Dagen till sjöss flöt behagligt på i vackert väder. På soldäcket i fören på 13:e etage råder lugn och ro och de som söker det söker sig dit. På tolvan vid poolen är det fart och fläkt, musik och tävlingar. Var och en gör det den vill. Freestyle Cruising och inga måsten.

The Master of the Ship, Captain Mattias Andersson och vi åt en helt igenom fransk meny på Le Bistro. Man känner sig lite speciell då man har kaptenen vid bordet. Vi lovar.

Warnemunde blev ju en positiv överraskning. Det blev Tallinn också. I den gamla stans medeltida kvarter tar man fasta på det medeltida och bjuder musik, klädsel och menyer med anor. Kulissen är urgamla murar, kyrkor med lökkupoler, hus som på Gustav Vasas tid, och långt innan honom förresten. Matställen ramar in hela torg och ringlande kullerstensvägar.

När två kryssningsfartyg och alla färjorna från Finland och Sverige lagt till blir det en folkfest utan dess like. Tallinn e toppen och rekommenderas å det bästa!

Här ett litet urval av bilder

En skön japanska såg Tallinn genom selfies! Tog garanterat några hundra bilder (överdriver inte det minsta) på sig på det gamla huvudtorget. Hon log förföriskt med ögon och leende mun mot sig själv…  Efter ett tag blev hon en attraktion själv och så här fin är hon. Selfie och selfish går nog lite hand i hand...

I morgon blir det Putinland. Ryssland!!! Före detta USSR, Sovjetunionen… bara namnet kan man få rysningar av. St Peterburgs många otroliga sevärdheter har inte mycket med Sovjetunionen att göra. KGB-centraler och statsfängelser undantaget. Det mesta handlar om Tsarer, Rasputin, balett och imposanta byggnadsverk, trädgårdar och sådant. Och vemodig musik. I Tallinn satt några ryssar och uttryckte sig vemodigt till mollstämd dragharmonika. Av mycket gammal modell.

Hur som helst ska det bli riktigt spännande och intressant att se allt då vi väl kommer in i landet. Vi förespeglas utdragna passkontroller och visumregler som undantas då man köpt en organiserad tur. Stenkoll vill dom ha på vem som kommer in i landet.

Vill man göra något på egen hand får man vara så god att söka visum.

Hur många flyr till Ryssland frivilligt egentligen? Det är väl bara han Snowden (tvungen) i moderna tid. Före detta Engelska och amerikanska spioner (tvunga) under kalla kriget.

Man behöver egentligen aldrig ta sig längre bort än till Warnemunde. Här finns allt. En jättestrand med Strand Körben. Små korgar i tusental som man sitter kungligt i och som läar mot vinden. Även dagens kuling. Dessutom finns här genuin Rostocker öl.

Bild på strandkrogar på jättestranden

Warne eller Warnow mynnar här och på ömse sidor är folklivet livligt, restaurangerna många och butiker (für die damen) i överflöd. Litet, mysigt, genuint och mycket mycket trevligt. Väl värd en riktig rekommendation.

Bilder från den livliga hamnen

Vi tog doppet i en skummande och högt böljande Östersjö, lunchen hos en korvhandlare som sålde CurryWürst (vår gamla favorit från Berlin) och på en restaurang som var specialiserad på den lite udda kombinationen fisk och fläsk! Vi är ju i Tyskland, tack och lov. Eller Got Sie Dank (Gud, vi tackar dig, det låter lite så i alla fall, men det är nog inte helt korrekt. Ser fel ut i skift).

Vad kan väl smaka bättre efter badet en solig varm sommardag i lä än en kall Rostocker Pils?

Vi har inte klagat det minsta men nu bebor vi en mini-svit på elfte däck. Kungligt så det förslår. Vi gjorde ett kristligt byte. Kaptenens ord ombord smäller högt. Högst. Kapitän, Wir Danke.

I morgon, morgens på tyska, blir det en avkopplande dag till havs. Ljudbok, gigantisk pappersbok, pokerturnering, frukost, lunch, middag och mellanmål, dopp i poolen och lite annat smått och gott. En drink kanske? En behaglig dag i alla fall innan Tallinn tar vid.

Vad Merkel sa vet ni redan. Men vad tänker hon månne? Om Grekland.

Gårdagens bild från bryggan.

Bilder från hamnen, brygga och stranden uteblir. Nu går det ju för bövelen inte att hämta iPhone bilder på den här pc:n. Tar endast från Samsung. Handhavarfal. Javisst är det det. Så klart. Återkommer med dem.

Det som möjligen kan smaka bättre än en Rostocker Pils en solig varm sommardag i Warnemunde är en kall Rostocker Dunkel. Prost!

Ja, den stora turen att ha en god vän som Master Of the Ship har sina uppenbara fördelar. För oss visste vi det skulle bli en höjdare att segla norrut genom sundet. Det såg vi verkligen fram emot från början men döm då om vår förvåning och glädje då vi blev inviterade till bryggan för att njuta seglatsen med panoramavyn därifrån.  Jisses.

För nio dagar sedan följde en av oss Norwegian Stars majestätiska framfart från Parapeten (den andra, hon Y, var i Skagen med sina kompisar) och idag vet vi att ögon följde oss på vår väg. Vid fiskargumman i Landskrona, på shipfinder i Dragör och från fria bad i Helsingborg.

Visst är det majestätiskt och visst är det något visst att med ögon följa fartyg på väg…

Tack vare den ultramoderna tid vi lever i (SMS) blev vi varse att inte endast ögon följde oss. I Kaptenens utmärkta kikare såg vi hur våra utlovade vinkningar mot fri bad och Lasse & Marianne besvarades med all önskvärd tydlighet och skärpa. Och vi vinkade från styrbords bryggvinge.

… vårt kryssningsfartygs första mål är nu Warnemunde och Rostock.

Blir det badväder ska vi ut på den breda stranden alla sett, men låtit vara ifred, vid ankomsten från Gedser. Nu blir det allvar och bad i södra Östersjön.

Att ta sig fram och åter ända till Berlin bryr vi oss inte om.

Tacksamma, nästan lite rörda (det flaggades gult och blått i Dragör ikväll!) tar vi farväl av denna dag och ska nu törna in (sjömansspråk för att gå och lägga sig och sova sött och gott). Vår sista hälsning blir meddelandet om att det var prime-rib-kväll ikväll. Fantastik fina var dom. Ribbarna och kvällen.

Ps. imorgon kommer bild på Kapten och bisittare och det kan med en gång sägas att man nog på bild verkar aningen korpulentare än i verkligheten.

Ps II. Star är "Refurbished", nyrenoverad och riktigt fräsch...

Till slut; hur f-n ska det nu gå i Grekland? Nån som vet??? Vi kollar med Merkel i morgon i Tyskland!

Tidigare Staff Captain Mattias Andersson har sedan en knapp månad tagit över, och är nu högsta hönset och Captain på Norwegian Star. Vi fick ett mejl om den uppgraderingen och då Star under sommaren kryssar i norra Europa ville vi naturligtvis hänga med honom en sväng.

Norwegian Star:

Sagt och gjort, så den 5 juli checkar vi in på Sun vid kajen i Ocean Hamnen i Köpenhamn och tar oss en nio-nätters kryssning.

St Petersburg är väl huvudnumret men vi kommer även till Warnemunde, Tallin, Helsingfors och vårt eget sommarfagra Stockholm. Vid inseglingen genom Stockholms skärgård kommer vi ställa klockan i arla morgonstund.

Vi ser så klart väldigt mycket fram emot dessa tio dagar. Får vi svensk högsommarväder är det toppen, att passa på och se St Peterburg under två dagar blir ju toppen och sen vet vi att vistelsen ombord också blir toppen. Lite alldeles extra då Mattias sitter just på toppen!

Rutten;

Det hela blir ju inte sämre av att Star på grund av sin storlek först måste gå norrut genom sundet, runda Själland och ta Stora Bält söderut för att komma in i Östersjön. Vi kommer således passera Helsingborg vid 18.30 på söndag.

Lars-Erik och Marianne hade den stora förmånen att mönstra av samma Norwegian Star hemma i Helsingborg efter deras 29-dagars kryssning från Los Angeles. Då var vi bland välkomstkommittén. Nu ska vi från sjösidan vinka till det herrskapet på parkettplatsen vid fria bad. Sen vinkar vi till Tilde och Lykke utanför Viken och till Berit när vi passerar Höganäs. 

Då Himmelska Fridens Torg är så väldigt stort, den Förbjudna Staden så obegripbar, Sommarpalatset så magnifikt, den Kinesiska Muren så otroligt lång och beijingborna så ofantligt många kan denna reseblogg inte låta bli att publicera detta inlägg.

Tanken var att låta bloggen vila men anstormningen av intryck blev bara för mycket. Vår blogg är ju tänkt som stöd och minnesbank för framtida nostalgiska minnesresor och återupplevande av svunna tider och resor vi tillsammans rest. Beijing ska ha sin rättmätiga plats bland dessa. Minnen.

I tre dagar fick vi tillsammans med fjorton andra BIG Travel-gäster se och uppleva Beijing, eller Peking man sa tidigare. Det var en upplevelse av rang.

Kinesisk kvällsmat och staden i kvällsljus där vi med egna ögon fick se att Kineser visst äter allt på fyra ben förutom borden maten serveras på (och en hel massa insekter, ormar och annat märkligt och för oss ovanligt) fick oss att öppna upp bloggen åtminstone på glänt och skicka iväg dessa rader.

Nu är vi ombord på vackra Sapphire Princess och under vår första dag till sjöss seglar vi mot nya mål, nya länder, nya hamnar. Nya upplevelser som sedermera blir till nya minnen.

På grund av vårt geografiska läge förklarar internetgubben att uppkopplingen mot nätet är så miserabel. Den är genomusel och därför är alla de bilder vi tänkt skulle ackompanjera texten kvar i våra telefonminnen. Vår guide Connie var och är en pärla. Hon skulle synas bland bilderna. Hon är en behållning värd att minnas.

Till kvällen är vi av en 79-årsjubilar bjudna till enkelt samkväm efter att vi tidigare idag uppmärksammat honom med skönsång och present.

I morgon onsdag blir det Busan i Södra Korea kanske hittar vi en hotspot med fritt internet och lägger till några bilder. Vi får se. I Norra Korea finns inga hotspots och människorna där får inte se något av internet. Inte denna dörröppning och inget annat.

Kaffekokaren fräser, vi är nymornade och ska ta en sista hotellrumskaffe innan vi ger oss av till en sista shoppingrunda på en Outlet på andra sidan Bay Bridge.

Wharf stavas så men det vet inte paddan som ibland ändrar lite på mycket.

Det är 3300 miles vi kört. Att siffran 2600 tidigare dök upp var inte paddans fel. Det var dålig huvudräkning. Ibland har vi kört med Country musik, ibland med Oldies och ibland utan någon musik alls.

Som framgått är viså där riktigt nöjda med allting på den här finfina roadtrippen. De naturscenerier vi fått uppleva går utanpå det mesta.

Att gå runt på Alcatraz med lurar på öronen och få höra om förhållandena här fram till 1963 är motbjudande men intressanta. På Statsfängelset i Yuma hade de inburade det dock än jävligare. Det var förstås ytterligare 50 år bakåt i tiden.

På fygplanskyrkogården Pinal Air Park i Arizona stod hundratals uttjänade Boeing 747:or, många DC 10:or och lite annat.

Längs alla Highways kantas vägrenarna av resterna av exploderade lastbilsdäck.

I övrigt rent och snyggt. Dryga böter för nedskräpning. Dyrast vi sett är $2000, billigast 500.

Då stigningarna i öknen är som störst och värmen som högst rekommenderas det att stänga av AC:n för att minska risken för överhettning. Vi såg ett par bilar som stod med motorhuvarna uppe. På något håll stod även tankar med vatten i det fall man skulle behöva fylla på

.

Det varnas mycket för Björn här i bergen. Den Björnvarningen borde ha satts upp på golfbanan han kom till, slog ett konstlag, gjorde hole-in-one och körde hem med Porschen som var en extra gratifikation till den som skulle lyckas med det som egentligen in händer. Björn K heter han med slaget. Golfbanan ligger nog runt New York någonstans. Här i USA är som bekant allt möjligt.

Nu är vår reseblogg slut för den här gången och vi har nu en plats på nätet att komma tillbaka till för att i minnena återuppleva allt igen. Dagbok e bra.

Nu ska det bli gott att komma hem

Så, då e vi framme!

Icheckade på Holiday Inn Express i Fishermans Warf har vi nu tre dagar och två nätter innan SAS flyger hit och hämtar oss sen lördag eftermiddag.

Vår roadtrip har nu tagit oss till vägs ände och dagens tur från South Lake Tahoe var som vanligt full av synupplevelser.

Från Kit Carson Pass på 8574 FT var utsikten så klart strålande. På vägen ner genom tallskogen var det nästan trolskt men absolut vackert.

I Pine Grove serverade en svenskättling det bästa baconet man kan få. Lite tjockare skivor. Stället mycket genuint och trevligt.

En annan svenskättling vi mött var en 89-årig dam som med son och sonhustru var i Virginia City. Hon sjöng "Hälsa dom där hemma, hälsa far och mor". Det hade hennes morföräldrar lärt henne även om de sista fyra orden kanske inte var så välartikulerade. Jättetrevligt hur som helst. Hon blev lite rörd, faktiskt.

Att det blev väg 88 över Carson Pass berodde på att väg 50 som vore normalt var avstängd på grund av skogsbranden.

Det blev dock en höjdare. Efter Pine Grove kom vi ner på jordbruksmark. Halmgult gräs över hela nejden. Big Valley är en väldigt stor böljande dal! ( vi har Brösarps och Glumslövs backar men dom har Big Valley! Som från Hallandsåsen till Malmö minst och brett som bort till Kristianstad. Minst.

Boskapshjordar, hästhagar och rancher överallt. De flesta rancher med "äreport" gjord av två stockar med en tvärslå över. Ofta med namnet hängande i kedjor under. Praktfullt

Efterhand ersattes betande djur av odlingar av alla slag; vin, äpple, valnötter, tomater och en massa annat.

Om det är så enkelt att det man ser för stunden är det vackraste man sett så förringar det inga andra platser. Stå på Kopparhatten i Skäralid så är det det vackraste för stunden. Uppe på Kullaberg likaså. Och Hilleshögs dalar så klart.

Nu väntar krabbeben. De där riktigt långa benen som sitter på krabborna från Berings hav i Alaska. Varmt smält smör att doppa i! Innan dess åtminstone en Clam Chowder Soup.

Gokväll!

Tiden går aldrig så långsamt som då man sitter på en plåtbänk vid utgångskassorna på Walmart i väntan på en fru som är inne i affären för att göra kap. Det är nästan så man är villig att ta tag i nästan vilken fru som helst med en välfylld shoppingvagn och bara sticka. Fast bara nästan. Man är ju nogräknad.

Walmarten låg i Gardnerville men efter den hände det saker.

Dalarna innan Gardnerville och hela vägen till Carson City och vidare norrut består av gulaktigt bördigt bete och där ser man 10 000-tals betande nötkreatur.

Utspridda rancher i ett oerhört vackert landskap med berg på alla håll gör anblicken nästan pastoral. Väldigt vackert. Fick man börja om sitt liv som ranchägare i dessa dalar vore detta ett sällsynt bra alternativ. Det erbjuds ju emellertid inte, men WTF.

Lake Tahoe, som blev vår favoritsjö för tio år sedan och Annika Sörenstams för hur långt tillbaka vi inte anar (hon har ett hus här någonstans), har vi nu kört både på västra (tio år sedan) och östra sidan (idag) och finner båda lika bedårande.

Här är det riktigt fint på alla sätt. Naturen, storslagna vyer, resorter, ja, alltihopa kan man säga.

Sedan fyra dagar pågår en intensiv skogsbrand söder om Sacramento längs I 50. Igår i Carson City skymdes kvällssolen av ett gigantiskt rökmoln. Idag har det blåst från sydväst och rökplymen ligger norr om oss där vi bor på den södra stranden.

Den vägen, Interstate 50 tar vi imorgon till San Francisco.

I morron ja, men idag då.

Ja, vi började dagen med frukost i Virginia City. Westernstaden som idag är kommersiell men inte desto mindre genuin. Här använde Samuel Clemens för första gången sin pseudonym Mark Twain. Han Skrev för det lokala bladet. Hade dessförinnan vaskat guld. Blev framgångsrik men med tuffa familjeförhållanden. Frun dog tidigt, flera barn med svåra sjukdomar. Slutade sitt liv ensam och utblottad. Trots stor framgång världen över.

Läs gärna högt ur Tom Sawyer och Huckelbery Finn för barn. De är roliga och fängslande men med allvarlig botten och underton. Hans bok "Roughing it" handlar om tiden i Virginia City där det ännu idag springer vildhästar på sluttningarna

  .

Boendet idag på Stardust South Lake Tahoe tilltalar verkligen den på Walmart så innerligt saknade frun. TimeShare lägenheten har allt hon någonsin kan önska och utanför spelar just nu en trubadurkille Mustang Sally. Poolen är varm, duschen den bästa hittills och allting designat och klart.

Bilderna på konstiga bilar tidigare visade japaner som testar nya, kamouflerade bilar i öknen. Jättehemligt.