Oj oj oj ….vilken dag! Redan 5.30 väcktes vi av lotsbåtarnas vrålande motorer när de brummande körde upp långsides för att släppa på de tre lotsarna!

Efter en ”kattatvätt” var vi snabbt i ”klärna” och ute på vår balkong! Panama Citys skyline passerades i morgonljuset! Tjusigt! Nyfikna som vi är följde vi ALLT som pågick medan vi gick in i första slussen!!

 Detta blev en alldeles fantastisk upplevelse med massor av foton tagna!

Har även varit på ett öppet-hus-party i Penthouse 10002 som ligger i fören och skålat i  medhavd champagne! En upplevelse i upplevelsen! Sharon och John är trevliga människor från Riverside, Illinois som bodde exklusivt med stoooor balkong!

Idag på den stora Panama Canal- dagen tyckte vi att vi skulle festa lite extra med att utnyttja en inbjudan vi fått till den finaste restaurangen, Cagneys, för att äta vår lunch. Normalt kostar det en avgift för varje kuvert just där.

Vi mottogs med öppna armar och förstod inte med detsamma vad som menades med att vi var där för första gången… vi som har ätit där någon kväll tidigare. Det gick upp för oss först när vi fått in maten att vi hade fått en stående inbjudan till den fina restaurangen att både äta frukost och lunch där!! Varje dag! När det återstår tre dagar av den här fina 19-dagars kryssningen! Att det endast är tre dagar slog oss faktiskt idag.

Vi trodde att det var en engångsinbjudan och har sugit lite på karamellen!

Så aningslösa och ovana VIPare är vi!

Nu tackar jag för mej och lämnar över till Jan, som har mer kött på benen när det gäller det tekniska!

Thank you Y1!

Okey, lite trivialiteter;

Fransmännen kom hit på 1880-talet. Självsäkra och stöddiga efter att ha byggt Suezkanalen visste dom precis hur det skulle gå till. ”Vi bygger som vi gjorde där, rakt igenom”, tänkte dom.

Dock var detta regnskog och berg inte öken som vid Suez. Här fanns dessutom Gula Febern och andra tropiska sjukdomar.

Amerikanarna hade hela tiden sagt att den franska metoden inte skulle lyckas.

25 eller 28000 döda senare inser fransmännen också faktum. Det går inte!

1904 tog amerikanarna över byggandet och övergav med en gång det franska byggsättet. Nu byggde man tre slussar i varje ände av Stilla Havet och Mexikanska golfen och dåtidens största konstgjorda sjö, Gatun Lake, mellan slussarna. Idag är Mead-sjön (stavning??) vid Hoover Dammen utanför Las Vegas i Nevada världens största konstgjorda sjö.

Panamakanalens totala längd är cirka 80 km och fartygen slussas 26 meter upp och ner.

1914 invigdes kanalen. Den går förresten i stort sett i nord-sydlig riktning. Tills idag i oktober 2010 har 1 miljon fartyg passerat. Dyrast av alla dessa är dagens genomfart med vår kryssare NCL Pearl; 455.000 dollar kostade den! Enkel väg på nio timmar.

Vi hade runt 20 man ombord hela dagen; förutom tre lotsar även däcksfolk som med vajrar kopplade ihop oss med det sju tåg på ömse sidor drog oss genom slussarna. Klart det kostar pengar.

Det tidigare avgiftsrekordet hade samma Pearl då hon gick andra hållet i april. De betalade NCL USD 380.000 Man betalar per tonnage och/eller passagerarantal.

Den amerikanske äventyraren och upptäckaren Richard Hallenbert simmade genom kanalen 1920 och fick betala 35 cents per kilo (eller motsvarande i pounds eller vad det var). Han försvann 1929 då han i en Kinesisk Djonk försökte segla från Kina till USA.

USA drev panamakanalen fram till den 1 januari 2000 då Republiken Panama tog över driften och ägandet.

Med en Panamakanal behöver ett litet land sannolikt inte mycket mer intäkter för att klara sig ganska bra. Då, 1914 bodde cirka 30.000 människor i Panama i City. Idag några miljoner. En kosmopolitisk stad med invånare från världens alla hörn.

Hursomhelst; det här var en upplevelse utöver det vanligt, ett once in a lifetime. Och Bo och Kirsten, nu vet också vi hur det känns att passera genom Panamakanalen. Även om vi var uppe i svinottan och inte yrvaket behövde stirra en betandes ko i ögonen det första vi gjorde.

Däremot, var alla faktiskt inte lika begeistrade över att uppleva detta eviga slussande. Flera bara åt, i vanlig ordning, andra löste suduko och korsord eller sov i solstolar. En dam som sedan kryssningens början alltid suttit på sjuan och läst fortsatte med det idag. Utan att så vitt vi kunde se, lyfta sin lilla ända ur solstolen en enda gång. Förutom då hon pausade för lunch. Men det är ju det fina med mångfald; alla uppskattar inte alltid samma saker. Var och en kan göra det den vill. Det finns inte rätt eller fel, naturligtvis. Sista bilden är från däck sju förresten. Kolla den.

Dagens övriga bilder visar Penthouse 10002, storbildsskärmen i Atriumet där det ofta visas film men idag visade man webkameran i fören och lite annat smått och gott från Panamakanalen. Håll tillgodo.

Normalt skriver man ju inte dagbok. Det händer ju aldrig något spännande i ens liv. Men med denna blogg kommer Y1 och jag då vi blir gamla och ledbrutna kunna surfa in och återuppleva en alldeles speciell dag i våra gemensamma liv, trots att det regnade större delen av dagen. Om vi bara kommer ihåg webadressen, det vill säga.

 

dotra

5 oktober 2010 13:43

fantastiskt!!

 

Dragør

5 oktober 2010 13:43

Y1 = YvONE
Är det så? Liksom HenriEtta och HenriTvåa. Aha, nu börjar vi fatta – lite – tror vi…
Väl inne i Mexikanska Golfen känner ni er väl hemtama; där har ni ju plaskat runt vid tidigare tillfällen. Lasse, Gunilla och Björn också. Vid landstigning i Colombia har ni ju snart hört över hela Sydamerika också. Världsdelarna räcker snart inte till. Får väl bli Australien nästa – från Bangkok?
Det sket sig för BoIS, som förlorade en viktig match igår. Nu slutar de randiga lindansarna nog på en hedersam placering ändå, men ännu en gång blir det bara till närapå och nästan, men ändå inte.

 

berit

6 oktober 2010 00:38

Öppnar bloggen med stor förväntan.Har med spänning läst de senaste rapporterna.Inressant och trevligt.Maten verkar både vara varierande och riklig.Nu ska jag "krypa" till kojs.Jag hoppar ju inte av kläderna och upp i sängen precis.God Natt fast när jag ser på klockan är det faktiskt morgon.

Stor kram
Berit

 

Kaiza

6 oktober 2010 00:46

Wow, underbart!!
Hon, madrassvärmaren, ser onekligen ut att ha det skönt men ni skulle kanske upplyst henne om att det här typ var "da shit of the trip".
Hur kan man läsa sig igenom en sån dag?
Tre dagar kvar låter lyxigt. Själv kör vi en sista stranddag imorgon onsdag för att sen vända hem på torsdag...tiiiidigt på torsdag.
Dock kommer vi hem till ett nystädat hus. Tur rätt parti vann:-)
Kram kram kram kram

 

Lasse

6 oktober 2010 17:21

Hej globetrotter
Tack för sakuppgifterna! Jag har nämnligen hävdat att Giuseppe Verdis opera "Aida" hade sitt uruppförande vid invigningen av Panamakanalen. Nej,nej säger Gunilla det måste ha varit Suezkanalen! Mycket riktigt,Suezkanalen invigdes 1869 allså 45 år före Panamakanalens Grand Opening.Vikipedia upplyser dessutom att uruppförandet av "Fångarnas kör ur nebukadnessar" skedde vid ivigningen av operan i Kairo ( ....inga hästar hemma ). Jag noterade dessutom er framförhållning om värdet av att dokumentera händelserna på resan. Motsvarigheten hörde jag i radion idag då man intervjuvade Siv Malmkvist som nyligen gett ut sina memoarer i bokform. Det visar sig att hon också noterat sina förehavanden men till en början bara skrivit upp orterna hon hade besökt. Trots alla hennes upplevelser kan hon därför nu bara konstatera att....ingenting går upp mot gamla Skåne i Landskrona. (detta trots de försmädliga BoIS förlusterna). Så notera därför i dagboken, inför era senare memoarer, att ni "vrålåt" morgon middag kväll på restaurang Cagneys,de sista tre dagarna på resan.....inte många förunnat. Smaklig spis
Hälsar Lasse / Gunilla

http://Lasse

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...