Idag den 7 och den 9 och 10 oktober har vi nöjet att gratulera två bröder och en son:

Lasse, Bo och André! Grattis alla. Bilden visar en som är på jakt efter lämpliga presenter. Om hon lyckades får ni se!

Vi slår även en lans för Andrés nya TV-Station på nätet; www.verket.tv

Ha ha… Ja, det är som vanligt. Här blandas det friskt mellan Aida och Fångarnas kör med Operan i Kairo, en nyopererad som tar sig till kojs lite lugnare än en oopererad, en familj i Viken med nystädat hus på väg hem från Spanien, en initierad resebyråman med flygbolagsfru som kommer med nya intressanta resmål i sikte. Till de senare kan vi bara säga att; ja, hitta bara en bra kryssning så kan väl både Bangkok och Australien komma i fråga på samma resa. De tankarna vet vi förresten att även ett längs Strandvägen boende och relativt, på Barbados, nygift par tittar efter.

Och allt det andra det kommenterats om; eventuell ökande vikt, stekt fläsk med persiljesås, barbiedockor och sunktoer, promenader i Bårslöv, Y3 och YONE… det är alltid lika stimulerande att öppna bloggen och se vad folk har på hjärtat…  och stimulerande är ni allihopa.

Cartagena då, ja det är en miljonstad i Columbia. Den heter så oavsett om vi skrivit något annat tidigare. Kajen ligger en bit från staden så taxi blir transportalternativet. I området alldeles utanför hamnterminalen kostade taxin tjugo dollar men vi hade fått information om att tariffen skulle vara tio. Efter hundra meters promenad stämde det så tio dollar senare är vi i i ”gamla stan”.

Omringad av en stadsmur på 3-4 meter döljer sig en spanskinspirerad stad. Låg bebyggelse, Teater, Museer och affärer. Massor av säljare vill övertyga oss om hur vackra tavlorna är, hur praktiska väskorna är och hur fina och billiga T-tröjerna är.

Som vanligt alltså.

Det var en stad oss okänd. Cartagena. Vem har någonsin  hört talas om städer i Columbia mer än huvudstaden Bogota? Jättefin är den, åtminstone innanför murarna. Utanför besökte vi ett spanskt fort från 1700-talet. Det tronade på en höjde över staden och det var inte svårt att inse dess strategiska betydelse. Förr i tiden. Spanjorerna var ju stora här på sin tid. I hela området. Alla pratar ju spanska.

Det regnade, till och från ganska häftigt så vi beslöt tidigt att återvända till Pearl. För oss betyder båten och livet ombord mer än stoppen. 60% eller 70% kanske. En del, de som är mer sparsamma med att gå av tycker säkert båten är 90 eller 95% av en kryssning. Dock, skulle man komma med båt till Australien blir det något helt annat. Då måste man ju stanna där några veckor. Hur många veckors semester har man?

Hit, till båten återvänder man svettiga och våta ibland. Ibland lite skitiga om fötterna och kanske en smula hungriga. Båten erbjuder då det man behöver; en dusch, en macka, en stilla hörna att läsa eller lyssna i eller en pool att bada i.

Cartagena var vårt sista stopp och vi har två dagar i sjön innan vi når Miami på fredag.

Nu är vi mycket riktigt i Mexikanska Golfen och Karibien och då vi drog undan draperierna märktes det. Strålande sol och klarblå himmel redan klockan nio. Nu klockan 17.15 efter en hel dag ute på däck skiner solen starkt mot babordssida där vi bor. Bilden visar Y ta igen sig lite innan hon lämnade hytten för en rask promenad på sjuan.

Ikväll kommer befälen och personalen att tacka för sig efter showen. Det är ett populärt och återkommande evenemang på kryssningar. Klockan sju utanför Stardust Theatre skall vi möte mor och son Rosvall och kanske en Schweiziska som Fredrik råkat på. Tillsamman ska vi se showen som föregår avtackandet. Därefter ska vi äta någonstans. Fick just veta av en återkommande fru att huvudrestaurangen idag förutom Escargot också serverar såväl Hummer som Anka. Den kombinationen är oslagbar så därför kommer det bära dit. Huvudrestauragen ligger i aktern på däck sex och det är där Fredrik spelat några kvällar.

Nu har snart en av de två dagarna till havs gått… då är det bara häften så bra kvar. Men det är ju inte så dåligt!