( vi tog inte med oss någon PC. Endast en iPad och en Samsung läsplatta. Ingen av dessa har någon USB-ingång. De har heller inte Flash som krävs för att perfekt hantera denna blogg. Det går inte att redigera text eller ens placera bilder där man vill. Därför hamnar saker och ting ibland lite var som helst. Men vad gör det, vår minnesblogg kommer ge oss det vi vill ha om tio år. Och tjugo! Vid 87 och 81 kommer vi vara lika nöjda.)
Vår längsta dag på vägarna hittills och förmodligen på hela turen gick från Tucson till Grand Canyon. Ungefär sex timmar.
Ranchen Tanque Verde blev första stoppet och det var ett trevligt återseende. Hästarna var sig lika om än de som var där för plus tjugo år sedan inte längre finns bland oss.
Vi lämnade de karaktäristiska kaktusarna bland berg och på slätten med en temperatur av 95 F, för att efter ett par timmar passera Phoenix, huvudstaden i Arizona.
Ett mäktigt bergsmassiv låg framför oss och vi hade inte en susning om att vi skulle komma till ett skidområde i vackra Flagstaff.
Redan långt innan ändrade naturen karaktär. Vi var på väg uppför och temperaturen sjönk. Under en kort skur var den nere på 56. Klart under 15 grader C.
Tallskogen och gröna saftiga gräs hade inbjudit hästägare till att bygga hästgårdar. De låg tätt och hästarna var många. De hade obegränsat med utrymme i jämförelse med de som trängdes i små hagar på Tanque Verde.
När vi kör pekar vi och ber den andra att titta än hit än dit. Det är egentligen obeskrivligt hänförande med alla dessa milsvida till,synes oändliga platåer. I morgon blir det Grand Canyon och det måste vi nog avstå från att beskriva. Gå in på youtube vet vi.
På vägen ett stopp för en coffea to go, en muffin och en donut. De första så här långt. Trafikrytmen är lugn och behaglig. Oftast runt 100 km/timma. Amerikanen är mycket hjälpsam i trafiken.
Sen klassiska Route 66. Att Flagstaff ligger på vägen och innehåller en bit av Route 66 visste vi men inte att det låg i alpint område. Det märkliga är att det växer väldigt högt upp. Det var faktiskt lite extra att köra 66:an. Kultstatus som den ju har. Folk reser till USA bara för att köra den. Vi fick det på köpet.
Där området Gran Canyon börjar sju åtta mil innan ravinerna breder en gigantisk platå ut sig. Sådan vidder finns ingenstans i vår land.
Nu har vi dinerat och förbereder sänggående för att ställa klockan tidigt. Vi ska uppleva soluppgången på plats. Dessförinnan slinka ut och i en becksvart natt se miljoner stjärnor på himlen. Det är alldeles klart och morgondagen ska bjuda sol från klarblå himmel.
Godnatt! Sover gott gör ni redan i detta nu.
Gomorron!
Dragør
10 september 2014 19:31
Ring till Björn i NYC, och fråga om han har något att berätta!
Dragør
10 september 2014 19:40
... som har med en HIO att göra, och som börjar på P
Dotra
10 september 2014 22:36
Ok, onkel Bo, nu gjorde du inte bara Nybergs nyfikna! En och annan Klinge vill ju oxå veta - och begriper inte ett dugg! Jag hoppas denna blogg avslöjar familjehemligheter...? ;-)
Jag vill veta mer om ranchen! Inga ridturer? Lassokastning?
På Kagan har kvällen ägnats åt att sortera barnkläder inför Böbas barnloppis på söndag, inte ett dugg spännande att rota i alla kassarna :-(
Kram och godnatt!
Dragør
10 september 2014 23:29
Medger att meddelandet är lite kryptiskt, men det är helt medvetet.
Jag tycker att Björn själv skall få lov att avslöja den glada nyheten. Så Kage-konan får bärga sig lite till; tids nog får hon och övriga säkert veta vad som har gjort oss andra så glada och överraskade idag. Sov på den! Och go'natt.