skal vi stuva undan stolarna i garaget över natt [JN1] men det händer allt oftare att vi inte gör det. Har vi redan lagt oss till med den lättjefulla inställning som råder vid Medelhavets strand? Underbara tanke! Vi får se.

Nu har solen lyst över oss sedan vi lämnade Torrevieja för en evighet sedan.

I övrigt är Algarve numera utforskat. Låt vara att vi naturligtvis inte var först till Sagres, denna utpost i det sydvästligaste och vackra hörnet av Portugal och Algarve. En blandning av Brösarps- och Glumslövsbackar i kombination med Ljunghusens hedar. Väldigt vilt och väldigt vackert.

Y fann hotellet och ställena de var på, hon och döttrarna, i Albufeira för snart femton år sedan Där fann vi också svensknästet. Mellan tio och femton husbilar stod på ställplatsen som har allt; internet, duschar, tvättmaskin, el, tömning och påfyllning. Allt för Euro åtta, eller var det sex. Billigt i alla händelser. Här kommer det dukas upp långbord på julafton. Förra julen var de 28 personer. Band di svenske märktes paret från malmötrakten som var på väg att sälja gården och köpa lägenhet här och det andra skåneparet som sedan sex år bor permanent i sin stora Niesmann Flair. Byggd på Iveco. Häftigt bygge.

Här bodde Y för många år sedan.

Den röda stranden imponerar

Vi var hemma långt efter mörkrets ankomst och värmde kålpudding i ugnen. Gott som tusan.

Dagen idag var lugnare. Vi hamnade först på campingen i Olhao här strax bredvid. Jättefin är den och har också all nödvändig service och därtill en väldigt bra (enligt tre svenska gubbar som stod och språkade) restaurang. Eventuellt kör vi dit på måndag. I morgon söndag går det inte ty då grillar fiskrestaurangen på gatan kyckling. Det får inte missas enligt Jennie och John.

Efter Olhao, Faro. Igår hade hon fått syn på Shoppingcentrat. Fritt internet gjorde de fyra fem timmarna uthärdliga för den som inte går i affärer. Lyckosamma blev de för den som gärna gör det. Går i affärer. Ofta kommer hon tillbaka till utgångsplatsen utan påsar i händerna men inte denna gång. Väla i Ödåkra är inget i jämförelse enligt Y. Inget fritt internet heller tror jag. Det vore absolut en förströelse Väla omedelbart skulle erbjuda alla sysslolösa herrar som sitter och dräller i väntan på att äntligen få åka hem.

Vår första tur till Algarve om vintern kommer följas av fler. Då kör vi hit tidigare, stannar mycket längre men flyger alltjämt hem till julen. Alternativt som malmöparet med den osålda gården; flyger hit barn- och barnbarn! Hyr in dom på hotell. (K & J ska ju till Österrike, så Å ((29 idag, grattis igen)) och den genomhändige L med barn kanske.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Det där betyder väl att tankar ska placeras för att sedan varsamt odlas. Det fungerar ibland. Med Y i alla fall.

Så här kan hon se ut en morgon då vi smider planer för dagen