Dagen började molnfri solig och med runt tio grader. De skulle bli fler.

Y som i grunden är ihärdig inledde med en rask promenad, hon transpirerade då hon återkom till ställplatsen (den var bara så där, eller faktiskt ganska dålig förresten). Hon skulle transpirera mer.

”Vägen är målet”, skrev hon. Karin. Ack så rätt hon hade redan i så unga år. På husbilskblubben.se skriver massor av människor under på det. Dom upprepar och upprepar uttrycket nästan som ett Mantra. Folk i husbilar upplever varje kilometer, varje mil, varje camping eller ställplats och varje dag; frukostar, luncher och middagar, i bilen och på restauranger och vägkrogar, på undersköna rastplatser och utsiktsplatser; i städer, i bergen, i dalarna, vid sjöarna och haven, i skogen och på slättlanden. De upplever; utsikter, möten med människor, improvisationer, serpentinvägar, strålande sol och ihärdiga regn, bilar som havererar, däck som punkterar, vägar som tar slut och vägar som bara börjat… Karin Boye hade nog ingen husbil, men hade, om hon fått uppleva det kringflackande livet skulle hon säkert njutit varje minut.

”Det gör ont när knoppar brista” skrev hon också. Hon hade väl sina skäl.

Här har vi satt Algarve i Portugal som vändmål men upplever hela tiden. Dagen började med den vackra blomster-autostradan på väg mot Monaco. Alassio, Diano Marina och Arma di Taggio var stora charterdestinationer på 70- och 80-talen. Fritidsresor flög hit frusna Skandinaver i små Sterling Caraveller (109 passagerare, ibland fler med Super-Caravelle, Franskbyggda flygmaskiner).

Alperna som når i stort sett ända ner till Medelhavet bildar en spektakulär natur med dalgångar och höga berg. Vindarna som byggs upp och viner genom hundratals tunnlar griper tag om de resande i sina fordon och man måste vara på sin vakt. Resandefolket kallar sig en del medan Husbilsfolket inte är att betrakta som en homogen grupp, inte i det fallet.

Kollade min handflata idag och ser en livslinje som imponerar. Y;s också. Var får man sådan kunskap i från? Det är väldigt smidigt att kunna spå sin fru och sig själv.

Kommer du österifrån och skall ner till Monte Carlo och Monaco möts du av smala och vindlade serpentinvägar. (Från Nice-hållet är det väsentligt lugnare.) Har du husbil så ta ut svängarna. Det gjorde vi och det var, en i sanning, hisnande, spännande och intressant nedfart. Y transpirerade lite mer.

Dynamiska Monaco. Rikt, vackert, trångt och överdådigt. Synd att vi inte hittade en P-Plats för vår 8,5 meters husbil. Det gjorde vi däremot i Nice. På Parnassen, eller den Engelska Promenaden som den ju heter. Huvudstråket längs medelhavet. Uteserveringarna var väl folkade, strandpromenaden, den engelska var full av promenerande, joggande och småspringande.

Graderna hade ökat till i alla fall 18 och med solens hjälp var det upp mot 25 grader där vi i två timmar lunchade på Pizza och någon lokal specialitet. Vid bordet intill satt ett par där hon var fransyska och han sicilianare. Trevlig människor som drev företag hemifrån; var experter på export och sedan augusti inflyttade från Torino.

I Cannes, på Croisetten, var folklivet intensivt. Den lite mindre staden (än Nizza, som ju är Nice på Italienska, Taube behärskade även det språket) är på något sätt mer personlig, mer överskådlig. Cafe au Lait och Äpplekaka hör nog till. I Cannes.

Vi gjorde väl inget särskilt intryck på den Franska Rivieran. Här har dom sett allt. Brigitte Bardot till exempel. Möjligen höjde någon monegask på ett ögonbryn och undrade varför det kom en stor husbil på deras lilla julsmyckade shoppinggata.  

Så vi valde att sätta kurs direkt mot Spanien men i takt med solnedgången avtog vår ambition. Improvisationen tog över och vi lade vår vidare färd i handen på den ytterst trevliga kvinnan i TomTom.

Med sitt charmiga sätt bad hon oss svänga än hit än dit. Vägarna blev smalare och smalare och kurvorna kurvigare och kurvigare. Och de ledde oss uppåt. Mot Grenoble. Inte hela vägen, men ändå. Y blev fuktig i händerna.

De första stället var stängt, liksom det andra och tredje. Det tredje däremot, som var en riktig Camping hade ett nödnummer att ringa. Det gjorde vi och innan vi hunnit säga Eura Mobil Integra öppnade mannen till frun i huset bommen och vi kunde köra in på Camping La Pinède i den lilla staden Greoux Les Baines som ligger vackert vid floden Verdon. En riktigt fin anläggning med ny servicebyggnad, pool och mycket annat.

”Här är det gudagott att vara”, skrev väl inte Karin men hade hon varit här med husbil hade hon tyckt det. Det är vi övertygade om.

En sån gårdag!

Idag; Spanien! 

 

Dotra

27 november 2013 22:17

Hejhej!
Äntligen har jag hunnit ikapp läsningen av bloggen -och det är väl lika bra med tanke på kvaliteten på sms-leveranserna! :-) Jag nämner inga namn men somliga vet alldeles bestämt vem jag lägger skulden på......som vanligt!
Vilka fina bilder, ser ut som om ni hittat några riktiga pärlor!
Ser fram emot att följa resten av er resa här och via sms - när de nu fungerar....;-)
Kramis

 

Lasse

29 november 2013 13:36

Trots att det inte framgår så är jag och många med mig med på resan även om vi inte sänder någon kommentar. En anledning kan vara att reseskildringen är så uttömmande och komplett, så det finns inget att tillägga. Mycket trevligt att följa er genom Europa. En enkel fråga är däremot följande:Det framgår att ni tömde "skrallespannen" innan ni åkte. Var detta som ett test där ni samlade sopor i Tyskland och Schweiz och dumpar dessa i Frankrike ?...och vad säger sedan Portogiserna när ni kommer med sopor från hela Frankrike och Spanien, hmm något att fundera över. Kram på er och ha en fortsatt ren och trevlig resa hälsar vi från Borstahusen.

 

Dragør

29 november 2013 14:55

ALLA vet ju, att Bellinzona ligger i Schweiz! Hur tänkte ni?

 

Dotra

30 november 2013 22:20

Tjaba!
Något har hänt med dagens uppdatering från Grenada - det går inte att kommentera! Om det beror på inlägget i sig eller på SBS hos denne som försöker kommentera, det vet jag inte....
Idag har adventsljusstakarna kommit upp på Kakan. Äntligen lite ljulstämning i detta ljumma höstväder:-)
Dessutom har morfar varit på besök, båda barnen har ridit och hästarna har flyttat från lösdriften till box, mysigt!
Ha det riktigt bra, kram på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...