Nu har vi sett dem, Cheops och två andra faraoners begravningsmonomuent i Giza; tre mäktiga pyramider som ger enastående perspektiv i landskapet. Sedda från olika håll ger de olika djup och sedda med Sfinxen i förgrunden blir det hänförande.

Hänförande är däremot inte Kairo. Skitigt och rörigt och vackert bara vid vid Nilen.

På kajen på morgonen stötte vi ihop med två trevliga damer, Mary Pat Nuezel och Shirley Poirier från Sacramento, California. Dom skulle övernatta i Kairo men bilen som skulle hämta sågs inte till så vi slog oss samman och hittade Mr Happy som hade en fin buss, en chaufför och en son under guide-upplärning. Han skulle minsann se till vi fick ett fullödigt program i kulturens högborg.

Två och en halv timma i minibuss ger massor av tid till småprat och diskussioner. Våra handlade om ateism och tro, fanatism och fundamentalism och om George W Bush och diskussionerna var givande och intressanta. Mr Happy deltog från sitt muslimska perspektiv och spydde galla över USA:s förra president.

Både Shirley eller Pat är övertygade demokrater och grundligt överens om att Bushs tid vid makten varit förödande för USA. De var överens med Mr Happy om att kriget var ett gigantiskt misstag men han lät sig inte nöjas med det utan fortsatte att agitera arrogant och nedlåtande. Våra amerikanska vänner svalde och lät Mr Happy hållas, delvis understödd av sin son Mohammed.

Mohammed förresten, visste minsann lite om Sverige eller vad sägs om följande; I Sverige tjänar man så mycket pengar och har allt man kan önska och då blir livet så tråkigt av man tar livet av sig…

Efter pyramiderna ville Mr Happy att vi skulle vidare i hans program genom att:

1.       Åka till en parfymfabrik där man koncentrerar blomsaft två gånger.

2.       Åka till Papyrys Center.

3.       Åka till hans kompis Bazar (vi stannade utanför en liten affär med vad det såg ut som; uteslutande skräp.

Vi valde vänligt men bestämt och unisont att tacka nej till alla tre förslagen.

Efter lunch i en restaurangbåt på Nilen var det dags att leta efter californiatjejernas hotell. Det tog sin lilla tid men då vi väl hittat det och tagit en antik, skitigt och oläcker hiss 15 våningar upp och gått ytterligare en våning till receptionen (!!!) startade dramatiken.

Två arroganta typer (ja, dom också) började skrika om att våra damer skulle betala för transporten som uteblev. Detta tillsammans med den usla och äckliga hissen och en icke-inbjudande reception på detta kanske två-stjärniga pensionat gjorde att våra damer inte alls ville bo där. Lite palaver och högljudda diskussioner uppstod men det slutade med betalning av rummet (45 dollar), skraltig hissfärd ner och två glada sacramentobor som åter äntrade den lilla bussen för återfärd till Alexandria.

Den blonda Y, som inte fick plats i hissen, tackochlov, fick under de kanske fyrtiofem minuterna som gick ett otal antal visslingar, förföriska blinkningar och tillrop från manliga egyptier. Hennes blonda svall satte tydligt fart på hormonerna i oskyldiga män. Inte så konstigt att de måste klä in sina egna kvinnor från topp till tå eller under alla förhållande täcka deras huvuden. Hur skulle det annars gå?

Under hemfärden till vår kryssare fortsatte insinuationerna från Mr Happy men han fick inte stå oemotsagd hela tiden. Han gjorde ett stopp för att be då gick vi på toaletten.

När han sedan började påminna om dricksen han och hans besättning skulle ha var måttet rågat. Varken våra vänner eller vi var det minsta intresserade att dricksa en tölp. Han var förövrigt ingen guide, han hade en minibuss, en chaufför och en son under upplärning. Det var allt.

Mr Happy var kanske inte så glad men vi var å andra sidan heller inte glada för Mr Happy.

Efter en välbehövlig dusch träffades vi fyra i Cagney´s Steakhouse och hade en riktigt trevligt stund med de bästa stekar båten har att erbjuda.

Våra högljudda skratt lockade över en Herre från Boston till vårt bord. Han hade ridit Kamel för 200 dollar… var pensionerad begravningsentreprenör förrsten.

Det är kanske inte så märkligt att just kamelförarna också är några arroganta och aggressiva typer… dom blir ju bortskämda av exempelvis herrar från Boston.

Idag ger vi oss ut i vimlet i Alexandria för att titta på egyptisk bomull. Bland annat.

Dagen till ära ha vi det stora nöjet att skicka våra tankar och lyckönskningar till Katarina Karringer som idag firar sin dag.

As a courtesy to our international visitors we can inform that the picture of today shows the three happy ladies in front of Mr Cheops gigantic tombstone; left Pat, middle Y and to the right Shirley. All happy then, and happy today after our debacle in Kairo, Egypt. Mr Happy is out of sight, though.Vi hörs…