Bo fyller idag 57, att det är så mycket kan väl ingen tro. Åke Bohlin firade också sin dag den 10/10 och skulle ha blivit 89. Anders Persson på tingsrätten fyller 60 och våra tankar går till dem alla tre.

För tio dagar sedan åkte vi och på den elfte är vi hemma igen. Boing 777, MD80 och en Boing 737 tar oss hit och hem. Cirka hundra vårrullar, ett par tre ankor några bläckfiskar, fyrtio-talet Clams och lite annat smått och gott har det slunkit ner tillsammans med en back Saigon Beer och ett par flaskor vin och massor av vatten. Gott alltihop. 12 koppar grönt The och säkert 60 koppar kaffe med mjölk inte att förglömma. Några Gin & Tonic, ett par Campari, enstaka Whisky. Två Coca Cola hos Ngas föräldrar och mormor.

Oftast 33 grader varmt i luften och garanterat 28 i vattnet. Rum 217 här och 328 där, i Vung Tau. Femton till tjugo timmar i taxi, minst. Taxi är kul. Man ser hela skådespelet.

2305 går flyget och taxi dit tar en timma och kostar 100.000 VN Dong, eller 40 SEK. Vi sticker vid sju-hugget eller 14.00 hemma. 12 timmar till Paris och fyra timmars väntan på CDG sen en snabb en-och-en-halv-timma.

Igår delade fem personer på en hel Peking Anka, notan tog Vietproduct och den gick loss på 565.000 VND eller ungefär 230 kronor. För fem personer! Så här såg det ut: VD, Försäljningschef, Nga och vi

En 40 fots container och två på 20 blev det. 15 set om fyra stolar och ett bord, 540 vaser och sju olika set om vardera 3 eller 4 eller 5.

Tre talande bilder av en utalat vältalig inköpschef får ni här:

På så gott humör blir man i Vietnam och inte en kotte kan vara oberörd. Inte du inte jag. När hon prutat klart är låga priser garanterat ännu lägre. Visst e hon väl rar!

Innan vi nu lämnar Asien för denna gång vill vi inte undanhålla er lunchen vi fick hos Ngas familj. Massor av god mat. Här får man passa sig för det är kutym att lägger upp mat på andras fat. Y satt vid sidan om Ngs mamma och blev vederbörligen matad. Rödvinet vi bjöds var ur samma flaska som öppnades i juni och som sedan forsattes på i Juli och som sagt nu i oktober. Allt är inte slut så kanske vi tar resten nästa gång vi kommer. Visst håller vin länge om man bara vill.

Ngas pappa stred på nordvietnams sida medan mormor jobbade i sydvietnam för amerikanarna. Mamman drev syfabrik med 400-500 anställda sömmerskor och sydde på kontrakt för alla de stora namnen. Mycket trevlig männiksor och vi kan lätt konstatera att humor överbrygger alla språkbarriärer och är dessutom likadan överallt. Humorn alltså, inte barriären.

Såja, nu är vi alltså på hemväg och tackar för den uppmärksamhet vi fått.

Väl mött i Sverige och på fredag blir det stort ålagille. Trevligt.

Åtta miljonern saigoneser måste ju ta vägen någonstans. Några miljoner verkar alltid vara på väg. Åttio procent av dem kör "Moto" (mopeder, scootrar och vespor), tio kör bil eller åker taxi och resten av procenten cyklar. Samtidigt.

Anarkin i trafik fungerar alldeles utmärkt. Vars och ens enda uppgift tycks vara att inte krocka med någon annan. Därför fungerar kaoset. Inga högerregler, kör på trottoarer, mot enkelriktat och mot rött i de få trafikljus som finns. Allt är tillåtet och att tuta hela tiden är en naturlig del i att vara trafikant. Det fungerar perfekt. Det som på ytan ser livsfarligt ut har ett märkligt lugn under den ytan. Det är bakomvarande som väjer, den som är först väljer sin väg.

Man blir lätt lite trött i all röran. Då vilar man sig en stund

Detta är vårt första asiatiska land men har förstått att så här ser det visst ut överallt och nu har vi vant oss. Och vi gillar allt. Japan är kanske ett litet undantag vad gäller fordonsslag och med lite mer struktur, vad vet vi. Ni vet, familjen Hansson och Karringer! Sen har ni ju tunnelbana. En sådan hade behövts här. Sen har dom ett traikministerium med egen minister och allt läste vi i gårdagens blad. Undrar hur dom får arbetstiden att gå. Soduko är en bra förströelse, skriva blogginlägg är en annan.

Vi har nu läst lite dagstidningar och blivit uppdaterade på alla tyfoner som rullar in. Ni i Japan fick visst en rejäl stänkare häromdagen. Vi utgår från att ni är safe and sound... Mellersta Vietnam har drabbats hårt och Da Nang som är kusternas kust har till stora delar blivit till och med utplånat.

I skrivande stund är inköpschef Yvonne på Spa. Fiskmassage som i Japan (levande fiskar äter alla döda hudavlagningar från hälar och tår. De äter visst också med förtjusning även liktornar), fotmassage och ryggmassage med varma stenar. Hela härligheten tar 90 vilsamma minuter. Assistenten vet för han fick samma behandling igår och en riktig kick. Y var då inte i hugget för detsamma. Bilder kommer när hon är åter med kameran.

Nu kom hon;

Ikväll är vi inviterade till vietnamesisk middag med Vietproducts. Då ska vi också diskutera de sista villkoren för den 40 footer som dom ska packa full med möbler.

Och i morgon kl 23.00 åker vi hem. Det ser vi fram emot ty kommande fredag ska vi på ålagille i Åhus. Det ser vi verkligen fram emot. Till lunch idag kommer det bland annat bli Clams. Små fantastiskt fina och goda skaldjur eller snäckor.   

Clams, Anka Orange, Räkor i Hot Sause.... och så åeded:

André har sin årsdag och honom tillönskar vi en god dag.

Nu sticker jag och möter henne utanför Blue Moon Spa. www.bluemoonclinic-spa.com

Dagens Expo gav en ny container rottingmöbler. Y satt i förarsätet och valde mönster och färger på putor och dynor, former på rotting och om vi överhuvudtaget skulle beställa den där eller någon helt annan. Eller en tredje, tidigare ej skådad.

Senare, i vasfabriken lät vi oss vara sedvanligt jämställda och beställde vars tio vaser i Polly Resin. Dessa tio i upplagor på trettio eller femtio eller hundra. Blanka vackra, höga och låga några i rött andra i svart och vitt och en del i helt andra färger. En mycket intressant och kreativ vietnamesiska på 62 år från Hanoi som bott i Australien i 25 år har startat en fabrik I Saigon och producerar nu vaser i keramik men framförallt i Polly Resin. Det är i själva verket polyetenplast men är ett hantverk i ordets rätta bermärkelse. Här lackas och målas i upp till sjutton lager och de som jobbar med alsterna är alla små konstnärer. Att jobba med keramik är enklare men väderberoendet gör det vanskligare. Leran skall torka även i regnperioden. Dessutom blir större föremål för tunga i keramik och svårare att hantera. Polly Resin is here to stay!

Det blev en liten container på 20 fot. Men jisses så många vaser som ryms i en sådan!

Några smakprov får ni här. Stödbeställningar tas emot med tacksamhet!

Kvällen firades, som vi tyckte välförtjänt, vid poolen med mat och en flaska vin. Nu har vi lyckats med våra föresatser och kan bara invänta sanningens ögonblick.

Hoppas ni upptäkt att vi numera svarar eventuella kommenterbara kommentarer på direkten. Den här bloggplatsen har blivit väldigt enkel att hantera och den rekomenderas härmed.

Nu börjar klockan närma sig halv elva och det gäspas allmänt så nu ska vi släcka lampan. Det var ett tag sedan man var uppet till både elva och tolv om kvällarna!

Sleep tight när ni väl går och knyter er!

ps. lugnet i HCMC/Saigon gäller rum 217 på Grand Hotell men utanför är det som vanligt... stimmigt och stökigt.

idag har vi hittat det vi sökte. Utemöbler i konstrotting vaser i i plast och regalskeppet VASA ... inga återvinningsbara material här inte. Kanske är det lite pant på dom, som PET-flaskor ungefär, vad vet vi.

Hursomhelst, här finns design som tilltalar och priser som passar en pressad plånbok. Nu återstår bara kruxet att välja rätt. Y som har god falkblick hittade så långt bort man kunde komma, i det yttersta av hörn, det som sannolikt blir en container fylld med sittgrupper om fyra fåtöljer och bord. Så här ser gruppen ut och de som sitter i den är vår Nga till vänster och den unga Chefen för alltihopa, hon heter Le Minh Tam:

Vietproducts kommer få tillverka och leverera en container med diverse möbler; sitthörnor, matbord med stolar och balkongset med två fötöljer och ett bord. Bland annat. Slå gärna ett getöga och se vad vi har att välja på hos www.vietproducts.vn Kolla hörnsoffan i grått. Den har nummer 05383. Den kommer med kuddar i grått, lime och off-white. Sen kommer hela skapelsen även i brun rotting med lämpliga dynor. På bilden; en nöjd Nga, Försäljningschefen hos Vietproducts, vår egen Yvonne (mer om henne nedan) och en trevlig försäljningsassistent

Det är kul det här.

Trettiofem grader varmt är det och solen den blagar men som tur är har Grand Hotell ett atrium där vår pool ligger i skugga. Vid den låg vi och valde dyntyg och konstrottingform. Och solen den gick ned och det blev behagliga 28 grader.

Regalskeppet Vasa finns som minitayr på ungefär en meter och den ska vi sälja via nätet. Den engelska beskrivningen av Vasa berättar att hon förliste under en storm. Vi som vet bättre vet att hon kantrade och sjönk som en sten på jungfruturen efter bara några hundra meter. Konstruktionsfel å det grövsta. Rank  som ett badkar var hon. 

Bilden ovan kom med under protest från Y. Då hon fick se den slutade hon plötsligt att äta. Beställde Consomé och vatten till middag och blev mäkta förvånad då servitrissan undrade om även hon vill ha tandpetare. Hennes gubbe hade ju åter ätit anka och behövde en sån. Tandpetare.

Om det blir en pyramidabel succe vet vi väl först då våra varor möter de nordvästskånska kunderna. Om de vill ha det vi hittat. Skillnaden mellan succe och fiasko är kanske inte så långt. Men kul har vi under alla förhållanden.

I morgon fortsätter jakten då ska vi till en fabrik och se på de tjusigaste av designade vaser.

Lars Hansson ombedes ha en trevlig födelsedag...

Återkommer!

Mörkret kommer tidigt. Strax innan skymningen ger vi oss av för dagens sista dopp i havet. Tjugoåtta grader i luften och vem vet, kanske är det detsamma i vattnet. Vi är ensamma på stranden. IBM:arna och barnfamiljerna har lämnat Resorten och ebben har dragit ut strandlinjen några hundra meter. Innan månen stigit över berget är det mörkt och vi ser ljusen från otaliga båtar till havs och hotellens upplysta områden längs stranden.

Med fullmånen kommer ljuset åter och då tar vi bilden

Väl ur vattnet går vi längs vattenbrynet och ser en av de många fiskebåtar som dagligen drar nät fram och åter utmed kustremsan. Nu har ebben grundsatt henne i sanden. Nyfikenheten drar oss mot den och ett par meter ifrån ser vi, eller hör vi gubbarna i den. Då vi sagt gokväll vill de bjuda på räka, krabba och vin. Nykokt och nyfångat. Färskare kan det aldrig bli.

Se där så trevligt en månskenspromenad kan bli i Vang Tau, Vietnam.

Här använder man den urgamla Swastikan som man gjort och gör i Kina, Indien och på andra håll. Här kopplas den samman med Buddha och har bara positiva budskap att förmedla. Man pryder gravstenar med den och man har den som välsignelse på hotell. På vårt till exempel

 Tecknet som i modern tid blev till Hakkors med förfelad innebörd ger ju oss i väst helt andra tankar.

I övrigt flöt dagen i ett behagligt lugnt tempo. Sol och bad och mat i lagom proportioner.

Klockan elva i morgon blir vi hämtade och ska in till Saigon och förbereda oss för vår uppgift; att hitta de rätta grejorna hos de rätta leverantörerna. Sedan hoppas vi möbler och vaser, potter och krukor väl ska pryda Orangeriet och utställningen på Västragård i Varalöv. Det blir spännande och vi är optimistiska.

Vi hörs...

Vietnameserna är inga offer sa Yvonne igår. Det stämmer väl och efter 25 års krig i relativ nutid är allt i sjudande utveckling. Här blomstrar företagsamheten med verksamheter i varje gathörn och varje rakstäcka. Det är en pragmatiskt kommunism man idkar och man mäter tillväxt och börsuppgångar på samma vis som övriga världen.

IBM:s 90-personer starka personal i HCMC har Teambuilding på vår resort denna weekend. Unga välutbildade programmerare, Projekt Managers och allahanda andra professioner tillsammans med fruar/män och barn har invaderat hotellet och visar ett härligt go. Asien kommer på bred front. Väst kan inte vila på gamla lagrar för då blir vi omsprungna. Det håller faktiskt redan på att hända. Be sure of that.

Nguyen är motsvarigheten till vårt Svensson eller Johansson och så heter inte bara Premiärministern utan också vice Premiärministern och vår egen Nga. Hon är en söt tös som förutom att jobba med administration på universitetet också hjälper oss med kontakter, betalningsformer och shippmentfrågor. Ovärdelig är hon.

Ho Chi Minh hette gubben med den långa mustaschen, han som ligger i en glaskista uppe i Hanoi. Till allmän beskådan och beundran. Ho tyckte, mycket riktigt, i slutet av fyrtiotalet att fransmännens kolonialism var out-of-date och ville ha ett självständigt Vietnam. Det tog som sagt 25 år. Ovärdelig för vietnameserna var han. Därför hans mausoleum i Hanoi i förre detta Nordvietnam

Fransmännen krigade under hela femtiotalet understödda av amerikanskt kapital utan egentlig framgång. På sexiotalet brakade det loss på riktigt då amrisarna tog sig hit och skapade det som kallas vietnamkriget även om det redan då varat i tio, tolv år. USA:s framgång blev också noll komma noll. Hem fick man 58.000 dödade soldater och otaliga veteraner som ännu idag lider och har svårt med återanpassningen. Något av MC-gängen (HA) har sin upprinnelse i just dessillusionerade krisveteraner.

Krigsmuseet i HCMC/Saigon visar hemskheter som skrämmer och berör. Ett besök rekommenderas varje besökare.

Spåren efter kriget märks idag mest genom alla de barn som fötts med grava missbildningar ännu så sent som på åttio-talet. Samma missbildningar som barn i USA fötts med i efterverkningarna av Agent Orange. Detta "avlövningsmedel" som vräktes över Sydvietnam drabbade inte bara direkt utan även genetiskt i generationer efteråt med missbildningar som följd. Mer om Agent Orange finns på exempelvis http://en.wikipedia.org/wiki/Agent_Orange

Vår verklighet denna lördag morgon började med att dra not på stranden vid sidan av hotellet. Fattiga (som vi uppfattar dem) fiskarefamiljer paddlar ut med ett nät ( en not) som bildar en halvcirkel och som sedan med handkraft dras in till land. Två gäng om vardera sex, åtta man drar i var sin ända av noten och efter två timmar är fångsten landad.

En av oss tog bilder och en drog not. Den som tog bilder vägdes dock in på fiskvåg. Dagens bilder visar tydligt vem som tog bilder och vägdes in och vem som drog not.

Den sena lunchen blev så omfattande att den även räckte som middag. Mycket god mat i Vietnam på vår ära.

Kvällen bjöd Kareoke och då tog vi ton om än inte direkt in i micken. Vi sjöng för oss själva i den beckmörka natten sittande i vita trädgårdsmöbler vid sidan om poolen.

Högtidsdag hade säkert den som ordnat en picknick  av stort mått. Massor av läckerheter dukades fram. Vi bjöds på hemväg av något välsmakande med svårdefinierat.

Högtidsdag firar idag även Boel, Yvonnes kompis, 60 år precis som Majlises Ingemar, men har bli så mycket som 63. Grattis till dom. (Fan, man har ju mest gamla människor omkring sig. Tur att Linn, Tilde och Anton finns!) Sen stundar inom kort fler högtidsdagar och en minnesdag och som vi vill uppmärksamma här och redan nu; den sjunde fyller Lars Hansson återigen, André blir 22 den nionde, Bo i Dragör och Anders i Bårslöv fyller den tionde (Anders 60). Den tionde har vi även minnesdag över Åke Bohlin och den elfte fyller nyss nämda Linn och Tildes morfar sina år. Mamma Margit i Ängeholm fyllde 82 den 2:e och henne ringde vi då hon fortfarande saknar både internet och epost. Vi önskar jubilarerna trevliga dagar och så återkommer vi i morgon.

...så skrek Robin Williams i filmen med samma namn för några år sedan. Vi smög lugnt och försiktigt in i landet strax före sju i morse. Möttes av vår Nga och en taxidriver som tog oss på en fyra timmars rundtur i Saigon (jo, vi vet att staden numera heter Ho Chi Minh City men tycker Saigon låter vackrare och använder det i stället. Detsamma gör en hel del saigoneser också för den delen) för att till slut hamna vid havet i Vung Tau och Long Hai Beach Resort.

En halv fredag, en hel lördag och söndag blir vår avkopplande inledning på denna mäss- och inköpsresa. Hoppas för övrigt att vi hittar det vi önskar hitta. Resorten är ypperlig och det är upp till oss att ta vara på tiden. Det kommer vi göra.

Klockan i Sverige är 16.30 och här 21.30 och vi är aningen trötta. Ty vi startade i svinottan i går torsdag med tåg till Kastrup, SAS till Frankfurt och sedan Vietnam Airlines Boing 777 direkt till Saigon i södra Vietnam. Uppgraderade som vi blev innebar massor av plats för en komfortabel flygning och dessutom ett tomt säte för avlastning mellan oss gjorde de knappa elva timmarna till en ren behaglighet.

Stirfried Fläsk till middag smakade mumma liksom baconet tillsammans med omeletten till frukost. Bra flygmat man har på Vietnnam Airlines. Modernt flygplan dessutom.

Svininfluensan har även drabbat sydostasien och ett femtiotal i Vietnam så till den grad att den blev maximalt fatal. (Endast den skarpögde inser varför denna mening dök upp här och nu och av ingen anledning alls, egentligen. Ledtråden är gris). Nu bor det 85 miljoner vietnameser i Vietnam så Sverige är väl ännu hårdare drabbbat, faktiskt.

Yvonnes spontana intryck av Vietnam var som min; trivsel från första stund, vänliga glada människor om än rörigt, rörigt, rörigt.

Den tidiga kvällen tillbringades i stojet och stimmet i centrala Vung Tau, ett par skor, av damtyp, inhandlades nästan, butiker besöktes, och en halv Anka slank ned. (Det där var det närmaste vi kommer förre detta bjuvsingen och budbilsföraren Anna Anka) Det var väl det hela för idag. Väl mött framöver.

Sov gott govänner, det gör vi alldeles alldeles snart!

Dagens bild är tagen på vår lilla resort...  

Att flyga västerut på väg till New York är en lisa för själen. Man är full av förväntan, lite hungrig, tar en drink innan maten och om man dessutom reser i trevligt sällskap blir den flygresan en synnerligen behaglig upplevelse.

Det hade vi, André och jag. Trevligt sällskap. Och vi fick både drink innan och välsmakande flygplansmat. Det är ju trots allt ur en liten låda man äter om man sitter i ekonomiklass, vilket man gör om inte något företag betalar eller man vunnit stort på V75. De kulinariska upplevelserna väntar ju i The Big Apple.

SAS A330 tog oss till Newark, New Jersey och Tony den jovialiske amerikanen tog oss till Roosevelt Hotel på mellersta Manhattan. André fick direkt ett smakprov på det humoristiska, det flärdfria, det vänliga och det trevliga och gåpåiga amerikanska sättet. Tack Tony.

Broadway vid Times Square är i maj 2009 delvis avstängd för trafik så där chillar man i utställda solstolar. Det är rätt fräckt. Chillar säger vi normalt inte men denna kväll tyckte vi det passade.

Tidigt i säng ger en lång intressant dag i metropolen.

Hop-On-Hop-Off-bussar är ett utmärkt alternativ om man vill lyssna på intressanta newyorkers berätta om sin stad och samtidigt se det mesta av det bästa.

Och som sagt hoppa av där man finner det extra intressant. Häst och vagn i Central Park, lunch i The Village, och en taskig karikatyr i Battery Park var något av vad vi fick uppleva.  I Trump Tower finns för övrigt rena fina publika toaletter.

Peter Lugers Steakhouse,  http://www.peterluger.com/i Brooklyn ligger precis vid Williamsburgs brofäste och har där serverat kött av yppersta klass och tillagat enligt tradition sen 1887.

Rated New York No. 1 Steak House

for 24 years in a Row

Det talar för sig själv. Aktiemäklaren Björn och vi blev lika hänfört nöjda över maten och stället som förra gången i november 2007 då även mäklarens syster Katarina och Frun var med. Tack Peter  Luger och Tack Björn för ditt trevliga sällskap.

Och den andra dagen var till ända.

Fortsatt busshoppande och en intressant tur genom Harlem var dagens övning för att innan kvällens musikal klockan 20.00 besöka nästa berömda stekhus, Gallaghers, http://www.gallaghersnysteakhouse.com/. Under deras dryga sjuttioåriga historia har alla storheter dinerat här. Och det förstår vi väl.

Prime Rib blev det och jättegott var det, som Tina brukar säga. Fantastiskt gott. Köttet möras väl synligt i kylar och det är endast USDA Prime Dry Aged Beef som används vilket endast 2 procent av nötproduktionen  i USA kan tituleras som. Det handlar bland annat om hur väl marmorerat köttet är, ålder och kvalité.

Musikalen då. Ja, Billy Elliot, gick som film för ett antal år sedan har nu blivit musikal. Den tillhör de för tillfället mest uppskattade och den kommer garanterat få en massa Oscars. Den handlar om en yngling som hellre vill dansa än följa traditionen i trakten att bli gruvarbetare. Välspelat, dramatiskt,humoristiskt och en hel del rörande (för den som e lagd åt det hållet).

Mer om Billy Elliot på: http://www.billyelliotbroadway.com/

Och det blev sen afton den tredje dagen som avslutades på uteserveringen vid Rockefeller Center. Precis där man åker skidskor på konstisbana på vintern. Klassisk mark.

Lördagen blev en lugn promenad längs Fifth Aveny till Central Park och genom densamma (bilden tagen i parken) till John Lennons Dakota-building. Där bodde han och där mördades han. Yoko bor kvar och platsen har blivit ett vallfärdsmål för många. Lite bisarrt måhända.  Men så är det.

Många andra celebriteter har bott där eller vad sägs om Laureen Bacall, Sean Lennon, Judy Garland, Boris Karloff, Bono och Paul Simon.  Populärt ställe.

För att hinna med allt som skulle hinnas med kom André på det geniala i att se nästa musikal som matiné.  Klockan 14.00 drog den så igång; Jersey Boys! Den sanna berättelsen om Frankie Valli och The Four Seasons.

Några halvt om halvt laglydiga unga män med uttalad Jersey-dialekt bildar grupp med smärre framgångar fram till Bob Gaudio kom med i bandet och skrev en massa hits. ”Can´t take my eys off of you” är en och ”Sherry” en annan. Tack Bob för dessa.

Gå gärna in på Gå in på http://www.jerseyboysinfo.com/broadway så kan ni lyssna på lite av det vi fick uppleva.

Amrisarna kan det här med show och musikal. Scenografi, dramaturgi och härlig musik gjorde denna till Best Show 2006 och den spelar för fullsatta salonger sex dagar i veckan. En riktig upplevelse.

Varken Jersey Boys eller Billy Elliot fanns med bland de teatrar som säljer överblivna biljetter klockan tre på Times Square´s Box Office. Vi köade i femtio minuter bara för att få veta detta. Det var bara att kvista bort till respektive teater och köpa i biljettluckan.

Kvällen spenderade i Greenwich Village, småstaden i storstaden. Lägre bebyggelse, massor av uteserveringar och ett ställe för folk med öppna sinnen.

Det var här The Gay Movement startade för fyrtio år sedan. Stonewall Bar på Christophers Street är ett historiskt landmärke och där smakade ölen svalt och gott. Ölen var inte sämre på andra ställenförresten.

Nästa gång i New York blir det boende i The Village.

Söndagen var hemresedag och fram till avgång hade vi det behagligt bakåtlutat. Återigen i solstolarna på Times Square. Och på en trevlig Irländsk Pub.

Tack New York för denna gång!

Men framför allt: Tack André för en fantastisk långhelg!

ps. kl 04.14 sover vi i en A330 över norra Atlanten, i södra Atlanten försvinner Air France maskin av samma typ...