Vi hade precis anlänt till kryssningsterminalen i Miami och då vi var tidigt på plats fanns i princip inga köer. Snabbt och lätt gled vi in i de bandförsedda fållorna som var ansedda för alla de kryssare som skulle komma och reglera de köer som senare skulle uppstå

.

Efter halvannan minut hörde vi henne.

-Hallå Nybergs!

Efter att ha vänt våra huvud cirka 45 grader såg vi två människor vi kände igen från webben. Det var så klart Karin och Kjell Jansson.

Så snabbt gick det alltså för oss fyra att sammanstråla. Fyra individer bland kanske 4000.

Efter handskakningar och incheckning åt vi lunchbuffé tillsammans på femtonde däck. Det runda bordet vätte mot fönstret och fönstret mot fören. Det bordet har en alldeles vidunderlig utsikt.

Karin och Kjell från Vejbystrand är ute på en fantastisk resa och äventyr. De senaste sju månaderna har de kryssat runt på sina båda BMW motorcyklar i USA. En på 1200 och en på 800 kubik ungefär. Sen snart två år har de via Ryssland, Asien och Australien nu även lagt USA till sina digra dagboksanteckningar. Nu skall de under ett par månader köra runt i Spanien och Portugal och småningom, framåt midsommartid, komma åter till Sverige. De kommer att anlända med Scandlines till Helsingborg och vi kommer tillsammans med en massa andra bilda välkomstkommitté på kajen

.

Om deras strapatser, öden och äventyr på sin jordenruntare läser ni mer på:

http://kjellokarinab.se/wordpress/

På H20 eller också håtvåo, gjorde vi sedan det vi bestämt; med två flaskor bubbel i ishinkar vinkade vi farväl till USA då vi såg siluetten av Miami sakta försvinna i fjärran.

Alla förstår säkert att KjelloKarin har allt att berätta. Om vurpor och möten om folk och upplevelser och allt annat. Vi är idel öron och minns med förtjusning den lilla episoden om tältning, fiske och lägereld i en öde vildmark i Australien.

Båten då, Epic. Ja, hon är gigantisk. Troligen världens tredje största kryssningsfartyg.

Vacker som fartyg och skepp och båt är hon nog inte. Eller rättare sagt det är hon inte, det är vi överens om. Men nu är det ju som bekant inte det yttre som räknas. Det är insidan.

Hon är fullproppad med attraktioner och saker och företeelser som vi kommer återkomma till.

I detta nu sitter vi på vår aktra balkong i tjugo graders värme och ser solen stiga upp, på styrbords sida har vi ett annat kryssningsfartyg som tycks ha ungefär samma korsa-atlanten-rutt som vi. Nu är det strax dags för frukost, sedan får vi se. Första hela dagen är inledd…

bilderna visar glad nordvästskånska kryssare, Miami i fjärran och utsikten från en akterbalkong på epic... håll till godo

 

Dragør

8 maj 2011 15:01

Glömde för resten att utdela en haj-varning för Mexikanska Golfen vid just Fort Myers.
B-b-b-beklagar, men ni tycks ju har klarat er bra ändå, med alla tår och lemmar i behåll.
Mellan Miami och Azorerna finns det absolut ingenting; inga fabriker, bilar eller shopping- malls (annat än den på bauden förstås). Bara blått vatten, frisk luft och förhoppningsvis en massa sol!
På vägen dit passerar ni Sargasso Havet där ieauålen ynglar, så ut med snöret från aktern och ta med ett par hem - luad eller rögad spelar ingen roll. När ni kommer in i Bermuda Triangeln, så får ni akta er för att inte hamna i en tidsficka, och komma tillbaka till 1942!
Om ni har tur, så är chancen stor för att ni skall kunna se valar när ni närmar er farvattnen
utanför Ponta Delgada om några dagar.
Må väl på vägen dit!

 

Lasse

8 maj 2011 20:12

Ställer gärna upp på en skål i champagne, dels för att ni nu är ombord och dels att ni så snart funnit ert resesällskap, Karin och Kjell, innan ni ens kommit ombord. Fantastisk trevlig story där ni säkert har mycket gemensamt att delge varann..... Skååål. Därför önskar vi er också en fortsatt trevlig resa.

http://bmaj

 

Dotra

8 maj 2011 20:47

Ja jisses vilket snabbt o enkelt förstamöte ni fick med era nya vänner. Dessvärre har jag inte tittat på deras blogg, får se när andan faller på. Det ser helt underbart ut på alla bilder som ni lagt ut, både från land och till sjöss.
Sakta i backarna med vinterboende - kan ni inte börja på närmre håll så vi andra kan få vänja oss lite långsamt......
Här går det mest lite lagom framåt, lite spikat o sågat där uppe, lite fixat i trädgården, lite städprylar som luftats, lite flås-träning på studsmattan med Linn, lite traktorkörande med Anton, en del ridet o lite gräs klippt. Idag kläckte Linn ur sig nåt igen - när Linus bad henne hämta en hammare så svarade hon "varför då? Du har ju också pigga o fina ben....." Jaa, vad svarar man på det? typ hämtar sin hammare själv... :-)
kramis
Storan

 

Miriam

9 maj 2011 09:23

Ja, ni ser ju verkligen ut att trivas. Hoppas på en fortsatt trevlig resa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

ja, imorgon är vi hemma och ikväll har vi njutit en ank-middag på Ratskeller i Lubeck. Då tarvas några reflektioner.   Så här vackert är det i en av de många fina matsalarna       Under vår avslutande måltid under valven i rådhuskällaren tack...

När livsandarna är hos oss båda är det fint att komma till gamla hansastaden Bremen. Julmarknaden är stor och innehållsrik, vi träffade många gemytliga och trevliga tyskar på våra stopp bland gluewein och annat.   Dagens lunch på Bremen Ratskelle...

... fick Y en magåkomma och vi körde raka vägen hem.   Inatt i Baskien fick den andre någon form av åkomma. Feber och ont i kroppen. Och lite magont.   Därför kör vi nu mot Helsingborg. Dagsformen får bestämma tid och plats för våra stopovers...

Fenomenet i USA har spridit sig. Finns visst nu överallt. Även här och det gjorde vår lunch 50% billigare. Blev vi lyckliga eller lyckligare av det? Knappast. Men imponerade och belåtna oavsett;    Pumpasoppa med krispiga krutonger och tryffelolj...

Ja, Spanien bjuder stora variationer. Vi är 103 mil norr om Rota och har passerat det fascinerande spanska höglandet igen.  Att det är fascinerande konstaterade vi för en månad sedan på väg söderut. Nu norrut och det har hänt en del under den tiden. ...