Förväntansfulla och glada i hågarna tog vi varandra i hand och tillönskade oss en riktigt spännande tur med husbil genom västra Europa, lade i ettan och lämnade hus nummer 40. Efter åttio meter fick vi vända.

Soppåsarna, eller skrallarna som vi säger, vi just ställt in i bilen skulle avlämnas i sina kärl i soprummet. Det hade vi glömt efter kanske en halv minut. Därför fick vi avbryta vår nyss inledda resa.

Hjärnor som fyllt sextio fungerar inte exakt så som hjärnor skall eller bör göra. Lilla hjärnan och barken verkar funka allright men det är något med de båda större halvorna. De som ska samarbeta. Kanske har det med signalsubstanser och synapser som inte hakar i varandra ordentligt att göra men mest troligt är det den lilla närminnescentralen som efter så många år helt enkelt tröttnat på att hålla reda på allt. Åt en.

Det är inte bara soppåsar man glömmer förresten; nycklar, telefoner, plånböcker och idiotsäkra hemliga ställen man gömt pass eller annat viktigt på. Var har jag nu lagt det, eller den där eller dom? Skriver man en minneslapp så är det den som försvinner.

Väl på väg gick allt som smort. Innan vi helt lämnade Helsingborg vägde vi oss på kontrollplatsen på E4/E6. Totalvikten på vårt ekipage är 5300 kilo. Vi vägde 5260. Perfekt packat av den som är logistikansvarig och chef för vår styckegodsavdelning. Yvonne heter hon. Slump? Njae, det tror vi väl ändå inte.

Visiten i Dragör blev en hit; goda lunchmackor och danska sockrade wienerbröd! Det passade!

Efter de båda bältbroarna hamnade vi i Flensburg. På Fleggaard. Det stället kommer vi undvika i framtiden oavsett om det är i Rostock eller i Burg. Rätt kass överlag och 2 komma någonting som ”gebyr” för att betala med Visa-kort.

Strax efter nio-tiden hade vi passerat Hamburg och bad vår TomTom Go Camper att finna oss en ställplats för nattläger. Geschwint hamnade vi i Nordheide hos Holm Seppesens Camping und Naturbad. En stor fin Camping som även hade ställplatser. Stängt var det så klart men innan vi satte fart mot Colmar i Alsace hade vi gjort rätt för oss och betalt en tia Euro. Nordheide ligger i området Lüneburge Heide som är ett vidsträckt och vackert hedlandskap

Så fort man lämnat en motorväg i Tyskland bjuds man lantlig idyll, små byar och städer. Varje by ser ut att hålla sig med åtminstone ett Gasthaus, eller Stätte, med vidhängande lilla hotell och en Kneipe. Här jobbar ofta mor och far i huset och de bjuder gärna välsmakande tysk husmanskost, ett färskbryggt öl som det tar en kvart att slå upp och en genuin trivsam atmosfär. Wunderschönes Deutschland är verkligen underskönt och väl värt mångs besök. När som helst på året. Just nu är det julmarknader precis överallt. Tyskar är också ett vänligt folk.

Vi sover som stockar eller små grisar i vår Eura Mobil. Det är som i en hytt på ett kryssningsfartyg, sa Kirsten, det har hon faktiskt rätt i. Sover lika gott här som där.

Det ömsom små- och storregnade hela vägen söderut. Y stickade på den vintervita tröjan som Lykke ska få och det är i stort sett samma musik som spelas i Radio Malmöhus som i de tyska lokala stationerna. Backarna i Kassel har aldrig tidigare känts av så som de kändes igår i husbil. De tar verkligen kraft uppför och de skjuter verkligen på i utförslöporna. I de backarna hade vi länge följe med en Svensk medlem i Husbilsklubben Vi båda visar med dekal att vi är medlemmar.

Framåt sex-tiden hade TomTom funnit ny ställplats åt oss. Denna gång halvannan mil från centrala Colmar i världens förmodligen mysigaste by. Slumpen tog oss hit och det tackar vi allra ödmjukast för; korsvikeshus, brasserier, bagerier, vinhus, storkbo, trånga medeltida gator, och ett oemotståndligt gemyt som bara påverkar. Förmodlligen ser väl de flesta byarna lika fina här längs Route des Vins D´alsace. Julpyntade som dom också är.

Till och med kyrkklockorna har en särskilt tilltalande klang. Eller är vi bara påverkade och tycker allt är småputtrigt  toppen här i Kaysersberg. Se här;

Vi är alltså i hjärtat av landskapet Alsace i Frankrike. Här framställs de världsberömda blommiga och fruktiga vita alsacevinerna. Druvorna är framför allt tre; Gewurstraminer, Riesling och Pinot Noir.

Rieslingen blir som i Tyskland halvtorr, Pinot Noir mer matvänligt torr.

Bolaget hemma har ett stort utbud och som vanligt när det gäller bolaget; väldigt fina kvalitetsviner. Dopf & Iron, som även gör ett bra mousserande vin, heter en av tusentals vingårdar. Vi ska besöka några och få med någon låda hem. (Vi har ju fyrtio kilo tillgodo innan vi riskerar böter för överlast. En Alsace är alltid bra att bära med sig då man går bort. Som gåva, inte för att konsumera. Så klart.

Det ska hursomhelst bli en trevlig dag.

Sedan står Schweiz och Italien på tur.