Nattlig jakt på natthärbärge...

Nu vet vi precis hus Josef och Marie kände sig då de kom till Betlehem. Hon höggravid med Jesus och han helt utschasad efter att hela dagen till fots ha lett åsnan Maria satt på. De skulle ju till Betlehem för att skattskrivas efter påbudet från kejsar Augustus.

När de två kom fram vara ju alla hotellen fullbokade och de fick ta in i ett enkelt stall. Allt därefter är välkänd historia. De tre Vise Männen, korsfästelsen och allt.

Vi lämnade Gran Canyon efter vår mest anslående solnedgång någonsin. Förmodligen den mest anslående vi någonsin kommer uppleva.

Utan förbokat boende började jakten på härbärge. Det första fullt. I avkroken Tuba (vi är i indianland på riktigt och misstänker att Tuba betyder "tuta", som att blåsa och tuta i en tuba) var alla fyra hotellen fullbokade. Framåt nio-hugget nådde vi Page och de åtta första hotellen var dom alla andra också fullbokade.

Det var så klar lite aningslöst att inte ha bokat. Vi är ju i gott sällskap. Se ovan.

Sova i bilen föresvävade oss. Motsvarande stallet för våra kära Josef och Maria.

En serviceinriktad Navajo-ättling gjorde oss den stora tjänsten att ringa tre hotell som tidigare haft lediga rum. De två första hade fyllt upp sina men det tredje och sista visade sig ha ett, säger ett, ledigt rum för oss.

Hotellet visade sig ligga femton minuter utanför Page, vid Lake Powell och har således det fina namnet Lake Powell Resort och Marina.

Halv elva var vi slutligen mycket nöjda och tillfreds installade. På grund av mörkret kunde vi så klart inte se omgivningarna.

Det gjorde vi i morse! Som i ett månlandskap bor vi. I en förlängning av Gran Canyon har vi hamnat i Glen Canyon. Vi har en uppdämning av Colorado River utanför dörren.

Här är så makalöst fint att vi direkt bad om att förlänga boendet här med ytterligare en natt.

Indianland. Ja så till den grad att i stort sett alla på hotellet har native American background. (vi har lite som Dolph Lundgren och Anita Ekberg lite svårt med det svenska språket efter tiden i USA)

Nu ska vi till ett åttonde underverk; Antelope Canyon. Av slump och Google hittade vi detta fenomen som visst är det mest fotograferade i hela Amerika.

Våra foton av Lake Powell Resort och Antelope kommer!

Nästan overkligt, overwhelming och hänförande!

Från solens uppgång kl 06.10 till nedgången 18.34 har vi sett ett av världens sju underverk.Klockan nio lyfte vi med Grand Canyon Airways för en timmars oförglömlig flygning över dettas nästan surrealistiska landskap.Det har tagits mycket bättre bilder men dessa är våra. Håll till godo.

Våtaste dagen på 75 år i Phoenix norr om oss. Skyfallen och åska

n avtog lite framåt lunchtid. Tv:n var utslagen, utanför dörren st

od vattnet decimeterhögt och vi fick varningar på SMS. Det här är på allvar. Vi hade också fått gå barfota från frukosten till rummet.

Icke för ty tyckte Y det var tid för tvätt och strykning. Hon försitter minsann inte tiden i onödan. Sen har hon fullt upp med sin Whats Up i telef

onen. Fick höra om en sprucken höftkula att Boel har badat med barnbarn och att Gittan och Anders är hos Lina och lite annat. Vilken tid vi lever i.

Hon går ju i affärer ibland därför hittar jag nya saker i MIN väska dagligen. Hennes egen e visst full. Skor, handdukar och tröjor. Sånt hittar jag.

Hon börjar dock bli lite orolig. Vill redan nu, två veckor innan vi ska flyga, att jag kollar med SAS hur många väskor hon får ha med sig hem!

Väl ute på vägarna till Tombstone var vissa trafikljus ur funktion, nedblåsta palmgrenar låg på vägarna och folk körde långsamt.

Tombstone är staden där vår bekanting Wyatt Earp och hans bröder faktiskt levde på 1880-talet. Som Sheriff och vice. Bird Cage var inte en Saloonen endast utan teater, spelhåla och plats för kvinnor med lätta fötter. Wyatt skilde sig och gifte sig med en av dem. Se filmen Tombestone. Den visar allt och är inspelad på plats.

Historisk mark.

Förutom Bird Cage Theater fungerar den ursprungliga domstolen som museum idag. Himla intressant. Inte minst för den cowboy som en av oss. Y var precis lika entusiasmerad! Det hälsar hon särskilt.

Cowboyen är densamme som var här i Tucson för drygt 20 år sen och bodde på ranch och red i den vilda naturen. Ranchen finns kvar, heter Tanque Verde och dit kör vi i morgon.

Tennessee WalkIng Horse heter en hästras som har en "gated" gång. Det är som att sitta i en fåtölj. Den har vi blivit rekommenderade. Dels av en dam som driver en western ware affär och dels av en ytterst trevlig hovslagare som stannande och frågade om vi hade problem. Vi som bara stannat för att hämta mer snus från baggageutrymmet.

Sådan häst vill man ha!

I Tombstone öste det ner. Och åskade det infernaliskt. Det slog ner mitt på hvuvudgatan Allen Street, ljuset i affärerna slocknade och folk var lite i chock. Precis som hästarna som drog diligensen.

Denna dag en höjdardag. Countrymusiken flödar och vi är i cowboyland. Westernland av högsta märke. Vi njuter och trivs.

I morgon ser vi en parkeringsplats för passagerarflygplan och kör norrut mot Grand Canyon.

Ps. Vår Deputy Sheriff i Jacumba skickade en bild på honom och en bartender på Crystal Palace Saloon i Tombstone. Den bifogas. Där kikade vi så klart in. Kulhål i väggarna berättar om svunnen western-tid.

Det blev som förutspått skyfall och åska. Det här blir en intressant dag.

Filmen 3.10 to Yuma handlar faktiskt om tåget som avgår då och har Statsfängelset i Yuma som destination. Med fångar.

Det blev extra intressant då fängelset idag är museum. Spännande att besöka. Det var i bruk från 1870 till 1907 och hade hela sydvästra USA som upptagningsområde. Det blev till slut helt enkelt för litet.

Flera personer runt Wyatt Earp och Doc Holiday avtjänade tid här under synnerligen prövande förhållanden.

Y valde bort fängelsemuseet för ytterligare botaniserande i butikerna. Konstigt!

Ännu konstigare kanske det är att snöa in så till den grad på den filmen. Vad vet jag

Tre och en halv njutbara timmar tog turen från Yuma till Tucson. Den var fascinerande och ett enda naturskådespel. Milslånga raksträckor i dalar mellan klippiga berg på alla håll. Namn som Dome Valley, Mohawk Valley och Citrus Valley avlöste varandra.

Coloradofloden som i början är strid och otämjd skapade förr problem genom att svämma över sina breddar. Idag regleras floden genom en mängd dammar. Bland annat Hoover Dam vid LAS Vegas som vi ska besöka. När floden mynnar ut i Mexico är den blott en rännil och bevattnar bland annat Arizonas dalar som blir bördiga och beboeliga.

Naturen runt Tucson är mäktig. Men lite svår att på bild återge på ett någorlunda rättvist sätt. Håll till godo längre ned.

Chaparall heter kaktusen som gav namn åt western-serien. Den är giftig och finns här i miljoner vackra och olika skepnader. Fantastisk.

Det är tur att vi båda njuter av värmen. Finner den behaglig. Knastertorr som dem är.

Nu väntar dock väta och åska ett par dagar. Det ser vi också fram emot.

I morgon Tombstone men först en god natts sömn.

Nedan ett axplock bilder; prästparet i Los Angels, brudparet från förr, natur och kaktusar i en salig blandning.

Vi kom till Yuma 3.40, temperaturen var 104 F. På ett sätt känns det som om vår roadtrip börjar nu. På allvar

Westernfilmen "3.10 to Yuma" är en riktigt bra film som första gången spelades in 1957 med Glenn Ford bland andra och andra gången 2007 med Russel Crowe. Deputy Sheriff Matt McClendon i Jacumba tyckte också det. Att den filmen var riktigt bra!

Vi mötte honom på vägen då vi stannat lite vid sidan om. Han stannade och frågade om allt var okey.

Det blev ett verkligt trevligt möte. Han visste allt om filmer och western och annat. Vi ska ju till den gamla staden Tombstone utanför Tucson och han sa åt oss att absolut gå till Bird Cage. Där i den Saloonen finns en spegel från 1800-talet som Wyatt Earp och Doc Holiday har speglat sig i. Där finns kulhål efter skjutningar och vi ska naturligtvis gå dit.

Ville visa Deputy Sherrif Matt bilden på invånarna i Riverdale, Norrvidinge, som finns på sloppybilly.se men hade tyvärr ingen uppkoppling. Ska mejla honom länken.

Hursomhelst så smakade frukosten i Old Town bacon vilket ju bra då det var det vi beställde. Stekt ägg, korv, kaffe och vatten dessutom. Vi beställde samma sak. Andra dagar har Y valt lite mer nyttigt. Frukt, yoghurt och sånt.

Sen började det. På byways längs gränsen till Mexico med rå vild natur. Berg bestående av stenar endast, svindlande vägar i mer och mer ökenliknande landskap. I Yuma Desert sanddyner. Riktiga sanddyner, som i Sahara. Det hade vi ingen aning om på förhand. Absolut enastående.

Små tromber som virvlade sanden upp i luften var hur vanliga som helst. Ibland trodde vi det brann. Men det var yrande sand.

Staketet, eller muren mellan USA och Mexico har hål. Det visade Matt på. Ibland står det en Border Patrol på varje mile, ibland mer sällan. Dom är i alla fall många. Väldigt många.

Genom öknen står en flagga var 500:e meter. Vid sidan om flaggan står en vit tunna med ett trälock och en sten som tyngd. I tunnan finns flera gallon-flaskor med vatten. Vi kollade.

Ökenvärme är torr och behaglig trots att graderna är så många som 40. Vi gick i poolen och satt väl en halv timma i det varma. Sen fick vi half a rack of spareribs respektive den bästa Prime Rib på mången god dag. Texas Road House heter restaurangen.

Mexikanare åker till Yuma för att handla. Billigare här! Vem visste det? Inte vi i alla fall. Dom bor på,hotellen här. Det finns massor av dem.

Idag mådde vi som katter. Spann hela dagen och vi ser nu fram emot morgondagen.

Att vakna i en skön säng på ett fint hotell, ge sig i kast med frukostbuffén och sätta kurs på sjömanskyrkan och bli väl mottagen av ett trevligt prästpar är inte dumt. Staffan Eklund har redan i år vigt sju svenska par och förra året total tretton. Rekord.

Så blev halva dagen.

Den resterande bestod i lunch utan ostron och en gps satt söderut.

Vi hamnade i staden och halvön Coronado vid San Diego. Precis som det var tänkt.

Det blev ytterligare ett fint hotell (framöver blir det motell längs vägen) med balkong och utsikt, ett stort poolområde och ett lite märkligt restaurangkoncept.

Vår tio-årsdag slutade med solnedgång, italienska köttbullar och en samtalsstund på balkongen med San Diego i kvällsljus framför oss. Romantiskt? Ja,

Vädret är fortsatt bästa tänkbara. Som en varm svensk högsommardag.

Det kommer dock att förändras. Norbert heter orkanen som är på väg norrut längs Mexicos kust. Helgen här kommer bli blåsig och förmodligen regnig. Därför kommer vi förkorta med en dag och ge oss ut i öknarna. Där är det över 100 Fahrenheit har vi sett. Varmare än 38 C alltså.

Innan vi sticker tog vi oss till en Outlet ett par kilometer från Tijuana och Mexico. Här skiljer en nationsgräns överflöde och armod.

Starbucks har gott kaffe och WiFi vilket är väldigt bra då bara en av oss har shoppingskorna på sig.

Prästfrun Maja som har anställning som assistent rekommenderade Joshua Tree National Park. Det kan gott bli så att vi kör dit. Vår ursprungliga tanke var att köra längs gränsen rakt österut till Tucson, Arizona. Vi får se hur det blir.

Att denna reseblogg fortfarande saknar bilder beklagar vi å det grövsta. En vacker dag inom allt för långt kommer endast bilder att visas som ett collage över en veckas Roadtrip.

See ya!