Det var inte Mulholland Drive eller Walk on fame på Hollywood Blwd. Heller inte Venice Beach eller Santa Monica. Det var utseglingen från San Pedro i södra Los Angeles som rörde våra hjärtan.

För andra och sista gången denna resa väckte väckarklockan i telefonen oss. Denna gång klockan sex. Vi hade satt den på ringning då vi absolut inte ville missa inseglingen till LA. Vi visste ju att det var just hit, till San Pedro vi var på väg för att lägga till för dagen. Och det var just här vi gifte oss i Svenska Sjömanskyrkan för sex år och tjugo dagar sedan. Och det var här i hamnen, på restaurangen Ports o Call vi njöt vår bröllopsmiddag med Ostron och Hälleflundra.

Anlöpet från väster passade utsikten från vår balkong på babord sida då San Pedro och Ports O Call ligger norr om inseglingen till Port of Los Angeles.

I skenet från fullmånen såg vi staden. Fyren på yttersta pirarmen ljöd. Dess mistlur hälsade välkommen.

Många av våra medkryssare skulle mönstra av efter sex dagars kryss. Vi är bland de glada som istället har många dagar kvar och därför var det enkelt för oss att passera den långa kö av människor med baggage i handen som väntade på deembarkering. Ett par minuter efter åtta stod vi på kajen och fann snabbt Shutteln som skulle ta oss till Enterprise biluthyrning och utkvittering av en minivan. Den enda hyrbil som stod till buds.

Ett amerikanskt par boende i Tucson Arizona bjöd vi på skjuts till Los Angels International Airport och fortsatte sedan på 405:an norrut till Santa Monica Blwd. Vi passerade Hollywood Hilton där vi bott för drygt sex år sedan.

Sunset Blwd är ett klassisk stråk i LA, den körde vi. På Starbucks Café på Hollywood Blwd drack vi kaffe, åt muffin och donut. Och läste några dagstidningar på nätet.

Sen blev det den spektakulära vägen Mulholland Drive på höjderna högt över LA. Fram och tillbaka. Vackra bilder blev det och spektakulärt är det, som sagt.

För att ha god tid i San Pedro, på Svenska sjömanskyrkan som hyr in sig sedan 20-år i den Norska sjömanskyrkan och på Ports o Call vände vi söderut lite efter klockan ett.

Mottagandet i Sjömanskyrkan var överväldigande. Här mötte vi ordföranden, ekonomiansvarig och assistenter. Det var glada människor som anställda eller som volontärer bjöd in till kaffe och våfflor. Efter att ha återsett kyrkan vi vigdes i språkande vi med kyrkans trevliga representanter och gäster. Många svenska bor uppenbarligen i området. Liksom danskar och norrmän. Det var full fart och väldigt livat bland våfflor och kaffekoppar. Och alla var glada och positiva.

Vi träffade Jan Stenström, en 72-årig pensionerad ingenjör från Chalmers i Göteborg. Han hade bott i USA i 32 år och i Orange County där San Pedro Ligger i tretton. Efter en framgångsrik karriär inom Carl Zeiss njöt han sin pension med segling, kajakpaddling och sysselsättning inom svenska kyrkan.

Han var gift här, hade barn här och i New York och Göteborg. Han berättade att då de visste att skandinaver fanns ombord något fartyg brukade de spela skandinavisk musik i stora högtalare riktade ut mot inseglingsrännan som går bara ett par hundra meter nedanför kyrkan som ligger på en höjd ovan hamnen. På Beacon Street.

Efter trevligt samkväm och intressanta resonemang om livet i USA och Sverige, om fattigdom och rikedom, om valresultat och om RUT och ROT tog vi farväl. Väldigt glada och nöjda med att ha fått återuppleva den gemytliga och hjärtliga stämningen på sjömanskyrkan tog vi farväl, lämnade bilen i retur och tog Shutteln åter till Norwegian Pearl.

Alla nypåmönstrade verkade vara ombord och vi gick direkt upp till vår hytt där vi bytte om till badkläder (livbåtsövningen hoppade vi över då den fortfarande fanns i gott minne. Vi vet hur det ska gå till vid eventuellt behov av livvästar) och gick upp till poolområdet. Vi valde soldäck på trettonde med en totalutsikt över San Pedro. Solen vräkte ner och det var cirka 30 grader varmt. Det är så vi ska ha det resterande tid ombord. Nu går vi ju söder ut på väg mot nästa stopp som blir Cabo San Lucas på yttersta spetsen av Baja halvön i Mexiko på söndag.

Klockan halv fem började vår Kapten Rune från Norge lägga ut. Rune förresten, honom har vi råkat på ett par gånger. Första gången vid ett Latitud-medlemsmöte vi var bjudna till och så häromdagen då vi sprang på honom av en slump efter en föreställning på Stardust Theatre. Hans närmaste man heter Magnus som är svensk liksom ytterligare en höjdare bland befälen ombord. Mats tror vi han heter.

Sannolikt är vi de enda svenskarna ombord.  Hittills har vi inte mött några andra i alla fall. Vår Kapten Rune tog av någon anledning vårt hyttnummer. Vi får se vad det innebär. Kanske inget, kanske blir det inbjudan till Captain´s  Dinner eller till en hamburgare i något sjapp ombord. Det förkommer sådana. Båda sorterna.

På trettonde våningen hade vi fri sikt åt alla håll. Vi såg sjömanskyrkan och vi vinkade mot den.  Vinkade avsked rätt ut i luften.

Ett band spelade rockmusik på tolfte, vid poolen. Folk dansade trevande Line Dance, några par dansade salsa. Dock inte till samma musik. Det var en uppsluppen och glad stämning bland de nypåmönstrade. Ölen flödade liksom paraplydrinkar och annat. Det stadiet hade vi som numera varit ombord en knapp vecka kommit över.

I en paus mellan två låtar hör vi det. Tydligt.

Ur Svenska sjömanskyrkans stora högtalare, riktade rakt ut mot oss ljöd vår svenska nationalsång! Du gamla du fria spelades på högsta volym. Yvonne och jag blev alldeles häpna. Stumma och rörda. Här hade förmodligen Jan Stenström valt musiken och lät den strömma genom luften och nå oss på trettonde. De sannolikt enda två kryssande svenskarna. Det var mäktigt och det var högtidligt.

Och från fyren på yttersta pirarmen ljöd mistluren igen. Den hälsade good bye och välkommen åter!

Hej alla nära och kära! Idag har jag nöjet att skriva vår lilla dagsrapport! Först och främst: Tack för alla trevliga kommentarer som kommer till oss! Om ni visste hur gott det känns att få rapporter om både stort och smått hemifrån!

Man blir så in i nordens svensk och bunden till hemlandet när man har det på avstånd!

Ett uttryck för detta som jag faktiskt själv noterade, var när vi kom till ett synnerligen trevligt stopp i Astoria! Vi njöt verkligen av att komma in i den här välkomnande stan med gamla skyltar och Vilda Västernkänsla!

Antikvitetsaffärerna med dess speciella doft av Amerika (Åsa o Kajsa…ni vet…) gav oss en riktig lyckokänsla! Vi gick bara omkring och njööööt! Men vad tror ni det var som fick denne att bli helt LYRISK? Jo…den ena affären sålde DANSKA bakverk och sen nästa… den sålde CARL LARSSON attiraljer av alla de slag! Och svenska julsaker!!!

 Va?! E man riktigt som man ska va när man knappt kan slita sej ifrån alla dessa svenska prylar? Man kan ju undra…. På tal om hemlandet, alltså….

Idag var dagen D (alltså en av dom…)! San Francisco låg och väntade på oss!

Tidigt, redan 06.15 var det annonserat att vi skulle gå under Golden Gatebron! Det blev en mycket tidig väckning för att vi skulle hinna vara färdiga för detta stora ögonblick! Duschade och förväntansfulla tog vi oss upp på bakre däck inväntade det stora ögonblicket!

På avstånd kunde vi i fullmånens sken se hur den underbart vackra staden närmade sig! Det var hänförande! Golden Gatebron avtecknade sej i gryningsljuset…. vilken syn!

När vi gick precis under fick man knipa sej själv i armen! Så mäktigt!

Upplevelsen delade vi med många medresenärer och dessutom med flera ur personalen som precis som vi var hänförda!  Kamerorna användes flitigt på alla håll! En verkligt stor upplevelse!

Efter en god och synnerligen närande frukost gick vi i land, hyrde oss en bil och for ut i San Franciscos gatuvimmel!

Janneman är en superduktig chaufför! Han räds minsann inget! För samma pris fick vi välja mellan en Merca och en Mini Cooper! Det är väl klart att det blev en liten Cooper, häftig som bara den! Den rattade Jan som om han alltid har kört en sån.

Med den åkte vi sen runt ÖVERALLT bl a ”den krokigaste gatan” som är en attraktion även för gående! Verkligen speciell med fina hus på båda sidor om!

Vi tog oss sen över Golden Gatebron för att komma till Muir Woodskogen!

En mycket fin upplevelse även den! Känns nästan som att komma in i en kyrka när man går under dessa träd som kan vara upp till 2000 år gamla! Man blir andäktig… pratar nästan viskande… underligt! Där köpte vi ett par små, mycket små plantor som ska omhuldas i Mariastaden.

Efter den upplevelsen åkte vi till Fishermans Warf och åt Clam Chouder Soup och delade på ett dussin ostron! De ni!  E man i San Francisco så e man… Upplevelserna staplas på varann i den här staden!

KL 18.15 la vi ut från kajen! Dags att ta förväl för den här gången! Bye bye San Francisco!

Dagens bilder kommer minsann från vår kamera! NU har vi fått fatt på GREJEN! Här kommer dom!

Första dagen till havs var lugn. Lugnt Stilla Hav, lugn och rofylld bokläsning och –lyssning. Lunchparty för trogna NCL-kryssare, en utomordentligt komisk komiker och om en stund middag och en show med musik uteslutande av Frankie Valli & The Four Seasons. Är den showen så bra som vi tror kan det hända vi ser den två gånger.

Strax efter elva i går kväll efter en sen men rolig föreställning med komikern ovan hamnade vi av en slump vid Gymmet. Vi hade inte varit inne men tyckte vi skulle titta in. Det gjorde vi, en av oss utomordentligt otränad och ganska rund. Det visade sig att gymmet stängt och då de två smärta asiaterna såg vilka som nyfiket eller yrvaket tittade in till dem efter stängning kunde de inte hålla sig. De brast ut i ett riktigt spontant gapflabb.

Och visst var det kul; en icke-tränad välmatad typ som vilset tittar runt på alla redskap, spinningcyklar, roddmaskiner, rullband, hantlar och vad vet vi men de såg ju vad det handlade om.

Som en påpälsad eskimå i Sahara… eller en sumobrottare på ett möte för anorektiker.

What are you laughing at… sa vi

Dom kunde inte sluta skratta men sa till slut att dom var glada för att vi haft en trevlig kväll… det blev riktigt roligt.

I morgon ställer vi klockan tidigt. Klockan 06.15 ska vi vara på observationsplats för då ska vi under insegling till San Fransisco gå under Golden Gate Bridge.

Vi har haft lite beymmer med att kommentera kommentarer och försått att någon av er också har haft det svårt att kommentera. Det kan va tillfälligt.

Ha nu en bra dag!

Som en kuliss i vilken amerikansk film som helst såg denna småstad med 10.000 invånade ut. Regnet duggade och det var jämngrått när vi steg av Shuttlebussen på Commercial Street i Downtown Astoria, Oregon, USA.

Columbia River bildar naturlig gräns mellan Washington State och Oregon och precis där på flodbanken och upp längs branterna av bergssidan ligger staden som bebos mestadels av släktingar till finnar, svenskar, norrmän och danskar. Det hade vi ingen aning om men det blev vi snart varse.

Frivilliga jobbade gratis som City Hosts för att serva kryssningsgästerna som gick i land. Det stod skrivet  i lokaltidningen och nu skulle det inom kort komma fyra kryssningsfartyg. NCL Pearl var den första av dessa och de frivilliga bar blåa jackor med namn på. Dom var glada, positiva och hjälpsamma. Dom vill visa sin fina stad trots det lite dåliga vädret.

På ”Street 14 Coffee” i hörnan av 14:e och Commercial inledde vi vistelsen. På kartan i broschyren ”Welcome Visitors” vi fick av en City Host framgick att de förutom kaffe hade fri WI-FI. Vi hade laptopen med just ifall vi skulle hitta ett internetcafé. Så det passade bra så där slank vi in och fick skydd undan regnet, kaffe och rågskorpor och internetanslutning.

Vi läste noga det mesta från riksdagsvalet och såg vilka som vann och förlorade kommunvalen i Helsingborg och Landskrona och på andra håll. Visst är situationen lite prekär för Alliansen men det ordnar sig.

Astoria ja, hade det inte varit asfalterat kunde man väntat sig folk komma ridandes eller i vagn efter hästar när som helst. Tvåvåningshus med det typiskt amerikanska småstads-stuket och breda trottoarer längs huvudgatan, så ser hon ut.

I var och varannan affär såldes Antiques & Collectibles, alltså secondhand. Husgeråd, böcker, käder och mycket annat.

Och så det Scandinaviska; ett Danish Bakery, ett Finn Market, ett Jacobson´s och ett Westerlund´s där alla som jobbade hade släktingar från Sverige. Man hade varit i Stockholm och Falun och i Sundborn.

-          My relatives are from Sweden, from Vaasa, sa en av dem.

Ett skyltfönster fullt av Carl Larsson, en del av affären med adventsljusstakar och allehanda välkända julprydnader fullständigt skrek ut SWEDEN.

Finska kokböcker och tröjor med Dannebrogen på, ja här visade man stolt upp det man hade och berättade med glädje om sina rötter.

Vädret blev bättre och till slut sken till och med solen igenom molnen lite.

En stor hamn för både fritidsbåtar och fiskare ligger vid sidan om kryssarkajen. Massor av segelbåtar, flera snygga Grand Banks och stora motorbåtar låg förtöjda.

Vi gillade storligen Astoria och i detta nu har vi precis lämnat kaj för sikte på San Fransisco. Dit kommer vi på onsdag efter en hel tisdag till havs.

Bilderna är inte komna via grejen utan från reservkameran i iPhonen. Håll till godo.

Vi har från våra valobservatörer fått goda nyheter från Valet 2010. När vi så också fick tillgång till nätet har vi haft nöjet att se resultatet. Från vår horisont är RUT viktigt och det kan vi nu köra vidare med. ROT också och kanske RIT (datautbildning bland annat) som Maud O pratar om.

Så valresultatet var alltså riktigt goda nyheter. SD kommer väl inte att betyda i stort sett någonting om vi förstått det hela rätt. Mona och Lars kan hota endast med hjälp av dem. Sen kanske det inte är så dumt att SD kom in. Vi kanske har behov av lite förnyelse i politiken.

Se på Danmark som haft motsvarande utveckling. Eller hur Bo och Kirsten…

Valresultatet tillsammans med vår första dag ombord var väl värt att fira så vi valde bubbel i glasen i panoramabaren på våning tretton under den fantastisk vackra utseglingen från Vancouver.

Vår lilla minisvit är stor och fin. Dubbelt så stort badrum med badkar, större boutrymme och en väsenligt större balkong än på tidigare kryssningar. Suveränt. Båten är endast två år gammal så allt är fräscht, snyggt och modernt.

Första stopp kommer redan i morgon då vi anländer till Astoria i Oregon, USA. Det blir bra. Vi går väl runt och strosar i den lilla staden. Där är det säkert lite Vilda Western över den. Då ska vi också hitta den lilla grejen som ska fixa det där med bildöverföringen.

För övrigt har vi haft livbåtsövning utan flytvästar sittande i huvudrestaurangen tittande på hur man får på sig desamma.

Fortsätt ni att sova gott, vi ska gå och äta lite, någonstans.

Så, nu har vi sett Vancouver från alla håll och riktningar. Här är jättefint, som man säger. Exklusiva boenden på lite distans från downtown, lite ruffigt och slitet i vissa områden. Precis som det är överallt.

Vi har sett Maritime Museum, Vetenskapsmuseet, Vancouver Museum och MacMillan Space Center. Dock gick vi inte in i något, hade inte tid, men det är fina museum.

Vi vet nu var bröderna Sedin spelar sina framgångsrika ishockeymatcher för Vancouver Canucks. Det görs i deras Forum, centralt och bra. Förvånansvärt centralt.

Vår gata heter Robson Street och är en shoppinggata av rang. Alla fina butiker ligger här och lördagseftermiddag är tydligen den stora shoppingdagen. Rena rama trafikkaoset, ungefär. Mer folk på trottoarerna än på Krylbo Station förr i tiden.

Sen vet vi att det finns kanadagäss här också!

Det har regnat en hel del men sen kom solen och det blev runt 20 sköna grader.

Två kryssningsfartyg ligger i hamnen under dagen. Coral Princess är den ena. I morgon bitti anlägger Norwegian Pearl för att släppa av de 2200 som under en vecka varit i Alaska. Och därefter är det dags för Pearl att omlokaliseras för vinterkryssningar i Karibien. Det är det vi ska vara med om. Det är ju därför vi kommit hit!

I övrigt allt lugnt. Kvällsmat blir det på en Mongolisk BBQ på promenadavstånd.

Sen har vi valet förstås! Det är inte så lugnt kanske. I morgon förmiddag kommer vi surfa runt och försöka följa sammanräkningen. Vi hoppas våra röster kommer säkert fram från Linnea Trädgården i Mariastaden till rätt röstlokal. Det känns spännande, viktigt och avgörande.

När vi går ombord Pearl vid lunchtid är klockan i Helsingborg 21.00 Kort därefter bör resultatet vara hyfsat säkerställt så vi får inleda vår vistelse ombord med att lösa lite tillgång till internätet.

Spännande! Blir det bubbel eller gravöl?

Det här skulle följas av några fina bilder från det fascinerande och fantastiska Whistler Mountains och den djupröda men visar bara att den där lilla grejen vi köpte för 20 CAD inte fungerade! Too bad, men vi fortsätter leta.

Oavsett det gläder vi oss till BOIS framgångar. 3-0. Det var inte illa. Mot DOM!

Dessutom önskar vi Tristan Prising en fin dopdag idag!

Klockan 04.45 fredag morgon tog vi den varmt djupröda Chrysler 300:an och körde ut i den mörka kanadensiska morgonen. Den var kylig men med en krispig klar höstluft.

Efter ett frukoststopp med kaffe och muffin respektive bulle med ost och skinka vid Chevron-macken styrde vi nordväst ut mot Whistler Mountain. Platsen där vinter OS hölls tidigare i år.

Vi hade efter en behaglig flygning med Air Canadas Boeing 777 från London spenderat eftermiddagen med att se det många vittnat om; vilken fantastiskt vacker stad Vancouver är. Lite i stil med San Fransisco tronar hon där på öar mellan andra öar i den djupa breda fjorden. Massor av vatten således men också massor av grönska.

Ytterst på halvön ligger Stanley Park som en grön oas med mängder av oss kända och okända träd. Förmodade Red Woods, garanterade Lönnar och många andra trädslag växer vilt mellan tuktade trädgårdar och välklippta grässtränder. Här finns dessutom Akvarium, restauranger och allehanda rekreationsmöjligheter.

Det blev släckt tidigt i rum 101 på Greenbrier Hotel, därför den arla avfärden mot Klippiga Bergen.

Whistler är en exklusiv skidort som sommartid bjuder mountainbike-åkare och forsrännare stora utmaningar med snöklädda toppar som omgivning. Skidåkningen skall vara spektakulär och pudersnön världsberömd.

Vägen mellan Vancouver och Whistler är storslagen mellan fjord och klippiga berg. Mäktigt.

Åter i stan för lunch och strosande i affärer respektive promenad bland de mindre lyckligt lottade. Vancouver är känt för en liberal hållning till de med missbruk. De är många och de syns längs ett par tre gator. Här jagas de inte och här har man kontrollerade sprutbyten. Det är ingen vacker syn.

I hamnen ligger Celebrity Cruises. Det är en vacker syn.

Även denna kväll är tidig så vår tidiga morgon i morgon kommer gå till Vancouver Island. Det ser vi fram emot.

Då, i morgon ska vi köpa en liten grej så våra bilder kan flyttas från kamera till dator. Då ska den djupröda publiceras liksom vackra omgivningar och kanske lite annat.

Den 19 september klockan 16.00 lägger Norwegian Pearl ut från Vancouver. Då är vi med ombord.

Nitton dagar senare lägger hon till i Miami. Då är vår kyssning slut.

Innan dess kommer vi bjudas synnerligen intressanta strandhugg längs vägen, eller vad sägs om följande;

Canada, USA, Mexico, Guatemala och Colombia är länderna vi besöker. Acapulco ska bli intressant så klart för att inte tala om dagsturen genom Panamakanalen men innan dess ser vi verkligen fram emot San Fransisco och Los Angeles.

I de båda städerna hyr vi bil under stoppet och återser det vi gärna återser. Golden Gate Bridge och de gigantiska Redwood-träden i Muir Woods nationalpark norr om San Fransisco. Bland annat. Lunch i Fishermans Warf så klart.

Till vår utomodentligt stora glädje finner vi att kajen i Los Angeles ligger i San Pedro Cruise Terminal. Den 24 september kommer vi dit och lägger till några hundra meter från restaurangen Ports O Call där vi den 4 september 2006 åt vår bröllopsmiddag på tu man hand. Återbesök nödvändigt. Ostron och Halibut kommer beställas precis som då för sex år och 20 dagar sedan.

Vi ska besöka Svenska Kyrkan i San Pedro där vi vigdes och sedan köra en liten runda; Santa Monica, Sunset Bouleward, Beverly Hills och Holywood så klart men även den panoramiska turen längs Moulholland Drive. Högt över det annars så platta LA.

Detta blir vår semester i år. Sommaren kommer va hektisk med massor av arbete så avkoppling och laddning av batterier sker på det bästa sätt vi vet; ombord ett kryssningsfartyg.

Vi återkommer längs vår färdväg.