Först; det gläder oss att broder Johnny hittat hit! Till honom kan vi säga att allt kanske inte alltid är som det ser ut att vara. Kameror gör att vissa objekt blir större. Rent visuellt, alltså.

Det regnar lätt då vi ankommer Puerto Quetzal och vi ser stora översvämmade områden och gulaktiga, inte helt välmående palmer. Detta är endast tio mil från södra Mexico och man har haft samma ihållande regnande här.

Det är jämngrått över himmeln då vi äntrat vår taxi tillsammans med mor och son Rosvall. Taxichaffisen är en kvinna som med sig i bilen har hon en ung kvinnlig guide som sitter i motsvarande bagageutrymmet bakom oss. Vi ser fler översvämmande planteringar och mötande två filer på motorvägen är periodvis delvis vattentäckta.

Vi är som sagt på väg till La Antigua, tio-tolv mil norrut. Väl framme möter vi en fantastisk liten stad. Barockstad kallas den, och okej, det kanske är så. Det är i alla händelser en stad med uteslutande gamla en- och tvvåningsbyggnader, kullerstensgator och 15 kyrkor. De flesta byggnader har spansk prägling.

På vägen upp får vi veta att Guatemala har 12 miljoner invånare varav Mayafolket utgör hälften. Av säljarna på gatorna och i marknaden är de i absolut majoritet. De har en massa fina saker till salu men man kan ju nu inte bara köpa en massa saker. Var skall man härbärgera allt och hur skall man kunna få allt med sig hem. Vackra dukar och plädar i alla kulörta färger, mycket silver med infattade Jadestenar, en del designade prydnadssaker i fiskben bland annat. Och så det vanliga, mindre intressanta krafset. Dock gjordes ett par små inköp av dessa rara Mayamänniskor. Det går förmodligen två maya på höjden av en sudanes. Dom är ju väldigt långa. Och mayorna väldigt korta.

La Antigua är synnerligen pittoresk och trevlig att vandra runt i och tillsynes ganska välmående med skolbarn i fina uniformer, små hotell och trevliga små restauranger.

På vägen hem körde vi via utkanterna av huvudstaden Guatemala City med 2 miljoner invånare. Lite slitet och lite ruffigt. President Colon är lite so-and-so säger chaufför och guide. Ny president skall väljas nästa år och sitta i fyra.

Landsbygden har mycket fattigdom. Eländiga bostäder och här tvättar kvinnorna för hand upplyser vår guide. Inga tvättmaskiner här inte. Kanske Y3, vad vet vi.

De fem sista milen innan hamnen är det regn som gäller. Det störtregnar och ju närmare vi kommer desto mer vatten. Båda körfälten står helt under vatten så vi måste använda mötande körfält. Här har det kommit massor under dagen och vi känner med alla de försäljare som funnits där hela dagen för att hitta dollar bland de kryssande.

Översvämmade gator

Avgången blev en timma sen beroende på sent inkomna utflyktsbussar som på grund av det myckna regnandet helt enkelt inte kunnat ta sig fram utan få ta andra vägar.

Vår svenskamerikan Fredrik Rosvall spelade pianomusik i huvudmatsalen. Vi åt till tonerna av Dr Zjivago, Evita, How Great Thou Art och Tennessee Waltz. Bland andra. Han spelar fantastiskt bra och fick hjärtlig respons från gästerna och ett löst förslag om att komma och jobba för NCL.

Sedan var det grupphypnotisering i teatern och avslutningsvis träning i Line Dans och därefter Country Music för hela slanten.

Idag är en dag till havs, det är lite molnigt men varmt. Vi tar dagen som den kommer. Här finns allt att göra.