Våtaste dagen på 75 år i Phoenix norr om oss. Skyfallen och åska

n avtog lite framåt lunchtid. Tv:n var utslagen, utanför dörren st

od vattnet decimeterhögt och vi fick varningar på SMS. Det här är på allvar. Vi hade också fått gå barfota från frukosten till rummet.

Icke för ty tyckte Y det var tid för tvätt och strykning. Hon försitter minsann inte tiden i onödan. Sen har hon fullt upp med sin Whats Up i telef

onen. Fick höra om en sprucken höftkula att Boel har badat med barnbarn och att Gittan och Anders är hos Lina och lite annat. Vilken tid vi lever i.

Hon går ju i affärer ibland därför hittar jag nya saker i MIN väska dagligen. Hennes egen e visst full. Skor, handdukar och tröjor. Sånt hittar jag.

Hon börjar dock bli lite orolig. Vill redan nu, två veckor innan vi ska flyga, att jag kollar med SAS hur många väskor hon får ha med sig hem!

Väl ute på vägarna till Tombstone var vissa trafikljus ur funktion, nedblåsta palmgrenar låg på vägarna och folk körde långsamt.

Tombstone är staden där vår bekanting Wyatt Earp och hans bröder faktiskt levde på 1880-talet. Som Sheriff och vice. Bird Cage var inte en Saloonen endast utan teater, spelhåla och plats för kvinnor med lätta fötter. Wyatt skilde sig och gifte sig med en av dem. Se filmen Tombestone. Den visar allt och är inspelad på plats.

Historisk mark.

Förutom Bird Cage Theater fungerar den ursprungliga domstolen som museum idag. Himla intressant. Inte minst för den cowboy som en av oss. Y var precis lika entusiasmerad! Det hälsar hon särskilt.

Cowboyen är densamme som var här i Tucson för drygt 20 år sen och bodde på ranch och red i den vilda naturen. Ranchen finns kvar, heter Tanque Verde och dit kör vi i morgon.

Tennessee WalkIng Horse heter en hästras som har en "gated" gång. Det är som att sitta i en fåtölj. Den har vi blivit rekommenderade. Dels av en dam som driver en western ware affär och dels av en ytterst trevlig hovslagare som stannande och frågade om vi hade problem. Vi som bara stannat för att hämta mer snus från baggageutrymmet.

Sådan häst vill man ha!

I Tombstone öste det ner. Och åskade det infernaliskt. Det slog ner mitt på hvuvudgatan Allen Street, ljuset i affärerna slocknade och folk var lite i chock. Precis som hästarna som drog diligensen.

Denna dag en höjdardag. Countrymusiken flödar och vi är i cowboyland. Westernland av högsta märke. Vi njuter och trivs.

I morgon ser vi en parkeringsplats för passagerarflygplan och kör norrut mot Grand Canyon.

Ps. Vår Deputy Sheriff i Jacumba skickade en bild på honom och en bartender på Crystal Palace Saloon i Tombstone. Den bifogas. Där kikade vi så klart in. Kulhål i väggarna berättar om svunnen western-tid.

 

Dragør

9 september 2014 20:15

Oj, så spännande alltsammans! Vi följer med så gott vi kan, och förstår att ni trivs som foten i håsan. Men vojne, vojne sicket oväder ni har därute i öknen. Har sett på dansk TV, att marken runt Las Vegas inte kan absorbera allt vatten från ovan. Det värsta på 1000 år, sägs det (men vem kommer ihåg så långt tillbaka?)Kanske en bra idé att investera i två par gummistövlar innan ni kommer dit. Då blir det ju till gengäld drag under galoscherna på allvar!!
Må väl, och kör försiktigt. Kram till er båda!
PS: Y's sesamknäcke tog slut på en halv timme...

 

Dotra

9 september 2014 22:14

Tja!
Roligt att ni fått igång bilderna! De kompletterar texten så bra - framförallt bilderna på er scheriff! :-)
Hoppas ni inte blir alltför blöta, och att vägarna inte regnar bort! Gummistövlar låter som en bra ide!
Kram och godnatt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...