Kaffekokaren fräser, vi är nymornade och ska ta en sista hotellrumskaffe innan vi ger oss av till en sista shoppingrunda på en Outlet på andra sidan Bay Bridge.

Wharf stavas så men det vet inte paddan som ibland ändrar lite på mycket.

Det är 3300 miles vi kört. Att siffran 2600 tidigare dök upp var inte paddans fel. Det var dålig huvudräkning. Ibland har vi kört med Country musik, ibland med Oldies och ibland utan någon musik alls.

Som framgått är viså där riktigt nöjda med allting på den här finfina roadtrippen. De naturscenerier vi fått uppleva går utanpå det mesta.

Att gå runt på Alcatraz med lurar på öronen och få höra om förhållandena här fram till 1963 är motbjudande men intressanta. På Statsfängelset i Yuma hade de inburade det dock än jävligare. Det var förstås ytterligare 50 år bakåt i tiden.

På fygplanskyrkogården Pinal Air Park i Arizona stod hundratals uttjänade Boeing 747:or, många DC 10:or och lite annat.

Längs alla Highways kantas vägrenarna av resterna av exploderade lastbilsdäck.

I övrigt rent och snyggt. Dryga böter för nedskräpning. Dyrast vi sett är $2000, billigast 500.

Då stigningarna i öknen är som störst och värmen som högst rekommenderas det att stänga av AC:n för att minska risken för överhettning. Vi såg ett par bilar som stod med motorhuvarna uppe. På något håll stod även tankar med vatten i det fall man skulle behöva fylla på

.

Det varnas mycket för Björn här i bergen. Den Björnvarningen borde ha satts upp på golfbanan han kom till, slog ett konstlag, gjorde hole-in-one och körde hem med Porschen som var en extra gratifikation till den som skulle lyckas med det som egentligen in händer. Björn K heter han med slaget. Golfbanan ligger nog runt New York någonstans. Här i USA är som bekant allt möjligt.

Nu är vår reseblogg slut för den här gången och vi har nu en plats på nätet att komma tillbaka till för att i minnena återuppleva allt igen. Dagbok e bra.

Nu ska det bli gott att komma hem