Vi hade precis anlänt till kryssningsterminalen i Miami och då vi var tidigt på plats fanns i princip inga köer. Snabbt och lätt gled vi in i de bandförsedda fållorna som var ansedda för alla de kryssare som skulle komma och reglera de köer som senare skulle uppstå

.

Efter halvannan minut hörde vi henne.

-Hallå Nybergs!

Efter att ha vänt våra huvud cirka 45 grader såg vi två människor vi kände igen från webben. Det var så klart Karin och Kjell Jansson.

Så snabbt gick det alltså för oss fyra att sammanstråla. Fyra individer bland kanske 4000.

Efter handskakningar och incheckning åt vi lunchbuffé tillsammans på femtonde däck. Det runda bordet vätte mot fönstret och fönstret mot fören. Det bordet har en alldeles vidunderlig utsikt.

Karin och Kjell från Vejbystrand är ute på en fantastisk resa och äventyr. De senaste sju månaderna har de kryssat runt på sina båda BMW motorcyklar i USA. En på 1200 och en på 800 kubik ungefär. Sen snart två år har de via Ryssland, Asien och Australien nu även lagt USA till sina digra dagboksanteckningar. Nu skall de under ett par månader köra runt i Spanien och Portugal och småningom, framåt midsommartid, komma åter till Sverige. De kommer att anlända med Scandlines till Helsingborg och vi kommer tillsammans med en massa andra bilda välkomstkommitté på kajen

.

Om deras strapatser, öden och äventyr på sin jordenruntare läser ni mer på:

http://kjellokarinab.se/wordpress/

På H20 eller också håtvåo, gjorde vi sedan det vi bestämt; med två flaskor bubbel i ishinkar vinkade vi farväl till USA då vi såg siluetten av Miami sakta försvinna i fjärran.

Alla förstår säkert att KjelloKarin har allt att berätta. Om vurpor och möten om folk och upplevelser och allt annat. Vi är idel öron och minns med förtjusning den lilla episoden om tältning, fiske och lägereld i en öde vildmark i Australien.

Båten då, Epic. Ja, hon är gigantisk. Troligen världens tredje största kryssningsfartyg.

Vacker som fartyg och skepp och båt är hon nog inte. Eller rättare sagt det är hon inte, det är vi överens om. Men nu är det ju som bekant inte det yttre som räknas. Det är insidan.

Hon är fullproppad med attraktioner och saker och företeelser som vi kommer återkomma till.

I detta nu sitter vi på vår aktra balkong i tjugo graders värme och ser solen stiga upp, på styrbords sida har vi ett annat kryssningsfartyg som tycks ha ungefär samma korsa-atlanten-rutt som vi. Nu är det strax dags för frukost, sedan får vi se. Första hela dagen är inledd…

bilderna visar glad nordvästskånska kryssare, Miami i fjärran och utsikten från en akterbalkong på epic... håll till godo