De är dessutom förtjusande människor. De är hjälpsamma mot varandra, i trafiken, på restauranger på trottoarer och på bussen där dom lämnar plats för äldre och assisterar blinda som det vore det mest självklara i livet. Och dom går inte mot rött.

Lisboa vid den breda floden Tejo tycker vi mycket om. Atmosfären är behaglig, folk stressar inte utan tempot är tillbakalutat och lugnt. Låga byggnader i centrum och flera stora torg varav Praca do Comércio är det präktigaste och det öppnar upp staden mot floden. I den varma solen på det stora torget smakar en Coupa Banana och en Coupa Mango som allra bäst.

Vi har njutit en heldag i sol i en väldigt trevlig stad. I morgon blir det Cascais och Estoril. Det lite snobbigare, som vi förstått det. Där bodde visst Svennis när han tränande Benfica. Mats Magnusson också kanske.

På det stora torget spelade far och son trivsam cafémusik på gatan. Sonen var väl tio tolv år och trakterade sin fiol med bravur. Han spelade en medryckande version av Twist in Patricia, den som börjar Hello, Good Bye… och som Jerry Williams hade en hit med för jättelänge sen. Den är nog italiensk i sitt ursprung.

Ett brett pojkleende gjorde att slantarna blev fler i hatten pappen gick runt med efter avslutad spelning. Det går inte att ta miste på att det är far och son. Observera det penningvinnande leendet:

”Det var en jävla valuta det här, sa frun och räknade småslantarna när vi kommit hem till Euran. ”Måtte vi aldrig få sånna hemma” fortsatte hon. Det hände exakt och precis just nu. Hon är kul hon. Min fru.

I övrigt vill vi låta alla på internet se ett par verkligt fina bilder från ett vänligt Lissabon. Den 13 augusti 1959 brann kyrkan S:t Domingo och vid restaureringen lät man väggarna stå kvar, brännmärkta och dana. Bara taket är nytt.

I hamnen på kajen i Olhao fricampade vi tillsammans med sexton andra i natt. Mitt emot stod tio andra. Det är smidigt det här.

Morgonbestyren tog ända till halv elva innan vi var redo för att lätta mot huvudstaden Lissabon. Vad håller man på med på morgonen, egentligen? Var tar alla timmar vägen? Svar på den retoriska frågan står ej att få.

I familjerådet på vägen beslutades att vi ska återgå till vår planerade rutt. No matter what.  Vi som trivs på vägarna och att vara på rull (integrerad husbil med panoramavy!!!) har nu så sakteliga påbörjat vägen hem. Oavsett väder och vind. Här hoppar inga halta höns.

Nu har vi massor att se fram emot och kläder även för lite kyligare temperatur. Dagens var höga och solen värmde gott när vi efter lunch vilade middag i liggstolar på parkeringen utanför restaurangen.

Första anhalt blev sedan en lite nedgången Lisboa Camping & Bungalows. Vi valde den för den ligger i stan. Eller väldigt när i alla fall. Bussen kommer i morgon ta oss in i centrum och då hoppar vi på hoppa-på-hoppa-av-bussen. Det ska bli intressant. Vi bor i området Benfica. Bara namnet är som ljuv musik för en gammal, ej längre aktiv fotbollsspelare. Då, vindsnabb och målfarlig vänsterytter.

Naturen här är som naturen nästan är överallt; storslagen. Den gick från den röda torra jorden i söder till mer vitaktig sandjord där massor av gula blommor blommade. Överallt böljande berg och djupa dalar. Träd är fascinerande, de kan se ut lite hur som helst. Här är många bulliga, en del ger kork. Vi tror vi vet hur de ser ut. Ska kolla med Google. Hen vet ju allt. Att åka husbil är verkligen ett begåvat civilicerat sätt att resa. Man får se så mycket i lagom takt, stanna där man vill och så får man umgås.

Vi har nu fått ordning på vårt eget Internet. Tack Linus Klinge!!! Vår trådlösa router har laddats med ett portugisiskt trådlöst internet-kort. Ett franskt är införskaffat på vägen ner så även där kan vi campa vilt utan att bli av med det nya livets nödtorft.

Vem som välkomnade? Jo, Jesus. På en hög sockel på södra sidan av den redan majestätiskt höga bron över Tejofloden stod han. Förvisso med ryggen mot oss men hans långa hårsvall var vackert. Man har varit praktisk och placerat antenner på båda hans utsträckta armar och på hans hjässa. Sakral och profan nytta; allt-i- ett.

Bilderna visar Jesus bakifrån, vackra träd och en typisk portugisisk hantverksbutik. I en sådan ska vi köpa keramik-tupp att ha som vinkaraff. De är väl värda ett litet klick. Vi lovar.

För övrigt har vi lärt oss kommentera kommentarer... så välbekomme med någon 

Flyg som avgår i svinottan har den fördelen att de till exempel landar i Faro redan tidig förmiddag. Vid niohugget.

Ett sådant svinotteflyg tog vi och nu är vi åter på algarvekusten. Vi valde att kolla hur det var i svensknästet på ställplatsen Parque du Palmeira i Albufeira.

Mattorna på tvätteriet i Olhao var dessvärre inte klara. Helger kom emellan. Så klart. Men idag tisdag efter kl 16.00 ska de garanterat vara hämtbara. Vi får väl se. Hoppas det inte blir som det bidde med den där fingertutten. Det där var längesen.

För ynka Euro sex eller åtta (rabatt efter några nätter) per dygn får man på denna fina ställplats el, tömningar, vatten, dusch/toa och internet! Komplett. Nere i stan äter man för 4.95 en riktig kalaslunch på grillad lax eller tonfisk, fläsk- eller nötkött. Valet är ditt och priset facilt så det förslår.

På svenska husbilsforum finns ständigt pågående diskussioner kring ställplatser. Hur ska de utrustas och vad är folk beredda att betala. Det finns en del husbilsfientliga kommuner som inte fattat vitsen med ställplatser men dom kommer få ändra sig. Det finns runt 65000 husbilar i Sverige och en och en och halv miljon på kontinenten. Det är en massa turister det. Och turister vill dom ha kommunerna.

Att en komplett ställplats i Sverige inte kan kosta som en i södra Portugal är väl givet.

Man borde anlägga en ställplats någonstans. Det krävs en nerlagd fotbollsplan ungefär. Sen gräver man ner elkablar, fixar med latrintömning och bygger ett litet duschhus. Sen hägnar man in allt och sätter dit en automatiserad bom som öppnar med kod. Den koden tillsammans med koden för Internet får man då man betalt med sitt bankkort. Helautomatiskt och öppet 24/7/365

Har du en gammal fotbollsplan, eller motsvarande kvadratmeter så hör av dig! Gärna med utsikt! Vi har ingen fotbollsplan.

För er som inte känner till skillnaderna så finns tre typer av övernattningar om man har husbil; traditionella campingar, ställplatser och fricamping lite varstans.På Parque du Palmeira står i ögonblicket runt 20 svenska ekipage. Vi passar väl in åldersmässigt! Alla är sociala och trevliga. I alla fall hundra procent av de vi träffat så här långt.

Här finns flera bloggare i bilarna omkring oss. Det verkar som om alla bloggar nuförtiden. Det är inte bara unga töser som skriver om sina vedermödor utan även gamla gubbar och gummor som skriver om husbilsmattor och visar bilder på apelsinträd.

Nu kommer det snart bära av till Lissabon och därefter Porto lite längre norrut. Sedan avvaktar vi lite. Kommer vinterovädret i USA att fortplanta sig österut och ge vargavinter i norra Europa kommer vi parkera Euran någonstans och flyga hem.

Mona och Charlie från Malmö är två av långliggarna här i Albufeira. De har stor hund, två elcyklar, en resblogg och två goda humör. Kommer ge sig av mot Spanien om ett par veckor. Så här ser dom ut just hemkomna från shoppingtur på marknaden här om hörnan: