Det där Dalarna är som ett enda stort Skansen. Åtminstone de delar vi besökte; Mora, Rättvik och Tällberg. För att inte nämna Nusnäs förstås, där de berömda dalahästarna först såg dagens ljus. Pastoralt och så gulligt att det blir snudd på overkligt. Eller vad sägs om följande;

Favoritkungen Gustav Vasa var här 1520 för att få dalkarlarnas hjälp med att störta danske Christian Tyrann (kallad Christian Den Gode i Danmark, han med Stockholms blodbad) som vi alla vet. Han lyckades väl och den 6 juni 1523 kröntas han till Kung. Därefter vår nationaldag. Det var också han som införde att tronen skulle gå i arv. Dessförinnan var det ju lite hipp som happ vem som blev kung i Sverige.

På denna sten, på denna kulle, stod han; Gustav Vasa Nisse:

En livs levande dalkulla kom gående längs vägen förresten;

I Rockabilly-landet Värmland längs Frykensjöarna är naturen hänförande. Kan undras varför just den miljön föder så många brylcreme-kammade i sextiotals-bilar med Rockabillymusik som största intresse? Senaste gänget Top Cats från Torsby ger syn för saken. Sök på www.youtube.com. Dom var ju eller är med i Talang.

Inte bara här utan hela Värmland kryllar av roliga femtio-sextio-tals-diggande unga människor. Det är kultur här. Jätteroligt tycker vi som också är lite Rockabilly. Eller om det är Hillbilly kanske.

Söder om Karlstad ligger bland annat Segemon och på vägen dit en idyllisk liten Camping vid en sjö. Där hamnade vi igår. Längst nere vid strandkanten låg resterna av en campande långliggare. Hans eller hennes eller deras trädäck. Det beslöt vi oss för att låna som fast uteplats.

Det sluttade en aning utför i det blöta gräset och det kändes ganska mjukt under hjulen. Vid tio-tiden satte regnet igång och slutande först på morgonkvisten.

Mycket ont anande provade vi att komma upp för egen maskin men det var så klart förgäves. Varken att backa eller köra framåt, uppåt, gjorde någon skillnad. Då dök en av dom upp, en från Drängarnas alltjänst. Drängarna är några gubbar som jobbar i skogen och som har den campingen som bas. Med en fyrhjulare och ett spännband sammankopplat med oss tog det en minut sen var vi uppe på fast mark. Det är gott med hjälpsamma medmänniskor.

Vi kan nu summera en snart drygt 500-mils färd och vår första riktiga husbilstur och gör det med nöje.

Allt har varit till belåtenhet. Bilen, länderna och platserna. Renarna och samerna, de sanslöst betagande vyerna, idyllerna och den vilda ödsliga naturen. För visst är det ödsligt ibland. Massor av mil i sträck på öde vägar utan befolkning. Ofta ensamma på vägen, Y och jag.

Vi har från vår parkettplats nu även sett en tjäderhona och en älg. Att se en älg har varit målet hela tiden. Det tog till i morse, utanför Säffle. Med mäktiga kliv skred en välväxt tjur liksom i slow-motion över vägen.

Otäckt var bara alla de där, i och för sig redan döda, lämlarna man vara tvungen att köra över. Ibland var det som att köra på Storgatans kullerstenar i Ängelholm.  Lite hoppigt.

Apelvikens 4-stjärniga Camping i Varberg är ett ställe vi kommer återkomma till. Hav, vresrosor, och en charmig stad på lämpligt avstånd finns hör. Då ska vi visst ha med oss var sin cykel. Här finns allt. Skitfint, säger hon och menar det. Fritt snabbt Internet bjuds det också.

Det har förvånat oss lite grand att alla campingplatser haft Internet som option. Förutom den lilla lilla igår. Men så måste det ju vara nuförtiden.

Bilen läcker fortfarande in då man använder fläkten. Det får fixas i veckan. I övrigt har det gått som smort. Inga mankemang överhuvudtaget.

Vi tackar för uppmärksamheten och återkommer i januari 2012. Då ska vi hylla den som har en viktig milstolpe i sitt liv. Det ska firas accordingly som dom säger i USAmerika. Och grundligt.

Så skickar vi med två inte helt lyckade försök att hyllningsjunga till Tilde på hennes fyra-årsdag:

  
  
är det någon som fattar varför dom är uppoch ner? inte vi i alla fall.